alexnordh skrev:jobb är alltid psykiskt bättre än bidrag, om det så handlar om att plocka löv med griptång i en park.

Grov generallisering som används även av riksdagsledamöter.

alexnordh skrev:
Sammanfattningsvis: jobb är alltid psykiskt bättre än bidrag, om det så handlar om att plocka löv med griptång i en park.

D beror nog på HUR dåligt man mår, HUR sjuk man är. I mitt fall är det mina långa o många återkommande sjukhusvistelser som sätter gränser. Men inte sålänge till hoppas jag - jag jobbar på att känna mina egna gränser..

alexnordh skrev:Beträffande aspergers och arbetsmarknaden finns det mycket "spjärna emot" här på forumet anser jag. Själv har jag varit sjukskriven i 5 år och under en tid varit så under isen att jag var tvungen "bli hemma-son" igen, dvs sängen i gamla pojkrummet. Nu har jag en utredningsgång som kommer ge mig någon form av anpassat arbete. Det är jag tacksam för, då INGEN i längden mår bra av att gå hemma på "allmosor" från staten. Till min bild hör också en skittung social bakrund med hela skalan av alkohol, misär, jobbigt ensamt ångest. På ett anpassat arbete känner jag att det kommer finnas svängrum och förståelse för min problematik.

Sammanfattningsvis: jobb är alltid psykiskt bättre än bidrag, om det så handlar om att plocka löv med griptång i en park.

Sånt där är alltid djupt personligt.

Jag har också en skittung bakgrund, dessutom på ett aspigt sätt som inte stämmer med normen för "tunga" bakgrunder, och för mig på den tiden jag var arbetsför skulle det nog ha varit tråkdöden att plocka löv i park. Eller sortera skruvar – ett annat muppjobb som lär vara omtyckt (av arbetsgivarna). Jag skulle snart inte ha kunnat fortsätta. Inte av högfärd eller andra psykiska motstånd, utan för att jag rent faktiskt inte hade tålt det. Jag var också fullt kapabel att ha roligare på egen hand. Vilket inte innebär att jag inte hade föredragit att ha det uthärdligt roligt och samtidigt göra nytta och få lön för det.

Ungefär så funkar många av oss (och en del andra), och det är tydligen en svår nöt att knäcka för många som inte gör det. Upplagt för att tro att vi är lata och arbetsskygga och för pimpinetta för att äta skit som andra minsann måste äta varje dag. Blir inte heller bättre av att många sådana oförståare sitter på mäktiga poster, som sagt.

Muppjobb är knappast utvecklande om man ligger seriöst över medel IQ heller.

plåtmonster skrev:Muppjobb är knappast utvecklande om man ligger seriöst över medel IQ heller.

Nej. Och ger säkert inte den bästa förräntningen på samhällets _humankapital_.

De som är arbetslösa är visst förbjudna att plugga. Snacka om ineffektivitet..
Utbildning ökar jobbchanserna brukar det ju heta..

Ja, de hycklar så det är inte klokt. Men det är tydligen bra för att bli återvald. På kort sikt mer pengar till de rika tämligen långt ner på skalan och allt det där.

Och ingen vill ju ändå anställa dem som är det minsta udda. Men den kostnaden löser sig kanske med bättre fosterdiagnostik och sådant.

På lång sikt motverkar sådan dagordning utveckling i egentlig betydelse. Vilket vi ser konsekvenserna av dagligen.

plåtmonster skrev:Muppjobb är knappast utvecklande om man ligger seriöst över medel IQ heller.

Jag fixar inte muppjobb, jag behöver använda huvudet för att jobba, annars börjar jag antingen tänka på fel saker eller så överjobbar jag för att aktivera huvudet.

Jag mår definitivt mycket bättre av att vara arbetslös än att ha jobb som driver mig till vansinne.

plåtmonster skrev:De som är arbetslösa är visst förbjudna att plugga. Snacka om ineffektivitet..

Tvättäkta vansinne!

Jag gjorde karriär nedåt pga min somatiska sjukdom. Till sist stod jag där och la papper i kuvert timme efter timme. Klockan slutade gå. Tiden stod still. Jag blev GALEN! och gick hem, sjukskrev mig och har sedan dessa haft sjukpension.

Min son blir också djupt deprimerad om han utsätts för muppjobb.

Vissa människor knäcks av monotoni - så är det bara.
.................

