http://www.svtplay.se/video/174805/mannen-fran-jupiter

Sändes: mån 9 jul - Längd: 59 min

Det är mest en slump som gör att dokumentärfilmaren Erik Strömdahl får kontakt med Hans-Erik Norberg. Efter en barndom präglad av sjukdom, misshandel och mobbning har Hans-Erik helt enkelt beslutat sig för att inte ha några vänner och på så vis levt 45 år i självvald isolering i sin lägenhet i Fittja. Endast byggandet av den sju meter långa modellbåten hemma i vardagsrummet skänker honom glädje. Men det plötsliga mötet med yttervärlden - genom filmteatemet - kommer att förändra Hans-Erik.

Edit: lade beskrivningen som citat

Vad sorgligt det låter, men förhoppningsvis förändrade mötet med filmteamet hans liv till det bättre. Det vore ju hemskt om det bara ledde till att han insåg hur mycket han gått miste om under sina 45 års isolering...

Det ledde till mer

Jag tittade på det programmet, blev mer och mer rörd ju längre jag tittade, och jag tror på att han, den dagen han dog, kände en sorts stor tacksamhet över vad han fick vara med om efter att han lyckades bryta sin långa isolering... sällan eller aldrig har jag sett en människa, som varit med om så mycket tufft, le och skratta så mycket och så länge...

Jag såg den förra måndagen. Den var otroligt bra. Vilken underbar person livet missade!

Hallå Yv!

*Sniff*... "Vilken underbar person livet missade"...vilken vacker "formulering"... man märker ju jättetydligt vilken klok duktig poet du är, tycker jag!

Jag önskar dig en fortsatt trevlig dag!

Av geocache

Yv Ericsson skrev:Jag såg den förra måndagen. Den var otroligt bra. Vilken underbar person livet missade!

geocache skrev:Hallå Yv!

*Sniff*... "Vilken underbar person livet missade"...vilken vacker "formulering"... man märker ju jättetydligt vilken klok duktig poet du är, tycker jag!

Jag önskar dig en fortsatt trevlig dag!

Av geocache

Yv Ericsson skrev:Jag såg den förra måndagen. Den var otroligt bra. Vilken underbar person livet missade!

dina ord gjorde så jag fick ett fånigt leende i ansiktet.

Det var mycket generöst av dig!
Något som är ovanligt tycker jag.
Jag anses nog inte som så klok..men litar på dig.

Yv

Yv Ericsson skrev:Yv Ericsson skrev:
Jag såg den förra måndagen. Den var otroligt bra. Vilken underbar person livet missade!

En väldigt intressant film. Vad jag förstod var han en klyftig människa, sånt kan reta dom som är lite enfaldiga.
Varför måste sådana som anser sig själva vara dom mest utsatta, vara dom som mobbar andra.

lasseivägen skrev:

Yv Ericsson skrev:Yv Ericsson skrev:
Jag såg den förra måndagen. Den var otroligt bra. Vilken underbar person livet missade!

En väldigt intressant film. Vad jag förstod var han en klyftig människa, sånt kan reta dom som är lite enfaldiga.
Varför måste sådana som anser sig själva vara dom mest utsatta, vara dom som mobbar andra.

Alltså. Lassie: jag förstår inte riktigt din sista mening? Är det så? att dom som är mest utsatta mobbar andra?

Hallå Lasse.

En teori jag har efter att ha funderat på det där är att de människorna mobbar andra för att försöka "döva" sin egen inre smärta. Som i en del av texten till en låt med Mörbyligan; "den som blivit slagen slår".

lasseivägen skrev:Varför måste sådana som anser sig själva vara dom mest utsatta, vara dom som mobbar andra.

Den som blivit utskrattad, skrattar ut osv...

Jag har sett en väldigt bra text på det temat för ett antal år sedan.

Yv Ericsson skrev:Alltså. Lassie: jag förstår inte riktigt din sista mening? Är det så? att dom som är mest utsatta mobbar andra?

Många som babblar vilt om hur elaka andra är mot dom och anser sig in i döden mobbade, ger sig gärna på och mobbar svaga personer, t.ex. en med Asperger

Moderator: Reparerade citatet.

lasseivägen skrev:

Yv Ericsson skrev:Alltså. Lassie: jag förstår inte riktigt din sista mening? Är det så? att dom som är mest utsatta mobbar andra?

Många som babblar vilt om hur elaka andra är mot dom och anser sig in i döden mobbade, ger sig gärna på och mobbar svaga personer, t.ex. en med Asperger

Moderator: Reparerade citatet.

Aha. Då förstår jag vad du menar. Det är alltså på det viset?
Men denna mannen blev ju så illa behandlad. Men valde att låsa in sig för resten av sitt liv, sa han.

