Jag har nyligen fått diagnosen Aspergers syndrom, men jag funderar på om jag verkligen har det, eller är det bara jag som har svårt att acceptera att jag har en diagnos? Tänkte bara försöka få input från någon utomstående.

Utredaren baserar diagnosen på att jag har en del sociala svårigheter (har tidigare blivit diagnoserad med social fobi) vilket dock har blivit mycket bättre med åldern - jag trivs bra med vänner och familj, dock i små grupper och jag tycker inte om stimmiga miljöer. Jag har, enligt utredaren, begränsat kroppsspråk och uttryckssätt, och har i perioder haft svårt att hålla ordning runt mig. Jag har inga problem med "theory of mind", att förstå ironi, att läsa av andra människor. Har inga problem med flexibilitet, trivs med rutiner men har inga problem att bryta dem om det skulle bli så. Inga fixeringar eller alltför begränsade intressen; jag har mina intressen, men är öppen för nya osv. Jag har inte haft några problem under min barndom, fungerade bra och hade många vänner, utan mina problem uppstod under tonåren.

Jag har i perioder haft ångest och depression, och tror personligen att det är det som spökar, då jag inte mådde så bra då utredningen skedde. Utredaren har träffat mig vid ETT tillfälle under ca fem timmar, har inte pratat med någon i min familj (vilket hon skulle ha gjort, för att få veta mer om hur jag fungerade som barn) eller tagit del av mina tidigare journaler.

Det här var lite kort återberättat. Någon som har några tankar eller åsikter (fråga gärna om ni har frågor)? Är det värt att försöka få till en ny utredning, eventuellt enligt den nya DSM 5?

Ja, jag tycker att du ska utredas igen. Det där verkar inte ha gått rätt till...

Utredaren borde ha träffat dig fler gånger. 5 timmar låter som en väldigt kort tid för att komma fram till huruvida en person har AS eller inte. Dessutom borde utredaren ha pratat med både föräldrar och dina före detta lärare. Så gick det till på min utredning.

Hur många sidor i journalen handlar om din utredning?

Jag vet inte hur många sidor jag har, men det är en fet hög iaf. Ska kolla, vänta... Så! Tillbaka. 32 sidor.

Du har ju alltid möjligheten att begära en ny utredning, ny läkare etc.
Huruvida du har AS eller inte kan jag inte avgöra (naturligtvis). Det enda jag kan komma med är min reflektioner i ämnet. Själv har jag rätt solklar AS men har inga som helt problem med ironi och sarkasm. Läser även av andra människor det är något jag medvetet pluggat in sedan barnsben. Vidare kan påpekas att det är långt ifrån ovanligt att personer med AS först har diagnostiserats med social fobi. Tydligen är läkare väldigt duktig på att förväxla dessa två i ett inledande skede.

Med det sagt, tycker att din utredning inte tycks ha följt de scheman som de vanligtvis gör. Ofta handlar det om 4-5 träffar samt intervju med föräldrar (om det är möjligt).

EDIT: Kan påpeka att jag tröskade igenom samma frågeställning ett bra tag när jag fick min diagnos. Det tar en stund att "landa" i det hela.

Jag har inte blivit ett dugg smartare av diagnosen och inte fått någon vidare hjälp med att förstå den, bara en massa frågetecken och ett sänkt självförtroende. Samma här också, har svårt att urskilja på asperger och depression/ångest, känner inte att jag har några solklara asperger-drag.

Tror du inte att du kanske måste smälta beskedet? Vad är det värsta som kan hända?

Ta några samtal med någon samtalskontakt och försök komma fram till om du har asperger. Varför utreddes du till att börja med, något var väl fel?

Tack för svaren!

Tycker mest att jag inte känner igen mig i kriterierna för Asperger. Träffade utredaren en gång som sagt, och sen var det tyst i flera veckor och helt plötsligt dimper det ner en utredning som säger att jag har Asperger. Hon skulle ha pratat med mina föräldrar och hämtat ut tidigare journaler, förvarnade tom mina föräldrar så de var förberedda på att prata med henne. Tycker mest att utredningen gick så fort fram. Själva utredningen var på ca 10 sidor, varav en stor del gick ut på att beskriva Asperger rent generellt.

