Ja, precis som titeln säger...

Själv gillar jag att stå uppe på höga berg, för för så mycket inspiration till berättelser då. Förövrigt är det väl mysigt att bara sitta med ett block och en penna, om det inte är för mycket ljud runt mig...

Jag trivs bäst innanför mitt hem. Jag mår bäst när jag får vara hemma och ta det lugnt.

Mörker. Höstluft. Öppet vatten.

Antingen skog vid en sjö nånstans, eller mitt i ett storstadsmyller. Min dröm är att bo i säg, London och sen bo i en stuga vid nån svensk tjärn på sommaren.

Utkanten av typ Göteborg. Enkelt och nära till stan och dito till skogen.

Tidigt en morgon, eller sent en kväll, i skogen, med en tjärn intill

I bergrum.

Glesbygd med ren natur, typ Yttre Hebriderna.

Hemmet, eller skogen. Och det får inte vara tyst, jag har mycket lättare att koppla av med ljud omkring mig.

När jag försover mig på morgonen.

I labbmiljö.

I min trädgård bakom alla buskar o rosor & på ön och stugan vid vattnet. Naturen. Skogen havet Bland djur. Långt ifrån folkmassor och högljudda människor som pratar oavbrutet. Trivs bäst ensam men behöver dock se & umgås med andra människor dock inte för många timmar i taget.

Väder: höst, svalt, klar luft, dis, dimma.

Platser: hemma, antikvariat, pubar.

Natur & skog först på senare år. Men där vistas jag ensam eller med "rätt" person. Dvs inget flams, tjat eller banalt dösnack. Kollektivt kan jag inte heller uppskatta skogen, naturen. Det måste helt enkelt finnas rum för andakt och egna tankar. Att dividera om var bilen ska ställas eller var en tältpinne ska köras ner förstör alltihop.

I tät urskogsliknande skog.

Med nära vänner,vänners barn eller i skogen ensam med mina hundar...vi en bäck älskar ljudet när vattnet forsar mot stenarna,vid soluppgång, titta på månen,en stjärnklarnatt,går inte bara välja en eller några få ställen,beror ju lite på vilket stämningsläge jag är i just då.

Hemma, eller vid havet. Skogen ligger också på topp fem-listan

Hemma i min säng under täcket, omgiven av mjukiskaniner.

Alternativt i lugn natur (skog), med mina föräldrar närvarande som trygghet.

I skogen, helst precis när det börjar mörkna. Annars havet eller bara hemma.

Ensam i skog eller vid vatten på hösten.
Att gå planlöst i skogen kan vara väldigt skönt tycker jag.
Kan gå med andra om det känns rätt.
På folkhögskola gick det ibland om jag var lugn och trivdes med personen.
personen måste vara lyhörd och rättfram och inte en massa pladder såvida inte jag också är på det humöret. Känns som om det sällan inträffar dock.

Eller hos mina föräldrar på landet. Där känner jag mig hemma och behöver inte umgås men har folk omkring mig ändå.

Var som helst, där det är helt tyst och man bara hör sig själv..

*drömmer om att stå ensam i en stor dal*

Det viktigaste kriteriet på en miljö att trivas i är om den inbjuder till avslappning. En miljö som får människor att tagga ned sina försvar och kaxiga attityder. De andningshålen är svåra att finna i sociala sammanhang. Jag vill finna sammanhang att kunna vara social på mina villkor, utan att prestera en viss typ av humor eller något annat som krävs för att passa in i vissa gruppkulturer.

Rent naturligt finns de miljöerna ute i skogen, nära vatten, nära djur och i eklandskapet där jag bor. Promenader med en reflekterande person kan vara värdefullt. Det är synd att man många gånger måste fly människor för att finna detta.

Naturen, gärna vid vatten eller på hästryggen i naturen (värme och sol underförstått). Har ingen 'hem och återhämta mig' behov, hemmet negativt laddat med allt jag borde göra, så även korta eller långa resor ger positiva nya intryck och tillåter mig inte ha ångest över borden/måsten hemma. Sängen, sovande. Uppslukad i bra musik. Bibliotek är aldrig fel. I armarna hos ngn man älskar och älskas av, men svåruppnått :/

I fjällen men skogen går också bra.

havet, lyssna på vågor.