För nån månad sen så blev jag rekommenderad en lista för introverta som jag tänkte att det väl inte skadar att bara kolla in. Den visade sig mycket mer intressant än jag förväntat mig.

Majoriteten av posterna där var närmast identiska med sådana jag funnit år efter år i olika AS-forum, fast med "NT"-gnället utbytt mot ordet "extrovert". De vanligaste klagomålen från de introverta är (utan inbördes ordning):

1. Att känna sig utanför och missförstådd.

2. Att inte hitta några vänner som är på samma våglängd IRL.

3. Att avsky bullriga påträngande människor som inte låter en vara ifred om man är tvungen att bo eller arbeta ihop med dem.

4. Att avsky att shoppa, särskilt ihop med andra som inte är lika snabba så man kommer hem nångång.

5. Att ha extra stark avsky för påtvingade gruppaktiviteter på jobbet, särskilt såna där som är designade för att skapa en artificiell gruppgemenskap genom att man utsätts för allehanda löjliga, jobbiga eller förnedrande övningar och anses som smitare eller surkart om man inte deltar med entusiasm.

6. Att inte gilla att sova över hos någon annan.

7. Att hellre dansa själv och i sin egen takt än ihop med någon.

8. Att gå runt i cirklar när man tänker och ha svårt att sluta när man väl börjat.

9. Att föredra små sällskap med nära vänner och bli stressad i större grupper av okända personer.

10. Att bli trött snarare än upplivad av umgänge med andra, även om man gillar sällskapet.

11. Att bli orimligt nervös och inte våga yttra sig i grupp, t ex under möten på jobbet.

12. Att ha svårt för folk som lägger sig i ens liv och tror att de vet bättre än man själv vad som är bäst för en (t ex att gå ut när man faktiskt hellre vill vara hemma). Citat: "they do mean well. I just wish that I didn't have so many people in my life who mean well."

13. Att bli anklagad för att inte ha några känslor bara för att man är emotionellt introvert och inte visar dem utåt.

14. Att verkligen avsky att vara 'the center of attention' och ha svårt att förstå folk som älskar att få priser och utmärkelser.

15. Sensitivitet.

16. Att tycka det är mer besvär än nöje att resa.

Detta sammantaget får en ju lite att undra hur stor del av AS som egentligen bara = introvert?

Eller omvänt, hur många av de introverta som egentligen är ovetande Aspergare? (Ett par hade visst AS-diagnos men detta är en rätt stor grupp och de flesta anser sig visst bara introverta.)

Nån som känner igen sig i ovanstående? Eller som INTE känner igen sig i något av ovanstående? (Rdos vet jag redan vad han tycker om pardans mm, men ni andra?)

Jag har inte sett just den där listan tidigare, men jag kan nog mer eller mindre bocka av samtliga punkter utom nummer 11.

För ett par år sen fann jag en pamflett någonstans på nätet som jag faktiskt spred (in cognito) på bl.a min arbetsplats. Den var förmodligen baserad på det bloginlägg som jag hittade när jag nu googlade efter traktatet i fråga.

Så, ja, det är mycket möjligt att jag "bara" är introvert.

Å, tack! Vilken underbar blogg!

"Extroverts are energized by people, and wilt or fade when alone. They often seem bored by themselves, in both senses of the expression."

(OK, lite småstyggt men förbaskat kul uttryckt!)

"Leave an extrovert alone for two minutes and he will reach for his cell phone. In contrast, after an hour or two of being socially "on," we introverts need to turn off and recharge. My own formula is roughly two hours alone for every hour of socializing. This isn't antisocial. It isn't a sign of depression. It does not call for medication. For introverts, to be alone with our thoughts is as restorative as sleeping, as nourishing as eating. Our motto: "I'm okay, you're okay—in small doses."

Brilliant sammanfattning!

Glömde förresten:

17. Avskyr 'small talk'.

Ja, man känner ju igen sig på de flesta punkterna.
För att citera Bukowski: Beware of those constantly seeking crowds, for they are nothing alone.

Inger skrev:5. Att ha extra stark avsky för påtvingade gruppaktiviteter på jobbet, särskilt såna där som är designade för att skapa en artificiell gruppgemenskap genom att man utsätts för allehanda löjliga, jobbiga eller förnedrande övningar och anses som smitare eller surkart om man inte deltar med entusiasm.

