Panika skrev:Jag har inget minne av att du skrivit om att du skurit dig innan...är det något du börjat med nu sedan du fått diagnos, eller t o m då du började äta Zoloft? Inget viktigt egentligen, huvudsaken är ju att du snart mår så pass bra att du inte känner det meningsfullt att skada dig mer...

Beror nog på vad man ser som "självskadebeteende". Självmordstankar är gammalt, det har jag haft i åratal, även om jag aldrig varit rakt suicid (inte nu heller). Har inte skurit mig innan, men snäll mot migsjälv vette tusan om jag varit...

Jaha, hem på permis strax, en natt. Verkar som de tror jag skall svälta ihjäl eller nått. Konstigt, under utredningen tre veckor åt jag ju exempelvis bara korv med bröd och satt på nätet typ dygnet runt? Jag har ju överlevt förut, så varför skulle jag inte göra det nu? Jaja, det är väl bra om dom bryr sig antar jag...

Nåväl. Jag skall försöka göra en Lisbeth Salander sedan och smuggla med in min handdator så jag kan surfa även i helgen då bibblan med internet på sjukhuset är stängt...

Sen skall jag måla naglarna ikväll, bara för jag har möjlighet till det, jag skall sminka mig, jag skall gå helt barärmad, jag skall läsa riktig papperspost med mig som adressat på och jag skall glo på tv EFTER klockan 2300! *rebellion*

MsTibbs skrev:Äh, vaff... mycket coolare att vara topp-postare på AS-forum... att försöka bottenranka sig själv på psyket är ju det tråjkigaste man kan ta sig för;; dels får man ingen frisk luft (såvida inte rökrummet räknas), dels är det skittråkigt att ha låg rankning (man får ju inte skriva skit på internet) och dessutom är det skitlätt förmodligen att få lägsta rankning... det enda kravet lär förmodligen vara att vara akut suicidal, om du nu tycker att det är nått kul att försöka inbilla andra att du är... *icke förstå sssm:s humor*

jag föredrar Linus-skalan. "hur mår du på en skala från noll till tio?", noll innebär självmord och tio innebär att man mår så bra att man hade kunnat dö när som helst och inte ens bry sig. med andra ord ska man inte ligga på 0 eller 10. det funkar för mig, jag ligger på 4. sådär meh...vad ligger du på egentligen?

MsTibbs! Du har all min medkänsla!

Jag har en mängd sjukdomar och diagnoser, b l a borderline. Den diagnosen är ju en god anledning att skära sig, ta överdoser etc. Men en sjuk kropp isolerad i ett rum är också ett gott skäl att bli suicidal av och till.

Jag har mer erfarenhet än vad jag behöver av allt detta som du berättar, men det känns bra att känna igen sig. Nå, jag har inte skurit sönder armarna, bara för att det är så fult, men en gång skar jag sönder mina tydliga blodådror i armvecken, så det är problem nu att lämna mina reguljära blodprover. Varje gång måste jag skämmas över de fula ärren.
Efter några skärningar började jag ta fram röd färg och måla mig med den I STÄLLET för att skära mig. Jag kunde gå på rejält med röd, vattenlöslig färg på kroppen. Försökte lura mig själv, och det lyckades!

Mitt självskadebeteende består av överdoser, ofta paracetamol, eftersom det är vad jag har mest av. Jag försöker fly bort ur en omöjlig livssituation. Tvingas bo ensam , fast jag inte klarar av det. Är isolerad p g a tröttheten i mina fysiska sjukdomar o mediciner.

Försökte bli inlagd förra året när jag visste att jag inte orkade leva en dag till. Trots alla mina argument och ett stort sammanbrott i läkarrummet så vägrades jag inläggning ändå. Det är kört här, i västra Götaland. Nu ska de halvera slutenvårdsplatserna och dra ned tiden till en vecka. Det blir mest tvångsvård för psykoser. Är körd m a o.

Har kontaktat lokalpressen för att berätta om förra årets självmordsförsök på 40 värktabletter och brännvin, som hade kunnat undvikas med en inläggning. Journalisten blev sjuk, men hoppas på en snar intervju. NOLLVISION FÖR SJÄLVMORD sa folkhälsoministern och regionspolitikerna tolkade det som att lägga ned det mesta av slutenvården?!?!?!

Jag är så förbannad så det finns inte ord för det! Hur fn kan man lägga ned slutenvården och få ned självmordstalet från 1500/år till 0? Shit! Hur pantad får en politiker vara?

