Är det någon som känner igen sig?= jag är snart 32 år och har inte haft ett riktigt arbete i Sverige än. Har testat att försöka plugga i omgångar, mindre jobb, vara inskriven på AMS men det har inte gett något stabilt. Snart blir det väl någon ny praktik..

Mina enda riktiga arbeten har jag haft i Kanada och Danmark (fast anställning, tydligt schema m.m). Dock så var det här under min bipolära (maniska) tid och då kan man hitta på en del. Överlag så är det nog minst lika svårt (eller svårare) att få jobb utomlands för oss med asperger.

Fick min aspergerdiagnos för ett år sedan och min kontakt på arbetslivsresurs förstår att jag känner mig utfryst av samhället och att det här känns underligt..
Någon med liknande upplevelse?

/Staffan

Moderator: Flyttat från Att leva som Aspergare till detta underforum.

Jag är lika gammal och har heller aldrig haft ett arbete i Sverige. Inte utomlands heller för den delen men arbetsklimatet är knappast gynnsamt för aspergare idag, tvärtom känns det som att allt är organiserat för att vara så krångligt & exkluderande som möjligt för aspergare.

Inte just sådana erfarenheter men jag minns när jag skulle söka mina första jobb att jag gjorde precis som de på arbetsförmedlingen sade och fyllde i deras blankett o skickade in till olika företag, konstigt tänkte jag men tänkte också att de nog visste att arbetsgivarna ville ha det så ur effektivitetssynpunkt för o lätt kunna jämföra olika personer.

Senare i livet fick jag veta att ansökningar på arbetsförmedlingens blankett så gott som alltid kastas för att man tror att det är någon som är tvingad att säka jobb men inte vill ha jobbet.
Och jag som satt där som 20 åring o trodde det var det bästa sättet att få jobb, men hur skulle jag kunna veta att det var det sämsta sättet, jag hade ju inte den kunskapen då och kastade bort ett halvårs tid på det innan de ordnade ett jobb åt mig.

tycker arbetsföremedlingen eller ska vi kalla det arbetsförnedringen. har ju ingen som helst koll på sina praktikplatser de anordnar, när man får lönebidrag ska de kolla om arbetsgivaren har:
*kollektivavtal
*att det ska leda till jobb efter praktiken (fast man får bara ha max 2månader praktik)

jag fick jobb på en videobutik som varken hade kollektivavtal eller betalade löner i tid.
dvs fick jobba mer än 40timmar, en dag hela dagen dvs 12timmars dag, jobba helt själv i butiken utan avbyte ens till lunch dessutom fick jag ingen lön när jag skulle ha det. så jag va tvungen att säga upp mig. men blev förstås avstängd från akassan för att jag sa upp mig själv fast jag gjorde allt rätt dvs tog in facket osv. blev avstängd i 2månader för att jag sa upp mig själv. fast jag hade gjort allt rätt så tog det alltså 2 måndader innan jag fick några pengar från akassan.

Så gott folk vad är slutsatsen? Jo bli hellre sparkad å få dåliga omdömen än att säga upp dig själv

"Hellre bli sparkad och få dåliga omdömen" - Nja. Med dåliga omdömen är det svårare att få jobb igen. Det är - på lång sikt en värre sits än att bli avstängd från a-kassan ett par månader. Men vad gjorde facket för nytta i det här fallet egentligen - det förstår jag inte.

nano skrev:Senare i livet fick jag veta att ansökningar på arbetsförmedlingens blankett så gott som alltid kastas för att man tror att det är någon som är tvingad att säka jobb men inte vill ha jobbet.
Och jag som satt där som 20 åring o trodde det var det bästa sättet att få jobb, men hur skulle jag kunna veta att det var det sämsta sättet, jag hade ju inte den kunskapen då och kastade bort ett halvårs tid på det innan de ordnade ett jobb åt mig.

Låter rätt fördomsfullt av arbetsgivarna, men jag utgår från att det gäller privata arbetsgivare. Där kräver de ett telefonsamtal el ett personligt brev för att se om man är intresserad och intressant.

Men jag har sett en del ansökningar inom kommunen som är gjorda just på sådana blanketter där man räknar upp såväl utbildning som arbetslivserfarenhet. Lätt och enkelt för arbetsgivaren in spe. Och tydligen fungerade det bra (iaf då) eftersom dessa människor anställdes.

Men jag har läst intervju med arbetsgivare som sagt att de inte vill ha någon från arbetsförmedlningen eftersom de utgår från att det är "sämre folk" som söker därifrån, såna som aldrig haft något längre jobb. "Men man kan ju söka för att man vill byta arbetsgivare?" sa reportern. Nej, det var inte heller bra. Om man inte trivdes på sitt jobb, var det något fel på en. Så man skulle trivas på sitt jobb men ändå bli lockade av just den arbetsgivarens annons så man plötsligt fick lust att söka.

Ja, det gäller att gallra bland ansökningarna. Men vissa sätt är mer irrationella än andra.

Självklart finns det NT, och de är i majoritet, som hatar oss och gör allt för att förstöra för oss. Tänk er bara att aspergerforum tvingas finnas för att vi ska komma till tals. De som vistas här har ju ingen kontakt med omvärlden, men här finns likasinnade som vi kan träffa. Tragiskt, jag vet, men det är så världen ser ut idag.

SwordlessLink skrev:De som vistas här har ju ingen kontakt med omvärlden

Inte sant, det finns rätt många här som har kontakter utanför Aspergervärlden (och då pratar jag inte pga sin Asperger)!

SwordlessLink skrev:Självklart finns det NT, och de är i majoritet, som hatar oss och gör allt för att förstöra för oss.

Tror jag inte ett dugg på, däremot så har dem nog inte så hög förståelse för oss alla gånger.

