Tack för länk

Ja, tack! Den var kort, enkel och lätt att fatta.
Jag är inte nöjd med min diagnos. Tycker att jag har ADHD-drag (samt autistiska drag). Det där med att hålla ut fram till målet - ibland funkar det - men ibland, om det kommer långa semestrar och helger i vägen - då jag inte kan genomföra det jag höll på med. Så kan mitt "projekt" landa på skrivbordet och det kommer aldrig längre, för lågan har slocknat.

Debbido skrev:Ja, tack! Den var kort, enkel och lätt att fatta.
Jag är inte nöjd med min diagnos. Tycker att jag har ADHD-drag (samt autistiska drag). Det där med att hålla ut fram till målet - ibland funkar det - men ibland, om det kommer långa semestrar och helger i vägen - då jag inte kan genomföra det jag höll på med. Så kan mitt "projekt" landa på skrivbordet och det kommer aldrig längre, för lågan har slocknat.

Själv känner jag att det har mycket kortare perspektiv än så. Men det är ren känsla.

Ett exempel:
Jag kan inte städa för att jag inte kan känna tillfredsttällelsen av ett städat hem i förväg. Det spelar ingen roll att jag intellektuellt vet att jag mår bra av att se det nystädade hemmet, det finns inte dopamin nog att känna det NU.
Därför städar jag bara när det blir ett ryck av att jag inte står ut med skiten.

När jag var ung och hade familj gjorde jag massor av grejer, städade, bakade och jobbade. Dopaminet låg högt. Barn måste ha mat och skötsel. Hemmet ska vara rent så klart.

Nu, gammal, ensam och sjuk skiter jag i det mesta! Om det är stökigt så är det ju ingen mer än jag som ser det - so what! Dopaminet ligger i mina tofflor när jag segar mig till soffan och släpper ned laptopen med en duns i knäet, bara för att skriva Suck!

Jag har en något tillbakalutad hållning till det liv jag snart ska lämna -tack gode Gud!

Intressant, känner igen mig som fan. Har kraftiga motivationsproblem, jag måste uppnå resultat snabbt för att bibehålla motivation.

Håller med om det han sa i filmen.

I en artikel i en båttidning ställdes frågan: Navigerar du som en anka eller en hund?

Om en anka ska simma tvärs över en flod så simmar den snett mot strömmen hela vägen och kommer lätt till målet.
Om en hund ska simma tvärs över en flod så simmar den rakt mot målet och driver alltså nedströms. Ju längre den simmar, desto mer motström för att komma till målet. Mot slutet måste den simma nästan rakt mot strömmen och missar målet.

Jag navigerar som en hund. Har svårt med långsiktiga satsningar. Tar vad jag tror är kortaste vägen, tröttnar och missar målet.

Det är viktigt att förstå ett problem innan man kan lösa det. Det finns "Workarounds" för ALLT.

Nu har jag inte ADHD, men ni som bär på detta och försökt er på med långsiktiga mål OCH lyckats. Hur har ni gjort och hur har det gått för er?

Varför planera något för i övermorgon, när man redan i morgon har kommit på något, mycket roligare, intressantare, viktigare eller så har man helt enkelt gömt bort vad man planerat.

Orkar inte kolla länken nu...
Sammanfattning?
Har ADD och svårt att både tänka mig in i, planera, hitta motivation och fullfölja.

Flia skrev:

Debbido skrev:Ja, tack! Den var kort, enkel och lätt att fatta.
Jag är inte nöjd med min diagnos. Tycker att jag har ADHD-drag (samt autistiska drag). Det där med att hålla ut fram till målet - ibland funkar det - men ibland, om det kommer långa semestrar och helger i vägen - då jag inte kan genomföra det jag höll på med. Så kan mitt "projekt" landa på skrivbordet och det kommer aldrig längre, för lågan har slocknat.

Själv känner jag att det har mycket kortare perspektiv än så. Men det är ren känsla.

Ett exempel:
Jag kan inte städa för att jag inte kan känna tillfredsttällelsen av ett städat hem i förväg. Det spelar ingen roll att jag intellektuellt vet att jag mår bra av att se det nystädade hemmet, det finns inte dopamin nog att känna det NU.
Därför städar jag bara när det blir ett ryck av att jag inte står ut med skiten.

