Vilken förening är ni med i? Kanske båda? Vilken är bäst? Är nu som nydiagnostiserad aspergare intresserad av att gå med i någon förening kanske båda? Har märkt att dessa föreningar sällan diskuteras här. Efter att ha kollat lite på Attentions hemsida och läst deras tidning verkar det vara en väldig fokusering på ADHD och ADD(det har inte jag). Väldigt lite om autism...

Nu är jag sugen på att få veta vad ni har för erfarenheter av dessa föreningar!

Båda dessa föreningar är väldigt anhörigcentrerade vilket leder till att personer med egen diagnos i många fall har svårt att göra sej hörda. Speciellt Autism- och Aspergerförbundet är väldigt inriktat på anhöriga och personal. Attention är i första hand för personer med ADHD och liknande och också ganska inriktat mot anhöriga och personal. Lokala skillnader finns dock, på vissa ställen såsom Örebro har personer med egen diagnos en del makt i t.ex Autism och Aspergerförbundet.

Mitt tips är att kolla upp Organiserade Aspergare, hemsidan är www.aspergare.org
Föreningen är endast till för människor med egen npf, formell diagnos behövs inte men man ska på ett personligt plan kunna identifiera sej med npf-begreppet.
Föreningen jobbar mer med påverkansarbete samt sociala aktiviteter som funkar med npf.

Att det pratas väldigt lite om föreningar som de du nämner just här beror på att de ofta är väldigt anhöriginriktade och det ligger gärna en liten "klappa de små aspisarna på huvudet är de är så duktiga att de faktiskt formulerar en mening"-anda över det hela.

Den erfarenhet jag har av Riksförbundet Attention är vansinnigt negativ av nämnda anledning. Men, det finns ju människor som trivs där också så du får helt enkelt bilda dig en egen uppfattning. Gå på någon av deras träffar t.ex.

EDIT: Noterade inlägget ovan och får väl säga att jag inte är positivt inställd till OA heller mest för att det stinker "elittänk" över det hela. Men igen, bara min högst personliga åsikt.

Det är olika på olika orter vad jag har hört. Både de anhöriginriktade AAF och Attention och det (ännu?) passiva OA kan lokalt ha folk med egen diagnos (eller identifikation) som håller i uppskattade aktivteter. Kan också finnas sådana personskillnader på riksplanet.

Så det finns säkert utrymme för den som vill engagera sig att välja vilken vågskål man vill tynga ner.

Hej!

Om du är intresserad kan du även höra med din Habilitering om de har ngn gruppverksamhet för aspergare. Jag hade en period då jag gick på Attentions träffar i min stad och tyckte det var givande.

Flinta skrev:Hej!

Om du är intresserad kan du även höra med din Habilitering om de har ngn gruppverksamhet för aspergare.

-Du menar muppverksamhet.
Provade faktiskt för ett tag sen och alla mina farhågor om tanter, muppar och klappa på huvudet infriades.

tahlia skrev:Att det pratas väldigt lite om föreningar som de du nämner just här beror på att de ofta är väldigt anhöriginriktade och det ligger gärna en liten "klappa de små aspisarna på huvudet är de är så duktiga att de faktiskt formulerar en mening"-anda över det hela.

Den erfarenhet jag har av Riksförbundet Attention är vansinnigt negativ av nämnda anledning. Men, det finns ju människor som trivs där också så du får helt enkelt bilda dig en egen uppfattning. Gå på någon av deras träffar t.ex.

EDIT: Noterade inlägget ovan och får väl säga att jag inte är positivt inställd till OA heller mest för att det stinker "elittänk" över det hela. Men igen, bara min högst personliga åsikt.

Nix, det finns ingen elitism i OA. Det är inte det det handlar om.

KrigarSjäl skrev:Nix, det finns ingen elitism i OA. Det är inte det det handlar om.

Tror inte vi ska dra igång den soppan igen. Finns någon tråd långt ner i arkiven där det hela diskuterades åt alla håll som tänkas kan där min uppfattning stärktes. Vill minnas att det periodvis var en tämligen hetsig diskussion.
Dock är jag fullt medveten om att få såg saken ur mitt perspektiv och det lär inte ha ändrats. Jag vet bättre än att kalla just dig för elitist, detsamma gäller för fler medlemmar i OA. Mina protester riktade sig i huvudsak mot "ledningen".

tahlia skrev:Mina protester riktade sig i huvudsak mot "ledningen".

Samma ledning är ju inte kvar eftersom det väljs nya personer varje (eller vartannat) år!

KrigarSjäl skrev:

Flinta skrev:Hej!

Om du är intresserad kan du även höra med din Habilitering om de har ngn gruppverksamhet för aspergare.

