Hej

Jag har under några år funderat på om jag kan ha Aspergers syndrom. Jag fick min ADHD-diagnos som 29-åring och när jag av en slump råkade på en text om Aspergers syndrom så började mina misstankar. Jag har tagit upp det med två olika läkare vid vuxenpsykiatrin. Båda säger att jag inte kan ha det p.g.a min förmåga att kommunicera, osv, osv. Jag vänder mig därför till er som faktiskt lever med det och som helt klart har erfarenhet.

Varför tror jag att jag har asperger?

Jo, jag har stora problem med dofter, extremt ljudkänslig, tvångssyndrom, jag måste få bestämma i vårt hem annars mår jag inte bra. Jag är en person som gärna delar in allting på något vis. Jag har listor på allt, mitt liv är i princip uppdelat i olika kategorier, vilka även finns nerskrivna. Jag har ganska annorlunda intressen också, som jag tror många skulle tycka var konstiga. Jag kan t.ex ladda ner olika tv-program för att sedan göra om dem till ljudfiler och lyssna i min iphone, kommer lättare igång med uppgifter här hemma då. Sen vill jag ha mycket egentid. Blir helt slut om jag umgåtts med folk en dag. Jag lär mig på ett helt annat sätt än de s.k "vaniliga" människorna. Jag har en klumpig motorik, har lite balanssvårigheter och tycker att vissa saker är helt oöverstigliga som andra bara gör.

Nu kommer vi till varför de direkt bojkottar denna diagnos på mig:

1. Jag läser av folk utan problem
2. Jag ser nästan lättare än andra hur folk mår, känner och reagerar. Jag ser direkt om någon inte vill prata längre, osv
3. Jag är duktig på att möta människor, får dem att vända om de är osäkra, mår dåligt eller liknande. Jag är alltså expert på människor. Däremot så kan jag ofta feltolka och har nog inte alltid förstått alla skämt. Jag är dock ganska duktig på ironi, som alla andra. Jag använder hela kroppsspråket och kan i princip kommunicera utan att prata, ja ni förstår nog hur jag menar.
4. Kan sätta mig in i andras situationer lätt, har stor empati och sympati
5. Kan föreställa mig saker
6. En god förmåga till fantasi osv

Nu undrar jag därför: Finns det någon här som är som jag som klarar allt det där, men som ändå har diagnosen?

Kan jag ha det ändå?
Jätte tacksam för svar

Det låter tveksamt att du skulle ha autism eller Asperger. Aspergers huvudproblem är ju just det sociala. Däremot kanske du har något som är relaterat till tvång, t ex OCD eller Obsessive Compulsive Personality Disorder. Men ta inte mitt ord som nån form av expertuttalande, jag vet ju bara vad du skrivit om dig själv.

Från början förknippades Asperger enbart med bristande förmåga till social interaktion, men det har ju visat sig att ett antal andra saker är intimt förknippade med typiska Aspisar varav flera räknar du upp.

Papayan skrev:1. Jag läser av folk utan problem
2. Jag ser nästan lättare än andra hur folk mår, känner och reagerar. Jag ser direkt om någon inte vill prata längre, osv
[...]
Jag använder hela kroppsspråket och kan i princip kommunicera utan att prata, ja ni förstår nog hur jag menar.

I din lista är det endast dessa som inte helt passar in på mig, även om jag ofta (men inte alltid) kan läsa av folk (och jag har fått en diagnos efter en väl utförd utredning). Mitt kroppsspråk är tydligen ganska värdelöst eftersom flera har tolkat mig som arg när jag är glad eller nöjd.

Jag anser att endast en kompetent utredning kan avgöra om du har diagnosen AS eller ej (du bör alltså begära en utredning, många läkare sitter på gamla kunskaper), men flera av de andra problemen du har är vanligt hos aspisar.

Glömde ju något viktigt också! Jag äter gärna samma mat varje dag, tycker illa om när vi har folk här hemma, tycker det är jobbigt med förändringar

Jag tror inte att du har Asperger.

