Varning för långt inlägg!

I mitt stora försök att ta reda på vad som försiggår i min hjärna så har jag under den senaste tiden funderat mycket på min barndom och hur jag betedde mig som barn. Jag har frågat mina föräldrar lite om det och de har berättat en del saker. Jag kommer även ihåg saker som de inte kommer ihåg (eller som de inte vet om överhuvudtaget). Kan inte riktigt släppa det hela så jag tänkte starta en tråd om det. Kan hända att det blir en lång lista men jag kan inte släppa det som sagt. Läs gärna om ni orkar. Vill bara veta om ni som har AS/ADD/ADHD/andra diagnoser känner ni igen er i dessa saker?

- Jag började prata när jag var 6 månader. Jag kunde hela alfabetet när jag var 2 år och jag kunde läsa när jag var 3,5 år gammal.
- Jag lärde mig gå när jag var 1,5 år och jag lärde mig simma när jag var 11-12 år gammal.
- Som barn var jag livrädd för vatten och flygande insekter. Kunde sitta i mitt rum och gråta hysteriskt för att det var flugor i rummet.
- Jag var väldigt lillgammal.
- Jag var ett snällt barn och vad jag vet så hade jag inga temper tantrums (förutom när jag var rädd). Var ganska saktmodig.
- Redan som barn höll jag mina känslor för mig själv och lät ingen se dem.
- Jag hade god ögonkontakt tills dess att jag var runt 10 år gammal (det var då jag först fick höra att den var dålig i alla fall).
- Jag lekte ganska väl med andra barn tills dess att jag var runt 10 år gammal.
- Jag vägrade ofta att leka med barnen på gården som jag inte kände väl och jag vägrade ofta att leka utomhus överhuvudtaget. Mina föräldrar fick ofta tvinga mig att gå ut.

- Jag deltog i lekar där man behövde låtsas (då låtsades jag att jag var en polis, riddare eller ninja) men jag föredrog att sitta och bygga med Lego, läsa samt rita. Jag hade inga problem med att dela med mig av saker förutom mitt Lego som jag ville ha för mig själv.
- Jag kommer ihåg att när jag satt och lekte själv (med till exempel Lego) så hade mina lekar ibland storylines. Men sen, under lekens gång, när jag kom till min favoritdel av storyn så brukade jag fastna där och göra om den delen om och om och om igen.
- Jag tyckte mycket om att sortera saker (min ishockeybildsamling till exempel).
- Jag brukade pussa mina gosedjur innan jag skulle sova och jag kände att jag var tvungen att pussa alla på samma sätt. Annars skulle det gosedjuret som blev behandlat annorlunda känna sig utanför.
- Jag var tvungen att lägga tillbaka alla gosedjur på rätt plats på min säng varje morgon, annars kändes det fel.
- Pappa lärde mig hur man ska krama folk.

- Genom i princip hela min skoltid fick jag lägre betyg än jag kunde fått på grund av att jag var så tyst. Jag fick alltid höra att lärarna visste att jag var intelligent och att jag kunde fått högre betyg om jag bara hade uttryckt vad jag tänkte. Kommer ihåg flera gånger då mina lärare blivit arga på mig för att de fått "dra svaren ur mig."
- Jag var mobbad i skolan (från och med 6an till och med 9an), men konstigt nog förstod jag inte att jag var mobbad. Jag förstod att folk var onormalt elaka mot mig men jag insåg inte att jag varit mobbad förrän halvåret efter det var över.
- Som liten var jag extremt intresserad av riddare och ishockey.
- Jag var en "pojkflicka." Jag kom bäst överens med pojkar, jag lekte pojklekar, hade intressen som tjejer i min ålder inte tyckte var intressanta överhuvudtaget osv.
- Jag var ett väldigt försiktigt och uppmärksamt barn.
- Jag var som en polis hemma och jag påpekade alltid när mina syskon bröt mot reglerna.
- Jag manipulerade mina syskon ibland för att få min vilja igenom.
- Jag brukade sitta upp och gunga från sida till sida, till och med i sömnen.
- Jag stod inte ut med lappar i kläderna och jag var väldigt håröm. Tyckte inte alltid om att gosa med mina föräldrar (även om jag tvingade mig själv till det ibland för att jag annars oroade mig för att de skulle tro att jag inte älskade dem). Ibland tyckte jag dock om att vara nära dem.
- Jag tyckte mycket om att umgås med vuxna. Jag föredrog dem över folk i min egen ålder. Brukade ofta stanna kvar efter lektionerna och prata med lärarna om vetenskap och andra saker. Kommer även ihåg att jag ville växa upp snabbt eftersom jag tyckte att folk i min ålder var så tråkiga. Under min tidiga tonårstid började jag härma vuxna jag tyckte om (sättet de pratade på, gick på osv) för att jag ville vara som dem.
- Jag hade några få vänner men jag kände mig ofta ensam även när jag umgicks med dem.