Det där är jag i ett nötskal...

Stämmer bra in på mig med, antingen är man väl mer utåt än inåt agerande, eller tvärtom o det man är mest är man så att jämföra AS/Extrovert som antingen/eller stämplar på människor känns konstigt men det finns väl en mening med det oxå har ja väl missat nått som vanligt.
Introvert resp extrovert borde ju gå att välja själv. I olika grad såklart beroendes på t.ex hur väl 'theory of mind' förmågan fungerar men en hög sådan gör inte (hoppas jag inte iaf) att man blir en översocial ovettig människa. I en naturlig miljö alltså, i den fluoriserade värld vi lever i nu så kanske det är meningen att man ska springa sig sönderstressad samtidigt som man snackar skit me ekorren bredvid.

Fast jag är hellre introvert än en diagnos, om ja skulle gå runt med en stämpel på mig. Skriver hellre det i en arb.ansökan t.ex (om ja sett en anledning till att förklara min personlighet), mycke p.ga den bild AS får i media. Men ska ja vara ärlig så har ja inte tänkt på det innan så.. tackar!

Jag ÄR introvert. Det har jag vetat länge. Punkt 14 är klockren men i stort sett alla punkter stämmer in på mig i olika hög grad.

Punkt 8 gör mig förvirrad. Först tolkade jag den bokstavligt, att det betyder ungefär som professor Baltazar gör, fast han går fram och tillbaka i stället för i cirklar när han tänker. Sen tänkte jag att det kanske betyder att det är tankarna som ska gå runt i cirklar.

Jag tycker inte att någon av tolkningarna stämmer särskilt bra på mig. Jag sitter gärna still när jag tänker och mina tankar går inte runt i cirklar. (Sen är det en annan sak att jag ofta går omkring när jag är stressad, men att vara stressad och att tänka är inte samma sak.)

Eftersom jag är självdiagnosticerad aspergare känner jag ett visst behov av att försvara att jag har AS och inte "bara" är introvert. Så:

1. Jag har en medfödd oförmåga att automatiskt läsa av ansiktsuttryck och kroppsspråk. Jag har med åren lärt mig att göra det medvetet men det tar mycket energi av mig och jag misslyckas ofta.

2. Jag har svårt att uppfatta vad folk säger i miljöer med bakgrundsljud. Jag kan inte sortera bort bruset.

3. Jag har en lindrig form av ansiktsblindhet. Jag behöver oftast träffa en människa tre till fem gånger innan jag kommer ihåg hur han/hon ser ut, och jag känner för det mesta inte igen människor som jag inte har träffat på ett par år.

Ja eftersom jag hänger här utan att ha AS är detta en intressant frågeställning för mig.

Jag betraktar mig idag som tämligen utåtriktad men vet att jag såg mig som inbunden som barn. Mina erfarenheter har påverkat mig på olika sätt. Jag tror att jag var ganska utåtriktad från början men inte så duktig på att hantera andra barn och att jag sedan råkade ut för saker som gjorde att jag började sluta mig mer inom mig själv, vilket jag nu har lyckats bearbeta bort genom social träning.

Jag känner igen mig i följande punkter.

Inger skrev:1. Att känna sig utanför och missförstådd.

2. Att inte hitta några vänner som är på samma våglängd IRL.

Allmänmänskliga erfarenheter. Visst har jag kännt det så i livet ibland men sällan numera.

Inger skrev:3. Att avsky bullriga påträngande människor som inte låter en vara ifred om man är tvungen att bo eller arbeta ihop med dem.

Förstår inte beskrivningen.

Inger skrev:4. Att avsky att shoppa, särskilt ihop med andra som inte är lika snabba så man kommer hem nångång.

Nej men jag har å andra aldrig kommit på idén att jag skulle kunna ta med mig någon annan än den som jag eventuellt lever med.

Inger skrev:5. Att ha extra stark avsky för påtvingade gruppaktiviteter på jobbet, särskilt såna där som är designade för att skapa en artificiell gruppgemenskap genom att man utsätts för allehanda löjliga, jobbiga eller förnedrande övningar och anses som smitare eller surkart om man inte deltar med entusiasm. .

Smiter konsekvent även de gånger jag vet att jag skulle stå ut och att det vore bra för min relation till arbetskamraterna om jag kunde göra det

Inger skrev:6. Att inte gilla att sova över hos någon annan.

