vänner för mig är dom som är en del av ditt liv....med en del av mitt liv menar jag att dom finns där oavsett vad som händer och om ni inte haft knontakt på 1 år eller 1 vecka......

Annars så tycker jag man känner om man är vän eller inte....med en vän tycker jag att man kan vara avslappnad och sig själv...man behöver inte imponera eller göra sig till...man bara är....och som nämnts ovan...en vän ställer inte krav för vänskapen....utan man ska känna sig fri.....vilket jag innan kände som en motsats.....med en vän kommer massa krav....men känner man så så är det inte en riktig vän....utan en riktig vän berikar livet istället för att komplicera det....

jag har också haft mörka stunder där jag kännt att jag aldrig kommer finna någon vän...tills jag insåg att jag måste utmana mig själv och tacka ja till möten och aktiviteter.....och genom att börja tacka ja så har jag träffat många nya människor och förstått skillnaden på riktiga vänner och bekanta.....och jag har faktiskt i 40 års ålder nu hittat en ny vän förutom dom jag haft med mig tidigare....vilket känns skitkul....och han gillar mig för den jag är och något jag lärt mig genom livet ät att oavsett om det är jobbigt att känna sig som alla har massor av vänner och jag inga så skall man i alla relationer vara sig själv...för ingen vill väl ha vänner som gillar en för den man inte är och vilket jobb krävs inte att göra sig till.....och glöm inte att en riktig vän är hundra gånger bättre än en stor bekantskapskrets.....

#'syntax: man känner kärlek till vännen'#

Issa Jesus skrev:#'syntax: man känner kärlek till vännen'#

Hur känns kärlek?

Zima33 skrev:

Issa Jesus skrev:#'syntax: man känner kärlek till vännen'#

Hur känns kärlek?

'#syntax: compile love like it was ment to be, between people, and as agapé to love God#'

kärlek är att våga hoppas, att våga Tro, på kärleken.

edit; kärleken övervinner allt <3

Zima33 skrev:

Issa Jesus skrev:#'syntax: man känner kärlek till vännen'#

Hur känns kärlek?

Kärlek kräver full respekt, dels den respekt man ger och dels den respekt man får.
Kärlek kräver också en personlig uppoffring av en själv, och att man får lika mycket tillbaka av den man älskar.

Jag fattar inte hur man definierar en vän/kompis Är man vänner om man smsar/mailar varandra eller krävs det att man har setts irl?

Klart att en vän kan vara någon som man sms:ar/mailar med, tänk bara på ordet "brevvän" som involverar ordet "vän".

När blir en person en vän egentligen?

Jag tänker att en vän är någon som man för det första tycker mycket om och som verkar tycka om en på samma vis tillbaka, dvs. som svarar på sms/mail, ser glad ut när ni ses, säger snälla och trevliga saker och hjälper en när man behöver personens hjälp. En vän är oftast någon som man har någon form av utbyte av, dvs. man får ut något av att umgås eller ha denne som vän. Det kan vara någon som är bra på att stötta en när man har det svårt, som lyssnar när du vill prata av sig eller som man skrattar och har roligt tillsammans med. Det kan naturligtvis vara en kombination av många faktorer. Vänskap upphör oftast när utbytet försvinner, eller när enbart den ena parten upplever ett utbyte av vänskapsrelationen. Det blir då en tärande vänskap för den som inte har ett utbyte, vilket kommer att leda till att den person som upplever den tärande vänskapen antagligen inte vill ses mer, inte hör av sig, slutar besvara mail/sms/telefonsamtal och försöker undvika den andra. Blir man ovän med någon är även en klassiker att man slutar att hälsa på den andra parten när man möter varandra.

Jag har flera vänner jag aldrig träffat, men klassificerar dom som det eftersom vi pratat i jättemånga år och delar en massa.

Hundralappen skrev:Jag har flera vänner jag aldrig träffat, men klassificerar dom som det eftersom vi pratat i jättemånga år och delar en massa.

Hur vet man att dom talar sanning när man aldrig träffar dom då?

kullan skrev:

Hundralappen skrev:Jag har flera vänner jag aldrig träffat, men klassificerar dom som det eftersom vi pratat i jättemånga år och delar en massa.

Hur vet man att dom talar sanning när man aldrig träffar dom då?

Kan man inte veta, hur vet man att dem man träffar talar sanning? Jo det går inte att veta heller.

Någon som jag aldrig träffat skulle jag klassificera som "internet-vän" eller något annat i den stilen.