Egentligen är det väl ingen katastrof om jag nu har Asperger. Är det så, så är det så.
Utredningen startade efter en remiss från socialtjänsten, som jag har kontakt med av andra anledningar (vårdnad av/umgänge med barn). Handläggaren tyckte att jag uppvisade Aspergerdrag då jag var så "tyst".

goldensun skrev:Utredaren har träffat mig vid ETT tillfälle under ca fem timmar, har inte pratat med någon i min familj (vilket hon skulle ha gjort, för att få veta mer om hur jag fungerade som barn) eller tagit del av mina tidigare journaler.

Är din utredning utförd av en privat utredare? Det låter som att utredningen gått väldigt snabbt.

Här är från en artikel i Dagens Samhälle:

Dagens Samhälle - Landstinget i Stockholm sviker den psykiatriska vården
28 november 14:50 | Carina Hellström, Överläkare specialist i psykiatri leg psykoterapeut

Genom att köpa undermåliga psykiatriska utredningar av privata aktörer sparar landstinget en spottstyver. Resultatet blir att patienter i behov av rätt vård och insatser sviks å det grövsta och ges felaktiga diagnoser.

Välfungerande patienter med familj och heltidsarbete, som möjligen trodde sig ha ADHD, kommer tillbaka upprörda över att i stället ha fått en AS-diagnos och dessutom blivit erbjudna överföring till Habiliteringen och LSS - lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Andra som felaktigt fått samma diagnos har lättade kunnat konstatera att ingen längre vågar sätta sig emot deras vilja eller ställa krav. De har fått boendestöd, anpassad sysselsättning och sjukersättning. Patienterna har fått med sig ett papper på sin diagnos och en kopia på utredningen. De behöver aldrig lyssna på andra förklaringar till sina problem. Detta eftersom AS är ett genomgripande, medfött funktionshinder, som personen aldrig bli fri ifrån. Det är därför extremt viktigt att sådana utredningar genomförs på ett korrekt sätt och att slutresultatet blir det rätta.

Neuropsykiatriska tillstånd har kommit i ropet och en glidning i diagnoskriterierna har skett, särskilt bland autismspektrumstörningar. Man menar och lär ut att AS kan vara osynligt, bara synas i testningen eller, vill jag påstå, i deras tolkningar. Alla behöver som en konsekvens av dessa resonemang därför en utredning. Man struntar glatt i grundläggande diagnoskriterier och blandar dessutom samman dem med kriterierna för personlighetsstörningar.

Aftonbladet granskade i höstas privat neuropsykiatrisk utredningsverksamhet. Här är från en artikel i Aftonbladet:

Aftonbladet - Till salu: En diagnos

Aftonbladet granskar företagen som kan ge dig en adhd-diagnos på ett par timmar för 45 000 kr
De är den sista utvägen för de som hamnat i årslånga vårdköer.
För upp till 45 000 ­kronor erbjuder företag snabbutredningar på ett par timmar.
– Det finns oseriösa aktörer som mer ­eller mindre fixar utredningarna på en kafferast, ­säger ­adhd-experten ­Håkan ­Nyman på Karolinska Institutet.

Det är måndagen den 27 mars 2009.
Patienten Hanna, 35, sitter på företaget Cerebs psykolog­mottagning med en boll i ett gummiband på huvudet. ­Bollen mäter rörelser under intervjun och metoden kallas QB-test. Kraftiga rörelser ska vara ett tecken på adhd.
Men det blir inte så mycket mer än QB-test och tre formulär att fylla i. Efter tre timmar med psykolog är hela adhd-­utredningen klar och ryms, enligt Hanna på ett A4-papper.
Sedan februari utreds nu ­Cereb av Socialstyrelsen för den snabba handläggningen av hennes fall – enligt Hanna ­gjordes inte någon läkarundersökning och den färdiga utredningen ska mestadels ha ­bestått av hennes egna funderingar.
– Jag kände mig som en ­kasse med pengar.

Psykiatriöverläkare Ylva Ginsberg, specialiserad på neuropsykiatri har gjort hundratals neuropsykiatriska utredningar genom åren. Av dem är det bara två som på ett någorlunda säkert sätt kunnat få en diagnos så snabbt som Cerebs och Psykoterapitjänsts patienter.
Psykologen Håkan Nyman forskar i neuropsykiatri och menar att det finns enorma kvalitetskillnader i utredningarna.
Konsekvensen blir feldiagnostiseringar och överdiagnostiseringar.

Wine skrev:Är din utredning utförd av en privat utredare? Det låter som att utredningen gått väldigt snabbt.

