Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
14 inlägg
• Sida 1 av 1
Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
Svenskar med pengar reser ju väldigt mycket - men HUR reser de? Jag vet inte säkert. Det finns väldigt många sätt att resa på.
Enda charter-försöket var till Italien-Rimini med en kompis i ungdomen. Vi var ihjältråkade och ihjälsolade efter några dagar. Så vi satte oss på tåget till Rom. Och då blev plötsligt allting så spännande, för spännande.
Vi fick hålla oss till de största gatorna för att slippa bli som uppjagade kaniner. Buss - obehagligt - händer över hela kroppen och alla stirrade oskyldigt upp i taket. Gaturaggning. En limousine bromsar in och chauffören till mannen som fick mig att skratta försökte rycka in mig i bilen. Jag var inbjudet till hans "slott" och det lät väl kul men ändå - lite osäkert liksom. Visste inte att italienare kunde vara så stiliga och tala flytande engelska. Men lite självbevarelsedrift kändes inte helt fel...
Tja, sånt skulle ju aldrig hänt i fucking Åmål typ. Hemma var jag lika transparent som smörpapper. Väl hemma igen blev jag totalt osynlig.
Detta var 70-talet. Nu är ju allt förändrat. Nu är vi globaliserade och mixade. Man behöver inte resa någonstans för att hitta människor från andra kulturer och även om man inte bör generalisera så märker man ju att det finns vissa nationaldrag och olika sätt att vara på.
Det känns smått hoppfullt, för kanske finns det någon kultur där jag skulle kunna smälta in bättre än i den svenska.
Jag betraktar just nu invandringen som ett slags gratisresande. Det är ju ändå hur människor ser på livet, på allt som händer, deras preferenser och attityder som är det mest intressanta.
Idag besökte jag södra Chile en stund. Det lät jättetrevlig. Mannen sa att han inte kunde klara av att flytta tillbaka pga barn och barnbarn här. Men annars skulle han göra det därför att där bryr sig människor om varandra. Är det sant? Finns det sådana länder? Hans skarpa analys av den svenska samhället var densamma som min: förfall och en stark frånvaro av kärlek.
En lååång, ensam midsommarhelg breder ut sig med en öken av ensamhet, för mina två vänner är upptagna med sina familjer. Mig skiter de i. Det låter bittert och det får man inte vara! Men då så många invandrare reagerar på känslokylan svenskarna har emellan sig så jag tillåter mig nu att få REAGERA. Jag behöver ju inte alltid ha fel.Det kan finnas vissa systemfel. Mina reaktioner kan leda till för mig gynnsamma handlingar - för det är väl det enda man kan göra i en superindividualistisk kultur om man vill överleva?
Jag är på väg att sluta vara snäll verkar det som... "Give me my money and I'll get the hell out of here!" typ. Tja.
Ja men, den svenska sjukvården är väl bäst i världen? NEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ja men, här är det tryggast? Vaddå? 10 jordbävning 4,5/per år. Ja, om det är trygghet så är vi trygga.
Nej, paradiset finns inte på jorden. Men sökandet efter efter en plats där man kan sitta ute på café och babbla hela natten, min favorittid kommer nog att fortsätta tills jag dör. Även om jag skulle bli tvungen att lära mig spanska.
ALLA ÄR VÄLKOMNA ATT DELA SINA ERFARENHETER AV ANDRA KULTURER SOM NI HAR SAMLAT PÅ ER!
Enda charter-försöket var till Italien-Rimini med en kompis i ungdomen. Vi var ihjältråkade och ihjälsolade efter några dagar. Så vi satte oss på tåget till Rom. Och då blev plötsligt allting så spännande, för spännande.
Vi fick hålla oss till de största gatorna för att slippa bli som uppjagade kaniner. Buss - obehagligt - händer över hela kroppen och alla stirrade oskyldigt upp i taket. Gaturaggning. En limousine bromsar in och chauffören till mannen som fick mig att skratta försökte rycka in mig i bilen. Jag var inbjudet till hans "slott" och det lät väl kul men ändå - lite osäkert liksom. Visste inte att italienare kunde vara så stiliga och tala flytande engelska. Men lite självbevarelsedrift kändes inte helt fel...
Tja, sånt skulle ju aldrig hänt i fucking Åmål typ. Hemma var jag lika transparent som smörpapper. Väl hemma igen blev jag totalt osynlig.
