Det är ingen tröst, men jag känner igen mig helt. Jobbar heltid och orkar ingenting utöver det. Kommer hem 18.30, varvar ned hjärnan ett par timmar och somnar tidigt. Alla lediga dagar sover jag 16-18 timmar per dygn, sedan tar det två timmar att vakna till, så all ledig tid blir förstörd. Orkar inte med att umgås, det tar kraft, även om jag gärna vill. Vet inte om jag lever eller ej, dagarna bara försvinner.

@biologic, du håller på att gå rätt in i den berömda väggen. Du måste ta upp det här med vården (gärna habiliteringen), du och din familj är många gånger viktigare än ditt jobb!

Tyler_Durden skrev:Låter inte som nån höjdare. Man får väl försöka att gilla läget

Jag har accepterat att det är så faktiskt.

Miche skrev:@biologic, du håller på att gå rätt in i den berömda väggen. Du måste ta upp det här med vården (gärna habiliteringen), du och din familj är många gånger viktigare än ditt jobb!

Håller med!

KaosPrinsessa skrev:

Tyler_Durden skrev:Låter inte som nån höjdare. Man får väl försöka att gilla läget

Jag har accepterat att det är så faktiskt.

Jag har nog svårt att acceptera, blir irriterad och förbannad och det har gett mig högt blodtryck. så för min hälsas skull får jag nog jobba hårdare på den fronten.

Moderator: Snyggade till citatet!

Tyler_Durden skrev:Jag har nog svårt att acceptera, blir irriterad och förbannad och det har gett mig högt blodtryck. så för min hälsas skull får jag nog jobba hårdare på den fronten.

För mig har det varit så här i princip så länge jag kan minnas men förvärrades i tonåren.
Fast min energi är lite skum,är antingen hyperaktiv eller död, eller snarare är hyper tills jag kraschar. Kan inte riktigt ta hand om min energi.

KaosPrinsessa skrev:

Tyler_Durden skrev:Jag har nog svårt att acceptera, blir irriterad och förbannad och det har gett mig högt blodtryck. så för min hälsas skull får jag nog jobba hårdare på den fronten.

För mig har det varit så här i princip så länge jag kan minnas men förvärrades i tonåren.
Fast min energi är lite skum,är antingen hyperaktiv eller död, eller snarare är hyper tills jag kraschar. Kan inte riktigt ta hand om min energi.

Har också i princip alltid varit en tröttmössa men det känns som det blir värre ju äldre man blir. Om det fortsätter i den här takten så lär man väl ligga i koma inom snar framtid.
Jag brukar säga att jag har två lägen, 180 lr koma. Man verkar inte ha något mellanläge direkt. Jag får nog jobba stenhårt på att gilla läget, har bara så j-vla svårt att acceptera saker jag inte tycker om.

skönt att läsa att inte bara jag bli trött av att göra de lilla minsta. Om jag inte haft familj hade jag oxå varit uppe på nätterna som att jag oxå älskar tystande och det lugna.

Varför kan man inte va lika trött på kvällen som man är på morronen?

Hela min aspergeranamnes har karakteriserats av förskjuten dygnsrytm; seg som gummi på förmiddag o morgon och produktiv på kvällar o nätter...

MuffinMan skrev:Varför kan man inte va lika trött på kvällen som man är på morronen?

Hela min aspergeranamnes har karakteriserats av förskjuten dygnsrytm; seg som gummi på förmiddag o morgon och produktiv på kvällar o nätter...

Håller med, skulle vara ganska bra om man var pigg på dan och trött på natten. Man är ju helt baklänges.

MuffinMan skrev:Varför kan man inte va lika trött på kvällen som man är på morronen?

Hela min aspergeranamnes har karakteriserats av förskjuten dygnsrytm; seg som gummi på förmiddag o morgon och produktiv på kvällar o nätter...

Jag instämmer.. Hahaa.. roligt att hitta människor som är som jag och att jag inte är ensam om detta.