Att Sverige slår ut aspergare är ett nationellt självmord - det är ju begåvningsreserven de dumpar. LAGOM är bäst, säger de. NORMALITET viktigare är allt annat. Vi accepterar inte avvikare - även om de är bättre än medel. Vi vill bara ha medelmåttor!

Det här landet är sjukt!

Träffade ett geni här om dagen. Han använde sin överintelligens till att hjälpa utsatta grupper. Då gick någon till angrepp och skrek: "DU HAR ASPERGER! Det kan jag se på dig!"

Att han mer eller mindre är ett helgon och skyhögt över medelmåttorna på alla plan verkar inte värderas högt av omgivningen som i stället förtalar och mobbar. Jag blir så trött på den här fascistiska attityden! Vart är vi på väg? Detta liknar judeutrotningen. Asperger-ADHD-utrotning.

Hej, tänker bara fylla i med att jag har blivit utförsäkrad. JIPPIE!
Förstår mig inte på detta sjuka samhälle

Miche skrev:

plåtmonster skrev:De som är arbetslösa är visst förbjudna att plugga. Snacka om ineffektivitet..

Tvättäkta vansinne!

+1 Man kan inte ursäkta sitt latmaskande med att man inte får jobb som passar om man inte ens försöker utbilda sig.

Miche skrev:

plåtmonster skrev:Muppjobb är knappast utvecklande om man ligger seriöst över medel IQ heller.

Jag fixar inte muppjobb, jag behöver använda huvudet för att jobba, annars börjar jag antingen tänka på fel saker eller så överjobbar jag för att aktivera huvudet.

Jag mår definitivt mycket bättre av att vara arbetslös än att ha jobb som driver mig till vansinne.

Varför ska sådana som har svårt för dessa muppjobb ha ett sådant när det finns dom som uppskattar dessa jobb och behöver det också. Då blir ju dom arbetslösa istället kanske. Oavsett diagnos så är det väl ändå frågan om rätt person på rätt plats.

Skulle vara väldigt intressant att jämföra antalet självförsörjande aspies i USA med antalet självförsörjande aspies i Sverige!

I USA finns en helt annan inställning till intensivträning av mindre barn med AS medan man i Sverige i princip inte gör ett skit för att barnen ska utvecklas utan lägger alla insatser på att anpassa istället. Vore väldigt intressant att veta om det gör någon synbar skillnad när sagda barn blivit vuxna.

Moderator Alien: Fortsatt diskussionen om intensivträning/beteendeterapi/ABA återfinns här: beteendeterapi-t11629.html

Ja, det är diskriminerande ( jag håller också med om misshandel ) till tusen, precis som Zombie säger. Först och främst måste dom ju ta bort minimilönerna i staterna, då kanske föräldrarna kan sätta annat i fokus. Då överlever dom ju ändå för det mesta.

Ta bort minimilönerna i USA? Där de som har otur redan måste ägna i stort sett hela sin vakna tid åt att dubbeljobba för så gott som ingenting och inte har råd med ordentlig mat eller bostad, sysselsättning åt barnen eller rent grundläggande hälsovård? (Läs t.ex. Barbara Ehrenreich.) Nej, det receptet får du allt förtydliga om det ens ska gå att förstå.

Det är ju helt sinnesjukt, minimilönen ligger på omkring 50 lappen i timmen. Det skulle vara guld värt för många företag att betala en svagsint anställd 2 dollar i timmen för lättare paketeringsjobb, arbeten inom jordbruket eller annat. Bygg upp enklare bostäder intill arbetsplatsen och ha ett storkök. Då gjorde dom rätt för sig också o slapp vara kontrollerade av staten.

Zombie skrev:Ta bort minimilönerna i USA? Där de som har otur redan måste ägna i stort sett hela sin vakna tid åt att dubbeljobba för så gott som ingenting och inte har råd med ordentlig mat eller bostad, sysselsättning åt barnen eller rent grundläggande hälsovård? (Läs t.ex. Barbara Ehrenreich.) Nej, det receptet får du allt förtydliga om det ens ska gå att förstå.

Sjukvård o barn kan man inte vänta sig av livet. I Sverige förresten har vi ju inte fri sjukvård, många vore friskare om sjukvården togs bort helt! Det skulle vara om man vinner på lotto i såfall man kan ha råd med tex. barn o sjukvård. Överlever gör man på nån enstaka tusing i månaden.