Detta var 70-talet. Nu är ju allt förändrat. Nu är vi globaliserade och mixade. Man behöver inte resa någonstans för att hitta människor från andra kulturer och även om man inte bör generalisera så märker man ju att det finns vissa nationaldrag och olika sätt att vara på.
Det känns smått hoppfullt, för kanske finns det någon kultur där jag skulle kunna smälta in bättre än i den svenska.
Jag betraktar just nu invandringen som ett slags gratisresande. Det är ju ändå hur människor ser på livet, på allt som händer, deras preferenser och attityder som är det mest intressanta.
Idag besökte jag södra Chile en stund. Det lät jättetrevlig. Mannen sa att han inte kunde klara av att flytta tillbaka pga barn och barnbarn här. Men annars skulle han göra det därför att där bryr sig människor om varandra. Är det sant? Finns det sådana länder? Hans skarpa analys av den svenska samhället var densamma som min: förfall och en stark frånvaro av kärlek.
En lååång, ensam midsommarhelg breder ut sig med en öken av ensamhet, för mina två vänner är upptagna med sina familjer. Mig skiter de i. Det låter bittert och det får man inte vara! Men då så många invandrare reagerar på känslokylan svenskarna har emellan sig så jag tillåter mig nu att få REAGERA. Jag behöver ju inte alltid ha fel.Det kan finnas vissa systemfel. Mina reaktioner kan leda till för mig gynnsamma handlingar - för det är väl det enda man kan göra i en superindividualistisk kultur om man vill överleva?
Jag är på väg att sluta vara snäll verkar det som... "Give me my money and I'll get the hell out of here!" typ. Tja.
Ja men, den svenska sjukvården är väl bäst i världen? NEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ja men, här är det tryggast? Vaddå? 10 jordbävning 4,5/per år. Ja, om det är trygghet så är vi trygga.
Nej, paradiset finns inte på jorden. Men sökandet efter efter en plats där man kan sitta ute på café och babbla hela natten, min favorittid kommer nog att fortsätta tills jag dör. Även om jag skulle bli tvungen att lära mig spanska.
ALLA ÄR VÄLKOMNA ATT DELA SINA ERFARENHETER AV ANDRA KULTURER SOM NI HAR SAMLAT PÅ ER!
Re: Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
Mitt livs resa med stort R, var en fem månaders resa i Nord och Västafrika 1972, tror jag skrivit lite i en annan tråd om tågresor.
I Algeriet blev vi bjudna på öl av en riktig beduin i kaftan, hotellet var som ett arabiskt palats, med springbrunn på den öppna atriumgården.
I Västafrika såg vi en man som lärde några pojkar att urholka en trädstam, den skulle bli en kanot.
Jag har nog aldrig träffat så många trevliga och vänliga personer som jag gjorde på den resan.
I Dahomey (numera Benin) hade dom Afrikas godaste öl. I Mali passerade vi floden Niger och såg flodhästar. Om jag orkar någon gång, skall jag skriva en längre berättelse om resan.
Bilderna har jag tyvärr inte tillgång till, dom har den tjejen jag reste med.
I Algeriet blev vi bjudna på öl av en riktig beduin i kaftan, hotellet var som ett arabiskt palats, med springbrunn på den öppna atriumgården.
I Västafrika såg vi en man som lärde några pojkar att urholka en trädstam, den skulle bli en kanot.
Jag har nog aldrig träffat så många trevliga och vänliga personer som jag gjorde på den resan.
I Dahomey (numera Benin) hade dom Afrikas godaste öl. I Mali passerade vi floden Niger och såg flodhästar. Om jag orkar någon gång, skall jag skriva en längre berättelse om resan.
Bilderna har jag tyvärr inte tillgång till, dom har den tjejen jag reste med.
- lasseivägen
- Inlägg: 4798
- Anslöt: 2009-07-20
- Ort: På havet kaparkapten inte Rövare
Re: Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
Debbido skrev:känslokylan svenskarna har emellan sig
Undrar hur pass unik den är?
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Re: Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
lasseivägen skrev:Mitt livs resa med stort R, var en fem månaders resa i Nord och Västafrika 1972, tror jag skrivit lite i en annan tråd om tågresor.
I Algeriet blev vi bjudna på öl av en riktig beduin i kaftan, hotellet var som ett arabiskt palats, med springbrunn på den öppna atriumgården.