En korsfästelse i lokalpressen (annat namn) är ingenting för en borderline! Om jag kan rädda liv med den så är det värt det. Upp till kamp emot nedläggningen av psykiatrin!

Jag vet inte om det är nån tröst, riktat både till MsTibbs och Debbido, om jag skriver att jag känner igen mig...

Jag har skurit sönder båda underarmarna, så de ser ut som väl använda skärbrädor; jag slutade när det var så fullt att det varken gjorde till eller från med några ärr till...

Och att få hjälp i det här landet verkar vara en omöjlighet, särskilt om man har fler typer av problem, då faller man lätt mellan stolarna... Det rimligaste skulle ju vara om den instans som är ansvarig för att hjälpa en för det som är ens huvudproblem fick ta på sig huvudansvaret, och komplettera med hjälp för andra problem. Nu är det i stället nåt slags prioritetsordning, där ingen vill hjälpa en om man har ett s.k. tyngre problem...

I mitt fall innebär det att missbruksvården ska tvingas ta hand om en hopplös autist, med noll förmåga att passa in... Passar inte in i patientgruppen, och personalen har ingen kompetens att förstå sig på den autistiska biten... Det skulle ju vara rimligare om handikappomsorgen tog hand om mig, med lite extra inkallad resurs för beroendeproblematiken. Då skulle jag nog åtminstone passa in...

Eller kanske inte förresten, jag är väl för mycket missbrukare för att passa in bland icke missbrukare, men för lite missbrukarpersonlighet/för avvikande pga av det autistiska, för att passa in bland missbrukarna... Och inte passar jag in bland psykfallen heller, både pga av för mycket missbrukarinfluenser och för autistiskt beteende... Så man faller liksom mellan tre stolar, och ingen vill ha med en att göra...

Visst är det bättre att vara här, ute på landet, bland fåren (där passar jag åtminstone in... ), än att vara hemma, ensam i en tom lägenhet, där jag absolut inte klarar mig... Jag har åtminstone varit drogfri i 5 dar nu, mer än jag klarat på evigheter...

Men jag håller med, upp till kamp, inte bara mot nedläggningen av psykiatrin, utan även för bättre vård för alla behövande! (Om man bara hade haft några krafter kvar att kämpa med...)

5 dar är en stor sak. 6 är större. Håller tummarna. Mina tankar är med i morron och i övermorron och...

Ja du Ensamflickan, det är en enkel match att falla mellan stolarna i det här landet! Man behöver bara ha mer än en enda diagnos för att lyckas med det.

T o m den somatiska vården är ju uppdelad i en mängd sektioner, med minimal samordning. Både vården och samhället är felaktigt uppbyggt, enligt ett rutsysstem där man ska passa in i ruta A ELLER ruta B ELLER ruta C etc.

Miltonpengarna i Uddvalla gick åt till arbetsgrupper som bla skiljde de psykiskt sjuka åt från de psykiskt. De psykiskt sjuka fick en egen lokal för sysselsättning etc. För att komma dit måste man gå upp för en mängd branta trappor. varför? Jo, eftersom en psykiskt sjuk alltid är fysiskt frisk och inte har några gångsvårigheter!!!! 37 % av de psykiskt sjuka har somatiska problem, enligt undersökning 2001. Men nej, det har man inte tagit in.

Att jag har asperger och reumtism finns inte, när jag går till lokalen. Då är jag "bara" psykiskt sjuk och förväntas vara neddrogad och intelligensbefriad. Jag bara målar och struntar i omgivningen. De schizofrena får hänga på någon annan. Sorry! Men jag har mina begränsningar.

Alkoholen har blivit ett växande problem i den numera partnerbefriade tillvaron. Ännu en diagnos!

Ensamflickan, du har alltså fått komma till ett behandlingshem för missbrukare? Vilken kommun? I min kommer ingen till behandlingshem.

Du och jag tycks behöva något slags särskilt boende, finns det?

Debbido skrev:Ensamflickan, du har alltså fått komma till ett behandlingshem för missbrukare? Vilken kommun? I min kommer ingen till behandlingshem.

Du och jag tycks behöva något slags särskilt boende, finns det?