Tja, uttrycket Wrong Planet får en annan innebörd inför vissa världsbilder... orealistisk bild av hur folk och saker fungerar + ultralibertarianism (eller vad någon vill kalla det, namnet är inte poängen) => det får någon annan diskutera.

Ok, då säger vi så. Då är det ju endast bidrag som återstår eftersom ingen vill betala svagsinta några stora summor. Ev. så skulle man ju kunna socialisera ännu mer, och förbjuda vissa grupper att inneha specifika positioner i samhället. Tex. så kan vi ju lagstadga att det bara får vara autistiska som får ta monotona fabriksjobb. Det kommer nog snart ialla fall oavsett vad jag tycker, men just nu så är det mest skyldigheter som dom psykiskt sjuka får, det håller jag med om. Så visst, i rättvisans namn ( i socialismens namn ), så skulle man kunna lagstadga om detta med specifika jobb åt specifika grupper.

lars_britta skrev:
Sjukvård o barn kan man inte vänta sig av livet. I Sverige förresten har vi ju inte fri sjukvård, många vore friskare om sjukvården togs bort helt!

Tror jag förstår hur du menar o d ligger ngt i d. Iaf borde borde stora delar av sjukvården anta en mer "friskvårdsinriktad" prägel.

Zombie skrev:Jag skulle snart inte ha kunnat fortsätta. Inte av högfärd eller andra psykiska motstånd, utan för att jag rent faktiskt inte hade tålt det. Jag var också fullt kapabel att ha roligare på egen hand. Vilket inte innebär att jag inte hade föredragit att ha det uthärdligt roligt och samtidigt göra nytta och få lön för det.

Känner igen det och fungerar på liknande vis.
Ja, jag når tillslut en bortre tristessgräns på många jobb. Ofta timanställningar och jag har på så viss sluppit hotet om att fastna. Länge har plikttrogenheten, försörjningsplikten förhandlat med mig själv om att fördelarna, om än minimala med att kunna försörja sig på arbete hållit mig kvar. I slutändan räcker inte det. Den psykiska ohälsan tar ut sin rätt.

Halvtidsjobb fungerar just för att de ger dagen en struktur och under förutsättningar att jag verkligen fyller på med sånt som får mig att må bra och utvecklas. Om det fungerar bra med arbetsledare och någon arbetskamrat kan det räcka för att stanna ett tag. Då gäller det att verkligen motbalansera monotona uppgifter och fylla på med kreativitet, människor jag mår bra av, motion och självvald ensamhet. Det är när jag slutar att fylla på som ett sådant arbete blir skadligt i längden.

I framtiden kommer jag använda den kunskap jag har om mig själv och informera kommande arbetsgivare om diagnos på ett omärkligt sätt, genom att berätta om vilka kvaliteter som har profilerats och skärpts hos mig - TACK VARE MIN AS-PERSONLIGHET. Men med realism berätta om svårigheter med stress och andra baksidor.

Om en arbetsgivare inte kan ta det - då har de bara sorterat bort sig själva som olämpliga och dysfunktionella. Tänk på det!

Samma "nyhet" igen:

Metro 2013-06-04 skrev:Allt fler unga får aktivitetsersättning – något som kan beskrivas som det första steget på väg mot att förtidspensioneras.

Omkring 5 000 personer i åldersgruppen 19–29 beviljades aktivitetsersättning 2011 på grund av psykisk funktionsnedsättning.

Antalet har femfaldigats på bara åtta år.

–  Unga i Sverige mår psykiskt dåligt. Det är inte alls så i våra grannländer, säger barn- och ungdomsläkaren Sven Bremberg, docent på Statens folkhälsoinstitut.

–  Tanken med aktivitetsersättning är att det inte ska vara livslångt, men i praktiken är möjligheterna att komma ut i arbetslivet begränsade, säger han och beskriver hur unga slussas från socialtjänst till arbetsförmedling och vidare till skolan och sedan tillbaka till socialtjänsten.

De flesta har inte gymnasieutbildning.

Allt fler lågutbildade, långtidssjukskrivna, äldre och utrikesfödda söker jobb. Samtidigt lyckas allt färre lämna Arbetsförmedlingen, enligt en färsk rapport.

240 000. Så många personer i dessa grupper var i april månad registrerade som arbetssökande.

90 000. Med så många personer har de utsatta grupperna ökat sedan början av 2004.

160 000. Antalet övriga arbetssökande, som inte tillhör någon av de utsatta grupperna, har under samma period legat i princip stilla.

Källa: Arbetsförmedlingen