Finns en liknande tråd såg jag om alla ens symptom, men jag undrar om ni tror att utomstående märker av er AS. Om de gör det, så vad är det som ni tror ses som "avvikande"/typiskt för AS? T.ex. en kollega, en klasskompis.

Det är ju skillnad på alla de symptom och svårigheter man själv kan se och de som andra märker av.

För egen del skulle jag nog säga att mina kollegor märker av:
* mina problem med ögonkontakt ibland
* min stress när andra står för nära mig
* min starka ovilja inför sommarfester och dylikt
* mitt nördiga intresse för att skriva rutiner (jobbar med kvalitetssystem, så det är del av jobbet )
* ibland att jag säger lite oväntade saker, typ är väldigt ärlig, säger sånt som andra bara tänker
* att jag gärna klär mig i bekväma kläder, lite undressed för jobbet egentligen, även om ingen egentligen bryr sig
* de vet om att jag typ inte har några vänner

Ja, det är vad jag kan komma på så här på rak arm.

indra76 skrev:* ibland att jag säger lite oväntade saker, typ är väldigt ärlig, säger sånt som andra bara tänker

Det som är tydligast när det gäller mig är just detta.

-Sensoriska problem, kräsenhet med mat.

Det är vad jag kommer på just nu, har dock ofta fått kommenterat att jag är lite annorlunda.

Säger saker som ingen annan skulle någonsin säga.
Ibland är rent ut sagt autistisk och säger nada.
Eviga konflikter.
Envis, ger i aldrig.
Personalfester går fetbort.
Kan säga upp mig bara så där.
Sätter mig mot auktoriteter.
Nördar mig in i mina egna intressen.
Kan äta samma lunch för veckor.
Antisocial oftast.
Tål inte folk som pratar o skrattar högljudd. Då försvinner jag.
Pratar bara när jag har någonting att säga.
Kan bara sanningar.
Listan är oändlig, orkar inte skriva allt. Dom vet nog att den här damen är speciell men just för den sakens skull är jag också omtyckt.
Jag kan bli galen på jobbet men när det händer då har jag bra orsaker.

Är nog rätt otillgänglig för det mesta.

"Vilka av era symptom är märkbara för utomstående?"

Tja, det får du ju fråga dom om. Ni som träffat mig, vad tycker ni?

* Drar mig undan och blir otillgänglig
* Blir lättirriterad, startar tydligen ofta konflikter.
* Nördar in mig på vissa perspektiv av en fråga

Tillägg:

-Framstår nog som något kall

-Min impulsivitet har många kommenterat (Mer ADHD över det)

-Enligt psykolog har jag något bristande mimik, aldrig någon annan som sagt något dock.

-Min envishet

Vilka symptom som är märkbara för folk som träffar mig och utomstående?

Svår fråga. De som känner mig har i majoritet inte tagit till sig alls att jag ens har As.

Att jag är grymt ärlig även om det kan leda till konflikt? vet inte om detta räknas som ett As drag eller om det helt enkelt är hur jag är som person.

Svår fråga, jag återkommer när jag ställt den till några vänner eller bekanta.

Thurizas skrev:Vilka symptom som är märkbara för folk som träffar mig och utomstående?

Svår fråga. De som känner mig har i majoritet inte tagit till sig alls att jag ens har As.

Att jag är grymt ärlig även om det kan leda till konflikt? vet inte om detta räknas som ett As drag eller om det helt enkelt är hur jag är som person.

Svår fråga, jag återkommer när jag ställt den till några vänner eller bekanta.

Ärlighet tror jag är rätt vanligt i alla fall, eftersom man dels svarar på en fråga bokstavligt och att man saknar en social finkänslighet. Jag har själv länge sagt att jag är "brutalt ärlig", detta långt innan jag började fundera på AS, men det hör nog ihop när jag har en mer helhetsbild av mig själv.

indra76 skrev:

Thurizas skrev:Vilka symptom som är märkbara för folk som träffar mig och utomstående?

Svår fråga. De som känner mig har i majoritet inte tagit till sig alls att jag ens har As.

