Att stänga av när det blir för mycket.

av **weasley** » 2008-03-29 20:46:58

Zombie skrev:Och nej, Weasley, folk är inte gjorda för att respektera sådant de inte förstår. Inte jag heller. Inte mot mig själv heller. Jag har haft det som Kvasir beskriver och värre, och jag har gett samma oförståelse själv.

Varför?

av **Zombie** » 2008-03-30 3:36:10

weasley skrev:Varför?

("Retorisk" fråga?
Vad jag syftar på? (: högre upp på sidan)
Varför jag tror det är så? (: min erfarenhet; ber att kanske få återkomma för djupare "svar")
...?)

av **Plux** » 2008-03-30 4:19:02

Snälla
Kan vi försöka hålla oss till huvudämnet i tråden?

av **rdos** » 2008-03-30 9:18:24

Jepp, jag brukar stänga av ibland, men det är sällan folk märker det. Det borde ingå i LSS att lära aspiesar att stänga av på ett bra sätt.

av **Inger** » 2008-03-30 13:05:08

När jag varit social (inkl att bara snacka i telefon) så blir jag helt zappad och måste ladda upp innan jag kan fungera normalt igen. Brukar få tunnelseende, blir 100% introvert samt extra känslig för störande sinnesintryck.

Fysiskt blir jag så trött att jag inte orkar göra nånting alls. Tappar jag något på golvet så är risken stor att det blir liggande till en annan dag, för jag orkar ingenting.

Känslolivet tar också semester. Kan se, höra eller läsa hur rörande eller upprörande saker som helst utan att det sker en enda krusning i det emotionala (eftersom det kräver energi som då inte finns).

Tankemässigt blir det inte många knop heller. Kan ev ta in enklare saker (helst i form av rörliga bilder snarare än text) men ut kommer det nada. Går inte ens att svara på mejl i det läget; än mindre i telefon. Bara sitter och glor dumt och är helt väck i kolan.

Återuppladdar mina batterier bäst genom att se på TV. (Hade just en sån dag igår då jag var i stan dan innan.) Så länge man får vara ifred vet att man har hela dan på sig att återhämta sig utan krav på att vara social så går det bra. Värre är när man sover över på nåns soffa för att det blev för sent att åka hem. Då kan det bli väldigt jobbigt dan efter.

Brukar i alla fall se till att aldrig boka in aktiviteter två dar i rad, eftersom jag brukar behöva flera dar att återhämta mig emellan. (Hur lång tid som behövs för att återhämta mig står alltid i perfekt proportion till hur mycket jag överansträngt mig.)

Brukar också undvika att boka in saker för tidigt på dagen eftersom jag är som mest osocial de första timmarna efter att jag vaknat och börjar tina upp och kunna prata först framåt eftermiddan eller kvällen.

Bo ihop skulle jag ö h t aldrig komma på tanken att göra nu när jag fattat hur jag fungerar. Möjligen kan jag ha gäster nån gång om året men de får då räkna med att klara sig själva när jag är utslagen. Dock var det ju fint att läsa om paret här som lyckats få det att funka genom en speciell strategi. Bättre att kunna låsa in sig och kolla på film än att få utbrott för att man är överuttröttad.

av **Zombie** » 2008-03-30 17:42:50

Eftersom jag just inte förmår skriva något eget (se där) så kan jag i alla fall säga att jag har det ungefär som Inger beskriver. Utom att jag blir upprörd över orättvisor, ondska och förstockelse vare sig jag orkar eller inte. (tillgång eller belastning? t. ex. apropå tråden "Finna sig själv")

av **gusgus** » 2008-03-30 22:31:03

Intresssant se att så många har problem med avstängningsstrategierna-själv märker jag det särskilt när min lånesyster helt plötsligt säger hallå Då har jag gått in i filmen jag trodde vi såg tillsammans eller bara i en tankeloop och har över huvud taget inte hört att hon sagt ngt- Kan nog upplevas som mkt oartigt men ibland loggar jag bara ur verkar det som. Egentligen tror jag att hjärnan processar ngt då kanske inte alltid men ofta synd att det inte kan visa sig ett litet timglas i pannan analogt med hur våra kära datorer visar att de är upptagna med ngt och att man ska vänta med att trycka på några tangenter eller musknappar. Troligen har alla människor sådana perioder men NT är antagligen snabbare och därför stör de sig på oss andra som är lite långsammare det är min teori om saken. Jag är ofta också väldigt onåbar när jag läser men det var min far också så jag misstänker att min AS kommer från hans sida.
Jag brukar ibland tänka mig att vi Aspies är kattpersonligheter och måste dra oss undan ibland ingen undrar ju varför kisse plötsligt reser sig upp och går sin väg.