Jag är skriven i Stockholms kommun, i en stadsdel som inte är alltför rik, och det är den som betalar... Det var en kamp att få igenom det! Det här är ett behandlingshem för personer med s.k. dubbeldiagnoser, både missbruk och antingen psykiska problem eller NPF-diagnoser. De gör även utredningar för i alla fall ADHD. (Asperger verkar de ha mindre kunskap om...)

När jag inte behöver vara på behandlingshemmet längre är planeringen att jag ska flytta till nåt aspergerboende. Vilket är inte klart än, min LSS-handläggare vill inte ens börja titta på det förrän jag varit drogfri ett tag... Men jag tänker själv att jag vill komma nånstans ut på landet, där det finns djur, sen får det ligga vart som helst i hela Sverige...

Och ja, det finns!!! Det finns aspergerboenden för dem som inte samtidigt är utvecklingsstörda, trots att min förra LSS-handläggare ljög om den saken!

Ensamflickan: OK, så bra att du fick komma till ett behandlingshem för dubeldiagnoser. Överklagade du och stod i?

Det där med ett aspergerboende är jag intresserad av. Tacksam för uppslag!

Min LSS-handläggare påstod att det där med särskilt boende var omodernt, out of date so to say. Sanningen är ju att bara penningen styr. Men hur mycket skulle inte samhället tjäna på att bygga bort ensamheten?

Bodde några månader i ett seniorboende i Holland, med en 57-årig man, dvs jämngammal. Det var inte svårt för honom att komma dit. Rimlig hyra, ingen insats. Gemensamhetslokaler där folk satt och drack öl vissa kvällar i veckan, 80-åringarna alltså. Om någon drog i sig marijuana vet jag inte, men eftersom det är lagligt i Holland, so why not?

Att se alla äldre sitta och skratta och mysa på lördagskvällarna var en sådan kontrast till mitt avhumaniserade hemland Sverige att jag grät. Jag såg parallellt alla hundratusentals ensamma, sjuka och äldre som sitter ensamma i sinna soffor, framför TV:n med brännvin, inte ett uns marijuana och bara lider.

En dam över min gamla mammas lägenhet hoppade från balkongen, 7:e våningen. Min mamma föredrog att utveckla ett antal tics och svårare sjukdomar. När hon dog hade hjärnan krympt ihop rejält av isoleringen.

Ja, jag vill existera, jag vil dööööööööööööööö i Nooooooooooooorden!

Vad är det för fel på svenska politiker? Fattar de inte att om de byggde bort ensamheten skulle folk må mycket bättre och kosta mindre pengar för samhället?

Att allt ska vara så jävla fyrkantigt...tro fan det när ett gäng verklighetsfrånvända korridorbyråkrater styr landet! Det börjar fan bli dags att skjuta av i konferensrummen...

Adkit skrev:

MsTibbs skrev:Äh, vaff... mycket coolare att vara topp-postare på AS-forum... att försöka bottenranka sig själv på psyket är ju det tråjkigaste man kan ta sig för;; dels får man ingen frisk luft (såvida inte rökrummet räknas), dels är det skittråkigt att ha låg rankning (man får ju inte skriva skit på internet) och dessutom är det skitlätt förmodligen att få lägsta rankning... det enda kravet lär förmodligen vara att vara akut suicidal, om du nu tycker att det är nått kul att försöka inbilla andra att du är... *icke förstå sssm:s humor*

jag föredrar Linus-skalan. "hur mår du på en skala från noll till tio?", noll innebär självmord och tio innebär att man mår så bra att man hade kunnat dö när som helst och inte ens bry sig. med andra ord ska man inte ligga på 0 eller 10. det funkar för mig, jag ligger på 4. sådär meh...vad ligger du på egentligen?

Förstår inte. Innebär tio därmed manisk? Jag e depp mer förvirrad än depp, skulle inte göra suicid, men skulle inte bry mig om skulle råka bli så

Ensamflickan skrev:När jag inte behöver vara på behandlingshemmet längre är planeringen att jag ska flytta till nåt aspergerboende. Vilket är inte klart än, min LSS-handläggare vill inte ens börja titta på det förrän jag varit drogfri ett tag... Men jag tänker själv att jag vill komma nånstans ut på landet, där det finns djur, sen får det ligga vart som helst i hela Sverige...

Måste det vara just specialiserat AS-boende?