7. Att hellre dansa själv och i sin egen takt än ihop med någon.

Definitivt inte. Jag tycker om att övernatta hemma hos sympatiska personer och vill gärna ha någon att dansa med om jag kan förmå mig att dansa över huvud taget.

Inger skrev:8. Att gå runt i cirklar när man tänker och ha svårt att sluta när man väl börjat.

Typiskt mig. Inte bara gå förresten, jag springer fram och tillbaka och viftar med ena handen. Men bara när jag är ensam och ingen ser mig...

Inger skrev:9. Att föredra små sällskap med nära vänner och bli stressad i större grupper av okända personer.

10. Att bli trött snarare än upplivad av umgänge med andra, även om man gillar sällskapet.

Ja delvis, men jag har blivit bättre på det. Det som jag har allra svårast för är tillställningar med bordsplacering där man ska tvingas byta plattetyder med alla utom just de man känner och har lust att umgås med.

Inger skrev:11. Att bli orimligt nervös och inte våga yttra sig i grupp, t ex under möten på jobbet.

Nej definitivt inte. Jag har i regel svårt att hålla käften även när jag borde vilket är ett av mina större problem.

Inger skrev:12. Att ha svårt för folk som lägger sig i ens liv och tror att de vet bättre än man själv vad som är bäst för en (t ex att gå ut när man faktiskt hellre vill vara hemma). Citat: "they do mean well. I just wish that I didn't have so many people in my life who mean well."

Nej. Jag skulle behöva fler såna förslag eftersom jag tar färre sociala initiativ än jag behöver.

Inger skrev:13. Att bli anklagad för att inte ha några känslor bara för att man är emotionellt introvert och inte visar dem utåt.

Nej, jag visar starkt och övertydligt vad jag känner, vilket gör att folk i stället har en tendens att övertolka mig.

Inger skrev:14. Att verkligen avsky att vara 'the center of attention' och ha svårt att förstå folk som älskar att få priser och utmärkelser.

Nja. Tycker inte om oriktad och ceremoniell uppskattning men om det är uppskattning för något jag verkligen har gjort blir jag bara glad.

Inger skrev:16. Att tycka det är mer besvär än nöje att resa.

Beror på omständigheterna. Det handlar väl också att ett resande inte blir så attraktivt längre om man tvingas resa mycket.

Slutligen känner jag igen mig i Mats beskrivning om att det tar lång tid att lära sig känna igen ansikten och att det kan bli pinsamt. Speciellt gäller det barn som ser så jädrans likadana ut, vilket är ett av skälen till att jag inte riktigt har tyckt om att jobba med barn.

Mats, Professor Balthazar var den rätta tolkningen.

Bjäbbmonstret, tack för dina kommentarer. Jättebra att få nån att jämföra med.

Observera att det bara är en del av ovanstående, särskilt 9 & 10, som så att säga är allmänt vedertagna som tecken på just introversion; övrigt är bara sånt som personer på introvert-listan nämnt och fått många svar på för att andra känt igen sig också.

Kanske skulle man kunna sammanfatta AS som introvert + socially clueless + specialintressen + ev någon form av överkänslighet, medan de enbart introverta är enbart introverta, ibland lite sensitiva, men utan problem att tolka andra, känna igen ansikten etc? Känns som en hypotes att undersöka vidare i alla fall.

KrigarSjäl skrev:

Inger skrev:5. Att ha extra stark avsky för påtvingade gruppaktiviteter på jobbet, särskilt såna där som är designade för att skapa en artificiell gruppgemenskap genom att man utsätts för allehanda löjliga, jobbiga eller förnedrande övningar och anses som smitare eller surkart om man inte deltar med entusiasm.

Det där är jag i ett nötskal...

Tvingar man sin intet ont anande personal att delta i sånt här trams på svenska arbetsplatser också? Jag har bara sett amerikanska varianter på TV. Alltid är det nån udda stackare som vägrar delta och som blir jättemobbad. Jag har alltid identifierat mig med den. Om nån försökte dyl med mig så skulle jag stå som Sursmurfen och tvärvägra för att det var så löjeväckande.

Alla utom 6:an stämmer ruskigt bra hos mig.

Har inga problem att sova hos nån jag känner. Fast jag har väldigt svårt om det är med folk jag inte känner t ex en gång i en ekonomihytt på Englandsbåten och jag inte kände någon, blev inte mycket sova.

