http://www.alltombarn.se/halsa/autismsy ... ber-1.6067

Alltså, vafan?

Skulle nån banka mig i huvvet med en bautasten så skulle inte heller mina autismdrag synas särskillt väl? Eller har jag missat nått viktigt?

Å, det här var bland det dummaste jag sett på länge!

Feber tros sedan tidigare lindra ett flertal sjukdomar, skriver Herald Tribune. Efter en period av feber blir barn med autism mindre irriterade och hyperaktiva, men det är osäkert exakt hur febern lindrar.

Som MsTibbs antyder; genom att man blir för knockad för att orka bråka...? Själv blir jag som drogad när jag har feber. Rätt behagligt fastän man inte orkar nåt.

Även om det är vanligt att folk med feber blir slöa i allmänhet, var detta inte den enda förklaringen i fallet med de studerade autistiska barnen. Forskarna menar att febern på något sätt, om än tillfälligt, väcker icke fungerande mekanismer hos de autistiska.

Vilka då, undrar man ju nyfiket. Och hur påverkar föräldrarnas beteende barnen? När man är sjuk så kanske föräldrarna är mer benägna att pyssla om och komma med te på sängen istället för att ställa krav och tjata.

Eftersom de bara bett föräldrarna ett rapportera och inte ens själva undersökt barnen så känns inte detta som någon sådär påfallande seriös forskning precis.

Jag har en fin tysk bok här, som handlar om att bota schizofreni med .... insulin.

Det här luktar föråldrat.

Alkohol kanske ORSAKAR autism, om man dricker tilllräckligt mycket får man problem med interaktionen med andra människor, somliga slutar tillåmed att prata.. (och somnar).

Forskarna menar att febern på något sätt, om än tillfälligt, väcker icke fungerande mekanismer hos de autistiska.

Feber kan förstås göra att man blir förvirrad och börjar prata osammanhängande och okontrollerat. Det kanske misstolkas som ökad social förmåga?

Känns som ett bra tillfälle att dra fram det där om alkoholens verkan igen. Vidare diskussion om den saken ska vi kanske lägga där den hör hemma men:

Jag tycker jag blir mindre aspig, socialt sett, när jag passerat den där fasen av yrsel och håller mig där (med mer sprit; det är sån yrsel jag syftar på). Hobbyförklaring: Omdömet minskar

Kan kanske stämma in på feber också?

Klar man blir mindre hyperaktiv när man är trött. Men det skulle inte vara hela förklaringen?

Påminner om en episod i en roman jag läste. Huvudpersonen hade en riktig psykopat till son, elak, provocerande, grym och manipulativ. När han blev sjuk orkade han inte längre vara elak och provocerande. Han blev svag, beroende och tacksam. Kort sagt en helt annan person. När han blev frisk blev han sitt vanliga elaka jag igen.

Detta på samma sajt verkar intressantare:
http://www.alltombarn.se/aktuellt/jakten-pa-autism-1.5462

Elektrodmössa på spädbarn, för att kolla aktivitet i hjärnan och spegelneuronsystemet. Allt för att lösa "autismens gåta".


[img]http://www.alltombarn.se/polopoly_fs/1.5463!image/4288529160.jpg_gen/derivatives/article/4288529160.jpg[/img]

Fast det finns ju inget som utesluter att det finns en möjlig förklaring i att febern faktiskt kan ändra aktiviteten i hjärnan. Så det finns flera tänkbara förklaringar. Jag tycker det är för tidigt att avfärda i nuläget, det behövs mer data om hur hjärnan påverkas och vad som kan specifikt påverka den autistiska hjärnan här.

Det är nog inte så att någon tänker på feber som behandlingsalternativ. Men det kan ju vara så att det händer något i hjärnan när man har feber som gör den mindre autistisk. Som sagt för tidigt att varken dementera eller bekräfta ännu.

Det kanske är så att autism är det friska tillståndet och NT är det sjuka tillståndet, eftersom man blir autistisk av vaccin och NT'ig av feber.

(Sarkasm)

Notera att det stod: "Efter en period av feber blir barn med autism mindre irriterade och hyperaktiva..."

Står inget i artikeln om att de blev mindre autistiska (om man med 'autism' menar det som ordet ursprungligen stod för; att man sluter sig inåt och blir okontaktbar).

Låter mer som ADHD (möjligen kombination autism-ADHD) och att det är ADHD-problematiken som lugnar ner sig när man får feber, inte den autistiska delen.

Själv blir jag som sagt mer autistisk när jag är sjuk.

Ja, det är klart.. jag kommunicerar MYCKET sämre verbalt just när jag hostar!

Inger skrev:Notera att det stod: "Efter en period av feber blir barn med autism mindre irriterade och hyperaktiva..."

Står inget i artikeln om att de blev mindre autistiska (om man med 'autism' menar det som ordet ursprungligen stod för; att man sluter sig inåt och blir okontaktbar).

