Har börjat insé att jag verkligen måste skaffa ett jobb snart, alternativt nu. Men det som gör att jag drar mig så oerhört är att jag inte vet vilket jobb som skulle kunna fungera för mig, tack vare mina sociala svårigheter kan jag inte ta mig ann vad som helst. Att jag sedan inte har ngn utbildning eller erfarenhet att framhäva gör det ännu svårare. Kan man skriva i ett CV att man har diagnoser och att man behöver ett väldigt anpassat jobb? Det känns som att ingen skulle anställa mig isf.

När jag tittar runt på lediga jobbplatser & faktiskt hittar ngt som skulle kunna passa mig, så står det alltid längst ner att dom söker ngn som är "social, glad, positiv till att träffa nya människor" m.m. Har även märkt att det är så folk skriver i sina CV:n också. Men jag är inget av det! Kan ju inte direkt inleda ett CV med ngt i stil med "jag är en jävligt osocial & negativ tjej.." Ngn som har ett tips på hur jag ska fixa det här?

Moderator Alien: Kompletterade rubriken för bättre sökbarhet.

För det första: se till satt vara ren när du kommer på intervju.

För det andra: du kan alltid få hjälp av af. om du har diagnos

För det tredje: mycket av det där om att man skall vara så extremt glad, positiv, utåtriktad o.s.v. är mest floskler (fast lite beror det ju på vad det är för jobb du söker), skriv dock inte att du är negativ och osocial i en ansökan, utan låt hellre bli att överhuvudtaget skriva något om hur pass positiv och utåtriktad du är, så har du varken ljugit, eller sagt något olämpligt.

ford skrev:För det första: se till satt vara ren när du kommer på intervju.

För det andra: du kan alltid få hjälp av af. om du har diagnos

För det tredje: mycket av det där om att man skall vara så extremt glad, positiv, utåtriktad o.s.v. är mest floskler (fast lite beror det ju på vad det är för jobb du söker), skriv dock inte att du är negativ och osocial i en ansökan, utan låt hellre bli att överhuvudtaget skriva något om hur pass positiv och utåtriktad du är, så har du varken ljugit, eller sagt något olämpligt.

Om dom har att välja mellan mitt CV som inte innehåller ngn text alls om min personlighet, och ett av ngn som har skrivit att denne är just glad & positiv etc. så är nog chansen att mitt blir valt ganska liten.

Inte nödvändigtvis; du kan ju t.ex. försöka ta reda på så mycket som möjligt om företaget du söker jobb på, samt tjänsten som du söker, för att med stöd av dessa kunskaper motiver varför just du är intresserad av-, samt skulle passa till jobbet.

När jag sökte mitt jobb skrev jag t.ex.

-Då jag hört mycket gott om ert företag, under den tiden ni hette Mark och Miljö, och dessutom tidigare trivts med att jobba som vaktmästare så skulle jag vara mycket intresserad av att få jobba hos er på ISS Landscaping, i synnerhet, då det handlar om att utföra trädgårdsarbete med ett fastighetsbolag som kund.

-Sånt gillar arbetsgivare, förstår du!

Jo, jag har försökt, men då jag faktiskt inte är sådär positiv till själva jobbet i sig så blir det svårare. Jag letar ju bara efter ett jobb där jag kan skramla ihop pengar så att jag klarar mig varje månad. Men jag får prata med AF & se vad dom har att säga

Du ska nog inte dra upp nåt om diagnoser i din jobbansökan, såvida det inte rör sig om ett jobb eller företag där sånt är välkommet.

Den som läser din ansökan har formodligen en fet bunt ansökningar från massa andra och det krävs då inte mycket för att du ska bli bortsållad. Läser man då om nån diagnos som man inte har nån aning om vad det innebär så är risken stor att den hamnar i den "största högen".

Moggy skrev:Du ska nog inte dra upp nåt om diagnoser i din jobbansökan, såvida det inte rör sig om ett jobb eller företag där sånt är välkommet.