/Barracuber

Om man tänker på tiden innan AS var allmänt känt och allmänt accepterat - hur skulle man då beskriva och förstå aspiesar:
-introverta
-den disträ professorn
och likartat?
Om man funkar någorlunda i den NT-normativa världen.

Då skulle introvert och aspie vara delvis överlappande beskrivningar av samma sak. Nämligen AS. Maybe baby.

Men det stämmer nog inte på alla, Ganesh.

Jag tänker på t ex Pemer. Har aldrig träffat honom IRL men jag uppfattar honom som rätt så utåtriktad. Pemer, vad säger du själv?

/Barracuber

4, 8, 11, 14 stämmer inte helt.
Där bero det på. Annars så.

12. Att ha svårt för folk som lägger sig i ens liv och tror att de vet bättre än man själv vad som är bäst för en (t ex att gå ut när man faktiskt hellre vill vara hemma). Citat: "they do mean well. I just wish that I didn't have so many people in my life who mean well."

Min variant är: "Jag är så j-a trött på alla dessa idioter som bara menar väl..."

Känner väl igen mig i de flesta punkterna, men jag är för trött för att göra nån djupare analys av dem just nu...

Inger skrev:1. Att känna sig utanför och missförstådd.

Nja. Snarare att känna frustration över folks långsamma hjärnor.

Inger skrev:2. Att inte hitta några vänner som är på samma våglängd IRL.

Ja.

Inger skrev:3. Att avsky bullriga påträngande människor som inte låter en vara ifred om man är tvungen att bo eller arbeta ihop med dem.

Ja!

Inger skrev:4. Att avsky att shoppa, särskilt ihop med andra som inte är lika snabba så man kommer hem nångång.

Ja.

Inger skrev:5. Att ha extra stark avsky för påtvingade gruppaktiviteter på jobbet, särskilt såna där som är designade för att skapa en artificiell gruppgemenskap genom att man utsätts för allehanda löjliga, jobbiga eller förnerdrande övningar och anses som smitare eller surkart om man inte deltar med entusiasm.

Ja.

Inger skrev:6. Att inte gilla att sova över hos någon annan.

Det spelar ingen roll. Jag kan sova lite överallt.

Inger skrev:7. Att hellre dansa själv och i sin egen takt än ihop med någon.

Nej, styrdans är enda anledningen att dansa!

Inger skrev:8. Att gå runt i cirklar när man tänker och ha svårt att sluta när man väl börjat.

Nej.

Inger skrev:9. Att föredra små sällskap med nära vänner och bli stressad i större grupper av okända personer.

Inte stressad; ointresserad av att ta kontakt.

Inger skrev:10. Att bli trött snarare än upplivad av umgänge med andra, även om man gillar sällskapet.

Ja, om man inte kan hålla käft tillsammans då förståss.

Inger skrev:11. Att bli orimligt nervös och inte våga yttra sig i grupp, t ex under möten på jobbet.

Verkligen inte.

Inger skrev:12. Att ha svårt för folk som lägger sig i ens liv och tror att de vet bättre än man själv vad som är bäst för en (t ex att gå ut när man faktiskt hellre vill vara hemma). Citat: "they do mean well. I just wish that I didn't have so many people in my life who mean well."

Ja.

Inger skrev:13. Att bli anklagad för att inte ha några känslor bara för att man är emotionellt introvert och inte visar dem utåt.

Ja.

Inger skrev:14. Att verkligen avsky att vara 'the center of attention' och ha svårt att förstå folk som älskar att få priser och utmärkelser.

Nja, beror helt på. Att bli uppskattad för ens göromål är väldigt trevligt - själva prisceremonin kan dock vara både fånig och pinsam.

Inger skrev:15. Sensitivitet.

Ibland tror jag att jag kan läsa tankar, men bara sådana som inte är riktade mot mej.

Inger skrev:16. Att tycka det är mer besvär än nöje att resa.

Ja! Det blev jag medveten om redan vid 17 års ålder. "Det bästa med att resa bort är att komma hem igen."

barracuber skrev:Men det stämmer nog inte på alla, Ganesh.

Jag tänker på t ex Pemer. Har aldrig träffat honom IRL men jag uppfattar honom som rätt så utåtriktad. Pemer, vad säger du själv?