Att jag är grymt ärlig även om det kan leda till konflikt? vet inte om detta räknas som ett As drag eller om det helt enkelt är hur jag är som person.

Svår fråga, jag återkommer när jag ställt den till några vänner eller bekanta.

Ärlighet tror jag är rätt vanligt i alla fall, eftersom man dels svarar på en fråga bokstavligt och att man saknar en social finkänslighet. Jag har själv länge sagt att jag är "brutalt ärlig", detta långt innan jag började fundera på AS, men det hör nog ihop när jag har en mer helhetsbild av mig själv.

Klart intressant det du säger indra76. För min del tolkar jag långt ifrån allt bokstavligt men det kan vara något jag lärt mig genom åren. Jag är rätt finkänslig om jag säger något ärligt som exempelvis kan vara sårande när det går, fast ja.. även detta kanske är något jag lärt mig genom åren.

Nu kom jag faktiskt på en sak!
Sociala situationer kan tära på mina energier och folk kan märka detta om jag exempelvis övernattar hos någon, eller umgås med samma person mer än ett tillfälle på en vecka. Jag drar mig undan när jag fått min sociala kvot uppfylld och det går nog rätt snabbt i jämförelse med mina bekanta och något dom kan märka hos mig. Åh andra sidan så kanske dom inte alls skulle uppmärksammat detta om jag inte berättat det?

indra76 skrev: Jag har själv länge sagt att jag är "brutalt ärlig", detta långt innan jag började fundera på AS,

+1 Har dessutom alltid varit en förespråkare av ärlighet. Läste i aspergirls att det är ganska vanligt att man är det och att det leder till problem.

Min utredningsläkare säger att jag lurar alla. Genom att se ut som jag förstår.
Och genom min verbala förmåga, om man säger så.

Jag stirrar nog gärna på en punkt någonannanstans.
Ser snäll och god ut. Vilket irriterar mig själv.
NT:s vill ofta tala om för mig vem jag är.
Mycket frustrerande.

Ärlig vet jag inte. Jag är en sanningssägare.

Om jag skall få något förklarat vill jag ha det exakt.

Jag är ett stenansikte. (även om jag ser god ut..)
HATAR "roliga historier"

Tappar lätt kontakten med omvärlden. Vilket jag tycker är skönt.

Så fort jag tröttnar på någon dissar jag dem helt enkelt.

Har ju blivit så gammal nu så vissa delar av mig har försvunnit...eller medicinerats bort helt enkelt..

Choklad skrev:

indra76 skrev: Jag har själv länge sagt att jag är "brutalt ärlig", detta långt innan jag började fundera på AS,

+1 Har dessutom alltid varit en förespråkare av ärlighet. Läste i aspergirls att det är ganska vanligt att man är det och att det leder till problem.

Visst är den boken bra? Ska nog ta och läsa om den, det var mycket igenkänning när jag läste den, även angående sånt som man kanske inte trodde kunde ha med AS att göra.

* ögonkontakt
* osocial (i större grupper)
* specialintressen (det mest märkbara?)
* stelt kroppsspråk

Man i det hela taget så är jag av de mildare med AS.

Svårt att veta hur utomstående uppfattar mig.. Om jag ska gå efter reaktionerna jag fick när jag väl fick min diagnos och berättade om den så tycks det inte vara märkbart.
Personligen tror jag att samtliga mina symptom var märkbara under bardomen för att sedan sakta men säkert kompenseras och döljas så att jag, i vuxen ålder, inte avger speciellt många tecken, om några alls.

Den frågan kan man ju egentligen inte svara på själv.

Jag tror inte att någon tänker att "hon har nog aspergers" när de ser mig, men kanske att jag är lite udda;

*Osocial. Svarar i stort sett bara på tilltal när det gäller främmande människor. Sitter helst för mig själv och undviker andra.

*Är inte lätt att skoja med. Ibland tar jag frågan/påståendet som seriöst istället för skämt och ibland fattar jag själva skämtet, men tycker inte att det var kul.