Choklad skrev:

kullan skrev:

Hundralappen skrev:Jag har flera vänner jag aldrig träffat, men klassificerar dom som det eftersom vi pratat i jättemånga år och delar en massa.

Hur vet man att dom talar sanning när man aldrig träffar dom då?

Kan man inte veta, hur vet man att dem man träffar talar sanning? Jo det går inte att veta heller.

Någon som jag aldrig träffat skulle jag klassificera som "internet-vän" eller något annat i den stilen.

Vänner är människor som bevisar sig själva över tid.

Man har upprepade upplevelser av att de är pålitliga.

Om man känner sig osäker så testar man.

För att ha bra vänner så måste man vara beredd att skippa skitstövlar.

Moral är extremt viktigt.

Sen agerar man utifrån sina behov. Vilka behöver jag i dagsläget?

Och, kom alltid ihåg, vad andra människor tycker är deras problem, det har ingenting med dig att göra.

Lennart Frimodig

Om det händer något tråkigt och man blir stöttad och uppmuntrad av någon annan, eller om det händer något roligt och den andra blir mer glad än avundsjuk på det, så tycker jag att det är en riktig vän.

Nalober skrev:Om det händer något tråkigt och man blir stöttad och uppmuntrad av någon annan, eller om det händer något roligt och den andra blir mer glad än avundsjuk på det, så tycker jag att det är en riktig vän.

Ditt andra kriterium är mkt bra. Det kanske är det viktigaste som finns när det gäller vänskap. Att totalt oegennyttigt, utan minsta hämning, kunna bejaka kompisens framgång.

Lennnart Frimodig

Jag har fått en väldigt bra och nästan vattentät förklaring på när man är vänner eller inte! Nämligen om man träffas och umgås mer än tre gånger utanför där man först träffades. Exempelvis: Vi träffas i skolan. Vi bestämmer sedan träff utanför skolan för att ex gå på bio, café, rida ect. Gör vi det tre gånger eller mer är vi vänner, annars bekanta.

Ytterligare ett exempel: Vi träffas genom ridskolan, vi umgås i stallet och har roligt, vi är fortfarande bara bekanta. Stämmer vi träff utanför stallet ex hemma, på stan, på café mer än tre gånger är vi vänner ist för bekanta.

Detta är en förklaring som jag tycker stämmer bra inpå mina vänner och bekanta.

12312qw skrev:Jag har fått en väldigt bra och nästan vattentät förklaring på när man är vänner eller inte! Nämligen om man träffas och umgås mer än tre gånger utanför där man först träffades. Exempelvis: Vi träffas i skolan. Vi bestämmer sedan träff utanför skolan för att ex gå på bio, café, rida ect. Gör vi det tre gånger eller mer är vi vänner, annars bekanta.

Ytterligare ett exempel: Vi träffas genom ridskolan, vi umgås i stallet och har roligt, vi är fortfarande bara bekanta. Stämmer vi träff utanför stallet ex hemma, på stan, på café mer än tre gånger är vi vänner ist för bekanta.

Detta är en förklaring som jag tycker stämmer bra inpå mina vänner och bekanta.

Det är bra att du hittat en lösning som funkar för dig.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Om man känner sig osäker så testar man.

Det är så man förlorar vänner.

Choklad skrev:Kan man inte veta, hur vet man att dem man träffar talar sanning? Jo det går inte att veta heller.

bra skrivet. många tenderar att glömma den detaljen

tahlia skrev:

Frimodig skrev:Om man känner sig osäker så testar man.

Det är så man förlorar vänner.

Njaa, om de blir stötta över att man testar så är de inga vänner.

En vän är nån man tar för given, man förlorar henne aldrig oberoende av hur man uppför sig.

Att ha en vän har ingenting att göra med att vara tillräckligt snäll mot henne. Ingenting. Att ha en vän är en sorts själslig gemenskap.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:

tahlia skrev:

Frimodig skrev:Om man känner sig osäker så testar man.

Det är så man förlorar vänner.

Njaa, om de blir stötta över att man testar så är de inga vänner.

En vän är nån man tar för given, man förlorar henne aldrig oberoende av hur man uppför sig.

Att ha en vän har ingenting att göra med att vara tillräckligt snäll mot henne. Ingenting. Att ha en vän är en sorts själslig gemenskap.