/Barracuber

Pjaaa.... jag kan vara utåtriktad när jag vill, men någon detalj som känns fel kan snabbt få mig att gå in i mig själv. Känner igen mig i det mesta här, det gör jag...

Just nu har motgångarna i hockeyn fått mig att bara sitta hemma och göra just inte många knop alls. Titan Television har just sökt mig för möjligheten att se och godkänna det där Outsiders-avsnittet, så ser jag inte upp missar jag kanske att göra det... Får ta och ringa henne nu, och hoppas det kan funka på måndag... och att jag kan skaka loss pengar somehow till ett SL-kort, för det hann jag inte köpa innan taskiga kontrollen på kontokortsköp hade gjort slut på månadens pengar. God man, vadå? Jag borde nog tacka ja till en sådan...

Mycket men inte allt stämmer på mig också. Det låter som en lista där man förmodligen skulle kunna sätta upp något villkor i stil med att den som har AS kan pricka för minst ett visst antal av punkterna. Däremot saknas ju många aspekter av AS, och det brukar ju finnas många andra typiska egenheter som inte alls nämns eller ens är i närheten av denna lista. Så det är nog fel att säga att introvert och AS är samma sak. Däremot stämmer det kanske bra att AS är introverta (men inte att introverta nödvändigtvis är AS).

Inger skrev:1. Att känna sig utanför och missförstådd.

Har inte direkt varit ovanligt, nej...

Inger skrev:2. Att inte hitta några vänner som är på samma våglängd IRL.

Det har ökat markant efter 8 februari i fjol...

Inger skrev:3. Att avsky bullriga påträngande människor som inte låter en vara ifred om man är tvungen att bo eller arbeta ihop med dem.

Det känner jag igen, ja...

Inger skrev:4. Att avsky att shoppa, särskilt ihop med andra som inte är lika snabba så man kommer hem nångång.

Usch ja!

Inger skrev:5. Att ha extra stark avsky för påtvingade gruppaktiviteter på jobbet, särskilt såna där som är designade för att skapa en artificiell gruppgemenskap genom att man utsätts för allehanda löjliga, jobbiga eller förnerdrande övningar och anses som smitare eller surkart om man inte deltar med entusiasm.

Har sällan varit med om sådana, men skulle knappast gilla det...

Inger skrev:6. Att inte gilla att sova över hos någon annan.

Verkar vara vanligt bland aspies, men är inget jag har problem med.

Inger skrev:7. Att hellre dansa själv och i sin egen takt än ihop med någon.

Inte heller utmärkande hos mig. Gillar styrdans och att vara nära någon, när det väl blir av.

Inger skrev:8. Att gå runt i cirklar när man tänker och ha svårt att sluta när man väl börjat.

Kanske inte i cirklar, men börjar vandra omkring här hemma när det är något viktigt jag funderar på, det gör jag.

Inger skrev:9. Att föredra små sällskap med nära vänner och bli stressad i större grupper av okända personer.

Ja, lagom är bäst.

Inger skrev:10. Att bli trött snarare än upplivad av umgänge med andra, även om man gillar sällskapet.

Hade inte brukat märka det förr om åren, men märker det mer och mer numera.

Inger skrev:11. Att bli orimligt nervös och inte våga yttra sig i grupp, t ex under möten på jobbet.

Jo... ja... jag vet inte om övriga närvarande har märkt det när det varit mer formellt OA-möte vid träffarna hos mig? Då kommer nerverna fram en hel del, ska jag säga!

Inger skrev:12. Att ha svårt för folk som lägger sig i ens liv och tror att de vet bättre än man själv vad som är bäst för en (t ex att gå ut när man faktiskt hellre vill vara hemma). Citat: "they do mean well. I just wish that I didn't have so many people in my life who mean well."

Personalen i boendet här blev snabbt så i det mesta...

Inger skrev:13. Att bli anklagad för att inte ha några känslor bara för att man är emotionellt introvert och inte visar dem utåt.

Minns inte så noga. Jag var mer emotionellt introvert, men har blivit bättre på att visa känslor utåt, framför allt att gärna vara varm och stöttande när det är helt nya bekanta som nämner svårigheter. Vilket då ofta är bortkastat eftersom det bara klassas som "för på" och tolkas som något helt annat. Däremot tappar jag på kuppen ofta kontakten med min familj, och blir väl ofta uppfattad som allt annat än känslofull och stöttande av dem, är jag rädd.

