Alien skrev:Betr beställa tid hos doktorn ska man kunna göra det via e-post om man registrerar sig på Mina vårdkontakter. (http://www.minavardkontakter.se/C125755 ... /startpage)
Men Mina vårdkontakter hjälper inte mig, eftersom det bara gäller en själv, jag behöver ringa för mina anhöriga.

Kan du inte registrera en anhörig. med ditt eget bankide.
Jag använder själv 1177 som det heter för Västragötaland.
Man får tid att tänka efter vad det är man söker för, särskilt om det är något som inte är akut, och kräver att man förklarar mer än man klarar av om man har lite fobi för telefonen.

Jag hatar ljudet i en telefon, de är antingen för högt, för lågt, de bryter, folk pratar inte tydligt och får gissa 70% av vad dom säger...Efter 30 sekunder i ett samtal vill jag slänga mobilen i väggen

Det sjuka är att tillverkarna bestämt sig för att det fortfarande ska låta som gamla tiders telefoni, trots att det inte längre är nödvändigt pga de tekniska begränsningar som fanns förr i tiden.

Jag tycker att man spänner sig onormalt mycket, när man ska prata i telefon. Jag brukar ofta få tunghäfta i telefonen, tappar ord och blir nervös och spänner rösten något omåttligt.

Slipper jag så undviker jag att tala i telefonen. Sms funkar utan problem.

Jag gillar verkligen inte att prata i telefon, föredrar mail eller sms om jag måste kontakta folk.

Den enda personen jag kan ringa upp utan problem är maken. För övriga är det mer eller mindre ångestfyllt, då det är som värst försöker jag fysiskt ta mig fysiskt längre bort från telefonen. Jag ringer då och då upp min pojkvän, men eftersom han också ogillar att tala i telefon så blir det mycket messande. Jag har inget problem med mess, eller att skriva med folk över dator men när det kommer till att ringa är det superläskigt. Ofta får min man ringa eller svara åt mig, särskilt när det är myndigheter eller liknande, för att jag för rädd för att prata själv.

Jag är inte säker på vad detta beror på, men det verkar ju vara vanligt här så kanske har det med Asperger att göra? Så telefoner, väldigt läskiga!

Jag ringer inte alls om det inte är ytterst nödfall och det inte går att få kontakt med personen via nätet eller andra hand sms.
Jag svarar inte heller i telefonen och om det är till mig ber jag sonika den som svarat att fråga vad personen vill.

Detta gäller alla personer oavsett om det är myndigheter, min make eller min mor. Det är förjävla jobbigt med alla.

Jag ringer gärna, jag föredrar telefon framför mail och sms jag tycker det är den avsevärt mest praktiska kommunikationsformen eftersom man får svar direkt och jag gillar att höra rösten och jag gillar att prata med folk.

Svår fråga. Jag pratar gärna i telefon med någon jag känner väl. Men jag kan inte ringa till typ sjukhuset eller något sånt.

Klarade förra året på bara 4 samtal, 3 till bredbandsbolaget och 1 till tandläkaren om inte det var 2 år sedan. Hatar telefoner, kan bara säga hallå?, ja, nej, ok, kanske, va?, när?, hur? och liknande. Känns väldigt konstigt och onormalt. Svarar bara om det är jobbet för att svara ja om de frågar om jag kan jobba extra.

Jag ringer aldrig myndigheter det har jag en kontaktperson som gör åt mig. Jag skulle inte klara av jobbsamtal heller då det som stör mig är att inte veta vad personen jag pratar med kommer att säga.

Jag är ingen telefon-Nisse. Inte att jag vågar inte ringa, det gör jag.

Ser bara ingen mening i det att snacka bort dyrbar tid. Det blir inte många telefonsamtal per år, inte. Men om nån gammal vän ringer efter en lång tystnad, då kan jag blir riktig glad och babbla lätt bort en timme.

Står dock inte ut människor som ringer varje vecka . Hade en väninna som var precis motsatsen till mig. Hon var åt manisk hållet. Hennes mamma var bipolär.
Tjejen ringde mig varje vecka ! Och alltid olämplig tid; jag hade just bestämt att titta på en dokumentär, stirra på taket, flyga i universum, surfa, tar min obligatorisk vilopaus efter jobbet eller bara andas typ.

Det var inte långvarande vänskap ska jag säga. Klippte bandet med yxan. Fy fan vad hon sög min energi !

Inte att jag inte gillar henne, det gör jag, men kan inte bara ha den påträngande vänskapen.
Jag vill vara i fred.

Ringer inte ens till mina föräldrar med sms:ar dagligen. Det passar bäst både mina föräldrar och mig själv

Ganska irriterande att telfonen kan ringa när du inte vill också. Föredrar att inte ens ha min med mig. Använder den bara som väckarklocka eller musikspelare om både min mp3 och ipod har lågt batteri.

Jag ringer när jag är tvungen att göra det av någon orsak, men oftast motvilligt. Att ringa till närmare anhöriga är dock betydligt lättare. Men sen har jag såklart också problem med att veta om när det är jag som ska prata osv. vilket oftast leder till en hel del pinsamma tystnader.

Jag använder min telefon för allt annat än ringa samtal

Fick nyligen en saftig faktura (igen) från teleoperatören. Egentligen är det dumt att ha sån abonnemang om man inte ens bryr sig att ringa. Men vad fan, jag är så intresserad av den tekniska biten så jag kan punga ut en hög sedlar bara för den sakens kul. Korkad man är !

Det roligaste med telefon är alla appar, alla tekniska möjligheter som man kan göra med det. Ljudböcker har också även att jag har lite svårt att koncentrera att lyssna, tankar verkar bli som vilda hästar om jag lyssnar för länge

Musik däremot .... sallan. Har inte ens tid för musik.

Jag använder inte min telefon till att ringa heller. Apparna får mitt liv att funka. Älskar böcker, serietidningar typ Sandman och talböcker på luren. Och jag är ooriginellt fast i angry birds.

Jag hade några "kompisar", eller ja, de var inte kompisar.
Några jag blev kompis med på en hemsida, de var i samma ålder som mig, addade dem på Skype och varenda gång jag loggade in där skulle de ringa upp mig.
De ringde upp mig varenda minut, och jag gillar inte att prata i irl så ofta.
Jag sa till dem att sluta ringa upp mig hela tiden, men de lyssnade inte.
Tillslut var jag tvungen att blockera dem.

Jag är dålig på att kallprata på telefon, så jag tycker att det är lättare att gå rakt på sak när jag får svar från andra sidan, fast det förekommer bara om jag ringer till andra än vänner och familj. För kommer det till de blir det lite oartigt att gå rakt på sak utan att kallprata lite, men jag brukar alltid undra efteråt om hur de uppfattade samtalet med mig och mitt kallprat:P

pratar bara med min syster, för hon inte orkar skriva sms ibland

Telefoner måste vara den dummaste uppfinningen, hatar allt som har med telefoner att göra