Hade tid hos min terapeut idag och efter mötet med henne, på vägen ut så passerar jag ett litet barn på kanske ~10-11 år och en vuxen med honom.

Den lilla grabben råkade snubbla, slår sig lite illa och blir ledsen..
Den vuxna säger och jag citerar: "Såja gubben, det är okej det beror på din Asperger"

Alltså, jag bokstavligen ville strypa kvinnan LÅNGSAMT

När jag var liten var det allt jag fick höra..

Snubblade jag var det just p.g.a dålig motorik och Asperger..
Missförstod jag en enda gång var det just p.g.a Asperger..
Hade jag svårt att hålla någon tid var det just p.g.a Asperger..
Var det någon som hade svårt att förstå mig var det tack vare min Asperger..
Kunde jag memorera för många saker från en bild var det p.g.a min Asperger..
Om jag ibland var ensam på rummet var det tack vare min Asperger..

Kan fortsätta i evigheter, alltså jag verkligen HATAR folk som gör att man känner sig som en hjälplös jävla invalid människa som aldrig någonsin får vara just, en människa..

Överreagerar jag bara och är sådana här saker en normal standard som man ska tvingas acceptera bara för att man har en diagnos?

Jävla kvinna alltså..(lika illa om det varit en man bara för att förtydliga det)

Personligen tycker jag inte att du överreagerar! Jag reagerade också på din berättelse där. Vilken otroligt stöttande mamma! NOT!!!!

Hatar också såna här oförstående och ignoranta personer som ska skylla på ens diagnos presis som dom relaterade och identifierade allt man gör och är med en jävla diagnos. Man är ju för fan INTE sin diagnos!
Blir också så jävla less på folk som alldrig kan fatta det!!!

Känner igen det där. Mycket just därför som jag önskade att jag fick min diagnos senare i livet, om alls, för att slippa bli sådär jävla stämplad av omgivningen. Tog år innan jag ens kunde få kompisar i den "normala" världen just för att jag var så hårt indrillad i vårdsvängen.

Vill man få sitt barn att hata sitt handikapp och i förlängningen sig själv, då vi har svårt att särskilja jaget från vår asperger, så är det naturligtvis ett korrekt beteende som den där vuxna människan visade sitt barn... Annars är det absolut inte det.

Vad jag undrar är ju ibland när detta händer personer med väldigt dåligt självförtroende..

Snacka om att totalt förstöra deras framtid? Man kommer ju för alltid tro att allt man gör är bara fel och det är bara för att man har just den där diagnosen, för fel - Det händer ju aldrig en "normal" människa..

atoms skrev:Vill man få sitt barn att hata sitt handikapp och i förlängningen sig själv, då vi har svårt att särskilja jaget från vår asperger, så är det naturligtvis ett korrekt beteende som den där vuxna människan visade sitt barn... Annars är det absolut inte det.

Å andra sidan.....
Vad ska föräldrarna göra då?

Jag visste inte att jag hade Asperger (och ADHD). Istället blev jag anklagad för att vara klumpig och dum i huvudet och en massa annat.
Jag önskar idag att någon hade kunnat säga att det inte var mitt fel, utan att det berodde på Aspergern eller ADHD'n.