Har just kommit tillbaka från en rolig och intensiv sångkurs på Stensunds folkhögskola utanför Trosa. Det enda som egentligen drog ned stämningen på kursen var en hemsk dansk-skånsk surkäring som bara inte KUNDE lägga sitt lärarjobb åt sidan, utan skulle klaga på undervisningen, rätta vår duktiga sånglärare (som lyckligtvis visade sig ha en son med Asperger, så jag kunde vara öppen med min diagnos inför henne), samt spela besserwisser närhelst hon kunde. En dag pratade vi bl.a. om vokalljuden.
"Tja, jag vet inte riktigt varför man pratar om hårda och mjuka vokaler, vet ni?" frågade vår lärare.
"Joeh...," mumlade jag, "jag har hört att det beror på vilken konsonant som kommer före. T.ex. uttalas k hårt framför a o u å, som i kaka och ko, men mjukt framför e i y ä ö, som i kedja och kär. Det har inget att göra med hur vokalerna låter."
"NÄÄJ! Döu haor fäjl!" gnällde surkäringen, "däj haor VISST o göora mäjd höor vokaolerna löuter! Ao löuter höurt och Äj löuter mjöukt!"
Hon vägrade ge sig, så jag orkade inte stå på mig. Men jag förstår inte varför ett skrikigt EEEEEE eller IIII skulle låta mjukare än ett rofyllt OOOO eller ett vindlätt UUUU. Är det verkligen käringen som har rätt?

Är inte EIYÄÖ de hårda och AOUÅ de mjuka? eller minns jag helt åt fanders?

Haha, nej hon har fan inte rätt. Vilken jävla idiot, rent ut sagt.

Undantaget är dock ordet "kex". Det uttalas för tusan "KEX" och inte "SHEX".

nallen skrev:Är inte EIYÄÖ de hårda och AOUÅ de mjuka? eller minns jag helt åt fanders?

Det sistnämnda.

Det var kontraintuitivt.

Käringen må ha varit otrevlig men har tyvärr rätt. Hur anslutande konsonanter behandlas i språk X eller Y är sekundärt.

Men att kalla de vokaler "mjuka" som uttalas med tungan framtill och dem "hårda" som uttalas med tungan längre bak i munnen är ett såntdär halvbildat lärarseminariepåhitt lika olyckligt som att all musik som går i moll skulle vara "ledsen" och all i dur "glad". Främre och bakre vokaler antyder dessutom vad det handlar om.

Bland annat misstänker jag att det medverkar till svenska/ornas ovana att (helst) bara godta e, i, l och n i namn på flickor, för ett flicknamn kan ju bara få innehålla _mjuka_ ljud.

Fast u:et i rikssvenskan (och många dialekter) är sedan rätt länge en främre vokal, åtminstone som långt – liksom u:et i norska, nederländska, franska. Bakre är den i tyska, spanska, italienska.

Sheyen skrev:Undantaget är dock ordet "kex".

Det finns fler undantag.

Jag som trodde hårda och mjuka vokaler berodde på om man betonar bokstaven eller inte? Att "ä" i "rät" eftersom man säger r-äääää-t, men hård i "rätt" eftersom man säger "r-äh-tt". Kanske är helt ute och cyklar nu.

Sheyen skrev:Det uttalas för tusan "KEX" och inte "SHEX".

Båda uttalen är korrekta. Själv säger jag oftast "shex".

/Shex/? Alltså som i fors? Jo, så finns det också de som säger, men det vedertagna (regionala) alternativet till uttalet /kex/ brukar vara /tjex/ – som i Kina.

Eeira skrev:

Sheyen skrev:Det uttalas för tusan "KEX" och inte "SHEX".

Båda uttalen är korrekta. Själv säger jag oftast "shex".

Båda är korrekta men det UTALAS "shex"!


....

Zombie skrev:/Shex/? Alltså som i fors? Jo, så finns det också de som säger, men det vedertagna (regionala) alternativet till uttalet /kex/ brukar vara /tjex/ – som i Kina.

Nej, jag menade "tjex" men använde för enkelhetens skull Sheyens stavning.

Zombie skrev:/Shex/? Alltså som i fors?

Som i Sheyen?

HGJ skrev:

Zombie skrev:/Shex/? Alltså som i fors?

Som i Sheyen?

Yesbox. Jag säger "Shex" shhhhhhhhekks.

En tjorv med tjetchup!

Savanten Svante skrev:
En tjorv med tjetchup!

...man ska helst undvika att trassla in sig i språkdiskussioner med skåningar.

För det första är de halvdanskar med annat ursprung än vi 'etniska svenskar' och blir därför lätt och av lokalpatriotiska skäl sårade när man påpekar deras språkliga brister som de i själva verket är mycket stolta över och anser är rätt.

För det andra är skånskan full av grammatiska oegentligheter, kreativt vokaluttal, diftonger, skorranden och andra kommunikationsmässiga olyckligheter som försvårar deras svenskaförståelse.

Skåningen förhåller sig till Sverige och svenska språket som Asterix mot romarna.