Nu är det kvantifierat svart på vitt:

SVT: Feta har fem gånger svårare att få jobb

Arbetsgivare väljer bort arbetssökande som är äldre, överviktiga, mycket sjukfrånvarande, har icke-europeiskt ursprung, tillhör religiösa minoriteter eller har flera barn. Det visar en ny rapport.

Ursprungskälla: Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU)

Fler:
Arbetet: Gamla och feta nekas jobb

Arbetsgivare sorterar bort judar, muslimer, icke-européer, överviktiga, 55-plussare och arbetssökande som har flera barn eller har varit sjuka mycket. Det är slutsatsen i en ny rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.

Ja, det är det jag alltid har sagt. Ständigt får arbetssökande veta att de ska skärpa sig; de får inte vara så lata, kräsna och inflexibla att de inte söker alla jobb och är beredda att flytta på sig. Men arbetsgivarna behöver inte ändra på sig, de får tydligen sökande ändå.

Kanske af kan kräva att arbetssökande bantar?

Att arbetgivarna väljer bort överviktiga, äldre, sjukliga och de med många barn är förstås rationellt: de vill inte riskera för mkt sjukfrånvaro el VAB.

Men att de väljer bort icke-europeiska och de med "fel" religion beror enbart på fördomar. Och varför de skulle välja bort judar fattar jag inte, är de verkligen så antisemitiska idag? Och hur vet man att någon är jude, det syns väl inte utanpå.

Onekligen glömde de bort: människor som saknar gymnasieutbildning.

Helt absurt dock att någon skulle vara mindre kompetent (rent intellektuellt) bara på grund av de anledningar de nämner i artikeln.

Nihilith skrev:Helt absurt dock att någon skulle vara mindre kompetent (rent intellektuellt) bara på grund av de anledningar de nämner i artikeln.

nej, men de är generellt mer sjuka eller har svårare för språket och kulturen. det är inte diskriminering, det är att välja den som sannolikt kommer göra störst nytta för företaget.

De som kommit hit som vuxna kan ha svårt med språket, men knappast de som vuxit upp här och som kan ha avlagt svensk högskoleexamen. Det finns tidigare undersökningar som visat på att sökande med "konstiga namn" och "utländskt utseende" väljs bort, oavsett vilken kompetens de har. Det drabbar t o m adoptivbarn, som ju inte känner till någon annan kultur än den majoritetssvenska.

Men polacker och balter har inga problem att hitta jobb här i landet, trots minst sagt konstiga namn

Huggorm skrev:Men polacker och balter har inga problem att hitta jobb här i landet, trots minst sagt konstiga namn

Det är väll bara för att dom kräver väldigt låga löner under gällande kollektivavtal? Känns som lönedumpning för arbetare här i Sverige.

Fenren skrev:

Nihilith skrev:Helt absurt dock att någon skulle vara mindre kompetent (rent intellektuellt) bara på grund av de anledningar de nämner i artikeln.

nej, men de är generellt mer sjuka eller har svårare för språket och kulturen. det är inte diskriminering, det är att välja den som sannolikt kommer göra störst nytta för företaget.

Fast bara för att man har varit sjukfrånvarande mycket behöver inte det nödvändigtvis betyda att man är det i dag. Står dock inte vilka jobb det gäller och det kan ha viss relevans.

När jag bodde i England vet jag att man varit (det är några år sedan sist) ganska duktig på att slussa ut folk i arbetslivet så länge de hade kompetens och vilja. Språket och resten tog man under tiden.

Exempel: I England hade jag inga problem att få jobb. I Sverige kunde jag inte få jobb trots branscherfarenhet. Fick reda på att jobbet gått till någon med gymnasieutbildning utan erfarenhet och att jag valdes bort på grund av brist på gymnasieutbildning. Nu vet jag att det inte var det artiklarna berörde men att tro att arbetsgivare inte diskriminerar på grund av x, y och z anser jag vara naivt.

Vet att det var ett reportage om hur hyresvärdar i Göteborg systematiskt valde bort de med utländskt efternamn. Kan dock inte svara för hur det är i dag (men det skulle förvåna mig om det förändrats speciellt mycket).

slackern skrev:

Huggorm skrev:Men polacker och balter har inga problem att hitta jobb här i landet, trots minst sagt konstiga namn

Det är väll bara för att dom kräver väldigt låga löner under gällande kollektivavtal? Känns som lönedumpning för arbetare här i Sverige.