Hur funkar det att studera? Jobba? Leva familjeliv?

Papayan skrev:Glömde ju något viktigt också! Jag äter gärna samma mat varje dag, tycker illa om när vi har folk här hemma, tycker det är jobbigt med förändringar

Begär en utredning, vill inte de läkare du pratat med gå med på det, byt läkare!

En massa inlägg kom emellan. Nåja.

Jag är mer tveksam än Fruktkakan. Det beror på så mycket som inte syns i skrift. Det kan också bero på hur man har fått eller skaffat de här förmågorna som tycks tala mot Asperger, hur man kan hantera dem och vad de kostar en.

Det finns aspergare som i grunden är både känsligare och mer empatiska än de flesta men för den skull kan behöva lära in sociala koder och strategier för att skydda sig själva innan de kan ha någon större glädje av det. Det finns aspergare som har för mycket fantasi snarare än för litet. Många på de "funktionsnivåer" som håller till härinne klarar skämt och ironi alldeles utmärkt, det där är enbart löjligt (och oansvarigt av folk i maktställningar) att frånkänna oss generellt.

Det finns aspergare som är mer psykologiskt skarpsinniga än de absolut flesta, och säkert kan samma sak gälla sociala koder. För där finns fördelar, för den som orkar utnyttja dem, av att tvingas reflektera och lära in saker medvetet, kanske (i vissa fall) också av att ha fått skit och tvingats lära känna livet från den sidan.

Det finns också gott om läkare som har en gammaldags bild av aspergare som någon sorts robotlika varelser. Det har vi sett i fler trådar härinne. Det finns gott om folk (även läkare) som tror de kan bedöma folk från deras beteende, men i själva verket ser skäligen ytligt och nog lätt kan gå på saker en aspergare med stor möda har lärt in som "äkta".

Är man kvinna kan man ha extra skäl att se upp. Kvinnor med Asperger lär ofta funka bättre än schablonbilden just på det sociala, och de är av hävd en osynlig grupp (här som på andra håll). Länge ansågs att kvinnor i stort sett inte ens kunde ha Asperger, och utbildningen hos många i vården är från den tiden.

Så jag vågar inte säga något bestämt.

Fast väljer du att utreda dig kan det vara klokt att ta ordentligt med referenser på utredarna, så att du inte råkar ut för några med föråldrad kunskap eller med i praktiken egna diagnoskriterier som är snävare än de officiella.

Hm, ja, inte helt lätt! Jag är kvinna Kan säkert vara ännu svårare då. Det känns faktiskt som om jag har fått lära mig genom åren, att fungera med folk. Om man tittar på när jag var liten så var jag totalt kall, ingen empati, ingen sympati, jo jag tyckte om mina föräldrar och mina husdjur, men andra barn kunde jag behandla hur som, jag var ofta i slagsmål och skulle alltid bestämma, förstod inga skämt och blev även mobbad från och till från klass 1-9. Idag är jag dock helt annorlunda. Jag har dock fortfarande svårt med att visa känslor, hatar rollspel känns bara löjligt

kan jag kräva en aspergerutredning? Har man rätt till det?

Papayan skrev:Hm, ja, inte helt lätt! Jag är kvinna Kan säkert vara ännu svårare då. Det känns faktiskt som om jag har fått lära mig genom åren, att fungera med folk. Om man tittar på när jag var liten så var jag totalt kall, ingen empati, ingen sympati, jo jag tyckte om mina föräldrar och mina husdjur, men andra barn kunde jag behandla hur som, jag var ofta i slagsmål och skulle alltid bestämma, förstod inga skämt och blev även mobbad från och till från klass 1-9. Idag är jag dock helt annorlunda. Jag har dock fortfarande svårt med att visa känslor, hatar rollspel känns bara löjligt

Det där låter ju som att det kan vara den långsamma utveckling många av oss aspergare har genomgått: man var mycket mer funktionshindrad som barn och har utvecklats till nästan till förväxling "NT-lik" i många sammanhang – kanske rentav bättre i en del avseenden, och kanske då för att man har tvingats till det – men det har gått långsammare än vad det "ska", och i andra sammanhang eller avseenden kan man fortfarande vara ungefär lika "aspig". Man kanske också har påtagligt mindre energireserver och större återhämtningsbehov än de flesta.

