DrPepper skrev:

Colmania skrev:
1. Har god social förmåga
2. Har även mycket god förståelse för andras känslor
3. Läser av ansiktsuttryck och kroppsspråk mycket enkelt

Jag har fått diagnosen Aspergers, add, tourettes, generell ångestsyndrom
Förklaringen på varför jag ändå passar in i mallen för Aspergers är att jag agerar korrekt socialt genom att använda logikcentrat. Därför lär jag mig att verka "normal" fast det egentligen inte är så. Jag tror att du kan fungera på samma sätt, använder logik för att lösa de vanliga problemen en aspie har.

Alltså på fullt allvar kan man göra på något annat sätt än att använda logikcentrat? Menar ni att människor utan AS eller autismspektrumtillstånd på något magiskt sätt förstår andras icke-verbala kommunikation? Ungefär lika automatiskt som nu när jag andas? Jag behöver ju inte använda mitt logikcentrum (kognitiv förmåga) för att andas såklart men nu blev jag nyfiken över det frågeställaren skrev. Jag fattar vad folk menar, jag brukar ofta missa ironi dock men jag måste ju tänka över vad de vill kommunicera och det brukar jag oftast lista ut. Vet inte var jag vill komma blev bara lite paff när jag började tänka på att man kunde göra på ett annant sätt som känns lika främmande som att vissa arter ser ultraviolett ljus eller nåt sånt, jag menar jag kan ju inte ens föreställa mig hur det "känns".

Som jag förstår det är det lite "magiskt" ja.. är inte det vitsen med kroppspråket att det sänder ut så många olika betydelser om hur personen i fråga känner det. Inte bara - glad gubbe, glatt humör.
Men jag förstår hur du menar, jag kanske uttryckte mig lite fel, men har fått det förklarat bättre än så, kan leta fram luntan med papper där det skrevs lite mer förståeligt.

Krake skrev:

Papayan skrev:1. Jag läser av folk utan problem
2. Jag ser nästan lättare än andra hur folk mår, känner och reagerar. Jag ser direkt om någon inte vill prata längre, osv
3. Jag är duktig på att möta människor, får dem att vända om de är osäkra, mår dåligt eller liknande. Jag är alltså expert på människor. Däremot så kan jag ofta feltolka och har nog inte alltid förstått alla skämt. Jag är dock ganska duktig på ironi, som alla andra. Jag använder hela kroppsspråket och kan i princip kommunicera utan att prata, ja ni förstår nog hur jag menar.
4. Kan sätta mig in i andras situationer lätt, har stor empati och sympati
5. Kan föreställa mig saker
6. En god förmåga till fantasi osv

1-4 säger att du troligen inte har det. Att du är intryckskänslig kan bero på något annat än asperger, till exempel att du helt enkelt är en HSP (Hyper Sensitive Person) vilket verkar vara betydligt troligare. Det är heller inte ett krav för aspergare att vara det även om det är vanligt. Att du behöver egentid kan bero på att du är intryckskänslig. Att du behöver bestämma har inte heller något med asperger att göra. Det där med listor är inte heller speciellt övertygande då exempelvis min syster som definitivt inte är i närheten av asperger älskar listor medan jag själv är betydligt mer oorganiserad. Så av det du skrivit ser man inte mycket spår av asperger.

Samtidigt säger t.ex. Tony Attwood att HSP är väldigt vanligt hos kvinnor med AS, och han anser att det borde vara ett kriterium.

Att behöva bestämma kan mycket väl ha med AS att göra, då det kan handla om att inte klara av när andra ändrar ens planer och att ha koll i en annars oförståelig värld. Med AS är det vanligt att aldrig acceptera något man inte förstår.

Skriva listor kan vara tecken på AS, eller ADHD. Det beror på varför man skriver dem.

Jag tycker (också) Krake gör det för enkelt för sig. Om HSP och Asperger skulle inkräkta på varandras axlar med en tendens att utesluta varandra så inte lär det vara i den utsträckning den gamla enbart-okänslighets-schablonen om Asperger säger. Tvivlar dock på att det finns någon forskning på det; till och med det faktum att det finns högkänsligt folk (av båda könen) som efter grundlig och funktionsmässigt välmotiverad utredning har diagnosticerats med asperger verkar ju många ha svårt att ta in. Mitt intryck från folk och livet är snarare av en viss sam"sjuklighet" mellan HSP och aspighet; eller så märks det mer på aspergare, som har mindre att kompensera för känslighetens avigsidor med.

När det gäller känslighet tycker jag mig märka att det handlar om "fel" i perceptionen åt ena eller andra hållet. Antingen är man ganska okänslig eller så är man överkänslig. Och det gäller både hudkänslighet och annan känslighet.
Detta är mina egna teorier.