Jag har några snabba funderingar på kontakter jag skulle kunna ta annars. Det är lantgårdar med blandade djur, men absolut inget särskilt boende. Bara djur, bonnvischan och gummistövlar. Inga pedagogiska program eller andra kommunala insatser.

weasley skrev:

Ensamflickan skrev:När jag inte behöver vara på behandlingshemmet längre är planeringen att jag ska flytta till nåt aspergerboende. Vilket är inte klart än, min LSS-handläggare vill inte ens börja titta på det förrän jag varit drogfri ett tag... Men jag tänker själv att jag vill komma nånstans ut på landet, där det finns djur, sen får det ligga vart som helst i hela Sverige...

Måste det vara just specialiserat AS-boende?

Jag har några snabba funderingar på kontakter jag skulle kunna ta annars. Det är lantgårdar med blandade djur, men absolut inget särskilt boende. Bara djur, bonnvischan och gummistövlar. Inga pedagogiska program eller andra kommunala insatser.

Som läget är idag behöver jag definitivt mer hjälp än att bara bo på en bondgård... (Visst kan det förändras i framtiden, men det går ju inte att förutsäga...)

Debbido skrev:Ensamflickan: OK, så bra att du fick komma till ett behandlingshem för dubeldiagnoser. Överklagade du och stod i?

Det där med ett aspergerboende är jag intresserad av. Tacksam för uppslag!

Jag hade en bra kontaktperson på beroendemottagningen, som stod i... (Först skickades jag ju till ett j-a skitställe, där jag bara stannade i 3 dar...)

Jag kan tyvärr inte ge några förslag på aspergerboenden, men jag vet att det finns, och jag har i alla fall blivit lovad att få komma till ett!

Debbido skrev:Det där med ett aspergerboende är jag intresserad av. Tacksam för uppslag!

Om ngn missat det finns en s k verksamhetsdatabas på föreningen autisms hemsida: http://www.stockholm.autism.se där vissa verksamheter i sthlms län för personer med AS respektive autism finns utlagda ( t ex boenden, skolor, dagliga verksamheter). Autismföreningens lokala föreningar kanske har ngt liknande på sina hemsidor?

Hej!

Skänker dig en tanke, MsTibbs. Har inte kunnat läsa förut på grund av datorstrul. Hoppas du mår bättre snart och får komma hem.

Hälsningar

Lilla Gumman

KrigarSjäl skrev:Att allt ska vara så jävla fyrkantigt...tro fan det när ett gäng verklighetsfrånvända korridorbyråkrater styr landet! Det börjar fan bli dags att skjuta av i konferensrummen...

Ja du, här är vi för ovanlighetens skull nästan överens. Fast vi kan väl skjuta i taket bara? Gillar inte blod.

Men annars - det demokratiska systemet fungerar inte längre i Sverige. Typ: Regeringen fattar beslut om satsning på psykiatrin via Miltonpengar. Min region beslutar sig för att halvera psykiatrins slutenvårdsplatser.
Folkhälsoministern proklamerar en nollvision för självmord. Regionen planer angående radikal nedskärning står kvar.

Alltså - är det här demokrati? Är det inte en massa småpåvar överallt som styr efter sitt tycke? Regeringens ordmaskiner står på och sprutar ut lugnande löften över befolkningen. Löften som inte följs upp på lokal nivå för "det finns inga pengar" ju. Propagande från regeringens håll. Maktlöshet hos befolkningen.

Befolkningen här i väst har rest sig som en man, gått i demonstrationståg, skrivit och härjat för att motverka avlösningen av sjukhuset, MEN DET HAR VARIT HELT MENINGSLÖST för att politikerna skiter totalt i vad befolkningen tycker. De är upptagna med att leka och spela monopol med sjukhusen här nere..

Hoppas jag får ett snack med "min" journalist den här veckan, så jag får klaga min nöd offentligt. Fast, jag vet att det inte kommer att få politikernas stenhjärnan att krackelsera det allra minsta.

Jag är nervös nå så in i h-e, kanske eller kanske inte blir jag utskriven idag, beroende delvis på om kanske eller kanske inte jag ska på läklkarsamtal om en timme, himla ovisshet...! Jag har bett om en Atarax men inte blivit märkbart lugnare av den idag inte... usch... *rysa*

Illamående igen, snurrig, ingen tidsuppfattning längre än att jag är rent teoretiskt medveten om att det blir lunch såsmåningom förmodligen... första dagen sa de att de skulle vara aspergervänliga. Knepigt, med tanka på att jag inte ens vet vilken dag som en så relevant sak som läkarbesök sker på. Jag försökte springa på stan i förrgår men det var allt för kaosartat, för många intryck, uschyamejen och jag som gillar att "vara osynlig bland folk på stan" annars...