-Du menar muppverksamhet.
Provade faktiskt för ett tag sen och alla mina farhågor om tanter, muppar och klappa på huvudet infriades.

Det kan faktiskt vara ett bra ställe att knyta kontakter på. Som så mkt annat handlar det om tur t ex var man bor. För de som har turen att bo i Sthlms län finns också Aspergercenter..

@ Akira: Vad är det som du vill ha ut genom ett medlemsskap? Är det främst tidningarna du vill läsa, t ex om ny npf-forskning, vad som händer på områdena eller är det möjligheten att delta i gruppträffar o dyl som lockar? Eller båda delarna?

(Oavsett vad så sitter jag f t inte inne med mer förslag än d jag givit. Så att du vet )

Verkar som dessa stödföreningar väcker starka känslor hos vissa (= Jag har blivit rekommenderad attention där jag bor. Att dömma av deras verksamhetsbeskrivning från i våras har det varit lite föredrag om verksamheter som kommunen är med på som LSS och daglig verksamhet. Verkar inte vara någon direkt social verksamhet mest föredrag. Jag är intresserad av att träffa andra med asperger och umgås lite ibland helt enkelt, utbyta erfarenheter.

(Att få vill skriva i ämnet är nog inte så konstigt då de som föredrar något annat än OA brukar överösas med dryga kommentarer, och också förväntas stå tillsvars för allt elände som gjorts av medlemmar i föreningen sedan urminnestider...)

Mitt tips är - som du redan verkar göra - att kolla runt vad som finns i ditt närområde och prova dig fram. Det ser väldigt olika ut runt om i landet. Vad som fungerar bra i ett område behöver inte göra det i ett annat.

Alla föreningar består ju av sina medlemmar. Där det finns aktiva individer, oavsett organisation, är chansen större till en fungerande verksamhet. Om du sedan kommer att trivas där beror såklart även på personkemi och inriktning på aktivitet.

Har du vägarna förbi Ängelholm så är du välkommen att testa på vår Vuxenträff i AFF:s regi. Släng iväg ett pm om du är intresserad.

Lycka till i sökandet!

Ängelholm? Det är ju knappt att man vågar även om man skulle ha vägarna förbi (= Lakers och Rögle spelar ju i samma serie igen.......

Hm, det glömde jag ju bort. Då får du bara komma om Rögle ligger före i tabellen!

Nä, skämt åsido, tror det är rätt lugnt. Inga hockey-huliganer har siktats på träffarna!

Jag sitter i Attention Karlstads styrelse sedan ett par (tre?) år och jag upplever ingen muppverksamhet, så det lär bero på vilka man träffar, men jag kan instämma i att det är en hel del föräldrar, dock ej personal, som deltar, detta när barnen/ungdomarna är yngre. I vår styrelse har tex Ordf. en NPF-diagnos. Vi har även haft personer som haft både egen diagnos och barn med diagnos. Själv skulle jag helst vara med i båda, men har inte blivit av du jag inte haft pengar då jag kommit på det. Min önskan är att Attention och AAF skulle arbeta tillsammans!

Det är i varje fall inte vi som startat och driver OA som stänger några dörrar, utan försöker brygga broar och sträcka ut öppna händer. Hela idén är att samla gruppen i något gemensamt och alldeles eget. Däremot har många med rent teoreisk information om oss själva tolkat in en stängd dörr, och därmed snarast själva stängt den för egen del. "Där känner jag mig inte välkommen och vill därför inte vara med." Men alla som har AST-diagnos, eller tror att de vid en utredning borde kunna antas få det, är välkomna!

De två stora är utmärkta komplement och det är alldeles lysande att vi med diagnos försöker hålla oss framme där. Också. Jag har själv suttit i styrelsen i Attention Huddinge-Botkyrka sedan 2010, 2012 var jag ordförande, de senaste två åren vice, och just nu fungerar jag operativt som de facto-ordförande efter den ordinarie som tappat orken och är beredd, och räknar med, att gå upp som ordförande igen vid årsmöte i mars. Leder ett arbete mot expansion och namnbyte till Attention Huddinge-Botkyrka-Salem, håller i träffverksamheten mm.

Inget är fel i verksamhet från vår sida i de stora, men jag ser en livsfara i om vår grupp bara skulle synas i de föreningarna. En som vi driver själva visar omvärlden att vi kan göra något sådant alldeles själva också. Syns vi bara i de föreningarna skapar vi en klar risk för tolkningar som "de kan ju inget själva, de glider ju bara med tillsammans med anhöriga i deras föreningar". Det måste vi väl ändå vara överens om att det vore väldigt dumt?