Låter mer som ADHD (möjligen kombination autism-ADHD) och att det är ADHD-problematiken som lugnar ner sig när man får feber, inte den autistiska delen.

Själv blir jag som sagt mer autistisk när jag är sjuk.

Håller med dig helt där! Jag har en autistisk lillebror som nu är vuxen.
När han har feber har vi varit mest inriktade på att få ner febern fort som bara den eftersom han inte har "tålt" feber. Utan feber har utlöst hans epilepsi (grand mal) långt upp i vuxen ålder.
Själv är jag lågtempare och har nästan aldrig feber men jag blir mest allmänt hängig och grinig av det.

När jag var sjuk med feber så kände jag mig alltid i mer kontakt med verkligheten och harmonisk efter ett tag.
Men jag tror det lika gärna kan bero på att jag fick vara ensam och i lugn och ro.

Utan att läsa artikeln, så tänker jag:
Efter en avlivningsspruta, så blir folk mindre irriterade och hyperaktiva!

Och sådana där jobbiga typer, verkar bli lugna av svårt sjukdom!

Vad är det här för forskning? (Utan att orka läsa artikeln alltså.)

Tänk vad många problem som beror på brist på sjukdom och död!

Personligen tappar jag min hyperaktivitet när jag är sjuk och sängliggande. Det behövs liksom för att kunna ligga still i sängen. Att jag börjar bli frisk märker jag på att jag inte klara att ligga längre.
Detta händer varje gång jag blir sjuk så det är repeterbart och ofelbart.

Så jag tror helt starkt på validiteten på sådana vetenskapliga upptäckter. Men de är lite onödiga, för de kan ju bara fråga.

Löste en gång ett besvärligt jobbproblem i feberyran när jag var magsjuk.

Feber verkar bra mot mycket

Faktum är att såväl jag som andra föräldrar till småaspisar har tyckt att ungarna är mer "normala"/mindre aspiga som febriga, så helt uppåt väggarna tycker jag inte det är.

alfapetsmamma skrev:Faktum är att såväl jag som andra föräldrar till småaspisar har tyckt att ungarna är mer "normala"/mindre aspiga som febriga, så helt uppåt väggarna tycker jag inte det är.

Jag kan konstatera att feber har den verkan på mig, så jag håller med. Nyligen genomförde jag en treveckorsstudie, kan man säga. Jag hade 40°C feber i en vecka, 39°C veckan därpå och slutligen stegring sista veckan. Jag blev så utmattad att autismstressreaktionerna och frustrationsångesten inte blev lika starka som normalt. Det är mycket möjligt att effekten förstärktes av att kroppen var fullt upptagen med att bekämpa virusinfektionen, men vilka delorsaker det än berodde på var det skönt att efter de tre veckorna faktiskt känna sig mer utvilad än vanligt. Däremot blev mina perceptionsstörningar värre (ljud och ljus) och under den första veckan var mina dopaminpumpar fullt påslagna, d.v.s. jag fick hallucinationer (bara audiella hallucinationer).

Jag får faktiskt mindre issues jag med vid feber, iaf de senaste gångerna då jag noterat det hela.
Gör liksom inte lika mycket "noggranhet", jag låter fler risker komma fram.

Nu har jag inte läst länken, men varför blir ni arga? Jag fungerar bättre socialt när jag t.ex. knappt sovit på natten innan, eller om jag tagit ut mig fysiskt etc.

Bror Duktig skrev:Efter en avlivningsspruta, så blir folk mindre irriterade och hyperaktiva!

Och sådana där jobbiga typer, verkar bli lugna av svårt sjukdom!

Vad är det här för forskning?

Det handlar nog om att forskarna mätt för mätandets skull, och sedan har journalisterna slagit upp sjukdomarnas lugnande effekt som om det vore ett sorts bot mot Aspergers.

Innan ni klagar för mycket får ni tänka på hur svenska journalister förmedlar vetenskapsnyheter: forskare skriver en artikel, sedan gör en amerikansk tidning en artikel om artikeln, och till slut gör en svensk tidning en artikel om artikeln om artikeln.

Att kritisera den svenska artikeln blir därför lite som att kritisera det man hör när man leker Viskleken.

Hmm jag har hela mitt liv när jag haft feber helt förlorat förmågan till att prata och interagera med omvärlden. Som barn var detta väldigt knepigt då jag inte kunde förmedla att jag var sjuk (vilket jag var ofta - öronbarn). Tillslut kom jag på att jag kunde signalera sjukdom genom att ta på mig ett pannband över öronen, då förstod mina föräldrar direkt att jag var sjuk och hade ont!

Idag är det mest besvärligt för att jag som vuxen ju måste kunna söka vård själv om det behövs, vilket alltså nästan är omöjligt eftersom jag tappar språket! Jag blir inne i min egen värld - känner mig INTE avslappnad eller mindre stressad!