Jag skriver så mycket att jag slängt flera stycken pennor redan... när jag "måste" skriva, då vet ni ungefär hur "rofylld" (ironi) jag känner mig...

Debbido skrev:Efter några skärningar började jag ta fram röd färg och måla mig med den I STÄLLET för att skära mig. Jag kunde gå på rejält med röd, vattenlöslig färg på kroppen. Försökte lura mig själv, och det lyckades!

Försökte bli inlagd förra året när jag visste att jag inte orkade leva en dag till. Trots alla mina argument och ett stort sammanbrott i läkarrummet så vägrades jag inläggning ändå. Det är kört här, i västra Götaland. Nu ska de halvera slutenvårdsplatserna och dra ned tiden till en vecka. Det blir mest tvångsvård för psykoser. Är körd m a o.

Ajfan, är det som gäller nu/här också? då kanske de lade vikt vid mina (om än väldigt sällsynta) tex spindlar ändå? Eller kombinationen, eller.... f-n vad jag vill läsa min journal!!! Jag fattar ingenting, det finns ingen som helst logik här, som jag ännu begripit mig på iaf...

Men jag skall skaffa en röd penna... *hoppas det inte är smärtan jag behöver*

KrigarSjäl skrev:Att allt ska vara så jävla fyrkantigt...tro fan det när ett gäng verklighetsfrånvända korridorbyråkrater styr landet! Det börjar fan bli dags att skjuta av i konferensrummen...

Hade alla andra varit fyrkantiga PÅ MITT SÄTT, hade det inte vari nå problem, NTSarna är bara fyrkantiga på fel och otroligt krångligt sätt...

Pratat med läkaren nu, ska sannolikt bli utskriven torsdag (om jag tolkat kroppsspråk och sånt på rätt sätt). Passar iofs bra, eftersom det är aspergermöte (Theory of mind, central coherens, exekutiva funktioner) på habiliteringen då...

MsTibbsjag läser det du skriver och förstår precis hur du känner det (om det nu hjälper?).

Jag har som sagt inte förmånen att få bli inlagd hur dåligt jag än mår eftersom jag inte hallucinerar
Men har kommit in några gånger via ambulansintaget, den säkraste vägen, för överdos eller svimning.

Vet hur det är med psyk: väntan på att få ett inskrivningssamtal, väntan på övriga samtal (förekommer knppast här) samt väntan på vårdplanering före utskrivning (som inte blir av) och väntan på vetskap om när man blir utskriven, vilket jag vanligtvis inte vill bli. Kämpar emot ensamheten in i det längsta.

En gång ville de kasta ut mig fast utlovad vårdplanering inte blev av. Jag vägrade. Det var ju SAGT att det skulle vara en vårdplanering FÖRST och jag är aspergare och tar folk på orden. Hur understår de säga att bryta sitt löfte!!!

De gav mig lättare örfilar, för att få igång adrenalinet, för att jag skulle komma på benen. Kollapsade utanför dörren p g a ångest. En vän fick komma och stoppa in mig i en taxi och ta hem mig. Sånt hoppas jag inte händer någon annanstans?

Den nuvarande psykvården kan inte ge oss aspergare den förutsägbarhet och trygghet vi behöver...tyvärr.

Har de ställt in dig på nya mediciner? Det brukar vara det de siktar in sig på.

Från mig till dig: Jag sänder dig ljus och medkänsla!

hoppas att ni har bra lukt och ljud-isolering dära du är nu..

för hemma hoss mig på gruppboendet så cirkulerar all lukt endast runt i hela huset tyvär. så man måste vädra som fan och hålla på.

Tror fan att luft uppsuget (fläkten) i från deras spis dära ute går rakt in i min lägenhet för vissa dagar näre de lagar matt dära ute i köket så stinker det skit hära inne i min lägenhet så fruktansvärt mycket att man håller på att spy av äckelhet.
typ spy galla och slem och så i från lungorna för det luktar verkligen pest,skit och gammal spya det rakt av..

jag har ej känsligt lukt sinne eller något men faan vad det luktar död råtta
och det tar på psyket som fan det också av bara helvete..

den personen som kom på gruppboende måste stjälv vara väldigt sjuk i skallen.

Du manne, jag tror inte att de har egna spisar eller ens egna kök på psyk.