av **Pontus** » 2008-03-30 23:26:33

gusgus skrev:Egentligen tror jag att hjärnan processar ngt då kanske inte alltid men ofta synd att det inte kan visa sig ett litet timglas i pannan analogt med hur våra kära datorer visar att de är upptagna med ngt och att man ska vänta med att trycka på några tangenter eller musknappar.

Ett timglas i pannan vore riktigt praktiskt ja.

av **serri** » 2008-04-15 13:19:13

jag vänder mig bort och försöker koppla bort allt ljud osv. dock reagerar folk då, de tror jag verkar vara uttråkad så då försöker de dra in mig i konversationerna. rätt jobbigt, för det är ju precis vad jag inte vill. har jag möjlighet så säger jag att jag behöver gå på toa, sen stannar jag där ett tag.
eller så brukar jag tvinga mig själv att fokusera, genom att totalt byta tankar och kanske börja prata om något väldigt intensivt. det brukar hjälpa ganska bra.
ibland, rätt sällan dock, om det blir för pressat när jag verkligen inte orkar och inte alls kan koppla bort så får jag panik, allt blir hetsigt och jag försvinner för någon minut.
då jag kan så sätter jag gärna igång bra musik på ganska hög volym, kollar på tv eller sätter mig och googlar en massa om något intressant

av **sommar** » 2008-04-15 13:26:23

Pontus skrev:
gusgus skrev:Egentligen tror jag att hjärnan processar ngt då kanske inte alltid men ofta synd att det inte kan visa sig ett litet timglas i pannan analogt med hur våra kära datorer visar att de är upptagna med ngt och att man ska vänta med att trycka på några tangenter eller musknappar.

Ett timglas i pannan vore riktigt praktiskt ja.

Absolut

av **Mardröm** » 2008-04-15 15:58:54

weasley skrev:
Kors i krösamoset!

Så oerhört löjligt!

Man ska väl ffs inte behöva ha diagnos för att få vara ifred!

Vad är det för fel på folk som blir ARGA på att andra inte är de? Har de ingen fattningsförmåga? Tror de att mänskligheten är ett enda stort kollektiv, som en bisvärm eller en myrstack och att alla äter och sover på samma tider och har exakt samma behov?

Herrejemine. Ur led är Folk.

"Diagnos" hjälper inte alltid det heller. Vad det än må röra sig om.

av **antikropp** » 2008-04-15 23:58:28

Jag brukar lägga mig i sovrummet och tänka eller lägga mig i soffan med ansiktet mot ryggstödet och tänka eller sätta mig vid datorn och låtsas surfa och tänka.

av **sommar** » 2008-04-16 10:43:39

Jag är lite känslig för oljud o. ljud i bakgrunden då jag försöker koncentrera mig o. lyssna på vad en person har att säga, m.m. Ibland när jag ska koncentrera mig har jag svårt för ljud i bakgrunden tex. Tv`n, musik. Beror på vad jag ska göra. Ibland går det bra med ljud i bakgrunden, speciellt musik tex. om jag lagar mat eller diskar. Är jag trött är störningsmomenten ännu värre. Är det inte knäpptyst när jag ska sova kan jag bli "galen".

Något som irriterar mig enormt är att om jag pratar med en person i telefon o. det står den i bakgrunden o pladdrar o. kanske tom. lägger sig i. Ljud som tex microns pipande, timer eller liknade stör mig däremot knappast alls.

Det händer att jag "stänger av" vid sociala sammanhang pga. trötthet pga för mkt. intryck, men det är sällsynt. Drygt är då om ngn. försöker dra en in i disk. genom att tex. ställa frågor.

av **pointblank** » 2008-04-16 11:03:59

Inger skrev:

"När jag varit social (inkl att bara snacka i telefon) så blir jag helt zappad och måste ladda upp innan jag kan fungera normalt igen. Brukar få tunnelseende, blir 100% introvert samt extra känslig för störande sinnesintryck.

Fysiskt blir jag så trött att jag inte orkar göra nånting alls. Tappar jag något på golvet så är risken stor att det blir liggande till en annan dag, för jag orkar ingenting.