Den som läser din ansökan har formodligen en fet bunt ansökningar från massa andra och det krävs då inte mycket för att du ska bli bortsållad. Läser man då om nån diagnos som man inte har nån aning om vad det innebär så är risken stor att den hamnar i den "största högen".

Om vi utgår ifrån att jag faktiskt får ett jobb, och jag inte har berättat om mina diagnoser, så kommer dom ju att ställa helt andra krav på mig. Då blir det ist helt fel när jag måste "anpassa" mig till "vanliga" människors uppgifter. Att jag tillexempel är så sjukt osocial kommer dom antagligen tycka är konstigt.

Talar du om diagnos eller drar in extrahjälp från AF med hänvisning av diagnos kommer du ha betydligt sämre chanser att få bra jobb. Se till att ta den hjälp du kan få, men ta den på ett sätt som är osynligt för dina potentiella arbetsgivare.

Nu får du faktiskt sluta projicera ditt jävla mindervärdeskomplex på andra människor, Kristofer! *allvarlig, och lite irriterad*

Det viktigaste är väl att hon får ett jobb överhuvudtaget och siuskonsulenter kan vara till mycket god hjälp om man har någon typ av funktionshinder.

Har du ett arbetshandikapp och inte berättar det för din arbetsgivare kan det innebära stora problem för dig, om det innebär att du får svårigheter med jobbet, som är relaterade till ditt funktionshinder. Jobbar man däremot med lönebidrag finns det goda chanser att få in en fot på arbetsmarknaden.

ford skrev:Nu får du faktiskt sluta projicera ditt jävla mindervärdeskomplex på andra människor, Kristofer! *allvarlig, och lite irriterad*

OT: Vad har detta med mindervärdighetskomplex att göra?

Vad jag menar är att man ska vara försiktig med att öht nämna sådana här saker för potentiella arbetsgivare. Det är, som Moggy, skriver då lätt att hamna i den största högen.

Varför ska funktionshindrade nöja sig med "jobb överhuvud taget" när icke-funkisar ofta satsar å en viss bana som de själva väljer? Vi ska ju inte vara någonslags b-lag. Speciellt inte med de talanger som finns bland aspies. I Pollys fall så får hon själv avgöra hur hon vill satsa

Kristofer skrev:Talar om om diagnos eller drar in extrahjälp från AF med hänvisning av diagnos kommer du ha betydligt sämre chanser att få bra jobb. Se till att ta den hjälp du kan få, men ta den på ett sätt som är osynligt för dina potentiella arbetsgivare.

Håller med Kristofer om detta, men det beror naturligtvis på ambition. Vill man jobba på skyddad verkstad med lönebidrag så kan man visst begära hjälp av AF m.fl., men är ambitionen ett vanligt jobb så får sådant inte synas emot arbetsgivaren.

Som jag sa längre upp, jag vill bara ha ett jobb så att jag får tillräckligt med lön till att klara mig. Jag är inte ute efter ett "bra" jobb, då jag inte ens vet vad jag vill ha för jobb. Men om jag utesluter att nämna mina diagnoser finns ju risken att jag blir klassad som allmänt dum i huvudet, ist för att dom kanske skulle ha lite överseende med mina svårigheter om dom visste varför.

Precis, och det är även min personliga erfarenhet!

Klarar man att jobba utan lönebidrag finns det ingen anledning till att man inte skall göra det, men har man problem så försvinner dom inte bara för att man bestämmer sig för att dom skall göra det.

Först och främst bör man se till att ha ett jobb som fungerar för en, så att man har möjlighet att försörja sig utan att varje natt drömma mardrömmar om jobbet. När man kommit så långt kan man (om man vill) försöka leta efter ett "bättre" jobb, men är man nöjd med sin lott så är det inget brott och då skall man inte "tvingas" att göra karriär/studera av div. "förståsigpåare".