Men det där krävs det då en bedömare som har en modern och flexibel inställning för att genomskåda, och för att ställa rätt frågor om i en utredning. Den som bara ser ytligt eller som har sina aspergerkällor från den tid då nästan all forskning gällde unga pojkar missar sannolikt en sådan aspergare.

Papayan skrev:kan jag kräva en aspergerutredning? Har man rätt till det?

Byråkratin hoppas jag andra kan bidra med. Den har jag svårt för. Man kan i varje fall skriva en egenremiss, har jag för mig, om man inte kan övertyga sin husläkare eller vad man har. (Googlar man på ordet får man upp en del info.)

Jag kände mig bara tvungen att bli medlem för att besvara denna fråga då jag är exakt likadan som du beskriver dig.

Jag har blivit utredd av ett specialteam och fått förklaringar på många frågor jag haft.

1. Har god social förmåga
2. Har även mycket god förståelse för andras känslor
3. Läser av ansiktsuttryck och kroppsspråk mycket enkelt

Jag har fått diagnosen Aspergers, add, tourettes, generell ångestsyndrom
Förklaringen på varför jag ändå passar in i mallen för Aspergers är att jag agerar korrekt socialt genom att använda logikcentrat. Därför lär jag mig att verka "normal" fast det egentligen inte är så. Jag tror att du kan fungera på samma sätt, använder logik för att lösa de vanliga problemen en aspie har.

Med vänlig hälsning, Linus

För att öht kunna begära en utredning ska du ha uttalade problem som du tror orsakas av en autismspektrastörning, man har inte rätt att bli utredd bara för att man tycker att man uppfyller kriterierna om dessa inte leder till problem i livet. Det är enligt vad jag förstår lite av grunden för all diagnostisering, annars är man nog tillräckligt "normal" för att inte uppfylla kriterierna i vilket fall.

Själv fick jag bedömningen "starka drag av asperger" vid min utredning för ett år sedan, att jag inte fick en fullständig diagnos tror jag beror på att jag är kvinna och att det i min barndom inte funnits de uttalade problem som man stereotypt förknippar med aspergerpojkar. Men, men, jag ser mig ändå som att jag har en autismstörning eftersom jag i vilket fall IDAG har problem som platsar inom diagnosen. Autism är ju inget som dyker upp med åren heller direkt...

Jag hoppas att om du tycker att du har problem pga autismproblematik får en bra utredning för detta!

Jag tror man definitivt kan ha en aspig personlighetstyp men vara socialt haj. Eftersom det handlar om människor och hjärnan tror jag det finns ett oändligt spektrum av typer. Jag gör min utredning nu, så jag vet inte var jag hamnar. Jag vet bara att just nu får man bara diagnos om det hindrar en tillräckligt i livet.

Jag är 43 och har hittat så många sätt och verktyg för att komma runt mitt sociala 'hinder' att jag kanske inte ens får diagnos. Däremot vet jag att jag är full blown aspie egentligen, kanske bara inte kliniskt i Sverige i år.

Mina största hinder är igångsättningsproblem, språkligt och infotvång, närhetsproblem och social ångest och stress. Däremot är jag hyggligt social... eller kan spela det.

Kan eller inte kan ha är en fråga svår att bemästra via ytlig information.

Du KAN vara totalt insiktslös och i själva verket missförstå nästa varje social situation, men p g a insiktslöshet varken erkänna eller ens uppmärksamma ett befintligt problem. I sådana fall är det inte helt orimligt att misstänka AS.

Så långt som empati kommer så är det ingen fråga du egentligen behöver tänka särskilt mycket på.