Känslolivet tar också semester. Kan se, höra eller läsa hur rörande eller upprörande saker som helst utan att det sker en enda krusning i det emotionala (eftersom det kräver energi som då inte finns).

Tankemässigt blir det inte många knop heller. Kan ev ta in enklare saker (helst i form av rörliga bilder snarare än text) men ut kommer det nada. Går inte ens att svara på mejl i det läget; än mindre i telefon. Bara sitter och glor dumt och är helt väck i kolan.

Återuppladdar mina batterier bäst genom att se på TV. (Hade just en sån dag igår då jag var i stan dan innan.) Så länge man får vara ifred vet att man har hela dan på sig att återhämta sig utan krav på att vara social så går det bra. Värre är när man sover över på nåns soffa för att det blev för sent att åka hem. Då kan det bli väldigt jobbigt dan efter.

Brukar i alla fall se till att aldrig boka in aktiviteter två dar i rad, eftersom jag brukar behöva flera dar att återhämta mig emellan. (Hur lång tid som behövs för att återhämta mig står alltid i perfekt proportion till hur mycket jag överansträngt mig.)"

Så fungerar jag också!

av **sommar** » 2008-04-16 11:15:46

Känner delvis igen mig i det Inger skrivet. Flera saker/ dag har jag svårt att orka med eller en fullspäckad vecka. Då måste jag ladda i ensamhet, men två dagar på rad kan gå bra om jag är i hyfsad form. Då det blivit för mkt. störs jag ibland lite mer av ljud än vanligt. Fysiskt påverkas jag lite genom att jag inte orkar ta tag i det som borde göras tex. disken.

På det hela taget fixar jag ganska mkt. socialt o .det har blivit bättre med tiden tack o. lov. är ovanligt social fö att ha AS, men måste få mina ensamma sfär annars duckar jag under till sist. Det som (nog) oftare gör att jag mår dåligt är inte det sociala utan mina perioder med tvångskrav på mig själv med att jag måste fixa en massa saker o. meddetsamma (där allt eg. inte är nödvändigt). Komb. av dessa två är bara så hemsk.

av **lindrin** » 2008-04-16 12:10:13

låter som att jag är ganska lik dig sommar, jag känner mkt igen mig!

klarar nog 2 dagar , men som du säger blir jag överkänslig på ljud, även en del röster...

Glömmer aldrig när jag hade en sån där återhämtnings dag och bara låg på soffan och lät tankarna flyta, med balkong dörren öppen så att jag kunde höra fåglarna ute....underbart

Tills någon rätt under min balkong, startar en sån där stor och tung motorcyckel, typ Harley med ett VRÅL!

Allvarligt så hoppade jag bokstavligt talat säkert en halvmeter upp i luften och hjärtat rusade som om jag slogs för livet! ha ha ha var helt skakig ett bra tag efter.... :lol:

av **sugrövmanövern** » 2008-06-30 13:05:05

Jag har helt saknat förmågan att stänga av under många år. Har gått omedicinerad och senare med fel mediciner som fick mig att må sämre. Detta har lett till att jag till sist blev mycket aggressiv och en fara för mig själv och omgivningen.

Nu har jag medicinerat med Iktorivil några veckor, och nu så är jag avstängd största delen av min vakna tid. Min sambo saknar mig, då jag sällan talar och aldrig söker kontakt längre. Mitt tankeliv är tämligen tomt och det är som att jag inte finns. Är ointresserad av att träffa kompisar och vill mest sitta i intet. Jag har blivit "autistisk" igen, tyvärr har jag också en svårartad depression. Sambon säger att jag är svår att få kontakt med, som att det inte är någon där inne. Det är sant, jag är tom.

Kan spela normal korta stunder, men slipper helst umgås med folk då det ger mig nada. Positivt är att jag tex kan gå i affärer och det känns som att jag är ensam där inne fast det är massor av folk där.

Men jag hoppas att min hjärna håller på att läka nu, att jag kan bli mer levande senare, även om det kan ta flera år. För sambons skull, för just nu lever han med en zombie. Det är vad som finns kvar av mig efter alla år av stress och skräck där läkarna vägrat hjälpa mig.

av **Anastasia** » 2008-07-09 4:49:16

Intressant tråd, jag kan känna igen mig i vad ganska många skriver. Jag är också avstängd nästan hela tiden, men det är inte pga nån medicin, utan mitt narturliga läge verkar det som. Jag har alltid varit lite avskärmad från omvärlden, och kan egentligen bara vara närvarande och engagerad korta stunder, men det här varierar också mycket beroende på hur jag känner mig. Allt måste vara rätt för att jag ska kunna vara social.

