Inte för att jag påstår att du har gjort det, men egoistiskt kan man ju bete sig även om man också kan missförstås så. För övrigt är vi ju väldigt olika, vi som ha asperger. Kanske snarare mer än mindre olika än de "normala". I varje fall verkar vi vara mer extrema åt båda hållen på många sätt. (I den beramade "empatin" som ett exempel. I sociala behov och gränser/gränslöshet som ett annat.)

Jag vet att det är populärt att hävda att en massa människor vill kokettera med asperger. Har väl hört en och annan replik, som kan tydas så, ute på stan jag med. Önskar på sätt och vis att hit kom litet sådana människor någon gång, så att man finge en chans att bedöma saken.

För de självdiagnosticerade här brukar faktiskt vara seriösa överlag enligt min erfarenhet. De har verkliga frågor de har burit med sig hela livet och på allvar behöver svar på; de har läst på och funderat och är inte intresserade av det här på koketteringsplanet; för många av dem har lärdomen om asperger blivit en sådan livets första ögonöppnare som diagnosen blev för många av oss diagnosticerade; på träffar smälter de in; en del av dem har senare också fått utredning med positivt resultat.

Miche skrev:Självklart, lika mycket som jag har rätt att argumentera för min åsikt!

Kanon, då har vi klarat ut det. Tack för din syn på min åsikt.

Zombie skrev:en del av dem har senare också fått utredning med positivt resultat.

Vad är positivt? Att man har ett funktionshinder eller inte?

Positivt utredningsresultat = ja till utredningsfrågan – i det här fallet "Asperger?".

Zombie skrev:Positivt utredningsresultat = ja till utredningsfrågan – i det här fallet "Asperger?".

Ok, du tänker så. Jag hade nog hellre sett att om inte haft ett funktionshinder är mer positivt, vilket inte är fallet i min situation. Tack för att du klargjorde.

För all del.

Jo, visst kan det vara positivare att inte vara funktionshindrad. Jag håller med. Det jag använde här var helt enkelt vedertaget språkbruk i utredningssammanhang.

Välkommen hit förresten.

Zombie skrev:Välkommen hit förresten

Tack. Skall försöka bidra så konstruktivt jag kan med intressanta diskussioner.

IngetLedigt skrev:

Zombie skrev:Positivt utredningsresultat = ja till utredningsfrågan – i det här fallet "Asperger?".

Ok, du tänker så. Jag hade nog hellre sett att om inte haft ett funktionshinder är mer positivt, vilket inte är fallet i min situation. Tack för att du klargjorde.

Självklart kan Asperger uppfattas som något negativt och för en del känns det väldigt negativt att få en diagnos, men diagnosen i sig förändrar dig inte som person (det är inte samma sak som dödlig cancer), det är bara en bekräftelse på vem du är och har varit hela livet.

För många ger diagnosen en vägledning till varför man är som man är och man kan (som biologic skrev) dra upp rullgardinen och äntligen börja nysta upp sitt liv. För egen del så har mitt liv varit väldigt trassligt, jag håller nu på så sakteliga och reder upp gammalt skit och mår mycket bättre nu än innan diagnosen.

Problem som jag har jag inte förstått varför jag hamnat i, men diagnosen har hjälpt mig att förstå och jag är tacksam för diagnosen och numera har jag fått rätt klart för mig mina styrkor vilket stärkt mig som person och vilka svagheter jag har vilka lärt mig vad jag ska undvika för att slippa trassla in mig ännu mer, vilket gör att jag psykiskt mår mycket bättre nu än innan jag fick min diagnos 2008.

Blandningen av medlemmar här på forumet med en hel del som saknar diagnos tycker jag är väldigt bra, jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Det relativa fåtal som inte tillhör dem med problem så påminner om Asperger är sällan så värst aktiva, ofta kommer de in, skriver några inlägg men slutar därefter, kanske för att de inte förstår 'Aspergianska'.

IngetLedigt skrev:

Zombie skrev:Positivt utredningsresultat = ja till utredningsfrågan – i det här fallet "Asperger?".

Ok, du tänker så. Jag hade nog hellre sett att om inte haft ett funktionshinder är mer positivt, vilket inte är fallet i min situation. Tack för att du klargjorde.

Det kvittar. Testas du för HIV så testar du positivt om du har det tex. Sjukvården tänker så.

Jag blir upprörd av ditt sätt att resonera IngetLedigt. Många här har aldrig passat in men inte behövt en diagnos för de har haft så bra förutsättningar, det finns inget som säger att de är mindre aspiga.
Jag har betydligt fler as-symptom än mina syskon, trots det fungerar jag bättre än de gör.