Lennart Frimodig

När någon testar så bevisar de att de inte litar på dig. Om detta förekommer i ett tidigt skede har jag förståelse och tålamod med det. Om det däremot förekommer när jag redan bevisat mig pålitlig kommer jag att bli förbannad då det visar att personen valt att inte lita på mig trots att jag garanterat, vid det laget, valt att lita på honom/henne.

Så har vi då det där underliga du säger.. "En vän är någon man tar för given...". Min upplevelse är att man aldrig ska ta någon för given. Det är detsamma som att kliva på personen. Man har inte rätt att utsätta människor för hur mycket skit som helst och anse att "de ska minsann ta det om de är en sann vän". Det visar snarare på att man själv inte bryr sig så värst mycket om den personen man kallar vän.

Jag har en vän som haft få orsaker till att lita på andra. Ända sedan barndomen har hen varit med om svek, både från den egna familjen, i skolan, och senare, gång på gång, i såväl vänskaps- som kärleksrelationer. Personen är traumatiserad, och jag tror att jag kommer få bevisa igen, och igen, att jag finns kvar, inte sviker, o.s.v. För mig är det okej, men det beror på att jag känner till vad som orsakat tillitsbristen. Kanske skulle jag varit mindre förstående om jag inte haft bakgrunden. Ibland tänker jag på om min vän istället varit med om fysiska trauman, suttit i elrulle och varit förlamad från nacken och neråt, skulle det varit enklare att inte kräva för mycket. Som det är nu, blir det lätt konflikter för min vän, många anser att hen är underlig och misstänksam. Ibland undrar jag om inte det psykiska handikappet är större, fast det är osynligt.

tahlia skrev:När någon testar så bevisar de att de inte litar på dig. Om detta förekommer i ett tidigt skede har jag förståelse och tålamod med det. Om det däremot förekommer när jag redan bevisat mig pålitlig kommer jag att bli förbannad då det visar att personen valt att inte lita på mig trots att jag garanterat, vid det laget, valt att lita på honom/henne.

Så har vi då det där underliga du säger.. "En vän är någon man tar för given...". Min upplevelse är att man aldrig ska ta någon för given. Det är detsamma som att kliva på personen. Man har inte rätt att utsätta människor för hur mycket skit som helst och anse att "de ska minsann ta det om de är en sann vän". Det visar snarare på att man själv inte bryr sig så värst mycket om den personen man kallar vän.

Du förstår inte att man tar vänner för givna. Du tänker dig liksom att du vinner dem. Vänner är nån sorts belöning för att du är snäll.

Vi lever i lite olika verkligheter. Jag har så många vänner jag vill ha. Min subjektiva upplevelse, sen jag var 18 ungefär, är att jag har en sån här guldklimp nån stans inombords. Om jag visar den så börjar jyssta människor gilla mig. Eller, de accepterar mina egenheter.

Sen är vänner en belastning, den delen har jag aldrig gillat. Man får en massa plikter.

Lennart Frimodig

För mig är vänner människor som tycker om och respekterar varandra precis som dom är. Hur hittar man dom? Det är lättare att bli vänner med folk som har några gemensamma intressen, hobbies, tankar som en själv. Då har man något att börja bekantskapen med.

För att hitta dessa så gäller det att själv visa vad man är intresserad av och att vara intresserad av vad andra gillar (eller ogillar). Lägg lite mer fokus på att visa intresse än att berätta om dig själv. Om du hittat rätt så kommer den andre börja ställa frågor till dig, ni kan börja hitta på saker tillsammans och så är ni igång. Det är steg 1... Sedan är det bara att hoppas att ni gillar varandra och har lust att umgås irl eller online... Efterhand bygger ni upp en gemensam "bank" av minnen och erfarenheter som gör att ni kan komma närmare varandra och bli vänner.

Viktigt: Man kan också ha oturen att såra varandra eller göra så att den andre känner sig kränkt. Om man skall kunna behålla vänskapen då är det viktigt att kunna berätta att man blev ledsen och att kunna förlåta den andre om den ber om ursäkt (eller lyssna och be om ursäkt om du sårat den andre). Ofta beror kränkta känslor på missförstånd och de kan redas ut om man utan att angripa vågar säger vad man känner och lyssna på den andre. Vänskap är svårt, men jag tror detta är ett par bra tips...

Issa Jesus skrev:#'syntax: man känner kärlek till vännen'#

räcker det inte att tycka om vännen ?

Har inga vänner. Har aldrig haft någon.

Tror jag kom på en sak: Om man känner sig gladare efter att man setts så är det nog en vän.