Inger skrev:14. Att verkligen avsky att vara 'the center of attention' och ha svårt att förstå folk som älskar att få priser och utmärkelser.

Har nog drag både av det, och av raka motsatsen.

Inger skrev:15. Sensitivitet.

Haft jätteproblem med det, men det ändrade sig markant någonstans en bit upp i vuxen ålder. Det är där jag tror alla aspies med markant svårt för kroppskontakt kan lära sig komma över det, om de bara har viljan att försöka det, det nämnde jag någon gång vid den här kursen jag var med på i Outsiders-inspelningen, så har jag förvarnat om det.

Inger skrev:16. Att tycka det är mer besvär än nöje att resa.

Ja... jag har ställt in flera resor till farsan i sista stund för att bussresan till Värmland plötsligt känts väldigt jobbig att företa sig... inklusive dagen före julafton 2000, så att det blev upptakten till en jul jag "firade" ensam hemma.

Ändå tycker jag sällan att resor är särskilt jobbiga när man väl är där, bara roliga. Men ibland kan det ändå klappa ihop så där...

Inger skrev:1. Att känna sig utanför och missförstådd.

Inte alltid, men det händer.

Inger skrev:2. Att inte hitta några vänner som är på samma våglängd IRL.

Det är svårt, men inte omöjligt

Inger skrev:3. Att avsky bullriga påträngande människor som inte låter en vara ifred om man är tvungen att bo eller arbeta ihop med dem.

Beror på vilket humör jag är på.

Inger skrev:4. Att avsky att shoppa, särskilt ihop med andra som inte är lika snabba så man kommer hem nångång.

Jepp, shopping är inte det bästa jag vet, om man så säger, nej!

Inger skrev:5. Att ha extra stark avsky för påtvingade gruppaktiviteter på jobbet, särskilt såna där som är designade för att skapa en artificiell gruppgemenskap genom att man utsätts för allehanda löjliga, jobbiga eller förnerdrande övningar och anses som smitare eller surkart om man inte deltar med entusiasm.

Beror på hur pass mycket man gillar- och trivs tillsammans med sina arbetskamrater.

Inger skrev:6. Att inte gilla att sova över hos någon annan.

Bara trevligt att sova över hos kompisar.

Inger skrev:7. Att hellre dansa själv och i sin egen takt än ihop med någon.

Ja, men det beror mest på att jag är så jävla kass på att dansa...

Inger skrev:8. Att gå runt i cirklar när man tänker och ha svårt att sluta när man väl börjat.

Det stämmer utmärkt, däremot!

Inger skrev:9. Att föredra små sällskap med nära vänner och bli stressad i större grupper av okända personer.

Definitivt, instämmer till 100%

Inger skrev:10. Att bli trött snarare än upplivad av umgänge med andra, även om man gillar sällskapet.

Vanligtvis inte, sällskap är trevligt och oftast uppiggande, men ibland kan det bli "för mycket av det goda", och jämfört med många NT:s har jag nog relativt stort behov av att få vara i mitt eget sällskap.

Inger skrev:11. Att bli orimligt nervös och inte våga yttra sig i grupp, t ex under möten på jobbet.

Nej, det har jag inga problem med, snarare händer det att jag med jämna mellanrum saknar "vett att hålla käft", när det inte är läge att ta upp vissa saker.

Inger skrev:12. Att ha svårt för folk som lägger sig i ens liv och tror att de vet bättre än man själv vad som är bäst för en (t ex att gå ut när man faktiskt hellre vill vara hemma). Citat: "they do mean well. I just wish that I didn't have so many people in my life who mean well."

Instämmer till 100%, men vem gillar å andra sidan när folk blandar sig i deras liv?

Inger skrev:13. Att bli anklagad för att inte ha några känslor bara för att man är emotionellt introvert och inte visar dem utåt.

Även här känner jag igen mig.

Inger skrev:14. Att verkligen avsky att vara 'the center of attention' och ha svårt att förstå folk som älskar att få priser och utmärkelser.

Här känner jag inte alls igen mig, jag älskar att få uppmärksamhet.

Inger skrev:15. Sensitivitet.

Varken eller, jag är nog varken känslokall, eller någon extrem känslomänniska, snarare lite "manligt fyrkantig", men ändå utrustad med en mjuk sida innerst inne.