Jag fyllde i en drös papper, likaså min familj. Sedan blev de genomkollade av en psykolog, sedan kom diagnos. Tog inte många timmar rent reellt. Detta gjordes i allmänpsykiatrin. Nämner det enbart för att det kan gå så snabbt även när det görs i offentlig regi.

Nihilith skrev:

Wine skrev:Är din utredning utförd av en privat utredare? Det låter som att utredningen gått väldigt snabbt.

Jag fyllde i en drös papper, likaså min familj. Sedan blev de genomkollade av en psykolog, sedan kom diagnos. Tog inte många timmar rent reellt. Detta gjordes i allmänpsykiatrin. Nämner det enbart för att det kan gå så snabbt även när det görs i offentlig regi.

Det där låter inte alls seriöst.

I min utredning ingick det mååånga samtal med psykolog. Vi gick igenom hela min barndom tillsammans och diskuterade olika saker. Jag fick dessutom göra många tester. Jag är osäker på hur länge vi höll på, men det tog fan tid iaf. Psykologen pratade med min mamma och mina före detta lärare.

Nihlith: Anser du själv att du har genomgått en ordentlig AS-utredning?

Nej. Jag anser inte att jag har gått igenom en ordentlig AS utredning Sheyen, detsamma gäller för min ADHD utredning.

Dock är det tyvärr så det ser ut i Göteborg för tillfället. Ansvaret för Neuropsykiatriska utredningar ligger i mitt upptagningsområde på allmänpsykiatrin. Göteborg är hård med sina upptagningsområden som det ser ut just nu. Skulle gärna göra en mer djupgående utredning och håller på att kika hur värt det är att sparka på psykiatrin (för sjunde året i rad, de är lite långsamma i denna delen av världen).

Om jag hade bott i en annan del av Göteborg hade jag kunna få en remiss till en specialenhet för NPF, men just där jag bor finns det, tyvärr, ingen sådan för tillfället. Pengabrist och allt det där.

Nihilith skrev:

Wine skrev:Är din utredning utförd av en privat utredare? Det låter som att utredningen gått väldigt snabbt.

Jag fyllde i en drös papper, likaså min familj. Sedan blev de genomkollade av en psykolog, sedan kom diagnos. Tog inte många timmar rent reellt. Detta gjordes i allmänpsykiatrin. Nämner det enbart för att det kan gå så snabbt även när det görs i offentlig regi.

Bra att du uppmärksammar det ifall det är så även inom allmänpsykiatrin i offentlig regi. Jag tror inte bara att det är inom privat utredningsverksamhet som det kan gå till så, det är bara det att i de artiklar jag hittat så står det bara om privata utredningsverksamheter som kan fungera så.

Låter inte som en bra utredning i mina öron. Utredningen ska redovisa exakt vad diagnosen baseras på, dvs hur resultaten såg ut i de tester som gjorts, vad i anamnesen som tyder på AS osv. Och sedan att bara skicka en färdig utredning, så gör man bara inte! Det är inte en människovärdig överlämning.

Wine skrev:

goldensun skrev:Utredaren har träffat mig vid ETT tillfälle under ca fem timmar, har inte pratat med någon i min familj (vilket hon skulle ha gjort, för att få veta mer om hur jag fungerade som barn) eller tagit del av mina tidigare journaler.

Är din utredning utförd av en privat utredare? Det låter som att utredningen gått väldigt snabbt.

Här är från en artikel i Dagens Samhälle:

Dagens Samhälle - Landstinget i Stockholm sviker den psykiatriska vården
28 november 14:50 | Carina Hellström, Överläkare specialist i psykiatri leg psykoterapeut

Genom att köpa undermåliga psykiatriska utredningar av privata aktörer sparar landstinget en spottstyver. Resultatet blir att patienter i behov av rätt vård och insatser sviks å det grövsta och ges felaktiga diagnoser.

Välfungerande patienter med familj och heltidsarbete, som möjligen trodde sig ha ADHD, kommer tillbaka upprörda över att i stället ha fått en AS-diagnos och dessutom blivit erbjudna överföring till Habiliteringen och LSS - lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Andra som felaktigt fått samma diagnos har lättade kunnat konstatera att ingen längre vågar sätta sig emot deras vilja eller ställa krav. De har fått boendestöd, anpassad sysselsättning och sjukersättning. Patienterna har fått med sig ett papper på sin diagnos och en kopia på utredningen. De behöver aldrig lyssna på andra förklaringar till sina problem. Detta eftersom AS är ett genomgripande, medfött funktionshinder, som personen aldrig bli fri ifrån. Det är därför extremt viktigt att sådana utredningar genomförs på ett korrekt sätt och att slutresultatet blir det rätta.