KaosPrinsessa skrev:

Miche skrev:@biologic, du håller på att gå rätt in i den berömda väggen. Du måste ta upp det här med vården (gärna habiliteringen), du och din familj är många gånger viktigare än ditt jobb!

Håller med!

Jo, jag inser väl sakta men säkert det. Inte ens mina forna specialintressen känns särskilt roliga längre (förutom AS-information, det suger jag åt mig fortfarande). Snart semester dock, och nu har jag fått en stående psykologkontakt på Habiliteringen som hjälper mig. Hon förstod allvaret och att jag har riktiga problem p.g.a. mitt sociala jobb som suger musten ur mig.
Dock måste jag ju ha pengar för att överleva, så jag jobbar på. Men det blir nog lite studieledigt snart.

Tack för omtanken!

biologic skrev:Dock måste jag ju ha pengar för att överleva, så jag jobbar på.

Pengar har du ingen större nytta av om du går in i väggen, familjen är mycket viktigare!

Miche skrev:

biologic skrev:Dock måste jag ju ha pengar för att överleva, så jag jobbar på.

Pengar har du ingen större nytta av om du går in i väggen, familjen är mycket viktigare!

Har förvisso ingen egen familj, men jag tror ju inte att min mor och min bror skulle bli så värst lyckliga om jag rasade ihop. Så, visst är det så. Men man måste betala hyran också, sedan har jag en väldigt stor ansvarskänsla och pliktkänsla mot min arbetsgivare.

biologic skrev:sedan har jag en väldigt stor ansvarskänsla och pliktkänsla mot min arbetsgivare.

Den får du lära dig att släppa på, din hälsa är mycket viktigare än ditt jobb, pajjar hälsan kan du inte heller jobba!

KaosPrinsessa skrev:Jag blir ofta så uttröttad att jag får feber på kvällarna och mår fysiskt sjukt :/
Inte så kul.

Man ska inte få feber för att man är fysiskt eller psykiskt trött. Det låter som något betydligt allvarligare - uppsök läkare snarast!

Juggernawt skrev:Man ska inte få feber för att man är fysiskt eller psykiskt trött. Det låter som något betydligt allvarligare - uppsök läkare snarast!

Jag har alltid haft så, det är inget nytt. Så någon läkare borde ha lagt märke till om det var nått konstigt på så sätt med mig. Min mamma hade så när hon var liten och enligt hennes läkare då berodde det på att hon var mer aktiv än vad hennes kropp orkade med.

Jag känner till personer som har/haft samma problem, när jag pratade med en av dom sist hade ingen läkare hittat felet.

Jb_blomman skrev:

MuffinMan skrev:Varför kan man inte va lika trött på kvällen som man är på morronen?

Hela min aspergeranamnes har karakteriserats av förskjuten dygnsrytm; seg som gummi på förmiddag o morgon och produktiv på kvällar o nätter...

Jag instämmer.. Hahaa.. roligt att hitta människor som är som jag och att jag inte är ensam om detta.

Jag har också alltid varit halvdöd på morgnar och förmiddagar och vaknat till först framemot eftermiddagen och skitpigg på kvällar och i ungdomen även nätterna. Tro fan att man presterade asdåligt på lektionerna före lunch i skolan...

Numer är det lite "bättre" (enligt vem?) med dygnsrytmen och jag blir trött sent på kvällen och vaknar lättare på morgonen.

Jag uppfyller dock kriterierna för kroniskt trötthetssyndrom, men när man har AS/HFA kan man inte få den diagnosen pga att de problemen tydligen ska finnas i AS/HFA-diagnos.
Nått jag inte tror stämmer.

KalleKus skrev:

Jb_blomman skrev:

MuffinMan skrev:Varför kan man inte va lika trött på kvällen som man är på morronen?