Mina också.

Vilket inte på något sätt bör behöva ställa till i de teoretiska forskningsmodellerna: förutom eller i stället för efter saker som avtrubbar letar man helt enkelt efter saker som kan verka både avtrubbande och skärpande – rubbningar i styr- och reglersystem som ett exempel, olika system som kan ta ut eller förstärka varandra som ett annat.

Zombie skrev:Jag tycker (också) Krake gör det för enkelt för sig. Om HSP och Asperger skulle inkräkta på varandras axlar med en tendens att utesluta varandra så inte lär det vara i den utsträckning den gamla enbart-okänslighets-schablonen om Asperger säger. Tvivlar dock på att det finns någon forskning på det; till och med det faktum att det finns högkänsligt folk (av båda könen) som efter grundlig och funktionsmässigt välmotiverad utredning har diagnosticerats med asperger verkar ju många ha svårt att ta in. Mitt intryck från folk och livet är snarare av en viss sam"sjuklighet" mellan HSP och aspighet; eller så märks det mer på aspergare, som har mindre att kompensera för känslighetens avigsidor med.

Du har förvisso rätt men det betyder inte att man måste ha asperger för att man är känsligare (eller känslig på annat sätt) än de flesta. Det jag menar är bara att det är troligt att bara är HSP till skillnad från asperger med vilket HSP nästan alltid följer.

Det handlar inte om att göra det lätt för sig utan om att försöka göra en så riktig bedömning som möjligt givet den information man har. Det betyder inte att jag nödvändigtvis har rätt eller att jag kategoriskt utesluter vissa möjligheter.

Okej, då är jag med. Jag läste ditt inlägg utifrån även det jag visste från vidare i tråden, där Miche och jag hade gjort några följdpåpekanden som inte verkade helt främmande för trådskaparen. (Och trådskaparen för övrigt också kom på en "aspig" egenskap till.) Jag kan inte se annat än att det ger skäl att modifiera din slutsats. (Hur man vill det är en annan fråga.)

Borde ha gått efter vad du citerade och varit såhär tydlig från början; tog för givet att en så kritiskt vaken person som du inte missade att det kunde ha tillkommit saker efter startinlägget.

Papayan skrev:Hej

Nu kommer vi till varför de direkt bojkottar denna diagnos på mig:

1. Jag läser av folk utan problem
2. Jag ser nästan lättare än andra hur folk mår, känner och reagerar. Jag ser direkt om någon inte vill prata längre, osv
3. Jag är duktig på att möta människor, får dem att vända om de är osäkra, mår dåligt eller liknande. Jag är alltså expert på människor. Däremot så kan jag ofta feltolka och har nog inte alltid förstått alla skämt. Jag är dock ganska duktig på ironi, som alla andra. Jag använder hela kroppsspråket och kan i princip kommunicera utan att prata, ja ni förstår nog hur jag menar.
4. Kan sätta mig in i andras situationer lätt, har stor empati och sympati
5. Kan föreställa mig saker
6. En god förmåga till fantasi osv

Nu undrar jag därför: Finns det någon här som är som jag som klarar allt det där, men som ändå har diagnosen?

Kan jag ha det ändå?
Jätte tacksam för svar

Det mesta av det här stämmer in på mig och jag har diagnosticerad Asperger.

Skulle vilja göra två jämförelser med språkförmåga. För "normala" människor är socialt sampel som ett modersmål, man kan det intuitivt. För mig är det som ett andraspråk där jag uttryckligen lärt mig grammatiken, men det kommer alltid att finnas en viss brytning.

Det handlar också om passivt kontra aktivt ordförråd: Jag har lätt att tolka andra människors sociala samspel men svårare att delta själv. Lite som en antropolog eller sociolog som betraktar en grupp människor utifrån.

Det beror ju på HUR bra social förmåga man har. Jag klarar mig bra men missar vissa saker som verkar vara uppenbara för andra. Jag har inte samma sociala behov av andra, jag har inga som helst problem med att vara ensam. Jag är ändå, överlag, rätt bra på att läsa människor med normal, eller överaktiv empatisk förmåga.

Min psykolog har ofta sagt till mig att jag klarar mig bra, på ett ytligt plan, i sociala situationer för att jag kan förstå människor på ett intellektuellt plan, medan "normala" människor fungerar rent intuitivt när det kommer till sådana saker. Och det kostar mig förstås mycket energi och jag blir väldigt snabbt utmattad av att ha med folk att göra (även om det finns undantagspersoner som jag orkar med bättre/längre stunder).
Mina utredare kallade det att jag fungerar på en "manusnivå", att jag säger och gör saker som jag genom livet har lärt mig av andra i olika situationer. Är det något du känner igen?