Neuropsykiatriska tillstånd har kommit i ropet och en glidning i diagnoskriterierna har skett, särskilt bland autismspektrumstörningar. Man menar och lär ut att AS kan vara osynligt, bara synas i testningen eller, vill jag påstå, i deras tolkningar. Alla behöver som en konsekvens av dessa resonemang därför en utredning. Man struntar glatt i grundläggande diagnoskriterier och blandar dessutom samman dem med kriterierna för personlighetsstörningar.

Aftonbladet granskade i höstas privat neuropsykiatrisk utredningsverksamhet. Här är från en artikel i Aftonbladet:

Aftonbladet - Till salu: En diagnos

Aftonbladet granskar företagen som kan ge dig en adhd-diagnos på ett par timmar för 45 000 kr
De är den sista utvägen för de som hamnat i årslånga vårdköer.
För upp till 45 000 ­kronor erbjuder företag snabbutredningar på ett par timmar.
– Det finns oseriösa aktörer som mer ­eller mindre fixar utredningarna på en kafferast, ­säger ­adhd-experten ­Håkan ­Nyman på Karolinska Institutet.

Det är måndagen den 27 mars 2009.
Patienten Hanna, 35, sitter på företaget Cerebs psykolog­mottagning med en boll i ett gummiband på huvudet. ­Bollen mäter rörelser under intervjun och metoden kallas QB-test. Kraftiga rörelser ska vara ett tecken på adhd.
Men det blir inte så mycket mer än QB-test och tre formulär att fylla i. Efter tre timmar med psykolog är hela adhd-­utredningen klar och ryms, enligt Hanna på ett A4-papper.
Sedan februari utreds nu ­Cereb av Socialstyrelsen för den snabba handläggningen av hennes fall – enligt Hanna ­gjordes inte någon läkarundersökning och den färdiga utredningen ska mestadels ha ­bestått av hennes egna funderingar.
– Jag kände mig som en ­kasse med pengar.

Psykiatriöverläkare Ylva Ginsberg, specialiserad på neuropsykiatri har gjort hundratals neuropsykiatriska utredningar genom åren. Av dem är det bara två som på ett någorlunda säkert sätt kunnat få en diagnos så snabbt som Cerebs och Psykoterapitjänsts patienter.
Psykologen Håkan Nyman forskar i neuropsykiatri och menar att det finns enorma kvalitetskillnader i utredningarna.
Konsekvensen blir feldiagnostiseringar och överdiagnostiseringar.

Ja, min utredning är gjort av en privat aktör.
Jag känner igen mig i mycket, tyvärr. Kan kanske tilläggas att jag har heltidsarbete (som jag sköter utan svårigheter) och är även en välfungerande förälder till två välmående, trygga barn.

@ goldensun

Människor kan ha varierande antal autistiska drag och AS-diagnosen kommer att försvinna på sikt - på gott och ont. Jag kan se att jag har autistiska drag, men också att det är flera bitar som fattas för att leva upp till AS: desamma som Du nämnde.

Att de sociala problemen märks först när man kommer upp i tonåren är rätt självklart eftersom den sociala begåvningen verkligen sätts på prov då. Det var där jag avvek, men med tanke på de problem jag hade/har med hypofysen så trodde jag att det mesta var relaterat till dem.

Jag läser av människor rätt och tar inte allting bokstavligt.
Jag har livslånga intressen men är som låtskrivare inte mer aspig än Evert Taube eller en "normal" konstnär när jag målat mig fram genom livet.
Jag ser inte min diagnos som Sanningen om mig, bara ett fragment. AS och ADHD är modeflugor, trender, ungefär som borderline. De kommer att gå över!

Jag har haft man, barn, jobb etc men slagits ut av reumatism, som ger psykosociala effekter. Jag behövde LSS p g a mina fysiska handikapp och därför remitterade jag in mig själv till en neuropsykiatrisk utredning. Lite smart måste man ju va för att överleva.

citalol skrev:Jag har inte blivit ett dugg smartare av diagnosen och inte fått någon vidare hjälp med att förstå den, bara en massa frågetecken och ett sänkt självförtroende. Samma här också, har svårt att urskilja på asperger och depression/ångest, känner inte att jag har några solklara asperger-drag.