- Jag kände mig alltid annorlunda än andra och jag kände det som om jag var smartare än de i min ålder samt att jag såg världen på ett annorlunda sätt.
- Jag hade inga problem med att analysera fakta men när vi i skolan var tvungna att analysera dikter och texter och ta reda på vad folk kände så var jag värdelös på det.
- De praktiska ämnena såsom idrott, hemkunskap och slöjd var det värsta jag visste.
- Folk såg mig som en väldigt blyg, intelligent, ensam och ärlig person.
- Jag hade väldigt dåligt självförtroende.
- Nämnde tidigare att jag tyckte om vuxna. Faktum är att jag nästan kunde bli besatt av vuxna jag tyckte om. Ville spendera mycket tid med dem, ha djupa intellektuella diskussioner med dem och jag ville ha deras uppmärksamhet.
- Jag ville aldrig vara med på tävlingar och organiserade lekar (till exempel brännboll, namnlekar, bli utvald som "frivillig" för lekar/tävlingar inför folk osv).

I princip alla dessa saker var beteenden jag hade innan jag var 16 år gammal. Har kvar många av dem men många andra beteenden jag har nu har utvecklats under tonåren/unga vuxentiden osv. Någon som känner igen sig?

Neutrino skrev:Vill bara veta om ni som har AS/ADD/ADHD/andra diagnoser känner ni igen er i dessa saker?

Jag har ingen diagnos, bara misstänkt AS, men är själv mitt uppe in en process där jag försöker förstå mig själv och utröna vilka personlighetsdrag som kan vara påverkade av AS. Din långa uppräkning var därför intressant att läsa.

Jag känner igen mig i delar av det du skriver, men vet inte riktigt vad för slags svar du vill ha och om det överhuvudtaget är intressant att jämföra barndomsbeteenden med en odiagnosticerad kanske-Aspergare...

Neutrino skrev:Jag började prata när jag var 6 månader. Jag kunde hela alfabetet när jag var 2 år och jag kunde läsa när jag var 3,5 år gammal.

Imponerande må jag säga!

Eeira skrev:Jag har ingen diagnos, bara misstänkt AS, men är själv mitt uppe in en process där jag försöker förstå mig själv och utröna vilka personlighetsdrag som kan vara påverkade av AS. Din långa uppräkning var därför intressant att läsa.

Jag känner igen mig i delar av det du skriver, men vet inte riktigt vad för slags svar du vill ha och om det överhuvudtaget är intressant att jämföra barndomsbeteenden med en odiagnosticerad kanske-Aspergare...

Jag har ingen diagnos heller. Köar för utredning. Så i processen försöker jag tänka tillbaka på min barndom och hur jag betedde mig då. Jag vet inte riktigt vad för svar jag vill ha. Vill bara veta om folk som hänger här på Aspergerforum känner igen sig. Jag menar, såvitt jag vet kan ju mina barndomsbeteenden vara fullt "normala" för neurotypiska barn. Är mina barndomsbeteenden fullt "normala" för en NT så lär jag ju inte ha AS eftersom AS är något man föds med. Förstår du vad jag menar?

Finns för övrigt mer att säga om min barndom än det jag skrev här, men det där är det jag kommer ihåg mest ifrån den tiden.

Verkar vara lite genivarning på dig...måste säga att din avatar verkar passa.