I Västafrika såg vi en man som lärde några pojkar att urholka en trädstam, den skulle bli en kanot.
Jag har nog aldrig träffat så många trevliga och vänliga personer som jag gjorde på den resan.
I Dahomey (numera Benin) hade dom Afrikas godaste öl. I Mali passerade vi floden Niger och såg flodhästar. Om jag orkar någon gång, skall jag skriva en längre berättelse om resan.
Tack! Jag hoppas att du orkar skriva mer om den där resan, verkligen, för det är som man säger "travelling broadens the mind", oavsett om man reser här bland invandrare eller där ute i världen.
Men - fick du ÖL i Algergiet? Jag trodde att de muslimska länderna hade alkoholförbud och att de satsade mer på knark? Och bön förstås.
Nej, jag vågar inte resa i muslimska länder ensam. Kvinnor får ju inte gå ut ensamma där vad jag vet. Och slöjor och sånt blir stönigt..
Jag "reste" in i en tunisiers liv en gång, några år.
Han växte alltså upp med sandstormarna rykande i ögonen, vilket han inte uppskattade. I en stor storfamilj, som råkade ha schizofrenigener. Mamman låg ofta på sjukhus och fastern hoppade ut genom fönstret. Nackdelen med storfamiljkulturerna framstod tydligt så där fick jag mig en funderare...
Han var välutbildad, men en dag gick han bara iväg och satte sig på en båt till Sverige. Han hade sökt Meningen men dragits in i militant islamism och han ville annat met sitt liv än att spränga sig i luften. Vi hade många fina existentiella samtal och fick mötas i vårt sökande efter den där vilkorslösa kärleken som vi alla söker. P g a sina trauman blev det inte lätt att leva här heller men jag vet att han blev kär i en psykolog och hon i honom. Hoppas att det blev något av detta för det var han värld i sina tappra försök att hitta ett liv någonstans i denna stormiga värld.
Re: Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
plåtmonster skrev:Debbido skrev:känslokylan svenskarna har emellan sig
Undrar hur pass unik den är?
Det behövs samlad erfarenhet för att svara på frågan. Jag förstår att de flesta här inte är "översociala" som jag, men jag har inte hittat något bättre forum för mig, så...
Med lite tur, kanske finns det fler som kan bidra.
Svenskar är ju inte elaka och alla andra snälla. Så enkelt är det inte.
Vi har haft en socialistisk stat där alla vant sig vid att överlämna allt ansvar för sin nästa till kommun eller stat. Sedan rasade folkhemmet och de flesta har valt att blunda för detta faktum och fortsätta hänvisa nödlidande till ett skyddsnät som knappt längre finns.
Familje- och släktband är ofta upplösta. Den ensamme, sjuke, gamle lämnas åt förintelsen.
Jag reste på nätet och lite IRL för att finna något bättre och konstaterade att GB inte funkar för reumatiker och Holland inte för att jag inte kan lära mig nya språk. Gav upp. Då meddelade radio P 1 att på Malta är det officiella språket ENGLESKA! Shit! Jag hade missat ett varmt EU-land där man pratar engelska. Hur hade jag kunnat missat det?!!
Så nu är jag busy, busy med att läsa in mig på Malta och särskilt hur man tar hand om de sjuka och äldre. Hittills verkar mycket positivt utom detta med för mycket värme och ev. jordbävningar.
Den statliga sjukvården är gratis och många läkare utbildade i England. De är bäst! Vet av egen erfarenhet. Ambulans är gratis. Medicin gratis för dem som har svåra, kroniska sjukdomar.
Omsorgen sköts mest av de voluntära krafterna. Katolska kyrkan har ett världsomfattande/stort välgörenhetsarbete grundat på Jesu befallning om att vi ska ta hand om dem som har det svårt. Sök på "Caritas Malta" så får du se hur omfattande arbetet är.
Även andra organisationer ser till att sjuka får hemkörd, färdiglagad mat varje dag!!!
- till sådana som jag, som inte orkar laga mat längre. Den kostar där 50 kr per vecka och här den ca 480 kr (plastad, gammal, seg, oätlig). Viss skillnad. Äta en brakmiddag ute, med vin - ca 60 kr. Ute kan ju folk sitta och prata pga klimatet. Det ökar ofta närheten mellan människor.