Hela min aspergeranamnes har karakteriserats av förskjuten dygnsrytm; seg som gummi på förmiddag o morgon och produktiv på kvällar o nätter...

Jag instämmer.. Hahaa.. roligt att hitta människor som är som jag och att jag inte är ensam om detta.

Jag har också alltid varit halvdöd på morgnar och förmiddagar och vaknat till först framemot eftermiddagen och skitpigg på kvällar och i ungdomen även nätterna. Tro fan att man presterade asdåligt på lektionerna före lunch i skolan...

Numer är det lite "bättre" (enligt vem?) med dygnsrytmen och jag blir trött sent på kvällen och vaknar lättare på morgonen.

Har inte blivit bättre för mig, kämpar fortfarande med dygnsrytmen

KaosPrinsessa skrev:Jag uppfyller dock kriterierna för kroniskt trötthetssyndrom, men när man har AS/HFA kan man inte få den diagnosen pga att de problemen tydligen ska finnas i AS/HFA-diagnos.
Nått jag inte tror stämmer.

Hm, det där måste jag kolla upp, låter skumt.

Numer är det lite "bättre" (enligt vem?) med dygnsrytmen och jag blir trött sent på kvällen och vaknar lättare på morgonen.

Och det skulle jag inte ha skrivit för nu har jag vänt på dygnet igen...
Är hur pigg som helst nu.
Märker att om jag bara låter kroppen få bestämma så vill den vara aktiv på kvällar och nätter och sova morgnar och förmiddagar.
Så är det bara.
Men har iaf lite lättare att ställa om idag än i ungdomen.

KaosPrinsessa skrev:

Juggernawt skrev:Man ska inte få feber för att man är fysiskt eller psykiskt trött. Det låter som något betydligt allvarligare - uppsök läkare snarast!

Jag har alltid haft så, det är inget nytt. Så någon läkare borde ha lagt märke till om det var nått konstigt på så sätt med mig. Min mamma hade så när hon var liten och enligt hennes läkare då berodde det på att hon var mer aktiv än vad hennes kropp orkade med.

Då har du nog inte feber utan bara förhöjd kroppstemp. Feber är per definition onormalt hög temperatur, dvs. avvikande från din normala temp.

Juggernawt skrev:Då har du nog inte feber utan bara förhöjd kroppstemp. Feber är per definition onormalt hög temperatur, dvs. avvikande från din normala temp.

Min normala temp (dvs den jag har mest) ligger mellan 35,8-36,5. Men på eftermiddagar/kvällar får jag lätt om jag gjort nått lite mer ansträngande eller stressat lite mer eller så en temp på mellan 38-39. Så jo det klassas faktiskt som feber, för jag får även sjukdomskänsla när det blir så.
Och visst har alltid haft lätt att få feber, men det har faktiskt blivit värre de senaste 2 -3 åren. Men som sagt, jag uppfyller kriterierna för kroniskt trötthetssyndrom, men kan inte få det pga att jag har en autismdiagnos och att denna typ av utmattning ingår i det enligt läkarna.

KaosPrinsessa skrev:Och visst har alltid haft lätt att få feber, men det har faktiskt blivit värre de senaste 2 -3 åren. Men som sagt, jag uppfyller kriterierna för kroniskt trötthetssyndrom, men kan inte få det pga att jag har en autismdiagnos och att denna typ av utmattning ingår i det enligt läkarna.

Tycker läkarna pratar strunt om jag ska vara helt ärligt. Har själv AS diagnos och kroniskt trötthetssyndrom diagnos. Det ena utesluter inte det andra, snarare är det kanske så att AS är en bidragande faktor till varför man fått kroniskt trötthetssyndrom (mindre stresstålighet, mer stimuli känslig etc.). Det är som du säger, man går omkring med en nästan konstant sjukdomskänsla. I dag har jag vant mig men det var riktig illa i början, innan man hade ställt in sig på att man får leva med ett "lägre" normaltillstånd av fysiskt välmående.