KrigarSjäl skrev:Verkar vara lite genivarning på dig...måste säga att din avatar verkar passa.

Varför tycker du det? Jag tvivlar starkt på det i alla fall.

Neutrino skrev:

KrigarSjäl skrev:Verkar vara lite genivarning på dig...måste säga att din avatar verkar passa.

Varför tycker du det? Jag tvivlar starkt på det i alla fall.

Om du kunde läsa och skriva så tidigt så...

KrigarSjäl skrev:Om du kunde läsa och skriva så tidigt så...

Lärde mig nog inte skriva så tidigt och bara för att jag kunde läsa tidigt betyder det inte att jag är ett geni

Neutrino skrev:Är mina barndomsbeteenden fullt "normala" för en NT så lär jag ju inte ha AS eftersom AS är något man föds med. Förstår du vad jag menar?

Jag förstår precis. Mycket av det du beskriver tycks stämma in på det jag har läst om AS och jag hoppas att en utredning kommer att ge dig svar på dina frågor.

Det är frustrerande att gränsen mellan NT och AS är så diffus. Jag grubblar mycket över vad i en människas beteende som ligger inom normalvariationen och vad som anses hamna utanför. Enstaka värden utanför normalvariationen kan nog förekomma hos många som i övrigt är NT, men har man tillräckligt många "höga" värden så bedöms man ha AS. Jag gillar inte riktigt tanken på att man delar in människor i fack och än mindre faktumet att indelningen åtminstone i viss utsträckning sker efter godtyckliga bedömningar av vårdpersonalen.

Jag vet inte om det är intressant, då jag själv är i situationen att jag köar för en utredning, men om jag jämför mig med din lista ser det ut så här:

- Talade ganska tidigt, men inte uppseendeväckande tidigt.
- Lärde mig gå när jag var 1 år, men föredrog länge att springa på alla fyra.
- Var mycket envis. Fick ibland hysteriska utbrott när något blev fel. Saknade förmågan att uttrycka problemen i ord.
- Stod inte ut med lappar i kläderna och hade svårt att hitta skor som inte skavde.
- Allmänt petig med maten och hade framför allt svårt för mat med annorlunda konsistens.
- Hade vissa tvångstankar. Var t ex tvungen att klä på mig i en viss ordning. Råkade höger vante komma på före den vänstra var det bara att ta av sig allt och börja om.
- Var rädd för skadade insekter. Faktumet att de kunde gå sönder skrämde mig så till den milda grad att jag inte ens klarade att vifta bort en mygga som satt på min arm.

- Lekte gärna med barn som jag kände sedan tidigare, men var nästan sjukligt blyg inför främmande barn.
- Tror inte att jag lekte så mycket låtsaslekar, förutom med min lillasyster där jag bestämde. Föredrog lekar som efterliknade vardagen, t ex affär, eller gammaldags lekar enligt förutbestämda regler.
- Använde ibland ord som mina jämnåriga inte förstod och kunde vara lite av en besserwisser. Lärde mig allt eftersom att dölja dessa drag för att bättre passa in.
- Höll mina känslor för mig själv och berättade inte för mina föräldrar om de problem jag hade.

- Älskade mitt lego! Ville hellre bygga (helst efter beskrivning) än leka med det. Var även förtjust i och duktig på att pussla.
- Tekniskt intresserad. Plockade isär saker för att ta reda på hur de fungerade och såg ut inuti. Samlade på kugghjul och dylikt.
- Läste enormt mycket. Föredrog spännande böcker eller sådana med historiskt tema, men var aldrig intresserad av typiska flickböcker. På mellanstadiet, när andra läste Okej och Frida, läste jag Illustrerad vetenskap.
- Älskade att sortera! Började sortera saker redan vid 20 månaders ålder.
- Pedantisk ordning i skåp och lådor. Var sak hade sin plats, men rummet i övrigt kunde vara stökigt.