Känner igen mig starkt i det där. Fick diagnoser (se min sign) för 1,5 år sedan ungefär men har fortfarande inte landat. Känns som att ju längre tiden går desto mindre chans har jag att någonsin skapa nån inre förståelse. Sedan inte direkt vimlar det av folk jag kan identifiera mig med.

Ursäkta om jag snor tråden....

barracuber skrev:

citalol skrev:Jag har inte blivit ett dugg smartare av diagnosen och inte fått någon vidare hjälp med att förstå den, bara en massa frågetecken och ett sänkt självförtroende. Samma här också, har svårt att urskilja på asperger och depression/ångest, känner inte att jag har några solklara asperger-drag.

Känner igen mig starkt i det där. Fick diagnoser (se min sign) för 1,5 år sedan ungefär men har fortfarande inte landat. Känns som att ju längre tiden går desto mindre chans har jag att någonsin skapa nån inre förståelse. Sedan inte direkt vimlar det av folk jag kan identifiera mig med.

Ursäkta om jag snor tråden....

Det är precis så jag känner det. Hur vet jag vad som är vad, vad som är min depression/ångest och vad som är AS? Hur ska utredare kunna veta det, särskilt om det gick så pass fort? Har som sagt svårt att identifiera mig med AS utifrån det man läser; dock vet jag att det är ett väldigt brett spektrum och ser olika ut hos olika människor. Vet inte om det bara är jag som har svårt att ta det till mig, eller om det är utredningen som blev "fel".
Känns lite förvirrat just nu. :/

Den här tråden kanske kan vara intressant:

Om NPF-diagnoser och deras tillämpning

Samt denna pdf om NPF utredning:

http://www.slso.sll.se/upload/CePF/Neur ... dad%5D.pdf

goldensun skrev:Jag har nyligen fått diagnosen Aspergers syndrom, men jag funderar på om jag verkligen har det, eller är det bara jag som har svårt att acceptera att jag har en diagnos? Tänkte bara försöka få input från någon utomstående.

Utredaren baserar diagnosen på att jag har en del sociala svårigheter (har tidigare blivit diagnoserad med social fobi) vilket dock har blivit mycket bättre med åldern - jag trivs bra med vänner och familj, dock i små grupper och jag tycker inte om stimmiga miljöer. Jag har, enligt utredaren, begränsat kroppsspråk och uttryckssätt, och har i perioder haft svårt att hålla ordning runt mig. Jag har inga problem med "theory of mind", att förstå ironi, att läsa av andra människor. Har inga problem med flexibilitet, trivs med rutiner men har inga problem att bryta dem om det skulle bli så. Inga fixeringar eller alltför begränsade intressen; jag har mina intressen, men är öppen för nya osv. Jag har inte haft några problem under min barndom, fungerade bra och hade många vänner, utan mina problem uppstod under tonåren. Jag har i perioder haft ångest och depression, och tror personligen att det är det som spökar, då jag inte mådde så bra då utredningen skedde. Utredaren har träffat mig vid ETT tillfälle under ca fem timmar, har inte pratat med någon i min familj (vilket hon skulle ha gjort, för att få veta mer om hur jag fungerade som barn) eller tagit del av mina tidigare journaler.

Det här var lite kort återberättat. Någon som har några tankar eller åsikter (fråga gärna om ni har frågor)? Är det värt att försöka få till en ny utredning, eventuellt enligt den nya DSM 5?

Jag har själv gjort en utredning och fick diagnosen ren autism, men vad jag undrar är vad är det för sorts hjälp man kan få från kommunen eller psykologen när man är klar om jag inte är ute och cyklar så kan man inte bota autism.

zeplin skrev:Jag har själv gjort en utredning och fick diagnosen ren autism, men vad jag undrar är vad är det för sorts hjälp man kan få från kommunen eller psykologen när man är klar om jag inte är ute och cyklar så kan man inte bota autism.

Du kan få insatser enligt LSS och så kan du få tandvårdsstödsintyg så tandvården blir billigare och går på samma högkostnadskort som sjukvården. Finns trådar om det, sök i forumet.

*bumpar* Varning för wall of text.