Så min slutsats är enkel. Det är inte att vi till sist var några som startade en alldeles egen förening också som splittrar något, det var något som saknades och som vi har visat eftertryckligt under åren att det behövdes. Det mest splittrande är snarare just att både AAF och Attention finns sida vid sida. Attention bildades som en ADHD-organisation, men ganska omgående gick det befintliga Tourettes-sällskapet upp i Attention och inriktningen förändrades mot något "allmänt för alla NPF". Det finns sannolikt för alltid för mycket politik i saken för att det skulle kunna ske, men det rimliga skulle ju vara att de två morfades ihop i någon lämplig form...

Akira skrev:Vilken förening är ni med i? Kanske båda? Vilken är bäst? Är nu som nydiagnostiserad aspergare intresserad av att gå med i någon förening kanske båda? Har märkt att dessa föreningar sällan diskuteras här. Efter att ha kollat lite på Attentions hemsida och läst deras tidning verkar det vara en väldig fokusering på ADHD och ADD(det har inte jag). Väldigt lite om autism...

Nu är jag sugen på att få veta vad ni har för erfarenheter av dessa föreningar!

Jag är inte med i någon förening över huvud taget.
Åren går - och jag har fortfarande inte funnit någon förening (dessa två plus t.ex. OA) inom asperger-världen/AST-världen/autism-världen som tillräckligt tilltalande, inbjudande eller intellektuellt lockande. Flera skäl till det. Olika skäl beroende på förening i fråga också.

Hur gick det för dig i sökandet av förening? Blev det någon (av de två)?

Akira skrev:Verkar som dessa stödföreningar väcker starka känslor hos vissa (= Jag har blivit rekommenderad attention där jag bor. Att dömma av deras verksamhetsbeskrivning från i våras har det varit lite föredrag om verksamheter som kommunen är med på som LSS och daglig verksamhet. Verkar inte vara någon direkt social verksamhet mest föredrag. Jag är intresserad av att träffa andra med asperger och umgås lite ibland helt enkelt, utbyta erfarenheter.

Samma här egentligen – jag är också mer intresserad av att träffa och snacka med andra aspergerpersoner, eller ska jag säga autismspektrumpersoner, och utbyta erfarenheter etcetera. Frågan är vad AAF och/eller Attention förmår tillhandahålla eller förmedla rörande detta? Är det helt upp till medlemmarna att ordna med saken (på plats, var detta nu sker, någon lokal?), undrar man också. Och vad är det för medlemmar i dessa föreningar (AAF och Attention)? Svår fråga kanske, och jag ställer den öppet på tråden. Vad jag menar med frågan är: Är det en blandad, mixad profil av autism/NPF-folk i dessa föreningar? Alltså – HFA-människor och vad nu motsatsen är (om det finns fog för att genre-gruppera det så)?

Någon skulle säkert säga att man får/bör testa på genom att pröjsa medlemsavgiften och undersöka saken rent konkret. Jo, fast samtidigt vill man ju veta lite mer före det att man överför sina illusionslösa hundralappar.

Kostymhippie skrev:Båda dessa föreningar är väldigt anhörigcentrerade vilket leder till att personer med egen diagnos i många fall har svårt att göra sej hörda. Speciellt Autism- och Aspergerförbundet är väldigt inriktat på anhöriga och personal. Attention är i första hand för personer med ADHD och liknande och också ganska inriktat mot anhöriga och personal. Lokala skillnader finns dock, på vissa ställen såsom Örebro har personer med egen diagnos en del makt i t.ex Autism och Aspergerförbundet.

Exakt det jag också bland annat har och har haft en bild om vad gäller AAF och Attention. Oklart hur mycket den bilden har funnits med för egen del och påverkat mig till den grad att jag avvaktat och varit tveksam. Dock har detta påverkat mig väsentligen. Anhöriga till AST/NPF/AS-personer är inte de jag vill träffa och diskutera med – hur som helst inte primärt. Man har nog att göra med NT-människor i sin vardag.

Att behöva möta dylikt anhörighetsfolk - dvs NT-folk - även inom ramen för AAF eller Attention är definitivt något som i alla fått mig att tveka på ett engagemang i nämnda föreningar (likväl att det ena inte behöver utesluta det andra etcetera). Måhända spelar jag ut ett fördomsfullt kort mot anhörighetsvärlden och allt med den här, låt så vara. Poängen är, som sagt, att detta inverkar i väsentligt avseende såtillvida att medlemsskap i AAF eller Attention aldrig någonsin varit aktuellt för mitt vidkommande (och då har jag ändå haft ett gäng över tio år på mig som aspergerdiagnostiserad).

Du skrev detta förvisso för drygt två år sedan. Frågan är om det ser ut på motsvarande sätt idag januari 2015?