Jag kan känna av om jag är påträngande eller besvärlig. Det känns inom mig att något inte står rätt till i situationen, men jag kan ha vissa svårigheter att lista ut det på egen hand innan det har hänt - vilket ofta leder till att jag frågar om jag är besvärlig. Hehe. Det låter konstigare än vad det är, jag brukar oftast fråga med en "touch" av kunglig artighet.

Jag ser inte ofta något av det du beskriver, men jag känner av det. Jag upplever en sensation av lätt obehag när något är fel och kan då helt smita undan. Om jag t ex pratar och några börja prata högt för att överrösta mig så går jag därifrån. Dels förödmjukande, men också p g a att jag känner av trivseln upphört hos samtliga parter. Svårt att beskriva hur jag menar, men det finns säkerligen någon som kan relatera.

För att ändå spika fast det självklara problemet med AS så är som många skriver det sociala. Du borde ha en varierande grad av olika sociala svårigheter för att diagnosen ska göra dig väl, men är du ändå intresserad och vill veta så är det helt klart att du ska försöka finna ett svar genom utredning och samtal med välutbildade inom ämnet.

Jag hade väldigt liten koll på läget när jag fick min diagnos. Psykologen frågade om jag hört talas om det och jag sa att jag läst ytterst lite, men fick rekommendationen att besöka detta forumet. Det är mest i efterhand som jag förstått att jag med ganska stor sannolikhet är behörig inom ASD, AS i synnerhet.

Papayan skrev:kan jag kräva en aspergerutredning? Har man rätt till det?

Ja om man har problem som tyder på att det skulle vara aspergers. På det du berättar får jag inga tankar om att du skulle ha aspergers.

Jag är "ytligt" social i vissa sammanhang men när jag måste vara mig själv så är det svårt för mig att klara av den sociala biten, jag behöver en roll att luta mig mot (är lärare). Har inga kompisar, enbart bekanta och arbetskollegor. Har AS.

Så det jag blir nyfiken på är, Papayan, HUR är du social? I alla sammanhang eller bara i vissa? Och har du varit social hela livet eller har du lärt dig att vara social allt eftersom du mognat?

Man kan absolut vara socialt mogen.och ha AS.
Jag jar en tydligt aspig personlighet, men är.väldigt lättpratad i ytliga situationer, och folk.uppfattar mig som öppen och trevlig.
Men jag har inga nära vänner och missuppfattar sociala signaler.

Colmania skrev:
1. Har god social förmåga
2. Har även mycket god förståelse för andras känslor
3. Läser av ansiktsuttryck och kroppsspråk mycket enkelt

Jag har fått diagnosen Aspergers, add, tourettes, generell ångestsyndrom
Förklaringen på varför jag ändå passar in i mallen för Aspergers är att jag agerar korrekt socialt genom att använda logikcentrat. Därför lär jag mig att verka "normal" fast det egentligen inte är så. Jag tror att du kan fungera på samma sätt, använder logik för att lösa de vanliga problemen en aspie har.

Alltså på fullt allvar kan man göra på något annat sätt än att använda logikcentrat? Menar ni att människor utan AS eller autismspektrumtillstånd på något magiskt sätt förstår andras icke-verbala kommunikation? Ungefär lika automatiskt som nu när jag andas? Jag behöver ju inte använda mitt logikcentrum (kognitiv förmåga) för att andas såklart men nu blev jag nyfiken över det frågeställaren skrev. Jag fattar vad folk menar, jag brukar ofta missa ironi dock men jag måste ju tänka över vad de vill kommunicera och det brukar jag oftast lista ut. Vet inte var jag vill komma blev bara lite paff när jag började tänka på att man kunde göra på ett annant sätt som känns lika främmande som att vissa arter ser ultraviolett ljus eller nåt sånt, jag menar jag kan ju inte ens föreställa mig hur det "känns".

Papayan skrev:
Nu undrar jag därför: Finns det någon här som är som jag som klarar allt det där, men som ändå har diagnosen?