Och då anställs de väl också i vissa branscher, där man är van vid vissa utlänningar. För de är ju också ljushyllta nordeuropéer. Och med lönedumpning och i rätt bransch duger till och med filippinskor, som bekant. (Ja, det var menat som sarkasm.)

************************************************

Instämmer i Nihiliths poänger och blir också nyfiken på närmare hur de gjorde i England. Något att lära? Därifrån har jag på länge mest bara hört om ny"liberalism" med åtföljande (ytterligare) ökande klassklyftor och i sin tur åtföljande hat och våld.

************************************************

Hade varit ännu intressantare om de också hade tagit med könsurvalet i förhållande till traditionen för respektive jobb.

När varje arbetsgivare har hundratals aspiranter att välja mellan är det klart att de sorterar hänsynslöst. Är man invandrare är risken att man inte riktigt kan språket, eller att det blir problem på grund av kulturkrockar. Klart man blir bortvald direkt då, när det finns så många andra att välja mellan. Och samma med alla andra nackdelar, övervikt, hög frånvaro osv. Enda sättet att komma tillrätta med detta är att får ner arbetslösheten så arbetsgivarna inte får lika många att välja mellan. Samtidigt bör de arbetssökande se till att göra sig anställningsbara. Lär dig språket, gå någon kurs, banta.

Och varför alltid bara kräva saker av arbetssäljarna, aldrig av arbetsköparna? Ja, jag vet, "internationell konkurrens" och så vidare. Men det är också en politisk fråga, och det är ett politiskt (ideologiskt) val att stå passiv inför sådant och bara låta det ske som under det senaste kvartsseklet.

Det är inte naturgivet att det ska vara så här pressat. Det ligger i det kapitalistiska systemets logik att maximera lönsamheten till varje pris och hela tiden hitta nya metoder för det, men den logiken börjar närma sig gränsen för vad människor kan fås att tåla nu. Så här extremt har det aldrig varit under kapitalismens hela historia.

Auktoritära krav på människors privatliv har dock ställts förr, och det är illa nog varför man än gör det. Och varför acceptera det? Hela samhällsprojektet under större delen av nittonhundratalet gick i hög grad ut på att befria folk från sådant, och den friheten lever även den mörkblåaste, som vill avskaffa den, högt på idag om han (som det oftast är) inte är född rik.

Sen de införde (kommer inte ihåg vilka, men det kan ha varit sossarna) att arbetsgivaren betalar sjuklönen de första 14(?) dagarna så har arbetsgivarna tvingats bli tuffare, alla som de tror finns ökad risk för frånvaro för väljer de helst bort först (det är ju inte kul att betala sjuklön som man inte får något för).

Tanken var att det skulle tvinga arbetsgivarna till att skapa en bättre arbetsmiljö som inte gör arbetstagarna sjuka men har alltså fått diskriminerande effekter...

Den svenska anställningstryggheten har även den gett negativa effekter, en arbetsgivare vill inte riskera att råka anställa någon de inte kan bli av med, detta trots att de kan använda provanställning, men efter provanställningens slut kan en felanställd bli dyr.

Huggorm skrev:Men polacker och balter har inga problem att hitta jobb här i landet, trots minst sagt konstiga namn

Vissa byter också medvetet namn till mer svenskklingande för att lättare få jobb på "svenska arbetsmarknaden". Känner till flera. Måhända speciellt avgörande om man har eget företag o säljer tjänster.

Men risken att inte kunna bli av med en anställd gäller ju för alla, oavsett vilken grupp man tillhör. Även om man är infödd svensk i sina bästa år och inte överviktig, så kan man drabbas av sjukdom el utveckla ett missbruk.

Diskrimineringen kan bero på två orsaker: arbetsgivarnas sympatier, eller brist på sympatier, för olika grupper och arbetsgivarnas föreställning om vad olika grupper presterar på jobbet.

– Vi tror att det handlar om båda sorternas diskriminering, men arbetsgivarnas föreställningar om vad olika grupper presterar verkar spela stor roll. De tycks vara osäkra på hur de ska bedöma vissa grupper, säger Per Johansson i ett pressmeddelande.

Rapportförfattarna har räknat ut hur mycket folk i de diskriminerade grupperna skulle behöva sänka sin lön för att ha en chans att få jobb. Det visar sig att folk som varit mycket sjuka och överviktiga skulle behöva gå ner till halva lönen, annars är deras chanser att få jobb 80 procent lägre än för andra sökande.