Jag har hittat imponerande listor på gratis eller mycket billiga tjänster från A-Ö till de sjuka.
Någon motsvarighet finns inte i Sverige.
Katolikerna kommer som väl är inte till himmelen om de inte gör goda gärningar.
Någon som varit på Malta?
Re: Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
Dessvärre så lägger sig regeringen i Malta sig i folks sexualliv och familjeplanering.
Inget är gratis
Inget är gratis
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Re: Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
Ah, lätt. Jag skulle vilja hänga med en hemlös alkoholist i någon gränd i New York och lyssna på dennes historia, träffa en guru i Indien och diskutera stora frågor om livet och få lyssna dennes perspektiv.. Hänga med några thailändare in i skog och leva i harmoni med elefanter.. Sätta guran på ryggen och cykla i den franska landsbygden, cykla tills jag hittar en bondgård som ett äldre par äger.. Fråga om jag får hänga där i några månader och jobba för sovplats + mat.. Dra ner till McMurdo station i Antarktis och försöka mig leva in där i några månader.. Bara några exempel.. Aah, vore fint!
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Re: Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
plåtmonster skrev:Dessvärre så lägger sig regeringen i Malta sig i folks sexualliv och familjeplanering.
Inget är gratis
Jag är för gammal för fortplantning. Det där med sex - jag är van att bli förföljd för det av de kristna där jag bor, inget nytt. Sex är ingen prioritet i mitt fall, utan umgänge/omvårdnad av sjuka. En kultur kan betraktas ur en rad perspektiv, sedan är det upp till individen vad som står som nummer ett på listan. Medmänsklighet står det på min.
Påven och kondomförbudet är ju sjukt, det köper jag inte!
Re: Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
earlydayminer skrev:Ah, lätt. Jag skulle vilja hänga med en hemlös alkoholist i någon gränd i New York och lyssna på dennes historia, träffa en guru i Indien och diskutera stora frågor om livet och få lyssna dennes perspektiv.. Hänga med några thailändare in i skog och leva i harmoni med elefanter.. Sätta guran på ryggen och cykla i den franska landsbygden, cykla tills jag hittar en bondgård som ett äldre par äger.. Fråga om jag får hänga där i några månader och jobba för sovplats + mat.. Dra ner till McMurdo station i Antarktis och försöka mig leva in där i några månader.. Bara några exempel.. Aah, vore fint!
Kul skrivet!
Har du hört talas om Hospitality Club och liknande organisationer? Man köper en sista-minuten-biljett till något land och där soffligger man sig fram, gratis, hos dem som är med i klubben. Det finns ju globetrotters som är experter på att ta sig fram superbilligt.
Jag känner en sådan expert. Hon hade förresten nyligen besök av en fransman. Han kommenterade ett och annat förstås. Min son fixade kaffet och serverade, medan fransmannen talade med "experten". Hon kan inte laga mat och sköta hushållet. Det kan min son, pga min sjukdom. Tur att jag inte kunde curla honom för mycket.
Fransmannen sa: VA?! Ska din MAN servera kaffet? I mitt land är det alltid kvinnan som gör sånt, aldrig mannen.
Sverige är extremt på den här punkten. Så fort jag lämnar landet blir jag behandlad som kvinna, blir uppvaktad, blir utsatt för "the courting system". Kul! Kul tills fällan slagit igen och mannen överlämnar hemmets skötsel åt mig, som är sjuk. Och det är väl vid den punkten jag brukar åka hem igen.
Beträffande gurus så finns de ju också här, som sagt. Jag lyssnade på en i tio år! Då och då kom han till sta´n och vi hade satsangs. Mycket spännande att ta del av andra sätt att betrakta tillvaron! Buddistcenter finns i Sverige. Det mesta finns här, om man är mer intresserad av en människas hjärna/hjärta än av klimatet. På Youtube finns gott om gurus att lyssna på om man vill ha en dos vishet.
Re: Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
Debbidoo skrev:Nej, jag vågar inte resa i muslimska länder ensam. Kvinnor får ju inte gå ut ensamma där vad jag vet. Och slöjor och sånt blir stönigt..
Nu verkar du dra alla muslimska länder över en kam. Alla är inte som Saudiarabien el Iran. Visst får kvinnor gå ensamma utan slöja i Turkiet t ex. (Förr fick de inte ens läsa på universitetet om de hade huvudduk.) Om tydligt turistande damer får gå helt oantastade vet jag inte, men sånt kan ju hända även i icke-muslimska medelhavsländer.