Kan jag ha det ändå?
Jätte tacksam för svar

Ja, jag klarar allt du nämnde och har diagnos. Ja, du kan ha aspergers "ändå". Betyder det att du faktiskt har det? Det kan jag inte uttala mig om. Det jag kan säga är att du inte ska godta ett avfärdande av AS-diagnos gjord på de nämnda egenskaperna utan, vid behov, faktiskt få en fullgod utredning.

För mig är det som det Zombie är inne på. Min sociala förmåga och min förmåga att läsa människor har haft ett pris - ett tämligen högt sådant. Jag brände ut mig totalt vid 25 års ålder och lyckades haverera mig så till den milda grad att jag inte kommer att läka ihop som folk. Men, som sagt, de egenskaper du nämnde bör inte utesluta en AS-diagnos.

F.ö bör nämnas att flickor/kvinnor med AS ofta har lättare att smälta in i den "vanliga" världen eftersom de tenderar att kopiera/härma/ta sig an en personlighet av någon jämnårig i sin närhet i mycket högre grad än pojkar/män.

Jag har Asperger Syndrom och anser inte mig ha så jättestora problem med det sociala. Det finns andra kriterier som gör att man kan få diagnosen ändå. Det är inte enbart det sociala man ska ha problem med för diagnosen. Själv har jag svåra problem med igångsättningen av mig själv i stället vilket oxå ligger under kriterierna för Asperger.Man kan inte stirra sig blind på det som står i den där listan på olika symtom. Det handlar mer om individen och vilka problem den anser sig ha.

Personligen ser jag nog ut att fungera som de flesta gör. Vilket har att göra med uppfostran till stor del. Sen som det har påpekats här förr, så är det en stor skillnad mellan att intuitivt kunna läsa av folk och logiskt deducera fram det, något som med träning kan gå relativt snabbt.

En terapeut jag hade sa: "Tänk efter hur du skulle ha varit om du inte lärt dig det du faktiskt har lärt dig."

Sedan finns det saker som kompenserar, som stabil uppfostran, andra personlighets drag och miljön runtomkring. En av anledningarna till varför jag aldrig kommer att få en ADHD diagnos på papper men har det i realiteten. Detta endast på grund av hur diagnoskriterierna ser ut i ICD-10 för tillfället.

Men, nu handlade det inte om mig så tillbaka till ämnet. Är du osäker tycker jag absolut att du ska jobba för att få en utredning. Beror lite på vad du bor och vad du har för läkare hur enkelt/svårt det kan komma att bli. Kan vara värt att mentalt förberedda sig att man kan få slita för det en del.

Papayan skrev:1. Jag läser av folk utan problem
2. Jag ser nästan lättare än andra hur folk mår, känner och reagerar. Jag ser direkt om någon inte vill prata längre, osv
3. Jag är duktig på att möta människor, får dem att vända om de är osäkra, mår dåligt eller liknande. Jag är alltså expert på människor. Däremot så kan jag ofta feltolka och har nog inte alltid förstått alla skämt. Jag är dock ganska duktig på ironi, som alla andra. Jag använder hela kroppsspråket och kan i princip kommunicera utan att prata, ja ni förstår nog hur jag menar.
4. Kan sätta mig in i andras situationer lätt, har stor empati och sympati
5. Kan föreställa mig saker
6. En god förmåga till fantasi osv

5. och 6. säger inget om huruvida du har asperger eller inte. 1-4 säger att du troligen inte har det. Att du är intryckskänslig kan bero på något annat än asperger, till exempel att du helt enkelt är en HSP (Hyper Sensitive Person) vilket verkar vara betydligt troligare. Det är heller inte ett krav för aspergare att vara det även om det är vanligt. Att du behöver egentid kan bero på att du är intryckskänslig. Att du behöver bestämma har inte heller något med asperger att göra. Det där med listor är inte heller speciellt övertygande då exempelvis min syster som definitivt inte är i närheten av asperger älskar listor medan jag själv är betydligt mer oorganiserad. Så av det du skrivit ser man inte mycket spår av asperger.