För judar, muslimer och föräldrar med många barn räcker det om de sänker lönen med 15 procent.

http://arbetet.se/2012/06/28/gamla-och-feta-nekas-jobb/

Det verkar inte lönsamt att att göra ansträngningen att jobba då. Om man inte får lönebidrag som fyller ut det som arbetsgivaren inte vill betala.

Och varför skulle en jude behöva gå ned 15% i lön, det finns ingen som helst statistik som visar att judar jobbar sämre el har sämre hälsa, så det är enbart fördomar. Dessa arbetsgivare måste vara nazister.

Det vore vettigare att kostnaden för sjukdom sköts gemensamt. Tänk dig själv, du är ensam företagare och anställer någon som skall ha 20 000 kr varje månad. Detta blir minst 30 000 eller uppåt 40 000 kr. Som skall dras in varje månad i tid. Blir denna sjuk så får du istället en kostnad på 80 000 kr eftersom du skall betala för två anställda men bara en tillgänglig. Eftersom din konkurrent råkade ha tur att ha anställda som är mindre sjuka så förlorar du då dessutom kunder, och går till slut i konkurrs. Det är därför bemanningsbolagen är så populära även om det kostar företagaren det dubbla, eller t.om tredubbla. De står för hela risken.

Men om staten skulle sköta försäkringen mot detta gemensamt så måste det finnas återkoppling så att endast de arbetsgivare som sköter arbetsmiljön bra får lov att ta del av en statlig försäkring för att täcka ev sjukdomsfall, VAB osv.

Kan gott tänka mig att skälen till bortvalen består i detta:
* Äldre - Föråldrad kunskap, inflexibilitet
* Överviktiga - Ökad risk för sjukdom, svårighet med kundrepresentation
* Mycket sjukfrånvarande - Ökad risk för mer sjukfrånvaro
* Icke-europeiskt ursprung - Osäkerhet om kulturkrock och sociala koder gentemot kolleger och kunder + främmande = jobbigt
* Religiösa minoriteter - Kulturkrock, t.ex att inte ta kvinnor i hand
* Har flera barn - VAB, tid för engagemang

Om staten tar den ekonomiska risken för anställningar så försvinner mycket av anledningarna till återhållsamheten. Kulturkrockar kan lösas med att inte bara att ordna SFI, utan kanske även "svenska sociala koder för inflyttade".

@Alien, det hänger nog mer samman med att Svenska arbetsgivare är väldigt likformighetscentrerade och har svårt att hantera allt som avviker. Inklusive aspbergare.

Den som vill kan ju ge sig på budbäraren. Det löser många problem..

plåtmonster skrev:Inklusive aspbergare.

Åhhh... ryser...

Jag håller med dig plåtmonster, regler som varit tänkta för att förbättra klimatet på arbetsmarknaden har fått precis motsatt effekt, det verkar som om det har gjorts alldeles för dåliga konsekvensutredningar (om det ens gjorts några) innan reglerna infördes, när de sedan införts och inte fått avsedd effekt så verkar politikerna inte erkänna sina misstag.

Zombie skrev:

Och varför alltid bara kräva saker av arbetssäljarna, aldrig av arbetsköparna? Ja, jag vet, "internationell konkurrens" och så vidare.

Det är den internationella pressen som tvingar fram socialismen.

Det är inte naturgivet att det ska vara så här pressat. Det ligger i det kapitalistiska systemets logik att maximera lönsamheten till varje pris och hela tiden hitta nya metoder för det, men den logiken börjar närma sig gränsen för vad människor kan fås att tåla nu. Så här extremt har det aldrig varit under kapitalismens hela historia.

Det är socialsmen som ofta sätter ouppnåbara krav på den enskilda människan. Kapitalism ska inte sätta några krav alls.

Auktoritära krav på människors privatliv har dock ställts förr, och det är illa nog varför man än gör det. Och varför acceptera det? Hela samhällsprojektet under större delen av nittonhundratalet gick i hög grad ut på att befria folk från sådant, och den friheten lever även den mörkblåaste, som vill avskaffa den, högt på idag om han (som det oftast är) inte är född rik.

Vad gäller privatlivet så ställer man inga krav, det är en socialistisk uppfinning.

Du verkar inte se sambandet mellan varför saker o ting är som dom är, Zombie fast du har ju rätt i hur saker o ting bör vara allt som oftast vad det verkar. Egentligen tror jag att du är 100% kapitalist fastän du inte vet om det.