Re: Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
Billigaste sättet att resa är väl ändå att läsa. Tusen och en natt kanske?
Re: Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
Alien skrev:Debbidoo skrev:Nej, jag vågar inte resa i muslimska länder ensam. Kvinnor får ju inte gå ut ensamma där vad jag vet. Och slöjor och sånt blir stönigt..
Nu verkar du dra alla muslimska länder över en kam. Alla är inte som Saudiarabien el Iran. Visst får kvinnor gå ensamma utan slöja i Turkiet t ex. (Förr fick de inte ens läsa på universitetet om de hade huvudduk.) Om tydligt turistande damer får gå helt oantastade vet jag inte, men sånt kan ju hända även i icke-muslimska medelhavsländer.
Ja, Turkiet är ju exemplet vi har på ett muslimskt land på väg mot demokrati med små steg och det enda kanske?
Jag kunde ju bo på ett All-inclusive-hotell i turistort men som sagt, det är inte så jag reser. Jag djupdyker in i ett lands själ, tar mig in i hemmen, nästlar mig in...
Du har rätt i ett det blir svårare att resa ensam om man reser söderut, som kvinna. Jag litar nu på att min höga ålder ger mig mer av "frigång", frigående höns, typ.
Re: Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
Debbido skrev:Alien skrev:Debbidoo skrev:Nej, jag vågar inte resa i muslimska länder ensam. Kvinnor får ju inte gå ut ensamma där vad jag vet. Och slöjor och sånt blir stönigt..
Nu verkar du dra alla muslimska länder över en kam. Alla är inte som Saudiarabien el Iran. Visst får kvinnor gå ensamma utan slöja i Turkiet t ex. (Förr fick de inte ens läsa på universitetet om de hade huvudduk.) Om tydligt turistande damer får gå helt oantastade vet jag inte, men sånt kan ju hända även i icke-muslimska medelhavsländer.
Ja, Turkiet är ju exemplet vi har på ett muslimskt land på väg mot demokrati med små steg och det enda kanske?
Saudiarabien och Iran är de länderna som följer sharia-lagen.
Re: Fler än jag som är "kultur-resenärer"?
radix skrev:Billigaste sättet att resa är väl ändå att läsa. Tusen och en natt kanske?
Jovisst kan man resa långt via böcker, internet, Youtube osv. väldigt långt.
Innan jag åkte till Skottland förra året reste jag via videos igenom de flesta samhällen som finns där och kände mig rätt så färdigläst och något uttråkad när jag landade i Edinburgh. Jag hade ju redan "besökt" varenda liten by nära the Highlands. Så, vad fanns det kvar att upptäcka?
Klimatet förstås. Det var det djävligaste jag varit med om! Värre än Sverige! Bergen kanske var gröna men insvept i moln och dimmor. Jag frös hela tiden i mina sommarkläder. Sommaren är 14 grader, that's it! No highs except for the highlands.
Precis när jag landade utbröt de stora kravallerna i England (nådde inte Skottland) men löpsdlarna skrek ut det, tidningar, TV - LOOTERS! Det utlovades rejäla straff åt alla de fattiga, utklassade, segregerade, som hade satt igång det här. Av självrannsakan såg jag inte ett spår: för stora klasskillnader, nedskärningar, segregation. Denna hårdhet skrämde mig något och även "elden" som spred sig från stad till stad. Även i GB är ju temperamentet starkare än här, förstås.
Sedan fick man snabbt en inblick i sådant som kan vara svårt att ta reda på via läsning.
I Skottland var bussarna rejält handikappanpassade och robusta, made in GB, inte Turkiet som i min stad (krånglar jämt och är inte alls handikappanpassade). Ett vimmel av billiga taxibilar.(Här omkring finns ofta inga taxibilar annat än fr, lö natt) Gratis kommunikationer i viss mån för alla efter 60. Billiga middagar ute. Statligt byggda hus, snabb bostadskö, ingen bostadslöshet förutom storstäderna i Skottland.
Bra, snabb, sjukvård och billig medicin.
Skottland verkade ha mer välfärd än Sverige, för mig, men klimatet omöjligt för reumatiker.
Så nu läser jag engelska kolonier i stället!
Återgå till Intressanta intressen