Docenterna - Solglasögon:

Cornelis Vreeswijk - Jag Hade En Gång En Båt



Cornelis Vreeswijk & Ann-Louise Hanson



Jag hade en gång en båt
Med segel och ruff och köl
Men det var för länge sen, så länge sen
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar... Var är den nu?

Jag hade en gång en dröm
Jag trodde att den var sann
Så väcktes jag ur min sömn och drömmen försvann
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar... Var är den nu?

Det fanns en gång en soldat
Han kysste sin mor farväl
Han sa till sin flicka; du, jag kommer igen
Svara mig du
Var är han nu?
Jag bara undrar... Var är han nu?

Det fanns en gång en stad
I parken där lekte barn
Så släppte man ner en bomb och staden försvann
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar... Var är den nu?

Jag hade en gång en båt
Jag drömde en dröm en gång
Men det var för länge sen, så länge sen
Svara mig du
Var är dom nu?
Jag bara undrar... Var är dom nu?
Jag bara undrar... Var är dom nu?
Jag bara undrar... Var är dom nu?

Evert Taube - Brevet från Lillan



Text och musik: Evert Taube

Pappa, kom hem, för vi längtar efter dig.
Kom innan sommar’n är slut, lilla Pappa.
Åskan har gått, och om kvällen blir det mörkt,
Stjärnorna syns nu på himlen igen.

Allt jag vill ha är ett halsband av korall.
Ingenting annat, det kostar för mycket.
På våran tomt är det nu så mycket bär
Och fullt med ungar har fåglarna här.

Sjön är så varm och vi badar varje dag
Och jag hoppar i utan att bli rädd
För nu simmar jag så bra.

Vi har så fint, nu i vårat lilla skjul
Och en liten gran har vi också sett
En som vi kan ha till jul.

Detta har jag
Skrivit nästan bara själv,
Och jag skall börja i skolan till hösten.
Pappa, kom hem, jag vet något som du får.
Nu slutar brevet från din Ellinor.

Gösta Linderholm - När morgonen gryr (1978)

Lilla Vackra Anna - Finn Kalvik



Lilla Vackra Anna,,,Finn Kalvik

Lilla vackra Anna om du vill
Höre mig med själ och hjärta till
Jag är öm och trogen och till kärlek mogen
Tycker om at vara jäv och gill

Minns du hur vi lekte alla dar
Smekande varann som mor och far
Redde ler med handen byggde hus i sanden
Ack hur lätt och lustigt livet var


Men den glada tiden snart försvann
Jag fick lära tröska och du spann
Du gick vall i skogen och jag körde plogen
Mera sällan sågo vi varann

Röda kinder stora ögon blå
Vackra händer nätta fötter små
Rund och vit om armen blommig full i barmen
Det skall bli nånting att titta på

Snälla Anna när Gud skapte dig
Tänkte han helt visst i nåd på mig
Så kom att ja mig giva och min maka bliva
Så skall det bli ljust på livets stig

Sist vi följas åt till himmelen
Där vi träffa far och mor igen
Vi blir åter unga börjar åter sjunga
Kärleken är livets bästa vän

Peter Carlsson & Blå grodorna - Epistel 48 Solen glimmar blank och trind


Fredmans Epistel nr 48
Varuti avmålas Ulla Winblads hemresa från Essingen
i Mälaren en sommarmorgon 1769.[/quote]

Solen glimmar blank och trind,
vattnet likt en spegel;
Småningom uppblåser vind
i de fallna segel;
Vimpeln sträcks, och med en år
Olle på en höbåt står;
Kerstin ur kajutan går,
skjuter lås och regel.

Stålet gnistrar, pipan tänds,
Olle klår sitt öra;
Rodret vrides, skutan vänds,
gubben har att göra;
Under skarpa ögonbryn
grinar han mot sol'n i skyn;
Kerstin, gubbens hjärtegryn,
skall nu seglen föra.

Seglen fladdra, skutan går,
Jerker tar sin lyra;
Lyran brummar, böljan slår,
allt med våld och yra;
Skutan knarkar, bräcklig, gles,
vimplens fläkt i toppen ses.
Tuppen gol så sträv och hes.
Nu slog klockan fyra.

Movitz, stöt åt dem i lurn,
som på skutan fara.
Olle du, vad kostar tjurn?
Lyssna, vad de svara!
Hör, var är ni hemma, ni?
Ifrån Lovön komma vi
med grönsaker, selleri,
mjölk och äpplen klara.