Vad gäller era andra inlägg, så är det som så att arbetsgivarna anställer vilka anställda dom vill. Det följer det naturliga urvalet.

lars_britta skrev:Vad gäller era andra inlägg, så är det som så att arbetsgivarna anställer vilka anställda dom vill. Det följer det naturliga urvalet.

Nej, det naturliga urvalet har inget med detta att göra, snarare ekonomiska och praktiska realiteter samt självklart även känslomässiga aspekter.

Om jag skulle vara arbetsgivare med ett litet företag i dagens Sverige så skulle även jag vara försiktig med tanke på den ekonomiska risk det innebär, det är inte kul om man plötsligt måste betala sjuklön och inte få något för de pengarna.

Nej, det naturliga urvalet har inget med detta att göra, snarare ekonomiska och praktiska realiteter samt självklart även känslomässiga aspekter.

Allt har med det naturliga urvalet att göra, men det är också sant att socialister vill reversera detta så mycket som dom på nåt sätt kan. Dom har på nåt sätt internaliserat en massa dumheter och pusslat ihop galenskaper i tron om att dom har en objektiv sanning som kan rädda världen, men faktum är att den mänskliga perceptionen aldrig kan mäta sig med evolutionen. Det är en fysikalisk omöjlighet.

lars_britta, det du kallar "evolution" är sett genom mänsklig varseblivning det med. Läs litet idéhistoria och sådant så kan du se hur mycket våra tolkningar av det redan har skiftat genom tiderna och hur många olika tolkningar som kan virvla i luften samtidigt.

Och vad "socialism" beträffar använder du nu återigen det uttrycket utan att definiera det. Det kan inte du kosta på dig, eftersom du tidigare här på forumet har visat att du har din helt egen personliga definition av det. Följden av att du då inte definierar det blir alltså att du slösar med andras tid och krafter genom att lura dem att diskutera något helt annat än det du diskuterar.

Och gäller det ditt bruk av "socialism" kan det ju likaväl också gälla ditt bruk av "kapitalism" med flera termer.

Beklagar om jag gör det krångligt för dig, men det är inte mitt fel. Det är priset för att använda ord i andra bemärkelser än vad (praktiskt taget) alla andra gör.

Socialism ska givetvis vara allt som har med en regering att göra. Ju längre man kommer ifrån anarki ju mer socialism får man.

Vad gäller hur evolutionen fungerar så spelar detta ingen roll, eftersom den tar hand om sig själv. Det bästa sättet man kan göra detta på, är att tro på sina egna känslor. Om man däremot tror sig ha nån objektiv sanning så perverterar man hela historien.

Du kan inte säga "givetvis" om det som är din egen definition, som (nästan?) ingen ordbok eller annan människa delar.

Vad "evolutionen" beträffar tar den inte alls hand om sig själv. Den finns inte ens, att döma av de många versioner av "den" som redan har sett dagens ljus i människornas sinnen. Du utgår från en bild av någon sorts "natur" som enkel, entydig och allsmart. Vare sig man i den bilden inkluderar och bejakar sådant vi människor kan tycka inte är så smakligt, som ond bråd död och illabehandling som hade kunnat undvikas (vilket jag får intrycket att du gör), eller inte.

Det finns ingenting som tyder på att det måste vara på någotdera sättet. Idéerna skiftar, och hur det "verkligen" är – om det ens finns något sådant – kan vi inte se. För det sistnämnda talar till och med den enkla logiken att vi är en del av systemet och således varken kan lösgöra oss för att flyta omkring i det – särskilt inte utan att på kuppen påverka det vi skulle observera – eller ställa oss utanför för att få någon överblick.

Och räcker inte det tillkommer ju det enkla faktum att andra evolutionsfundamentalister, som tror att någon Enda Objektiv Sanning skulle vara nåbar för oss (ens genom laissez-faire), kan komma till helt andra praktiska slutsatser än du.

Så det blir åter till mänskliga ställningstaganden, inklusive moraliska och rent pragmatiska sådana. Bakläxa. Inte heller du kommer undan dem.

Dessutom, om man ej tror på någon evolution alls, tex. tror att det endast är människans hjärna som förändrats eller/ och annat exempel så får man givetvis göra det också. Däremot så får man ej göra detta inom en socialistisk stat, ialla fall inte så långt att det går utanför bestämd normalitet, för då hamnar man på dårhuset.