Känner igen mig i det du skriver.
Slutar ofta med att jag gör saker som ger snabba resultat och små kickar.
Har varit mycket besviken på mig själv över att jag, trots att jag varit enormt motiverad vid tidpunkten då jag fick en idé, inte lyckats göra något i den riktningen..

Brukar skjuta upp att städa och så en dag när jag egentligen bara ska slänga soporna städar jag hela lägenheten och skurar med tops i varenda vrå..
Kanske som att jaga sin egen svans..?

Ni som också äter Concerta (eller annan medicin för er ADHD), finner ni att det hjälper er med långsiktigt fokus? Jag upplever att Concerta hjälper ypperligt i stunden, kortsiktigt kan jag beta av uppgifter utan större problem. Men saknar fortfarande helt planeringsförmågan..

Kanske det är AS:en som ställer till det.

Jag avråds från CS pga ångest- och suicid-problem i ungdomen. Dr är rädd att det kan återfå ångest och skapa värre problem.

ca skrev:Ni som också äter Concerta (eller annan medicin för er ADHD), finner ni att det hjälper er med långsiktigt fokus? Jag upplever att Concerta hjälper ypperligt i stunden, kortsiktigt kan jag beta av uppgifter utan större problem. Men saknar fortfarande helt planeringsförmågan..

Samma här... Det hjälper bara för stunden. Jag vet att jag måste skynda mig med alla projekt jag drar igång, för blir det inte färdigt ... tillräckligt snabbt ... så blir det inte färdigt... (Stör mig på att jag rört till det så förbaskat på datorn, diverse projekt som inte blev färdiga på första försöket, och därför aldrig blev färdiga. Inte heller bortstädade... Jag tycker inte om när det är rörigt.)

Motivationsproblem ja, det insåg jag långt innan jag hört talas om ADHD, och hade förut konstant dåligt samvete för jag trodde jag var lat och bara ville göra sånt som var roligt...

BeforeHeCame skrev:Det är viktigt att förstå ett problem innan man kan lösa det. Det finns "Workarounds" för ALLT.

Nu har jag inte ADHD, men ni som bär på detta och försökt er på med långsiktiga mål OCH lyckats. Hur har ni gjort och hur har det gått för er?

Jag är normalt väldigt bra på att hitta strategier, men det har är svårt.
Man måste hitta nåt som passar en själv, och det kräver självkännedom.
Vad får mitt dopamin att sätta fart?
Sex...om jag har det välstädat kan jag få sex? Nja...
Pengar... Får inte till nån koppling där.

Så många projekt, sådan fantasi och ork stundom... långsiktigt fallerar det mesta - har svårt att genomföra när det uppstår "mundane tasks" - det är "under min kapacitet att syssla med" som det beskylls på.

Jag har en förmåga att föreställa mig alla besvär i förväg, och det gör att det blir motigt att komma igång. Glädje och tillfredsställelse har jag svårt att föreställa mig i förväg, så jag har t.o.m. svårt att komma igång med sånt jag tycker om att göra.

Förmågan är till hjälp ibland, jag kan ofta räkna ut i förväg hur jag ska gå till väga med saker, så när jag tar itu med dem flyter jobbet som jag tänkt.

Men mest är den till hinders, den gör det dagliga livet jobbigt. Och att studera på universitet verkade alldeles för besvärligt så jag började jobba efter gymnasiet, något jag ångrar idag.

Spännande tråd! Känner absolut igen mig, även om jag kanske inte har det lika extremt som en del av er. Särskilt det där med problem att återuppta projekt när något annat kommit emellan. Mina projekt bör helst inte vara mer 3 dagar, det är så länge jag orkar fokusera på just en och samma sak. Om det inte är något jätteroligt och kreativt, då kan uthålligheten vara lite längre. Ibland.

Debbido skrev:När jag var ung och hade familj gjorde jag massor av grejer, städade, bakade och jobbade. Dopaminet låg högt. Barn måste ha mat och skötsel. Hemmet ska vara rent så klart.

Nu, gammal, ensam och sjuk skiter jag i det mesta! Om det är stökigt så är det ju ingen mer än jag som ser det - so what! Dopaminet ligger i mina tofflor när jag segar mig till soffan och släpper ned laptopen med en duns i knäet, bara för att skriva Suck!

Försök att inte dunsa för mycket med laptopen, den kan bli kinkig då.

Jag har en något tillbakalutad hållning till det liv jag snart ska lämna -tack gode Gud!

Tillbakalutad låter bra, men Inte alltför snart, hoppas jag?