Själv tror jag mobbing är en primitiv handling. En naturlig instinkt att stöta bort den svagare. Som i Djurriket. Men det är ju jag det..

Jag tycker det är fullständigt ointressant varför folk mobbar. Grejen är ju att de handlar som de gör och att de är ansvariga för sina handlingar.
Patetiskt att säga att 'det är synd om mobbarna också'.
Ska vi säga samma sak om andra brott, att 'det är synd om mördaren också'?

Yv Ericsson skrev:

lasseivägen skrev:

Yv Ericsson skrev:Alltså. Lassie: jag förstår inte riktigt din sista mening? Är det så? att dom som är mest utsatta mobbar andra?

Många som babblar vilt om hur elaka andra är mot dom och anser sig in i döden mobbade, ger sig gärna på och mobbar svaga personer, t.ex. en med Asperger

Moderator: Reparerade citatet.

Aha. Då förstår jag vad du menar. Det är alltså på det viset?
Men denna mannen blev ju så illa behandlad. Men valde att låsa in sig för resten av sitt liv, sa han.

Själv tror jag mobbing är en primitiv handling. En naturlig instinkt att stöta bort den svagare. Som i Djurriket. Men det är ju jag det..

Han varken mobbade andra eller utgjöt sig över hur illa han blev behandlad. Även om han var bitter.
Vissa som skriker högt om hur illa dom behandlas, har nog väldigt låg tröskel för att känna sig mobbade. Se det därför som deras rättighet att mobba sådana som inte ger igen.

Blev mest beklämd av den här dokumentären. Att en något udda människa, nåja, så värst udda var han väl egentligen inte bortsett från kläderna, ska behöva leva i isolering på det viset.

Apropå kläderna. Fick uppfattningen att det var ngn slags Hep Stars-stil, 60-talets ungdomsmode eller något sånt. Kan det vara en effekt av att leva i det förgångna? Frusen i tiden?

Krigarsjäl Det kan mycket väl vara synd om en mördare också! Jag känner en kvinna som mördade en man som hon hade som inneboende, och hennes liv har varit ett riktigt helvete med misshandel (såväl psykisk som fysisk) och missbruk i familjen (eller vad man nu ska kalla den). Så på det viset är jag inte alls förvånad över att hon gjorde det hon gjorde. Hade hon fått lite hjälp som barn så hade saker och ting säkert kunnat bli väldigt annorlunda. Nu kanske det är försent och för mordoffret är det ju definitivt försent

Dokumentären som tråden eg handlar om var väldigt gripande tycker jag också, och det känns bra att han fick uppleva något positivt och bra innan han dog.

Hur reagerade ni på scenen där han konfronterade sin mobbare?
Jag upplevde den som lite anti-klimax på ett sätt. Men efteråt har jag tänkt mycket på den.

lasseivägen skrev:Han varken mobbade andra eller utgjöt sig över hur illa han blev behandlad. Även om han var bitter.
Vissa som skriker högt om hur illa dom behandlas, har nog väldigt låg tröskel för att känna sig mobbade. Se det därför som deras rättighet att mobba sådana som inte ger igen.

Eller så tror dom kanske att personen inte känner sig mobbad, eftersom dom själva "skriker högt" när dom känner sig mobbade.

Mortalis skrev:

lasseivägen skrev:Han varken mobbade andra eller utgjöt sig över hur illa han blev behandlad. Även om han var bitter.
Vissa som skriker högt om hur illa dom behandlas, har nog väldigt låg tröskel för att känna sig mobbade. Se det därför som deras rättighet att mobba sådana som inte ger igen.

Eller så tror dom kanske att personen inte känner sig mobbad, eftersom dom själva "skriker högt" när dom känner sig mobbade.

Tror dom ser att den dom mobbar mår dåligt, men vissa personer vill gärna hämnas det dom utsats för, men då utan risk att åter bli mobbade.
Det fins folk som själva mår bättre av att se andra må dåligt.

Jag är på Krigarns linje. Faktum är att filmen blev så jobbig att jag såg halva, pausade från den en vecka under vilken jag bävade inför fortsättningen. Har nu sett klar den till slut och känner mig helt känslomässigt urlakad.
Det enda som fastnar för mig är alla de år han förlorat, alla år som sprang förbi honom. En utsträckt hand kom, men den kom minst 50 år försent.
Hur många människor runt oss lever på det här viset? Jag är rädd för att det är långt fler än man kan tänka sig...

hur många Aspisar döljer sig i mörkret och behöver en uträckt hand och som inte hittat hit eller vågar skriva?

Hej ! Såg på denna mycket intressanta dokumentär, och fällde nog en tår när jag fick veta att den enda kramen han nånsin fått var av tjejen i reportage-teamet, då börjar man tänka hur svårt andra kan ha d.

Om man har lust är det dags o se den. 4 dagar kvar.