Det handlar nog en hel del om inställningen till kunskap. Om man anser att man är fullärd och kan sakerna fullt ut så kanske känslan av att vara ödmjuk inför nya rön minskar.

Man behöver inte alls ha en utredning för att veta om man har en diagnos eller inte. det enda är om man anser sig behöva stöd från samhället så måste man ha papper på att man har rätt till dom. Men har ett jobb som funkar och familjeförhållanden är oxå så man klarar av det utan större katastrofer, ja då behövs ju ingen utredning.

kullan skrev:Man behöver inte alls ha en utredning för att veta om man har en diagnos eller inte. det enda är om man anser sig behöva stöd från samhället så måste man ha papper på att man har rätt till dom. Men har ett jobb som funkar och familjeförhållanden är oxå så man klarar av det utan större katastrofer, ja då behövs ju ingen utredning.

Nja... Man kan inte veta om man har AS eller ej, genom att själv bara bestämma det. Man behöver göra en utredning för att veta. Det du skriver stämmer ju inte, för om man ska få en diagnos krävs det en utredning (+ problematik, ofc).

plåtmonster skrev:Det handlar nog en hel del om inställningen till kunskap. Om man anser att man är fullärd och kan sakerna fullt ut så kanske känslan av att vara ödmjuk inför nya rön minskar.

Ja, självfallet. (Och där har också just läkaryrket en del gammalt kulturbagage att ta itu med.)

Men sedan graderar ju de flesta av oss det, medvetet eller omedvetet, efter humör, vad sakområdet betyder för oss, vad vi har för inställning till den vi möter, och så vidare. Allt detta kan vara värt att ta reda på, eftersom flera bitar säger mer än en om både problemet och vad man kan göra åt det.

************************

Upprepar en viktig punkt i sidodiskussionen, eftersom jag inte ser den besvarad:

Zombie skrev:

Sheyen skrev:Men i så fall tror du att du har AS, men du vet inte. Så du kanske har AS. Man behöver ju trots allt göra en utredning för att kunna veta om man har AS eller ej.

Ja, i princip. Men i praktiken finns det ju också bra självdiagnostiker och tyvärr dåliga professionella diagnostiker.

Och här på AF har det där med självdiagnosticering i praktiken fungerat förbluffande bra, vad både jag och andra har kunnat se på träffar. Inklusive hos en del som har fått riktig diagnos senare. Samtidigt som vi tidvis har haft väldigt gott om trådar med folk som har kommit i kläm hos uppenbart okunniga läkare.

Så så himla enkelt är det inte.

Zombie skrev:Och här på AF har det där med självdiagnosticering i praktiken fungerat förbluffande bra, vad både jag och andra har kunnat se på träffar. Inklusive hos en del som har fått riktig diagnos senare.

På vilket sätt menar du att självdiagnostisering har fungerat förbluffande bra om det bara är en del som fått riktig diagnos senare?

Det är ju väldigt mycket som ska tas hänsyn till vid en utredning och det kan brista rejält i självinsikt eller handla om en mängd andra tillstånd eller förklaringar till problem eller symtom som en individ upplever eller tror har att göra med AS.

Wine skrev:Det är ju väldigt mycket som ska tas hänsyn till vid en utredning och det kan brista rejält i självinsikt eller handla om en mängd andra tillstånd eller förklaringar till problem eller symtom som en individ upplever eller tror har att göra med AS.

Det är det jag menar har fungerat förbluffande bra. Alltså att det har rått stor enighet om att dessa människor rimligen har AS. Eller är aspiga nog, samt har nog med problem i anknytning till det, för att kunna få AS – hur man nu vill uttrycka saken.

Detta även bland folk som är djävligt väl skolade i vetenskapliga krav och källkritik och vilka fackmässiga och kunskapsteoretiska fallgropar man måste vara observant på i sådana här fall. Inklusive det rent mänskliga omdömet. Jag har påpekat det förr: även sådana människor kan ha Asperger och kan hänga här.

Zombie skrev:

Sheyen skrev:Men i så fall tror du att du har AS, men du vet inte. Så du kanske har AS. Man behöver ju trots allt göra en utredning för att kunna veta om man har AS eller ej.