SwordlessLink skrev:Tänk er bara att aspergerforum tvingas finnas för att vi ska komma till tals.

Nej, så vitt jag vet så finns AF för att vi ska kunna ha kontakt med likasinnade. På så sätt kan vi dela erfarenheter och tipsa varandra. Om man ska komma till tals så är nog inte ett forum i denna storleken ett ställe att göra det på.

SwordlessLink skrev:De som vistas här har ju ingen kontakt med omvärlden

Jag har kontakt med omvärlden och tror inte jag är den enda som har det. Jag studerar heltid när det inte är sommar, i helgen ska jag på fest och jag har vänner som accepterar mig med alla mina brister och styrkor. Detta räknar jag iaf som kontakt med omvärlden.
Tycker väldigt synd om dig som har denna världssynen, trodde jag var pessimistisk men när jag läser detta så tänker jag om.

Måste dock hålla med om att samhället inte är anpassat till dem som avviker från normen, inte i sverige. Man får helt enkelt försöka anpassa sig utan att förlora vem man är i processen. För mig är det inte ett alternativ att lägga sig ner och ge upp.

SwordlessLink skrev:De som vistas här har ju ingen kontakt med omvärlden, men här finns likasinnade som vi kan träffa. Tragiskt, jag vet, men det är så världen ser ut idag.

Em... Okej... Vad har du för källa till det där påståendet då?
Kan man inte få skriva här även om man har kontakt med omvärlden? Folk som diskuterar på ASF bor liksom inte här..


Det där är taget ur luften

många intressanta inlägg.. nu har jag tackat nej till praktiken de ville ordna åt mig. Den skulle ge 180 timmars jobb i månaden och inkomsten skulle vara som aktivitetsstödet(3400 kr), och om man då lägger till bensinkostnader på 3000 så blir det en ohållbar situation..
Vill inte ha praktik mer utan skulle föredra en provanställning då det känns mer rättvist..

Jag fick min diagnos (asperger + adhd) rätt nyligen, vilket ger mig en förklaring hurdant varför folk tolkar mig såpass och ter sig olikt gentemot mig än andra. Därav är en "omöjlig" att arbeta med pga överenergisk, plikttrohet, även om stora delar kan jag själv tona ned så, låser det sig med att få dugliga arbeten. Mestadels för att en inte klarar av konventionella studier på högskola -och universitet (har läst x antal kurser de senaste åren) - vet att jag varken är korkad eller lat - det är bara påfrestande utföra vissa uppgifter som förväntas av en, komma ihåg att strukturera osv... om högskolan nu var anpassad för en.

När en går till AF, så har svaret varit att en är duglig nog att få anställning, t.o.m god chans. Däremot, allt kräver examen - trots att en har kompetensen. Ehm. Var iofs innan en fick diagnos, kanske smidigare nu - men har hört skräckscenarion, där väldigt smarta aspergare sätts som intellektuellt tröga och sorterar skruvar i påsar för något sketet bidrag istället för lön. Slaveri.

Ett tips är att registrera dig på LinkedIn och bygga upp din profilsida där.
Lägga upp CV, lista alla jobb du haft utomlands etc.

Och tro inte att det bara är något för "datorjobb" eller liknande. LinkedIn är som facebook fast för din karriär - oavsett yrkesval och oavsett vilken bransch du har expertis inom.

thefilosofer skrev:Jag kommer oftast inte överens med AS. Känns som att en del av dom umgås som i en liten sekt med andra weirdon och fokuserar hela sitt liv på att berätta hur annorlunda dom är, på ett bättre sett förstås, fast dom inte arbetar. Dom orkar inte jobba, men går gärna på onödiga kurser och vissa tror på newage-trams (jag trodde AS:are var logiska? Det är vetenskapligt bevisat att astrologi inte påverkar kroppens kemi). Dom jag träffat anser jag är mindre logiska än andra människor, tänker mer med känslor och har dåligt självförtroende och tar åt sig över konstiga saker.

Att inte kunna arbeta, eller platsa på arbetsmarknaden, handlar inte om brist på moral eller lathet. De som tror det är helt fel ute.

Det ställs krav på oss som vi inte är skapta för; det här sociala finliret, att hålla många bollar i luften och vara flexibel.
Det är ett samhällsproblem att 80% eller mer av oss aspergare står utanför arbetsmarknaden och det bygger alltså på inbyggda strukturfel och strukturell diskriminering.

Jag lever inte i tron att jag är bättre än andra, men jag är inte heller sämre och att jag är annorlunda är ett faktum.
New Age tror jag inte på.

Moderator Alien: Detta inlägg + de tre följande är flyttade från denna tråd: erfarenheter-av-att-traffa-aspies-irl-t29263-24.html

KrigarSjäl skrev:Det är ett samhällsproblem att 80% eller mer av oss aspergare står utanför arbetsmarknaden och det bygger alltså på inbyggda strukturfel och strukturell diskriminering.

Jag lever inte i tron att jag är bättre än andra, men jag är inte heller sämre och att jag är annorlunda är ett faktum.
New Age tror jag inte på.

Hur tycker du att detta problem ska lösas?
och om 80% av oss står utanför arbetsmarknaden så är vi väll ändå sämre än dem som kan jobba?

Väl stavas med ett l, 'väll' blir ett helt annat ord; väll, väller.

Exakt vad som ska göras? Man kan ju börja med att skapa utrymmen i samhället som passar aspergerpersonligheten: lugnt, tyst, en sak i taget.
Allt behöver inte vara grupparbete & mingelkalas.

Det föreligger definitivt en strukturell diskriminering. Något att fundera på är var denna dagordning härstammar. Dvs vilka är det som bestämmer och inte minst hur kommer det sig att just de är i den positionen.