Instämmer med föregående talare. Jag fick min diagnos först i januari i år (25 år gammal) och jag tror att det har varit till min fördel gällande just hur jag läser och lämnar respons till andra människor. Det är inte på något sätt intuitivt utan inlärt. Däremot har jag, och kommer alltid att ha, problem med att interagera med människor på det sätt som de önskar, det vill säga anpassa mina åsikter efter vad jag borde tycka och säga. Med andra ord tror jag inte att någon kan utesluta att denne har aspergers utifrån att de har en viss typ av social förmåga. Om du vänder dig till en psykolog med dina tankar kan de utifrån standardiserade frågor göra en bedömning om du är aktuell för vidare utredning eller inte.

Klart du kan

Jag har ADHD-diagnos i botten och har nu fått igenom att få göra en utredning om ASpergers syndrom också. Jag har hela livet haft stora problem med det sociala. Det som talar emot är väl att jag faktskt är hur duktig som helst på att läsa av folk, tolka, förstå deras avsikter, osv. Likaså vet jag IDAG hur man beter sig socialt, men det har liksom tagit 30 år ca för att komma dit! Jag har aldrig fungerat på något arbete. Har det fungerat så har jag istället blivit sjukskriven för utmattningssyndrom, som jag är nu. De andra gångerna har jag haft stora svårigheter.

Jag måste veta exakt vad jag ska göra annars har jag inte förstått. Jag har en hög Iq, är språkbegåvad. Allt i mitt liv och i min vardag måste vara på mitt sätt, familjen får i princip rätta sig efter mig. Klarar inte vissa dofter, viss mat, är extremt ljudkänslig och får panik när mina två barn hörs för mycket. Jag behöver avskärma mig mycket för att ladda. Jag kan träffa en person i taget, men avskyr och har svårt för att umgås med mer än en i taget. På mitt jobb som jag nu är sjukskriven ifrån hade jag problem i personalrummet. Förstår ibland inte vad folk pratar om, rena rappa kaljan! Däremot är jag väldigt duktig på att förstå andra, empatisk, sympatisk och är bra på att bemöta folk rätt. Jobbar som förskollärare i vanliga fall.

Har en del motoriska problem. Har nu också en son med svår ADHD som ska utredas för as nu i april. Han är sju år. Jag är övertygad om att jag har även as, men det som talar emot är att jag förstår skämt, läser av perfekt och förstår andra. De sociala problemen ligger mer i när jag ska prata med andra, förstå och när det är flera. Likaså att jag inte har annorlunda intressen och har ibland svårt för att lyssna på andra. Är det inte intressant så blir jag bara trött. Mina egna intressen är dock intressanta Nu är jag tjej, vilket jag har hört är skillnad. Jag är också övertygad om att jag genom åren lärt mig "bete" mig! Jag vet hur jag lärde mig kopiera folk, hur de pratade, deras gester, ja allt det där. Jag har också ett fantastiskt minne och kan rabbla repliker från något från början till slut. Jag är rutinbunden och vill veta allt i förväg, t.o.m vilka julklappar, annars går det liksom inte att se fram emot Sen har vi något annat som kanske också talar emot: Jag en enorm fantasi och kan föreställa mig allt möjligt.

Ni andra som har Asperger, hur är ni? Någon som känner igen sig, någon här som tror att jag kan ha det trots att jag kan läsa folk idag?



Moderator atoms - slog ihop två trådar, om i princip samma ämne, av samma skribent.

Känner absolut igen mej i vissa aspekter av det du berättar och tror att du säkert kan ha Aspergers utöver din ADHD.

Vi aspergare är ofta mer olika sinsemellan än NT är sinsemellan. Kön påverkar, liksom kombination av andra funktionsnedsättningar oavsett om dom är psykiska eller fysiska. Uppväxt, livsföring och sist men inte minst personlighetstyp är också viktiga faktorer som bestämmer hur aspergern tar sej uttryck.

Men det vore ju konstigt om din utredning såg förbi asperger dragen om du skulle ha dem. De borde ju kommit fram under samma utredning?

Inte ok i så fall.

Ja, jag håller med, det är verkligen märkligt. Min nya psykiatriker säger att jag har lärt mig "bete" mig som andra så det är svårt att märka. Dåligt att de inte tittat närmare på det innan. Hade en läkare som sa åt mig att han bara genom att titta på mig och se mig prata kunde säga att jag inte har det. Idag vet jag att det inte är så!