- Tyst utanför hemmet. Lugn, försiktig och uppmärksam. Noggrann och perfektionistisk.
- Hade lätt för mig i skolan, men var ganska lat - framför allt i ämnen som inte intresserade mig.
- Aldrig varit mobbad, men ständigt lite utanför och alltid bara haft ett fåtal vänner. Ju äldre vi blev desto tydligare blev det att jag hade annorlunda intressen.
- Hade lättare att prata med vuxna än med jämnåriga.

- Ständig känsla av att vara annorlunda och fel. Iakttog andra för att lära mig hur jag skulle bete mig. Lite av en åskådare istället för aktör i mitt eget liv.
- Nervös inför nya situationer och nya miljöer.
- Dålig självkänsla. Självförtroendet var däremot okej, då prestationer är mätbara.
- Var alltför ärlig/uppriktig, vilket försvårade livet för mig då jag saknade förmågan att slingra mig undan besvärliga frågor.

- Välutvecklat logiskt tänkade, men avskydde t ex diktanalyser och att skriva svenskauppsatser.
- Praktiskt lagd, men avskydde fritt val i slöjden. Är bra på att utveckla befintliga idéer, men inte att skapa saker ur ett tomrum.
- Dålig på idrott och avskydde gympan.
- Avskydde tävlingar eller att behöva prestera inför publik.

Det är mycket som liknar det du har beskrivit, men vad det betyder vet jag inte.

Jag började prata sent. Min syster som kom 14 månader senare pratade tidigare än mig! Mamma misstänkte något när jag inte heller tog kontakt med varken henne eller någon annan i omgivningen. Jag följde inte någons pekande med blicken. Ögonkontakten var dålig överlag.

Mamma tog mig till BVC och tog upp sina misstankar om autism. Jag skrevs in i någonting som på den tiden hette omsorgen, året 1975. Fick en personlig assistent som jag knöt an till och älskade intensivt. Ett år var jag med henne för "social stimulans" på dagis. Jag var läraktig och var nyfiken på omvärlden, men lärde mig aldrig att samspela med andra barn. Jag utvecklades snabbt det året. Talade långa, hela meningar. Började i vanlig skola som vem som helst. Särskola var uteslutet. Eftersom jag visade tecken på begåvning och utveckling kunde ingen sätta diagnosen autism. På den tiden var man tvungen att vara utvecklingsstörd och ha riktigt grava problem för att få diagnosen. Synen på ett långt kontinuum, en gråskala fanns inte.

Jag ritade och pysslade tills andra fick avbryta det. Hatade att bli avbruten.Omgivningen hade som strategi att inte låta mig hålla på med något för länge. De var rädda att jag skulle försvinna in i min egen värld.

Tidigt älskade jag böcker och illustrationer. Som barn var vi ofta ihoptussade med andra barn när mina sociala föräldrar umgicks med sina vänner. Jag hatade det och kröp in ett rum med böcker och höll mig där. Älskade att läsa om astronomi, läkarböcker och titta på snygga illustrationer. Som fyra-fem år rabblade jag upp kroppens alla organ inne i buken och berättade vad som hände med maten på vägen. En väninna till mamma som såg mitt sinne för detaljer utbrast: den där ungen blir kirurg eller konstnär.

En sak dom tog till för att motivera barn till prestationer, under läger och annan barnverksamhet, var tävlingar av alla slag. Jag hatade att tävla och prestera inför andra och förstod aldrig meningen med det. De flesta andra barn verkade så inriktade på att visa upp, jämföra och prestera i alla tänkbara sammanhang. Jag var annorlunda och drevs av inre drivkrafter än yttre incitament. Så har det alltid varit och förblivit.

Känner så väl igen mig det här:

Neutrino skrev:Genom i princip hela min skoltid fick jag lägre betyg än jag kunde fått på grund av att jag var så tyst. Jag fick alltid höra att lärarna visste att jag var intelligent och att jag kunde fått högre betyg om jag bara hade uttryckt vad jag tänkte.

Jag fick överkompensera för det genom att prestera bra skriftligt.

Jag var djupsinnig och filosofisk som barn och tonåring, tyckte jämnåriga var så barnsliga, odrägliga och ointressanta. Ingen ville prata om hur djuren/ naturen fungerade eller om livet och döden. Andra var bara intresserade av att visa upp det allra senaste.