Är fortfarande lite tveksam. Jag har tid på habiliteringen i övermorgon (efter ett antal månaders väntetid), och tänkte prata igenom det med dem då.
Sitter med utredningen framför mig; det jag reagerar mest på är dels, som sagt,att det gick så pass fort. Det står att utredningen omfattar fem timmars besökstid, vilket är väldigt snabbt.

Utredaren skriver att hon har haft kontakt med min mamma, intervjuat henne osv. vilket hon enligt min mamma inte har gjort. Det står t.o.m. helt fel namn på min mamma i papprena...

Även att det skulle vara delvis baserat på journaler från habiliteringen samt en psykiatrisk klinik i en annan, närliggande kommun - en kommun där jag aldrig har varit bosatt, aldrig har besökt. Jag har överhuvudtaget aldrig haft kontakt med psykiatrin eller habiliteringen tidigare.

Jag gjorde flera neuropsykologiska tester. De visar bland annat att jag har mycket över genomsnittet på verbalt och abstrakt tänkande, begreppsbildning och logisk slutledningsförmåga, högt ordförråd, över genomsnittet på matematisk förmåga, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet, icke-verbal analys/problemlösningsförmåga och korttidsminne/arbetsminne. Genomsnittlig på "visuell och motorisk informationsbearbetning i närvaro av distraherande stimuli". IQ på 123 med jämna resultat över deltesterna; min starkaste sida är abstrakt resonerande, verbalt resonerande och ickeverbal slutledningsförmåga.
Jag gjorde ett test där man ska läsa av känslor i ansiktsuttryck. Maxpoäng var 36, genomsnittet för befolkningen var 26-29 och genomsnittet för de med autismspektrumtillstånd var ca 22. Jag fick 29 poäng.

Resultatet från intervjun med mig (ett tillfälle!) visar att jag har svårt att få kontakt med människor och tycker att det är jobbigt att hålla igång ett samtal (kom ihåg att jag har social fobi/ångest och depression). Inga särintressen. Tycker om rutiner, men ingen annan har påpekat att de upplever mig som inflexibel eller fixerad. Uppvisar inga tvångssyndrom. Normal barndom.
Sammanfattning - goldensun är en högbegåvad kvinna med god begåvning. Har genomgående svårigheter med socialt samspel och kommunikation, och har vissa svårigheter i vardagen.Tidig barndomsanamnes ger ej stöd för svårigheter. Har igångssättningssvårigheter.

Utredningen i korthet. Visst, det som kommer upp kan tyda på Asperger, men det kan även vara tecken på depression och ångest. Det skulle vara givande med input från någon annan. Har jag rätt att vara tveksam inför diagnosen, eller eller är det bara jag som har svårt att acceptera den?



Moderator atoms - la in några blankrader i texten.

Usch jag blir helt mörkrädd när jag läser denna tråden!

goldensun skrev:Utredaren skriver att hon har haft kontakt med min mamma, intervjuat henne osv. vilket hon enligt min mamma inte har gjort. Det står t.o.m. helt fel namn på min mamma i papprena...
Även att det skulle vara delvis baserat på journaler från habiliteringen samt en psykiatrisk klinik i en annan, närliggande kommun - en kommun där jag aldrig har varit bosatt, aldrig har besökt. Jag har överhuvudtaget aldrig haft kontakt med psykiatrin eller habiliteringen tidigare.

Detta låter fruktansvärt oprofessionellt och skrämmande. Någonting har uppenbarligen blivit väldigt galet (jag utgår från att du själv vet vart du har varit och inte och att din mamma vet om nån ringt henne eller inte). Detta borde du ta upp, men jag vet faktiskt inte vem man tar upp det med, kanske fråga patientnämnden? Berätta dels vad du har upplevt det och om dessa uppenbara felaktigheter och fråga vad du ska göra. Det låter i alla fall inte som du fått en utredning, utan bara nåt hux flux hopplockat och det inte ens utifrån rådande situation och vart kommer uppgifterna ifrån? Nån annan som heter likadant eller något kanske? Oavsett vad så är det inte rätt. Så här kan det bara inte få gå till ju!

madicken skrev:Usch jag blir helt mörkrädd när jag läser denna tråden!

goldensun skrev:Utredaren skriver att hon har haft kontakt med min mamma, intervjuat henne osv. vilket hon enligt min mamma inte har gjort. Det står t.o.m. helt fel namn på min mamma i papprena...
Även att det skulle vara delvis baserat på journaler från habiliteringen samt en psykiatrisk klinik i en annan, närliggande kommun - en kommun där jag aldrig har varit bosatt, aldrig har besökt. Jag har överhuvudtaget aldrig haft kontakt med psykiatrin eller habiliteringen tidigare.