Papayan skrev:Dåligt att de inte tittat närmare på det innan. Hade en läkare som sa åt mig att han bara genom att titta på mig och se mig prata kunde säga att jag inte har det. Idag vet jag att det inte är så!

Blir så förbannad på dessa idiotiska personer. Fick ofta höra, "DU som är så empatisk och smart, du kan inte ha asperger". Ignoransen är stor hos vissa.

Papayan skrev:men det som talar emot är att jag förstår skämt, läser av perfekt och förstår andra.

Det behöver inte tala emot, det verkar finnas en varierad skala av asperger. Klart du kan ha det. Extrem ljudöverkänslighet räcker långt. Det som avgör är litegrann hur pass funktionshindrad du är.

Papayan skrev:Jag har ADHD-diagnos i botten och har nu fått igenom att få göra en utredning om ASpergers syndrom också. Jag har hela livet haft stora problem med det sociala. Det som talar emot är väl att jag faktskt är hur duktig som helst på att läsa av folk, tolka, förstå deras avsikter, osv. Likaså vet jag IDAG hur man beter sig socialt, men det har liksom tagit 30 år ca för att komma dit! Jag har aldrig fungerat på något arbete. Har det fungerat så har jag istället blivit sjukskriven för utmattningssyndrom, som jag är nu. De andra gångerna har jag haft stora svårigheter.

Jag måste veta exakt vad jag ska göra annars har jag inte förstått. Jag har en hög Iq, är språkbegåvad. Allt i mitt liv och i min vardag måste vara på mitt sätt, familjen får i princip rätta sig efter mig. Klarar inte vissa dofter, viss mat, är extremt ljudkänslig och får panik när mina två barn hörs för mycket. Jag behöver avskärma mig mycket för att ladda. Jag kan träffa en person i taget, men avskyr och har svårt för att umgås med mer än en i taget. På mitt jobb som jag nu är sjukskriven ifrån hade jag problem i personalrummet. Förstår ibland inte vad folk pratar om, rena rappa kaljan! Däremot är jag väldigt duktig på att förstå andra, empatisk, sympatisk och är bra på att bemöta folk rätt. Jobbar som förskollärare i vanliga fall.

Har en del motoriska problem. Har nu också en son med svår ADHD som ska utredas för as nu i april. Han är sju år. Jag är övertygad om att jag har även as, men det som talar emot är att jag förstår skämt, läser av perfekt och förstår andra. De sociala problemen ligger mer i när jag ska prata med andra, förstå och när det är flera. Likaså att jag inte har annorlunda intressen och har ibland svårt för att lyssna på andra. Är det inte intressant så blir jag bara trött. Mina egna intressen är dock intressanta Nu är jag tjej, vilket jag har hört är skillnad. Jag är också övertygad om att jag genom åren lärt mig "bete" mig! Jag vet hur jag lärde mig kopiera folk, hur de pratade, deras gester, ja allt det där. Jag har också ett fantastiskt minne och kan rabbla repliker från något från början till slut. Jag är rutinbunden och vill veta allt i förväg, t.o.m vilka julklappar, annars går det liksom inte att se fram emot Sen har vi något annat som kanske också talar emot: Jag en enorm fantasi och kan föreställa mig allt möjligt.

Ni andra som har Asperger, hur är ni? Någon som känner igen sig, någon här som tror att jag kan ha det trots att jag kan läsa folk idag?



Moderator atoms - slog ihop två trådar, om i princip samma ämne, av samma skribent.

Jag känner igen mig jättemkt i det du skriver. Jag var 45 när jag fick min diagnos och det är jättestor skillnad på hur jag är nu jämfört med hur jag var som barn o ung. Men som för dig så har det tagit typ 30 att lära mig många saker... Det sista du skrev att det skulle tala emot en diagnos för att du har livlig fantasi stämmer inte; det finns en mängd personer med AS eller ADHD som är skådespelare, författare, konstnärer, musiker eller likn. Själv är jag konstnär och har extremt livlig fantasi och föreställningsförmåga. Kan däremot vara väldigt trögfattad på andra vis... Så visst kan man ha AS trots att man funkar hyfsat bra socialt.

Jag anses nog smälta in rätt bra i sociala sammanhang. Jag har ett yrke där jag arbetar med många människor, träffar klienter och skall lösa deras problem. Jag upplevs som empatisk och lyhörd och många söker mitt förtroende. Men jag har också insett att jag, precis som någon ovan skrev, använder logik för att göra allt detta. Jag tänker intensivt och jag visualiserar nästan alla sociala situationer jag kommer att hamna i under en dag i förväg. Övar dem för mig själv i huvudet. Det gör min hjärna automatiskt. Jag tänker ofta på att ta ögonkontakt, hålla nere tempot i mitt tal, att låta andra tala till punkt, hur nära jag står osv. Det är inte automatiserat hos mig.