Torsten skrev:Att behöva möta dylikt anhörighetsfolk - dvs NT-folk - även inom ramen för AAF eller Attention är definitivt något som i alla fått mig att tveka på ett engagemang i nämnda föreningar

Det är väl egentligen ganska självklart. Om man skall på frivillig basis behöva hantera människor som ser en som otillräknelig och dessutom kanske snackar om det utanför föreningen.

Det finns som sagt flera aspekter på detta.

Torsten skrev:Jag är inte med i någon förening över huvud taget.
Åren går - och jag har fortfarande inte funnit någon förening (dessa två plus t.ex. OA) inom asperger-världen/AST-världen/autism-världen som tillräckligt tilltalande, inbjudande eller intellektuellt lockande. Flera skäl till det. Olika skäl beroende på förening i fråga också.

Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv. Jag känner mig inte hemma i vare sig AAF, RFA eller OA (jag har testat alla tre). Däremot tycker jag att det är bra med specialförbund som dessa, särskilt när det gäller att tillhandahålla expertis i lokala spörsmål och som remissinstanser på riksplanet. Så, jag hejar på från sidan av spåret, så att säga.

Lispington skrev:Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv. Jag känner mig inte hemma i vare sig AAF, RFA eller OA (jag har testat alla tre). Däremot tycker jag att det är bra med specialförbund som dessa, särskilt när det gäller att tillhandahålla expertis i lokala spörsmål och som remissinstanser på riksplanet. Så, jag hejar på från sidan av spåret, så att säga.

Intressant med samma åsikt trots olika utgångspunkter: Du har praktisk erfarenhet – men har alltså ändå dylik uppfattning som jag. En närmast oundviklig fråga är om föreningarna i fråga ägnar sig åt någon självkritik eller utvärdering av sin egen verksamhet och allt med den.

Vilka riktar sig egentligen AAF och RFA till? Har de en uttalad målgrupp?
Alla med autism/autismliknande tillstånd?

Specialförbund behövs säkert, och delvis av skäl du anger.

"Testat" OA, betyder det att ha varit medlem, eller att någon gång ha gått på en aktivitet, och inte tyckt att just den aktiviteten gjorde att det kändes värt att vara med?

Jag tror OA lider av ett enormt moment 22 av att vara såpass nytt och ännu i en uppstartsfas, där många på orter där vi inte ens kommit igång aldrig tycker sig kunna välja annat än att avstå, för att vi "inte finns" där än, och där många som kanske bor på någon ort där en lokalavdelning varit väldigt ny kanske fått en bild helt präglad av just den enda typ av aktivitet som händelsevis fanns där just då.

I vårt fall är det ju en bärande poäng att vår egen förening ska bli precis det vi vill, bara alla med utpräglade tankar kommer med och förmår kommunicera hur de vill ha det, men jag har sett många tecken på att oerhört många väljer ofelbart att döma ut "nej, de har det inte redan precis som jag skulle ha önskat, de är uteslutna".

Föreningen som arbetsform handlar om just att en grupp med tillräckligt lika tankar och idéer förmår se tillräckligt mycket mest till det som förenar och överse med enstaka detaljer som skiljer för att ändå sträva mot de gemensamma målen och kunna glädjas åt framgångar som förhoppningsvis kan uppnås. Och det har inte brukat förmodas handla om ett eget personligt "vad ger det mig" utan just att kunna se värdet i att gruppens i någon mån gemensamma mål kan uppnås, t ex att som aspergare kunna vilja se till vad den ena eller den andra aspergerföreningen har åstadkommit och tycka att den gör gott, och därför vilja stödja det med ett medlemskap.

Men allt det är det svårt med i vår grupp, det får vi konstatera. Det är inte en värdering, bara ett konstaterande.

AAF jobbar ju specifikt med autismfrågor, och säger sig rikta sig till alla, men det är ganska sent vi med egen diagnos har börjat komma med, och därför har det på olika håll kunnat gå olika bra för gruppen med diagnos att komma in och få inflytande. Vilket var rakt och direkt varför OA bildades, men även är varför många med egen diagnos har engagerat sig i Attention.

Attention bildades först 1999, riktar sig mot hela NPF-fältet och har från starten haft en uttalad målsättning att styras till en tredjedel vardera av oss med egen diagnos, anhöriga respektive professionella. Riksstyrelsen håller alltid den kvoten med fyra av varje utöver förbundsordföranden. Lokalföreningarna kan ha lite hur som helst. Den i Huddinge-Botkyrka hade en anhörig som ordförande vid sitt grundande, och har sedan en rad av fyra aspergare som ordförande, varav alla de tre andra utom jag har DAMP eller ADHD också. Och så länge jag suttit i styrelsen har det varit stor majoritet aspergare i styrelsen. Ett år var det väl sex med diagnos och en NT som är anhörig och professionell. Men hon skulle säkert få någon NPF-diagnos om hon sökte en utredning...