Detta låter fruktansvärt oprofessionellt och skrämmande. Någonting har uppenbarligen blivit väldigt galet (jag utgår från att du själv vet vart du har varit och inte och att din mamma vet om nån ringt henne eller inte). Detta borde du ta upp, men jag vet faktiskt inte vem man tar upp det med, kanske fråga patientnämnden? Berätta dels vad du har upplevt det och om dessa uppenbara felaktigheter och fråga vad du ska göra. Det låter i alla fall inte som du fått en utredning, utan bara nåt hux flux hopplockat och det inte ens utifrån rådande situation och vart kommer uppgifterna ifrån? Nån annan som heter likadant eller något kanske? Oavsett vad så är det inte rätt. Så här kan det bara inte få gå till ju!

Nej,tror inte att min mamma skulle ljuga om det. Hon visste om att jag höll på att utredas och att de skulle höra av sig till henne, så hon var helt inställd på det. Och ja, jag har i alla fall koll på var jag har varit och inte varit

Tänkte som sagt ta upp det med habiliteringen när jag ska dit på möte och se vad de tycker.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, har jag Asperger så har jag det, för mig är det ingen stor sak egentligen. Tycker inte att det känns helt ok med utredningen bara, och ville mest ventilera lite.

goldensun skrev:Nej,tror inte att min mamma skulle ljuga om det. Hon visste om att jag höll på att utredas och att de skulle höra av sig till henne, så hon var helt inställd på det. Och ja, jag har i alla fall koll på var jag har varit och inte varit

Tänkte som sagt ta upp det med habiliteringen när jag ska dit på möte och se vad de tycker.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, har jag Asperger så har jag det, för mig är det ingen stor sak egentligen. Tycker inte att det känns helt ok med utredningen bara, och ville mest ventilera lite.

Ja men precis... Bra att du ska ta upp det Lycka till med det! Och nä klart det inte är nåt fel med att ha Asperger men man kan ju inte bara slänga på nån en diagnos utan rätt uppgifter ens, spelar ju ingen roll vad det handlar om för diagnos! Hoppas du får bra stöd på hab

Det är svårt att identifiera sig med en psykiatrisk "diagnos".
Fick AS/ADD på papper fem mån sen men kan ändå inte riktigt ta in det.
Och varför ska jag eg?
Jag är ju jag med de svagheter och vissa styrkor jag har.
Varför ska jag bry mig personligen om nån neuropsykiatrisk diagnos?
Den behövs "bara" för att få den hjälp jag behöver.
Det är så komplicerat och också individuellt vilka svårigheter man har så rätt meningslöst att fundera mer över det.

I ts fall verkar det ju blivit en förväxling med någon annan mtp de rena felaktigheter som finns i utredningsutlåtandet!
Väldigt väldigt illa isåfall.....

goldensun skrev:Sitter med utredningen framför mig; det jag reagerar mest på är dels, som sagt,att det gick så pass fort. Det står att utredningen omfattar fem timmars besökstid, vilket är väldigt snabbt.
Utredaren skriver att hon har haft kontakt med min mamma, intervjuat henne osv. vilket hon enligt min mamma inte har gjort. Det står t.o.m. helt fel namn på min mamma i papprena...
Även att det skulle vara delvis baserat på journaler från habiliteringen samt en psykiatrisk klinik i en annan, närliggande kommun - en kommun där jag aldrig har varit bosatt, aldrig har besökt. Jag har överhuvudtaget aldrig haft kontakt med psykiatrin eller habiliteringen tidigare.

Helt tossigt! Sveriges Radio har tagit upp det här med sönderstressad diagnosticering i tidigare program, kolla på deras hemsida på www.sr.se och gråt när du känner igen dej. Att det är en privat aktör som gjort "utredningen" gör bara att mitt förtroende för den sjunker ytterligare. Som många redan sagt måste man utesluta depression och "vanlig" social fobi innan man ger sej in i NPF.

Jag tycker absolut att du ska kräva en omvärdering av det där resultatet. Allt du skrivit hittills tyder på en väldigt oprofessionell handläggning av din utredning och jag förstår om du är besviken.