Det märkt tydligt när jag är i mer privata sammanhang och släpper garden lite och inte tänker logiskt hela tiden.Då är jag också mindre slipad socialt, gör mer misstag och är faktiskt mer ohyfsad. Jag har en stor vänkrets men lite umgänge med den. Jag tycker inte om att ha besök. Mitt hem - min borg.

Lindansare skrev:Jag anses nog smälta in rätt bra i sociala sammanhang. Jag har ett yrke där jag arbetar med många människor, träffar klienter och skall lösa deras problem. Jag upplevs som empatisk och lyhörd och många söker mitt förtroende. Men jag har också insett att jag, precis som någon ovan skrev, använder logik för att göra allt detta. Jag tänker intensivt och jag visualiserar nästan alla sociala situationer jag kommer att hamna i under en dag i förväg. Övar dem för mig själv i huvudet. Det gör min hjärna automatiskt. Jag tänker ofta på att ta ögonkontakt, hålla nere tempot i mitt tal, att låta andra tala till punkt, hur nära jag står osv. Det är inte automatiserat hos mig.

Det märkt tydligt när jag är i mer privata sammanhang och släpper garden lite och inte tänker logiskt hela tiden.Då är jag också mindre slipad socialt, gör mer misstag och är faktiskt mer ohyfsad. Jag har en stor vänkrets men lite umgänge med den. Jag tycker inte om att ha besök. Mitt hem - min borg.

+1 på den!
Oväntade besök gör mej väldigt stressad, speciellt om det är folk jag inte känner.

Ugglan skrev:

Papayan skrev:men det som talar emot är att jag förstår skämt, läser av perfekt och förstår andra.

Det behöver inte tala emot, det verkar finnas en varierad skala av asperger. Klart du kan ha det. Extrem ljudöverkänslighet räcker långt. Det som avgör är litegrann hur pass funktionshindrad du är.

Extrem ljudkänslighet räcker INTE långt för att få en AS-diagnos! (Känslighet för stimuli är för övrigt vanligt inom ADHD också.) Det är inte ens ett diagnoskriterium. För att få diagnos krävs att man uppfyller diagnoskriterierna och har svårigheter i vardagen till följd av dem, inte till följd av något annat.

Schmetterling skrev:

Ugglan skrev:

Papayan skrev:men det som talar emot är att jag förstår skämt, läser av perfekt och förstår andra.

Det behöver inte tala emot, det verkar finnas en varierad skala av asperger. Klart du kan ha det. Extrem ljudöverkänslighet räcker långt. Det som avgör är litegrann hur pass funktionshindrad du är.

Extrem ljudkänslighet räcker INTE långt för att få en AS-diagnos! (Känslighet för stimuli är för övrigt vanligt inom ADHD också.) Det är inte ens ett diagnoskriterium. För att få diagnos krävs att man uppfyller diagnoskriterierna och har svårigheter i vardagen till följd av dem, inte till följd av något annat.

Ja, och man kan ju också ha sociala svårigheter av varierande grad av många andra anledningar än AS, icke att förglömma...

Pentti Varg skrev:

Schmetterling skrev:

Ugglan skrev:Det behöver inte tala emot, det verkar finnas en varierad skala av asperger. Klart du kan ha det. Extrem ljudöverkänslighet räcker långt. Det som avgör är litegrann hur pass funktionshindrad du är.

Extrem ljudkänslighet räcker INTE långt för att få en AS-diagnos! (Känslighet för stimuli är för övrigt vanligt inom ADHD också.) Det är inte ens ett diagnoskriterium. För att få diagnos krävs att man uppfyller diagnoskriterierna och har svårigheter i vardagen till följd av dem, inte till följd av något annat.

Ja, och man kan ju också ha sociala svårigheter av varierande grad av många andra anledningar än AS, icke att förglömma...

Exakt. Och har man sociala svårigheter på grund av annat än just en social funktionsnedsättning som beskrivs i diagnoskriterierna för AS och autism (typ att man är HSP och blir trött av människor, även kallat introvert) ska man inte ha en AS-diagnos. Sen är vissa läkare och psykologer lite freeriders och tycker att diagnoskriterna är mer prydnad än arbetsmanual, och då blir det vilda västern. Delvis därför försvinner AS-diagnosen nu i DSM. Förhoppningsvis följer ICD efter till nästa upplaga 2015.