Jag väntar på svar från min utredning om de kommer fram till att jag inte uppfyller alla kriterier så skulle jag hoppas att jag fortfarande var välkommen här för här känner jag för en gångs skull igen mig i andra människor. Men om du vill att sådana som jag ska balansera på gränsen till fungerande och känna att vi inte hör hemma någonstans så får du ha den åsikten.

Om man inte behöver så mycket hjälp är självdiagnostisering mycket bättre än att dra resurser till en utredning från de som behöver hjälp.

Tycker synd om dig, du gjorde verkligen inget bra första intryck här. Men välkommen hit och hoppas att du trivs trots att så många "hypokondriker" finns här.

Edit: Många får dessutom hjälp här med hur de ska gå tillväga för att få utredning gjord och det kan knappast vara dåligt.

Hallå!

Kille, snart 23, fick diagnos för ganska precis 1 år sen. Kan uppträda helt normalt. Uppfattas som ganska normal i vardagen. Känner mig inte alls normal Fick stora problem när jag på allvar började bli mer självmedveten och reflektera mer över mitt "jag" i början på gymnasiet ungefär. Asperger har inte varit på tal för mig förrän jag i samband med återkommande depressioner började träffa en psykiatriker lite återkommande som lyssnade på hur jag resonerade kring saker och tillvaron. Så mycket har fallit på plats och jag får inte längre några djupare svackor i sinnesstämningen!

Har inget direkt "fanatiskt" intresse som jag ägnar mig åt längre, men styrketräningen är för mig otroligt viktig och ser inte ett liv utan den, fast den är på en "lagom" nivå.

Mitt största "psykiska" problem jag fortfarande dras med är ett slags bekräftelsebehov skulle man kunna säga. Tycker dels inte att jag kan skapa den kontakt jag vill kunna skapa till andra människor, framför allt tjejer, och känner mig på så sätt lite ensam. Tycker inte den sociala biten mellan människor i samhället är speciellt "logisk" och detta stör mig lite. Känner att jag blir dömd pga mitt lite avvikande sätt av människor fast på ett väldigt av andra undermedvetet och subtilt plan. Har några vänner som också är rätt avvikande fast på ett coolt sätt i mina ögon, som jag gärna umgås med och delar åsikter och synpunkter om varför andra människor med avvikande uppfattningar från våra egna kan dra åt helvete. Lite omoget kanske, men tills vidare - tills jag lärt känna mig själv bättre och blivit bekvämare med mitt "jag" - är det ett ganska bra sätt att känna sig mindre ensam

Ser fram emot att få ta del av gemenskapen här, hoppas mitt första inlägg blev okej och önskar alla ungdomar som mår dåligt och i vissa fall kanske väldigt dåligt att de precis som jag till slut finner vägledning till sitt eget "jag" på ett sätt som i slutändan resulterar i nån slags ro och livsglädje!

Välkommen Skum_kille (roligt nick), jag håller helt med dig om att man borde få må bra och en diagnos många gånger kan vara den väg som behövs för att komma dit (så är det för mig).

Jag är en man på 42 år från Stockholm.
Jag fick diagnosen Asperger 2009 men hade innan dess fått diagnoser som paranoid personlighetsstörning, depression, borderline m.fl. Konstigt att det ska vara så svårt att hitta rätt bland diagnoserna?!

Det finns två skäl (minst) till att jag registrerat mig här på forumet: Jag vill lära känna andra med asperger och liknande problem för att vidga min egen förståelse för både mig själv och andra. Men jag har svårt att acceptera det här att jag inte är "frisk" så att säga!
Det andra skälet är att jag verkligen längtar efter att få ha ett förhållande med en kvinna. Jag har aldrig haft något förhållande och det är något som jag saknar oerhört mycket! Närhet till någon både känslomässigt och kroppsligt. Så är du singel så skriv en rad:-)Happy

Jag framstår nog som ganska "normal" (vad det nu är?) utåt och det hjälpte mig att klara av att jobba i 10 år, mellan 86-96,10 år som för övrigt höll på att kosta mig livet genom självmord. Jag mådde inget bra alls!!! Sedan 1999 är jag förtidspensionerad vilket jag tycker är synd för jag skulle klara arbetsuppgifterna, men jag fixar liksom inte prestationskraven och de sociala kraven.

2008 blev jag vräkt från min lägenhet(hade inte skött lgh enligt bostadsrättsföreningens stadgar!) och fick börja bo på hem för hemlösa istället. Det är hör och häpna bland det bästa som har hänt mig!!! Jag började må MYCKET bättre efter att ha börjat bo med andra, istället för att sitta mer eller mindre isolerad i en lägenhet som jag hade gjort i 21 år(1987-2008). Nu är det tänkt att jag så småningom ska få flytta in i ett gruppboende någonstans i stockholmsområdet.