*Tänker/agerar inte typiskt för min ålder. På vissa sätt är jag barnslig och på vissa sätt lillgammal.

*Är inte intresserad av småprat och vardagliga ting, som t.ex vad någon hade för mat igår. Försöker dock verka intresserad ibland för att inte verka ohövlig. Det känns dock väldigt krystat och tar på krafterna.

*Intresserar mig för lite udda saker och är totalt ointresserad av vissa grejer som de flesta andra är intresserad av.

Skulle tro att detta är sånt som andra märker, men jag kan ju som sagt inte veta säkert.

* Framstår nog mer som en 'kall' och logisk person än som en 'varm' och känslomässig.

* Spontant ärlig, tycker jag till exempel att en jacka ser ut som en soppåse så säger jag det. Det är först efter som jag fattar att det kanske inte var lämpligt att säga.

* Gillar inte att byta punkt om jag öratar med andra, pratar jag om min strategi i mount and blade mot en styrka med mest infanteri och lite kavalleri så vill jag inte byta punkt. Är även ganska dålig på att fatta när man har bytt punkt.

* Håller för öronen när t.ex någon i samma bil drar upp ljudvolymen till något jag uppfattar som mycket högt.

* ''Twitchar'' när någon oväntat rör mig.

* Kan ibland stirra på saker ett tag, jag gillade att stirra på en plats där en särskild person satt när jag gick i 5:an, fick ''lite'' skit för det. Denna person är nu djupt kriminell, förhoppningsvis inte tack vare det.

* Svårt att fatta sarkasm, även om jag själv älskar att använda den. Den fascinerar mig.

* Svårt att utskilja gränser där man ska vara formell och informell, brukar dock sluta med att jag är formell i informella situationer.

*Har svårt med att fatta var gränsen mellan ett skämt/en retning och en förolämpning går och vet inte riktigt hur jag ska agera.

* Gillar inte att vara med folk, det märks troligtvis.

* När jag var mindre föredrog jag att äta upp min mat en sak åt gången, till exempel köttet först, sedan potatisen, sedan gurkan.

* Udda sinne för humor, är mest svart humor och humor med ord jag gillar. Även ''politiskt inkorrekt'' humor och dylikt.

* Inte något bra sinne för kallprat och dylikt. När någon säger ''trevlig helg'' så säger jag ''tack'', inte ''tack, detsamma''.

indra76 skrev:Visst är den boken bra? Ska nog ta och läsa om den, det var mycket igenkänning när jag läste den, även angående sånt som man kanske inte trodde kunde ha med AS att göra.

Kände igen mig ganska bra, vissa kapitel har jag läst flera gånger. Det jag inte kände igen mig i hade mest med hur systemet i USA är uppbyggt. Är riktigt nöjd över att just den blev min första bok om asperger.

Jag tror inte min AS är väldigt märkbar, det typiska folk tänker på som symptom är blyghet och jag är knappast blyg. Sen var man tydligen verbalt begåvad om man ska lita WAIS och det ska vara bra socialt, vet inte om jag håller med om det.

Jag ser utvecklingsstörd ut och har grav uppmärksamhets- och koncentrationsproblematik. Det märks/syns/whatever.

Sheyen skrev:Jag ser utvecklingsstörd ut

Har sett någon bild på dig och håller verkligen inte med. Där ser du alldeles normal ut eller riktigt bra ut rättare sagt.

Vet bara vad jag har fått kommentarer om..

Värdelös på kallprat, sitter oftast tyst och uppfattar inte om jag blir tilltalad mitt i sorlet.

Säger tydligen fel saker när jag väl pratar. Dvs svarar på retoriska frågor och liknande.

Min humor uppfattas inte som humor, mycket svart humor som oftast tolkas helt fel.

När jag är på bra humör så är jag tydligen dryg och elak även om det inte varit min avsikt.

Uppfattast oftast som arg på grund av mitt stela och uttryckslösa anlete.

Pratar mycket med mig själv, något som har tolkats väldigt olika men oftast fel.