Inger skrev:16. Att tycka det är mer besvär än nöje att resa.

Stämmer till 100%! Jag tycker det känns otäckt att vara långt hemifrån och är övertygad om att jag hade fått panikkänslor och ångestatacker av att åka till en annan världsdel (även Italien och Portugal kändes riktigt jobbigt vid några tillfällen, och på gränsen till vad jag klarade av att hantera, t.o.m. när jag varit i andra delar av Sverige har det ibland känts otäckt, men då har det inte varit värre än att jag kunnat hantera det). Dock hade jag aldrig vågat åka till t.ex. Thailand, Afrika, Kina eller USA p.g.a. risken för mental kollaps.

Inger skrev:För nån månad sen så blev jag rekommenderad en lista för introverta som jag tänkte att det väl inte skadar att bara kolla in. Den visade sig mycket mer intressant än jag förväntat mig.

Majoriteten av posterna där var närmast identiska med sådana jag funnit år efter år i olika AS-forum, fast med "NT"-gnället utbytt mot ordet "extrovert". De vanligaste klagomålen från de introverta är (utan inbördes ordning):

4. Att avsky att shoppa, särskilt ihop med andra som inte är lika snabba så man kommer hem nångång.

8. Att gå runt i cirklar när man tänker och ha svårt att sluta när man väl börjat.

10. Att bli trött snarare än upplivad av umgänge med andra, även om man gillar sällskapet.

11. Att bli orimligt nervös och inte våga yttra sig i grupp, t ex under möten på jobbet.

14. Att verkligen avsky att vara 'the center of attention' och ha svårt att förstå folk som älskar att få priser och utmärkelser.

16. Att tycka det är mer besvär än nöje att resa.

Detta sammantaget får en ju lite att undra hur stor del av AS som egentligen bara = introvert?

Nån som känner igen sig i ovanstående? Eller som INTE känner igen sig i något av ovanstående? (Rdos vet jag redan vad han tycker om pardans mm, men ni andra?)

Ja, inbunden, reserverad, blyg var vad jag ansågs som i unga år. Och jag undrade alltid över att det sas att människor är olika och har rätt att vara olika, samtidigt som det så ofta framgick att det var mycket bättre att vara utåtriktad; i skolan, på jobbet och överallt. Förlorade mitt första jobb (fick inte förlängt mitt vikariat) för att jag var "för inbunden för att passa in". Vad hjälpte det då hur duktig man var/försökte vara, när det ändå var fel på en som person?

Det flesta stämmer men en del har ändrat sig med åren.

4. Att shoppa var kul förr men nu är det en plåga som jag undviker
8. Jag går inte rent bokstavligt runt i cirklar när jag tänker
10. Jag minns inte att jag blev trött, däremot fick jag ofta ont i ryggen när vi haft "främmande". Det tolkade jag som att jag suttit stilla för länge, men kanske jag var psykiskt trött.
11. Nervös blev jag men inte så nervös. Tvärtom yttrade jag mig när jag tyckte det var viktigt (ett stort misstag upptäckte jag sen, är man inte som andra ska man ligga lågt).
14. Om folk gillade det jag sa och accepterade el rentav beundrade mig, så skulle jag säkert inte ha nåt emot att vara i centrum. Men nu har det varit så att folk snarare har ogillat, kritiserat el hånat mig, och vem vill uppleva det? Alltså jag ser det inte som något som primärt har med AS att göra, snarare med följderna av ens AS.
16. Jag älskade verkligen att resa själv. Reste ensam till Spanien och Frankrike när jag var ung. Men nu känns svårigheterna oöverstigliga. Senaste resan innebar timmar på iskall perrong i natten pga försenat tåg och missad anslutning. Andra gånger har förseningar inneburit att jag varit jättenervös för att missa flyget. Till slut blev det så att jag inte kunde äta på en flygplats, kunde inte behålla någon mat. Kroppen signalerade fara pga tidigare stress.

En orättvis tolkning av extroverta är att de ständigt behöver andra för att fylla sitt inre tomrum. De introverta har däremot ett rikt inre liv och många djupa tankar, så de är inte lika beroende av yttre stimulans.

Pemer skrev:Jo... ja... jag vet inte om övriga närvarande har märkt det när det varit mer formellt OA-möte vid träffarna hos mig? Då kommer nerverna fram en hel del, ska jag säga!