-Och nu predikar jag faktiskt inte om arbetsmoral, samhällsansvar o.s.v., utan jag talar faktiskt om vad som är bra för en själv, som individ!

Polly skrev:Som jag sa längre upp, jag vill bara ha ett jobb så att jag får tillräckligt med lön till att klara mig. Jag är inte ute efter ett "bra" jobb, då jag inte ens vet vad jag vill ha för jobb. Men om jag utesluter att nämna mina diagnoser finns ju risken att jag blir klassad som allmänt dum i huvudet, ist för att dom kanske skulle ha lite överseende med mina svårigheter om dom visste varför.

Hur aspig är du? Är du någorlunda högfungerande?

Sök jobbet och gör ditt bästa på arbetsintervjun om du kommer dit. Får du jobbet så lär du ju få en provanställning på 6 månader.

Det värsta som kan hända är att du inte får din provanställning förlängd.

Har du väl kommit in på jobbet och sköter dig någorlunda så har du goda chanser att få vara kvar även ifall du är tystlåten och inte så social.

Försök undvika att hamna i konflikter med chefer och kollegor, håller du dig tyst och lugn och gör ditt jobb så kan det tom hända att du kommer anses som tillgång.

Nu vet jag vad det är för jobb du tänkt söka men är det en arbetsplats med många anställda och där kraven inte så så höga för att få jobb där så kommer cheferna att ha fullt upp med bråkstakarna och de som är sjukskrivna mycket. Dom som är tysta och lugna ses ofta som en tillgång.

ford skrev:För det första: se till satt vara ren när du kommer på intervju.

Ja, det är viktigt.

Liksom att man inte är för utspökad med udda klädstil, frisyr och för mycket smink. Försök se ut som en tjej i mängden, som håller sig hel och ren.

Moggy skrev:
Hur aspig är du? Är du någorlunda högfungerande?

Har du väl kommit in på jobbet och sköter dig någorlunda så har du goda chanser att få vara kvar även ifall du är tystlåten och inte så social.

Försök undvika att hamna i konflikter med chefer och kollegor, håller du dig tyst och lugn och gör ditt jobb så kan det tom hända att du kommer anses som tillgång.

Det är väl inte det att jag är tystlåten heller direkt.. det är väl mer mitt sätt att vara social på när jag väl är social. Och om det väl skulle bli en konflikt har jag jävligt svårt för att ta mig ur den, eller undvika. Så jag vet inte riktigt vad som skulle passa, och det känns nästan bäst att personen som anställer mig vet om detta, det skulle kännas mer välkommande, att jag faktiskt blir accepterad "trots det".

Moggy skrev:Liksom att man inte är för utspökad med udda klädstil, frisyr och för mycket smink. Försök se ut som en tjej i mängden, som håller sig hel och ren.

Det som på mig är mest "udda" skulle väl vara mina piercingar, då jag inte sminkar mig eller har en udda frisyr. Om man bortser från att håret är lite dreads-liknande. Men jag känner att jag heller inte ska behöva anpassa mig till jobbet, vill gärna komma till ett ställe där jag kan vara mig själv. Ett stort problem med mig är just det att jag inte vill anpassa mig, vägrar nästan.

Polly skrev:

Moggy skrev:Liksom att man inte är för utspökad med udda klädstil, frisyr och för mycket smink. Försök se ut som en tjej i mängden, som håller sig hel och ren.

Det som på mig är mest "udda" skulle väl vara mina piercingar, då jag inte sminkar mig eller har en udda frisyr. Om man bortser från att håret är lite dreads-liknande. Men jag känner att jag heller inte ska behöva anpassa mig till jobbet, vill gärna komma till ett ställe där jag kan vara mig själv. Ett stort problem med mig är just det att jag inte vill anpassa mig, vägrar nästan.

Vill man ha nåt så kan man ju få anpassa sig för att nå det.