Fokuserar på 'fel' saker, oftast detaljer som de flesta missar. Får ofta höra att jag har dåligt minne pga det, jag minns saker på andra sätt med andra referenser bara. Enligt mina utredare har jag ett exeptionellt långtids/detaljminne dock. Närminnet är det sämre med.

Verkar enligt andra framstå som 'dum'. Jag vet dock min IK som talar rakt emot detta.

Jag är osocial och jobbar hellre än tar rast, detta är inte populärt och kommenteras ofta. Det tolkas som att jag inte tycker om andra (vilket förvisso är sant).

Jag använder ett högtravande, gammalmodigt språk som inte uppskattas. Jag tolkar också bokstavligt med utgång i korrekt etymologi vilket inte heller uppskattas.

Jag är väldigt stel i rörelser, går stelt och har en till synes överlägsen stil sägs det. Även blicken är stel och det uppskattas inte att jag stirrar på folk jag pratar med. Ögonkontakt innebär att jag stirrar, alternativet är att titta på något helt annat. Inget av alternativen duger åt NT.

Jag pratar för högt eller för tyst, för mycket eller för litet och oftast vid fel tillfälle.

Aukroritetsförakt blir jag anklagad för vilket visserligen inte är fel men mest handlar det om att jag inte är imponerad av titlar, ett svin är ett svin oavsett hur man klär ut det och jag är ärlig och rakt på och bryr mig inte om vem jag säger vad till. Jag kan inte låtsas eller ljuga och det är inte uppskattat hur mycket enterna än påstår att det är det.

Jag kan sluta med allt om jag hittar en intressant detalj som fascinerar mig, det brukar irritera folk oerhört Fastnade idag framför en rad slushiemaskiner t.ex. vilket störde ganska många tills min fru slet mig därifrån muttrande "jävla aspie"..

Osv..
Jag kommer oftast på mig i efterhand när något varit überaspigt men ibland måste jag få det omtalat för mig.

Fremmy skrev:* *Har svårt med att fatta var gränsen mellan ett skämt/en retning och en förolämpning går och vet inte riktigt hur jag ska agera.

Jag med, vilket gör att andra ofta upplever att jag reagerar för starkt.

Känner igen mig i det mesta som ni andra beskriver.
Blyg o osocial är nog mest framträdande.
Ärlig.
Värdelös på mingel.
"Jobbar hellre än tar rast" som Blashyrkh skrev
Stor integritet vet jag att andra också sagt (vilket stämmer).
Lättstressad och orolig när jag inte vet vad som gäller.
Lättuttröttad.
Hamnar ofta i missförstånd - där jag blir ledsen och sårad och någon annan arg på hur jag betett mig.
Snabb på att ta till mig nya kunskaper, "lära mig" (dock inte sociala färdigheter men "fakta")

Så länge man inte känner mig väldigt väl så i princip inga alls. Eller ska nog säga, inga som andra alltid uppfattar medvetet. Jag ser "för" normalfungerande ut. Jag får höra alltför ofta "Men det är ju inget konstigt med dig."

Det andra brukar kommentera på är att jag uppfattas som arrogant, detta har jag förstått är min brist på ansiktsmimik.

Om man lär känna mig lite bättre brukar det anmärkas på min känslomässiga flackhet. Jag är oförmögen att reagera på komplimanger och förolämpningar på ett känslomässigt plan samt att jag inte har ett brett känsloregister överhuvudtaget.

Känner man mig riktigt väl och spenderar mycket tid med mig uppfattar man mycket mer, men det är ganska självklart, plus alla som står mig nära vet om mina diagnoser.

Svårt det där. De flesta märker ingenting förrän de lärt känna mig lite närmre och då brukar de väl reagera på att jag:

- rycker till vid plötsliga ljud
- stelnar/rycker till vid kroppskontakt
- sällan ler
- ser ut att somna
- använder ett "hårt" språk, dvs. är väldigt tydlig
- låter väldigt reserverad/kall/likgiltig oavsett vad jag pratar om
- inte har några problem att diskutera svåra/tyngre ämnen
- inte kan fejka intresse vid samtal som inte intresserar mig