Jag är intresserad av historia och populärvetenskap och kan väl lite om musik också(klassisk och hård hårdrock). Jag är väl hyfsat intelligent har jag fått höra så jag kan bara hoppas att det stämmer, men det märker ni väl:-)Happy

Så det var lite om mig.

IngetLedigt skrev:Detta var ett kul påstående... Läs under rubriken "Sociala avvikelser" fjärde stycket.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom

Du kanske inte är så insatt ändå?

Det står KAN ha problem att förstå andra människors känslor. Så alla med AS/autism behöver inte ha det och även de som har det problemet behöver inte bete sig egoistiskt (inte för att jag nu syftar på att du skulle vara just det. så noga har jag inte läst allt som skrivits).
Själv är jag istället jättekänslig och känner av minsta känsloändring. Jag känner helt enkelt för mycket. Problemet är att visa känslor och vad man bör göra åt de känslor man känner andra har.

Flera med Asperger har svårt att känna skillnad på egna och andras känslor, de vet alltså inte om det är de själva som är ledsna eller inte när andra är ledsna.

F.ö. att hänvisa till Wikipedia i sådana här frågor är definitivt inte rätt i och med att vem som helst kan gå in och ändra i texten.

Miche skrev:Välkommen Skum_kille (roligt nick), jag håller helt med dig om att man borde få må bra och en diagnos många gånger kan vara den väg som behövs för att komma dit (så är det för mig).

Tackar! Ja, diagnosen är till skillnad från vad många idioter påstår som gärna häver ur sig kommentarer om bekräftelsebehov, självförverkligande eller hypokondri, ett sätt att underlätta förståelsen av sig själv. Många "vanliga" snäser säkert åt detta och tänker "varför ska det vara så viktigt att förstå sig själv att det behöver läggas samhälleliga resurser på det...". Till dessa har jag bara en sak att säga: Fucking idiots no shit att ni inte anser det viktigt att förstå er på er själva - ni är själva definitionen på normal i detta samhälle och har inte annat än förstått era simpla personligheter livet igenom. Men när man undan för undan dras ner i djupet av frustration över att man inte kan relatera som man vill till sin omgivning, då kommer självinsikten som en orgasm!

Blomman
32 år
ADHD/AS
Bor nästan i mitten av småland
Den 1 juni fick jag reda mitt resultat efter nästan 3 års väntan i kö. När jag fick resultatet var jag inte alls förvånad över att det är adhd/as jag har. Men jag känner mig mer "aspig" än ADHD. Specialintressen: foto, cupcakes, orkideér, trädgård. Är en väldigt kreativ som person

*22 år
* pluggat statsvetenskap på Örebro Universitet. Hoppas jag kommer ta en master i Statskunskap under det kommande läsåret.
* gillar hårdrock.
* blev diagnostiserad med Aspergers Syndrom i slutet av maj i år. Väntan på en tid hos psykiatrin tog en månad. Utredningen ytterligare en månad.

Jag har blivit utredd, men fått bedömningen "starka drag av AS", är jag då inte kvalificerad att skriva här? Mina problem blir ju inte mindre påtagliga bara för att jag inte har en diagnos på pappret..

Hej! Det är klart du får skriva här om du vill! En del som är med här har inte själva AS men det går bra ändå, och i ditt fall har du ju drag av AS som du själv skriver så

Ja, starka drag är väl bättre än inga drag alls

Visst är det så

Det här är jag, typ:


Förklaringar:
Ferdinand - Jag, Mats
Sitta under en korkek och lukta på blommor - Sitta framför en dator och titta på prickmönster
De andra tjurarna - NT-folket
Tjurfäktningsarenan i Madrid - Arbetsmarknaden
Tjurfäktas - Arbeta
Matadoren när han sliter sitt hår - Läkarkåren när ingen av deras fina mediciner kan få mig arbetsför
"De blev helt enkelt tvungna att skicka hem Ferdinand" - "De blev helt enkelt tvungna att ge Mats sjukpension"

Euh.. Här ser det ju ut att vara mer diskuterande en presentationer.. men jag smyger väl in med lite info om mig själv.


15(om 9 dagar.. mendeträknasinte >.>), tjej. Har diagnos, dock inte precis så hemskt tydlig.
Intressen: Anime, Manga, konst, historia, geografi, kultur m.m



Note: -är för tillfället mer van vid att skriva på Engelska en Svenska p.g.a att jag spenderat evigheter med att rollspela med folk från t.ex USA, Brasilien och sånt så.. tja.. bryt inte ihop om jag misslyckas totalt med gramatiken eller använder Amerikansk slang xD