Jag är också ganska autistisk, i betydelsen "innesluten i mig själv", och har för det mesta väldigt lite ork och motivation att få saker gjorda. Om jag inte tvingar mig så vill jag inte göra nånting annat än kanske lyssna på musik eller titta på film/tv; sånt som inte kräver någon tankeverksamhet.

av **gusgus** » 2010-05-30 19:16:58

önskar att det var i morgon kväll I morgon fm ska jag träffa en handläggare från FK , närmaste chef, samt en person till från förvaltningen Hur det ska gå vet ingen allra minst jag. jag hade hoppats få permanent ersättning nu men de nya reglerna verkar hindra Kanske inte rätt tråd men jag skulle helst vilja koppla ur helt och stänga av och inte behöva ha det här mötet i mrgon. Jag är Aspie och i sådana här situationer känner jag mig rejält autistisk och vill bara inte.

av **Withdrawn** » 2010-05-30 19:36:09

Jag stänger av mig själv flera gånger om dagen, oftast i skolan och andra platser där jag känner mig otrygg.
Innan jag har stängt av, är jag rätt fokuserad, uppmärksam och nyfiken.
Sedan blir jag stirrig, passiv, onormalt känslig och ... jag ser ut som ett vilt djur. :-)020

av **vallesmamma** » 2010-05-30 19:51:02

Jag brukar skärma av, speciellt när jag måste åka buss, stänger in mig i en osynlig bubbla och sitter där och tänker på annat. Går och handlar bara de tider då det är lite folk, brukar ändå skärma av. Vet ej om det är samma sak som att stänga av? Minns inte hur jag var som barn. Då någon blev arg minns jag att jag kröp ihop i ett hörn och grät eller bara satt där, tyst.

av **sugrövmanövern** » 2010-05-30 19:54:05

sugrövmanövern skrev:Men jag hoppas att min hjärna håller på att läka nu, att jag kan bli mer levande senare, även om det kan ta flera år.

Vilken jävla optimist jag är. Kul att läsa sina gamla inlägg. Kan ju inflika att det där var bara början på min hjärnas sönderfall :lol:

.

av **clivia** » 2010-05-31 3:33:02

jag sover

av **Grisella** » 2010-05-31 10:58:22

Känner igen stort - har genom i stort sett hela livet fått kommentaren att jag kan se ut som om jag sitter och stirrar ut i tomma intet - speciellt när någon pratar direkt med mig och jag egentligen inte vill vara del i samtalet. Och jo - det kan närmast beskrivas som tomhet, eller jättestor trötthet, eller att bara vilja därifrån till sin egen värld.

Har varit sån sen barnsben - lekte och levde i min egen lilla värld där jag kunde ha kontroll över allt, och inga andra ungar kom och störde eller gjorde "fel" enligt mina kriterier - raserade ner det jag själv byggt upp. :roll:

Men nu i vuxen ålder - vad gör jag?

sover eller kelar med katterna - har alltid umgåtts bättre med djur än människor
loggar in i WoW och jobbar på några av mina achievements med main eller någon alt - den repetitiva aspekten av att bara gå omkring och döda monster, ta deras loot och se hur rep/xp/något annat ökar är överhuvudtaget väldigt lugnande för mig - naturligtvis med hörlurar på för att stänga ute resten av världen
åker till simhallen om det är en "udda" tid så att jag kan vara nästan ensam i bassängen och simma - att vara i vatten har alltid gjort mig lugn ända sen jag var liten
går ner till småbåtshamnen eller stranden (lycklig nog att bo precis vid Mälarens strand) och bara sitter ner en stund - kräver naturligtvis att det inte är sommar och soligt för då är det bara en massa människor där istället
lyssnar på musik - helst i hörlurar igen
om jag inte kan komma undan från alla människor - stänger in mig i min egen lilla bubbla - det känns fysiskt som ett skal runtomkring mig som dämpar ljud/ljus/intryck så att jag slipper hantera allt just där och där

Att stänga av när det blir för mycket.

i morgon smäller det

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in