Nej, det har jag inte märkt. Jag är tydligen fortfarande dålig på att läsa kroppsspråk. Det är mycket jag missar...

Inger skrev: 1. Att känna sig utanför och missförstådd.

Det händer.

Inger skrev: 2. Att inte hitta några vänner som är på samma våglängd IRL.

Har lyckats hitta några stycken.

Inger skrev: 3. Att avsky bullriga påträngande människor som inte låter en vara ifred om man är tvungen att bo eller arbeta ihop med dem.

Ja.

Inger skrev: 4. Att avsky att shoppa, särskilt ihop med andra som inte är lika snabba så man kommer hem nångång.

Ja, ihop med andra lång/storshoppare. Särskilt på stormarknader eller megagallerior - urk! Fast kan tycka det är lite mysigt att gå i min egen takt emellanåt och kika på och även handla kläder, böcker eller skivor.

Inger skrev: 5. Att ha extra stark avsky för påtvingade gruppaktiviteter på jobbet, särskilt såna där som är designade för att skapa en artificiell gruppgemenskap genom att man utsätts för allehanda löjliga, jobbiga eller förnedrande övningar och anses som smitare eller surkart om man inte deltar med entusiasm.

Det låter inget vidare.

Inger skrev: 6. Att inte gilla att sova över hos någon annan.

Ja, med några få undantag.

Inger skrev: 7. Att hellre dansa själv och i sin egen takt än ihop med någon.

Nej, jag gillar att dansa med andra.

Inger skrev: 8. Att gå runt i cirklar när man tänker och ha svårt att sluta när man väl börjat.

Nej.

Inger skrev: 9. Att föredra små sällskap med nära vänner och bli stressad i större grupper av okända personer.

Ja.

Inger skrev: 10. Att bli trött snarare än upplivad av umgänge med andra, även om man gillar sällskapet.

Ja, tyvärr. Vill mer än jag orkar.

Inger skrev: 11. Att bli orimligt nervös och inte våga yttra sig i grupp, t ex under möten på jobbet.

Nej, brukar få sagt det jag vill trots att jag kan bli lite nervös.

Inger skrev: 12. Att ha svårt för folk som lägger sig i ens liv och tror att de vet bättre än man själv vad som är bäst för en (t ex att gå ut när man faktiskt hellre vill vara hemma). Citat: "they do mean well. I just wish that I didn't have so many people in my life who mean well."

Har inte varit med om det så jag vet inte hur jag skulle känna det.

Inger skrev: 13. Att bli anklagad för att inte ha några känslor bara för att man är emotionellt introvert och inte visar dem utåt.

Nej, det är ingen som sagt. Kanske tänkt - vad vet jag...

Inger skrev: 14. Att verkligen avsky att vara 'the center of attention' och ha svårt att förstå folk som älskar att få priser och utmärkelser.

Nja, det beror lite på. Har tyckt det varit kul att få pris för prestationer, däremot att vara i fokus tex för att man fyller år eller liknande gillar jag inte alls.

Inger skrev: 15. Sensitivitet.

Ja.

Inger skrev: 16. Att tycka det är mer besvär än nöje att resa.

Japp! Det bästa med att resa är att komma hem. Fast lite kul att se nya platser, men inte för länge och inte för långt bort.

Vill förtydliga mig angående punkt 14: "Att verkligen avsky att vara 'the center of attention'".

Jag har absolut ingenting emot att få uppskattning för det jag gör. Det tycker jag bara är trevligt. Jag har heller ingenting emot att få mail där man önskar mig grattis på födelsedagen.

Det jag avskyr är att bokstavligen hamna i centrum för allas blickar.

Ett tankeexperiment: Vi tänker oss att mitt företag har hittat på ett nytt sätt att belöna anställda som har gjort något bra. Man samlar hela personalen framför en scen där VD:n står och ska dela ut priser.

VD:n säger: "... och i kategorin 'Årets programkod' är de nominerade... Magnus, Sara, Mats och Johan. [paus] Och vinnaren är... [längre paus] ... Mats!!! En applåd för Mats! *stort plastleende*". Nu ska jag gå upp på scenen, ta emot något pris och (i värsta fall) hålla ett fånigt tacktal. *ryser vid tanken*

Detta är någonting jag verkligen skulle avsky och då handlar det ändå om att få uppskattning för någonting jag har gjort.