Si en jolle skymtar fram,
Marjo åran lyfter,
med sin lövbrodd, mjölk och lamm
hon åt tullen syftar.
Har i knät en bytta smör,
körsbärskorgar frammanför;
Marjo nu sin lovsång gör,
snyter sig och snyftar.

Ulla Winblad, skratta, sjung,
spritt vid solens strålar;
Gäspa ej, lös upp din pung,
tag fram band och nålar!
Fästa din salopp igen!
Nös du? Prosit lilla vän!
Si där har du Essingen,
gröna trän och pålar.

Ulla, fästman på dig ser.
Kom, min Norström lilla.
Sätt dig bredvid mej, sitt ner,
fritt din låga stilla!
Vi ha alla lika rang.
Lustigt! Hör basuners klang!
Prosit och contentement!
Dyrbar ögonvila.

Kon i vassen skylt sin kropp,
snärd i våta tågen,
bruna oxen kastar opp
himmelsblåa vågen.
Ängen står i härlighet,
kalven dansar yr och fet,
hästen tumlar stolt och het,
svinet går i rågen.

Vid ett träd uppå en slätt
syns en skytt förbida
dagens gryning klar och lätt,
fåglens sång och kvida;
Bakom trädets tjocka stam
bössan syns och skymtar fram,
hunden trogen som ett lamm
står vid skyttens sida.

Morgonsupen, Movitz, går,
ljuvligt böljan svallar.
Ser du Ekensberg? Gutår!
Hör hur folket trallar!
Där framsätter en sin fot,
klotet käglorna slår mot;
Hör du dunsen av hans klot
uti bergen skallar?

I en lövsal kring ett stop
några bussar skratta,
ropa trumf, och allihop
uti stopet fatta;
Somliga med sträckta ben
sova gott och snarka ren,
vila huvud mot en sten
på en blomstermatta.

På den klippan, där vid strand,
själv kinesen prålar,
bildar av en näva sand
skönsta blomsterskålar;
Uti leret brännes in
en Apelles' pensel fin.
Ulla Winblad, min cousine,
ser du, hur jag målar?

Såg du nu Marieberg,
så se längre neder;
Med en gul och bleknad färg
sig ett tjäll utbreder.
Fönstren glittra. Kännen I
ej salpetersjuderi?
En gång, Ulla - raljeri! -
palten dit dig leder.

Fällom lodet på vårt djup,
gäspa ej och nicka,
sov ej, öppna flaskan, sup,
bjud mamsellen dricka!
Vakna, Movitz, ser du ej
Lazari palats, så säj?
Akta näsan du på dej
för var vacker flicka!

Tornens spetsar blänka ren,
kors och tuppar glimma,
morgonrodnans klara sken
syns i vattnet strimma.
Barnet leker glatt vid strand,
samlar stenar i sin hand,
slungar stenen dit ibland,
där som gässen simma.

Lossa tågen, seglen fäll,
ren syns Skinnarviken,
med dess kojor och kastell,
branta berg och diken.
Under små kolsvarta tak
gnälla pumpar, eld och brak,
hästen sträcker foten spak,
gnäggar, rädd för spiken.

Med sitt klappträ ner vid strand
pigan står så kåter,
knyter till sitt förklädsband
och sin barm upplåter;
Barbent hon på bryggan står,
räknar slagen klockan slår,
flitigt sig på benet klår,
svettig, sur och våter.

Allstäds gott, men hemma bäst!
Sakta, lät oss unna
vattukörarn med sin häst
välva om sin tunna;
Kärlet glittrar, hjulet går,
sprundet sprutar, hästen slår.
Om den prakt för ögat står
sjunga de som kunna.

Jeppe tutar, trumman går,
böneklockan klämtar;
Sotarn svart i skorsten står,
visslar, sjunger, skämtar;
Bagarn sina korgar kör,
smeden ren sin slägga gör;
ren båd' knekt och granadör
vid geväret flämtar.

Skyndom dit vår hydda finns,
gömmom not och flöte;
Stöt uti basun, och minns
detta glada möte!
Farväl, Jörgen, Truls och Hanns!
Farväl, flickor, spel och dans!
Ulla tog sin myrtenkrans
i Neptuni sköte.

Norström stjälper sin peruk
av sin röda skalla,
och min Ulla, blek och sjuk,
lät sin kjortel falla,
klev så bredbent i paulun;
Movitz efter med basun:
"Maka åt dig, Norström! Frun
hör ju till oss alla".

Carl Michael Bellman

Om maskros och tjärdoft - Carl Anton



Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset när sommarn är slut,
för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Maskros som tändes
i solen som brändes gömde jag.