Polly skrev:Det är väl inte det att jag är tystlåten heller direkt.. det är väl mer mitt sätt att vara social på när jag väl är social. Och om det väl skulle bli en konflikt har jag jävligt svårt för att ta mig ur den, eller undvika. Så jag vet inte riktigt vad som skulle passa, och det känns nästan bäst att personen som anställer mig vet om detta, det skulle kännas mer välkommande, att jag faktiskt blir accepterad "trots det".

På denna beskrivning så låter det faktiskt inte alls att du behöver berätta något om dina problem på förhand. Såvida du nu inte söker arbeten som kräver supersocial skills. Men det tror jag inte att du gör. Att prata om konflikt på intervju är aldrig bra! (Och det finns super-NT:s som också har problem med konfilkthantering)
Lycka till!

Moggy skrev:Vill man ha nåt så kan man ju få anpassa sig för att nå det.

Ja, det statarungarna inte lärt sig är att de måste niga tillräckligt djupt när de sträcker fram sin mössa framför patron. Jag menar, hur skulle det se ut om inte arbetarklassen voro underdåniga inför öfverheten!? Då skulle de ju kunna ledas in i villfarelsen att alla är lika mycket värda. Nej, de ska minsann slita i sitt anletes svett och kunna katekesen utantill!

KrigarSjäl skrev:

Moggy skrev:Vill man ha nåt så kan man ju få anpassa sig för att nå det.

Ja, det statarungarna inte lärt sig är att de måste niga tillräckligt djupt när de sträcker fram sin mössa framför patron. Jag menar, hur skulle det se ut om inte arbetarklassen voro underdåniga inför öfverheten!? Då skulle de ju kunna ledas in i villfarelsen att alla är lika mycket värda. Nej, de ska minsann slita i sitt anletes svett och kunna katekesen utantill!

Nu haltar din liknelse. Det handlar om att kunna välja något, inte att tvingas till något. Dessutom hur fan skulle någon vilja ha att göra med den som inte alls anpassar sig? OBS! Anpassa sig är inte samma sak som att inte stå upp för sig och det man känner för.

Kristofer skrev:Nu haltar din liknelse. Det handlar om att kunna välja något, inte att tvingas till något. Dessutom hur fan skulle någon vilja ha att göra med den som inte alls anpassar sig? OBS! Anpassa sig är inte samma sak som att inte stå upp för sig och det man känner för.

I mitt fall handlar det nog mer om att "stå upp för sig" än anpassning, isf.

Kristofer skrev:

KrigarSjäl skrev:

Moggy skrev:Vill man ha nåt så kan man ju få anpassa sig för att nå det.

Ja, det statarungarna inte lärt sig är att de måste niga tillräckligt djupt när de sträcker fram sin mössa framför patron. Jag menar, hur skulle det se ut om inte arbetarklassen voro underdåniga inför öfverheten!? Då skulle de ju kunna ledas in i villfarelsen att alla är lika mycket värda. Nej, de ska minsann slita i sitt anletes svett och kunna katekesen utantill!

Nu haltar din liknelse. Det handlar om att kunna välja något, inte att tvingas till något. Dessutom hur fan skulle någon vilja ha att göra med den som inte alls anpassar sig? OBS! Anpassa sig är inte samma sak som att inte stå upp för sig och det man känner för.

Den som ständigt och överallt anpassar sig till omgivningen har till slut ingenting kvar av personlighet och karaktär
Fritt översatt citat av Schopenhauer.
Om man måste välja att anpassa sig för att få jobbet är det väl ett tvång?

Moggy skrev:

ford skrev:För det första: se till satt vara ren när du kommer på intervju.

Ja, det är viktigt.

Liksom att man inte är för utspökad med udda klädstil, frisyr och för mycket smink. Försök se ut som en tjej i mängden, som håller sig hel och ren.

Ja för tusan böfvlar! En seriös arbetsplats håller sin personalstyrka lika konformistisk som en kinesisk militärparad.