Jag är 32 år.
Träffades när jag var 24 och fick barn vid 25.
Du är ju så ung!
Är du kvinna eller man?

Ofta är man väldigt social, men saknar verktygen att använda det till ens fördel.

weasley skrev:

Bali skrev:Nu är det som det är med mina möjligheter,ork och mod, men jag känner tyvärr även ett hinder i form av att jag inte anser mig vara "värdig" att deltaga, eftersom jag saknar diagnos inom autismspektrumet.

Det är flera som inte har diagnos. En del har självdiagnosticerat sej och av dem har en del sedan fått det på papper.

Så ta ett snack med ditt överjag. Du är lika välkommen som alla andra - det är tydligt eftersom du gillar tanken på ett tupplursrum eller att sitta i ett hörn och läsa. För stackars socialt beroende personer skulle ju sådana fullt praktiska saker vara en hädelse.

Tack så mycket för de orden, weasley!

Jag försöker vara sociala för att man ska det, men vet egentligen inte hur mkt jag får ut av det. Jag vet iaf det negativa det ger.

KalleKus skrev:Jag är 32 år.
Träffades när jag var 24 och fick barn vid 25.
Du är ju så ung!
Är du kvinna eller man?

Kvinna. :]

Jo men det här är ett forum också och du får inte helt korrekta intryck av oss här.
Kolla detta för att förstå vad jag menar:
http://www.youtube.com/watch?v=GCFIy8Z8uc0&t=12m58s

och speciellt: http://www.youtube.com/watch?v=GCFIy8Z8uc0&t=14m25s

För övrigt en väldigt bra och saklig video utan konstigheter.

Men för att återgå till ämnet:
Jag själv kan stundtals ses som social och relativt "normal", och folk kanske lätt får intrycket att jag egentligen inte tycker att det är jobbigt alls med det sociala. Så är det givetvis inte.

Ja, men betänk att de som är aktiva här också är den sociala eliten bland aspergare, jag undantaget.

Ingen tror väl på allvar att de som är här är ett representativt urval av Aspergare. Rätt många här har gått på träffar, en del efter viss tvekan och "introduktionskurs", men det finns många som bara har ett konto och läser men skriver aldrig (eller ytterst sällan) och de som bara läser utan att ha ett konto, ytterligare en stor andel som inte ens har hittat hit eller som inte känt att de passat in och därför inte längre läser.

Hur många som ingår i varje grupp är inte så lätt att ta reda på...

Jag har familj, men måste äta tre olika mediciner för att orka med och ibland hjälper inte det heller. Jag har autismliknande tillstånd, så jag är "halv-aspie".

Jag har ett jobb på halvtid, där jag har varit i några månader nu på lönebidrag. Det är kämpigt med det sociala, att försöka passa in. Extra jobbigt blir det nu under sommaren, när det kommer vikarier.

Det stressar mig att de vanliga människorna inte är där och att man ska behöva träffa nya. Patienterna försöker jag låtsas att de inte är där (vårdcentral). Jag ser dem bara i ögonvrån och tittar inte direkt på dem. Om de tar kontakt med mig försöker jag hjälpa dem om jag kan, men annars finns de inte.

Jag är lite allt-i-allo, för jag hjälper sekreterarna med en del uppgifter, men grejar också med lite vårdbiträde-uppgifter och annat som ingen annan hinner. Om jag kommer att klara av det i längden får tiden utvisa.

Jag vet inte hur man får vänner (eller när man ÄR vänner) och har få bekanta. Vi träffas bara pga gemensamma intressen. Har inte vågat gå på någon träff ännu (och de flesta är för långt bort), men har träffat en person från forumet. Det var kul, men jag blir trött av att umgås även när det är roligt.

Hildurrr skrev:Jag gillar att träffa folk och så, MEN jag måste verkligen ha min egentid för att fungera som människa. Att umgås med människor konstant för många timmar i sträck fixar jag inte. Det har hänt att jag har varit social (med undantag av tiden då jag har sovit, varit på toa osv.) ett par dagar och sedan fått ångest och varit trött i efterhand (nästan lite bakfyllekänsla) och jag vet idag att det beror på att jag då har fått för lite egentid.

Exakt så känner jag också. Jag arbetar halvtid idag, just av anledningen att för många timmar gör mig helt utmattad och ger mig ångest osv.

Alla ni som beskriver forumträffarna - det låter som en utopivärld i mina öron, helt fantastiskt . Skulle vilja samla mod till mig och någon gång gå på en, vem vet...

Är man inte social lär man inte vistas på forum, iaf inte i längden.

Jag blir alldeles utpumpad av att vara social, även om jag kan finna det trevligt. I lördags kom jag hem från en sommarkurs i sång. Jag hade träningsvärk i hela käkpartiet, var blåslagen på benen (vete f-n hur det gick till, kanske utövade vi spanking i sömnen? ) och hade ont i halsen. Sedan sov jag i ett dygn!
Fast det var faktiskt värt det.

ja tycker också det är jobbigt att vara social just för att man måste tänka så mycket på ögonkontakt, koncentra sig på vad folk säger osv.

pellejamas skrev:ja tycker också det är jobbigt att vara social just för att man måste tänka så mycket på ögonkontakt, koncentra sig på vad folk säger osv.

Precis så! Det är oerhört jobbigt. Och endå jobbigare för att folk tror man hänger med.