Jag målade våran brygga med tjära
fast det finns impregnering av modernare sort.
Men det luktar så gott när man kommer nära
och den doften behövs när sommarn är kort -
för hela året drömde jag
om vår korta sommar drömde jag
och äntligen kom den
och jag fick rå om den.
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag.
Tjärdoft som kändes
i solen som brändes gömde jag.

Text och musik: Carl Anton Axelsson

Our Last Summer - Abba



The summer air was soft and warm
The feeling right, the Paris night
Did it's best to please us
And strolling down the Elysée
We had a drink in each café
And you
You talked of politics, philosophy and i
Smiled like Mona Lisa
We had our chance
It was a fine and true romance

I can still recall our last summer
I still see it all
Walks along the Seine, laughing in the rain
Our last summer
Memories that remain

We made our way along the river
And we sat down in the grass
By the Fiffel tower
I was so happy we had met
It was the age of no regret
Oh yes
Those crazy years, that was the time
Of the flower-power
But underneath we had a fear of flying
Of getting old, a fear of slowly dying
We took the chance
Like we were dancing our last dance

Summer nights från Grease



[Danny] Summer lovin' had me a blast
[Sandy] Summer lovin' happened so fast

[Danny] I met a girl crazy for me
[Sandy] Met a boy cute as can be

[Both] Summer days driftin' away, to uh-oh those summer nights

[Everyone] Uh Well-a well-a well-a huh

[Thunderbirds] Tell me more, tell me more

[Doody] Did you get very far?
[Pink Ladies] Tell me more, tell me more
[Marty] Like does he have a car?

[Everyone] Uh-huh uh-huh uh-huh uh-huh

[Danny] She swam by me, she got a cramp
[Sandy] He ran by me, got my suit damp

[Danny] I saved her life, she nearly drowned
[Sandy] He showed off, splashing around

[Both] Summer sun, something's begun, but uh-oh those summer nights

[Everyone] Uh well-a well-a well-a huh

[Pink Ladies] Tell me more, tell me more

[Frenchy] Was it love at first sight?

[Thunderbirds] Tell me more, tell me more

[Kenickie] Did she put up a fight?

[Everyone] Uh-huh-uh-huh-uh-huh-uh-huh

[Danny] Took her bowling in the arcade
[Sandy] We went strolling, drank lemonade

[Danny] We made out under the dock
[Sandy] We stayed out 'till ten o'clock

[Both] Summer fling, don't mean a thing, but uh-oh those summer nights

Jim Jacobs & Warren Casey

En vemodig visa i folkviseton, Plocka vill jag skogsviol:


Plocka vill jag skogsviol
och ljungens fina frans.
Plocka, plocka famnen full
och binda till en krans.
Vintergrön och timje
minna mig om vännen min
och många, många tankar
jag i kransen binder in.

Här är stigen som vi gått
i söndagsstilla kväll.
Här vi suttit hand i hand
på mossbelupen häll.
Är det ock en annan
som du givit har din hand?
Jag blir dig huld, du är dock min
i mina drömmars land.

Ensam är jag vorden här
och ensam skall jag gå.
Ringa jag på jorden är
och fattig likaså.
Ingen kan dock taga
från mig minnets lyckoskatt.
Jag är så rik allt med min krans
i sommarljuvlig natt

Alexander Slotte (lyrik) & Hjalmar Anjou (musik)

Summer of 69 med Bryan Adams:



I got my first real six-string
Bought it at the five-and-dime
Played it 'til my fingers bled
It was the summer of '69

Me and some guys from school
Had a band and we tried real hard
Jimmy quit and Jody got married
I shoulda known we'd never get far
Oh when I look back now
That summer seemed to last forever
And if I had the choice
Ya - I'd always wanna be there
Those were the best days of my life

Ain't no use in complainin'
When you got a job to do
Spent my evenin's down at the drive-in
And that's when I met you yeah

Standin' on your mama's porch
You told me that you'd wait forever
Oh and when you held my hand
I knew that it was now or never
Those were the best days of my life

Back in the summer of '69
Bryan Adams & Jim Vallance

Änglamark

Enn Kokk skriver: Evert Taube skrev den här sången till Hans Alfredsons och Tage Danielssons film ”Äppelkriget” (1971), ett både skarpt och poetiskt inlägg i miljödebatten. ”Änglamark” blev snabbt en kampsång för miljön, med ett nytt formspråk men oerhört effektiv. Jag har själv ofta använt den på mina möten om politisk musik. ”Änglamark” blev Evert Taubes näst sista verk. I filmen sjöngs den av hans son, Sven-Bertil Taube.

http://enn.kokk.se/?page_id=536

Sven-Bertil Taube - Änglamark


Text och musik: Evert Taube, 1971

Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna,
vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill,
låt dem få leva, de är ju så sköna!

Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
leka tittut mellan blommande grenar,
låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm,
låt fiskar simma kring bryggor och stenar.

Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar i vår natur
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!

Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna,
vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill,
låt dem få leva, de är ju så skööööna!

Fattig bondräng från Emil i Lönneberga filmen


Fattig Bondräng, Sång: Tommy Körberg från Rakt upp Och ner live feb 2006
Berwaldhallen, Stockholm med Sveriges Radio symfoniorkester med kompgrupp!

Dans på Brännö brygga


Dans på Brännö brygga

Kors va de vimlar av segel i da. Är de kappsegling?
Nej de ä lörda! Ja vesst! Då förstår jag vatt pojkarna ska.
Dom har enna som ledit i da.
Där seglar Kålle med kubben på svaj.
Hej på dej dö! Hur har du det själv då.
De ä tjo vad det vefftar kom me om du vill!
Ja, du vet la va vi lägger till?

Refräng:

De ä dans på Brännö brygga
en gammal och kär tradition.
Fullt med publik och trevli musik!
Ja, va var en vals utan dragspelets ton,
och en dans på Brännö brygga
är för många ett stort äventyr.
Där är glädje och fest!
Se där ute i väst blinkar Vinga fyr.

Omkväde:

Från Vinga Sand (dunk dunk dunk dunk dunk)
hörs in mot land (dunk dunk dunk dunk dunk)
blandat med dragspelslåt
dunket från en feskebåt.
Dansen den går, (dunk dunk dunk dunk dunk)
hjärtat det slår, (dunk dunk dunk dunk dunk)
slår för en liten vän och för Bohuslän.

Ada å Beda å Kålle å ja
tar en vickning i ruffen på ”Florry”,
Å ”preppen” den hänger i tamp som den ska
Men i sällskap med ”tra-lal-lal.la”.
Kålle som är på ett prima humör bjuder upp med ett: ”Ska vi?”
Å me Ada i famn går han in för en dans som om tyngdlagen inte fanns.

Refräng och omkväde:

De ä dans på Brännö brygga
en gammal och kär tradition.
Fullt med publik och trevlig musik!
Ja, va var en vals utan dragspelets ton,
och en dans på Brännö brygga
är för många ett stort äventyr.
Där är glädje och fest!
Se där ute i väst blinkar Vinga fyr.
Från Vinga Sand (dunk ...)
hörs in till land (dunk ...)
blandat med dragspelslåt
dunket från en feskebåt.
Dansen den går, (dunk ...)
hjärtat det slår, (dunk ...)
slår för en liten vän och för
BOHUSLÄN.

Gammal svensk psalm i folkton


Åke Olofsson cello och Karin Strid orgel.

Evert Taubes Här är den sköna sommaren, här sjungen av Sven-Bertil Taube:



Jag sjöng vid bondens knut: - Nu är sommaren här!
-Det är våren som är slut, svarar bonden så tvär.
- Djupt gick tjälen här i nord och sanna mina ord,
//: Det är krig och politik som har fördärvat vår jord ! ://

Jag sjöng för handelsman där han stod i butik:
- Se, nu blommar ju din strand och nu glittrar din vik !
Men han svarade burdus: - Ja du går i glädjerus,
//: men se krig och politik drar nöd och sorg till mitt hus //:

Då gick jag ner till stand, där låg skutan förtöjd.
- Se goddag på dig, sjöman ! Hör du fåglarnas fröjd?
Gökar gala här i land under solens höga brand !
//: Men han svarade : - Jag seglar till ett varmare land ! ://

Jag gick i aftonsång för att höra Guds ord.
När jag står på kyrkans gång hör jag kyrkherrens ord:
- Satan följer dina spår höst och vinter och vår
//: och han jagar dig om sommaren i blommande snår ! ://

Då sprang jag över ängen där mandelblom står
och jag ser den lilla Karin, till brunnen hon går.
Och då ropar hon till mig, ja, på blommande stig
//: Se, här är den sköna sommaren som jag har lovat dig ! ://

Alien skrev:Det verkar vara en modernare sommarvisa, har inte hört den förut. Men kom gärna med fler sommarsångar!

1994

Ja, det är modernt för mig, de flesta av mina sommarsånger är äldre än så.