Ja, i princip. Men i praktiken finns det ju också bra självdiagnostiker och tyvärr dåliga professionella diagnostiker.

Det är sant. Men som Zombie säger så vet i så fall ingen om man har det ena eller andra eftersom utredningar ofta är väldigt summariskt gjorda. Inte ens somatiska sjukdomar blir ju alltid rätt diagnosticerade.

Är du helt säker på att du verkligen har de diagnoser som du har på papper, Sheyen.

Jag har papper på att jag har OCD, vilket jag inte alls har.
Och Bipolär typ 2, vilket jag inte heller har.

Till och med social fobi har någon skrivit på ett intyg (för att vederbörande trodde att jag lättare skulle få det som intyget var till för), och det har jag definitivt inte (eller jo, lite, men det märks inte utåt).

Förresten ser jag inte vad det har med ämnet att göra, om jag har AS eller inte.
Jag har aldrig sagt att jag har AS-diagnos, utan att jag har AS-personlighet. Får man inte vara på det här forumet om man inte har diagnos?

Flia skrev:Är du helt säker på att du verkligen har de diagnoser som du har på papper, Sheyen.

Ja, jag vet att jag har de diagnoserna eftersom att jag har papper på det. Men ja, ska besvara det jag tror att du egentligen menade...

Japp, det är jag sannerligen, främst eftersom att inte en jäkel ifrågasätter det. Har haft vårdkontakter både nere i Skåne och här uppe kring Stockholm och hade något varit tvivelaktigt hade man troligtvis fått höra något om det.

Dessutom uppfyller jag alla kriterier + jag har gjort en rejäl utredning. Tycker att man kan lita på att det stämmer, även fast jag egentligen skulle vilja göra en hjärnröntgen som visar ett konkret fel, men en sådan tur har jag ännu inte haft.

Flia skrev:

slackern skrev:

Nihilith skrev: Förstår inte varför allmänläkare/husläkare ibland envisas med att dra upp NPF-diagnoser/Psykiatriska diagnoser när det helt saknar relevans.

Nej inte jag heller. Dom kanske frågar om man äter några andra mediciner psykofarmaka? Men annars har dom inget att göra om man behandlas utav psykiatrin. Men vanliga psykiatriska diagnoser som depression och ångest är husläkarens ansvar. Har man däremot svårbehandlad depression eller ångest är det psykiatrins ansvar.

Fast här var det jag som pratade om det först.
Slackern: Även på det området är det olika. Ibland verkar det som att det beror på vad läkaren tycker. Min förra husläkare tyckte att hon kunde väl skriva ut sånt hon kunde (som venlafaxin), den här nya vill att psyk ska göra det.

Jag känner mig snurrig. Försökte läsa igenom och förstå med inte blev det bättre inte. Jag är lite förvirrad till varför du tog upp det med din husläkare till att börja med.

Det är dock lite rörigt det där med vem som ska ha vilket ansvar. Själv har jag mest valt att separera det (exempel: husläkare skriver ut Levaxin, psykiatriker skriver ut Concerta). Beror mycket på vem man har att gör med och vad man har för kontakter vid tillfället.

Sen kan det absolut vara så att det som står i journalerna inte stämmer. Tappat räkning på hur många diagnoser som stod i mina innan de äntligen luskade ut vad det egentligen var.

Tillägger också att jag själv har blivit titulerad "grabbig" sedan jag var sex år gammal. Vet inte om det ses som hotande. Enligt min erfarenhet har jag enklare för män/killar i alla roller än kvinnor. Om något så verkar många av de kvinnor jag stöter på avsky mig som pesten. Är olika för alla antar jag, och beror nog mest på personen man möter.

Ingen ifrågasätter min AS heller.
Men ekonomin sätter tydligen stopp i Uppsala, så länge man inte behöver insatser.

När jag har påpekat att jag behöver en utredning för att må bra så fick jag svaret att en utredning kostar alldeles för mycket pengar för att mitt välmående ska motivera den. Gång på gång får jag höra att jag inte "behöver" en diagnos på papper.

Sen jag fått bekräftat från många håll att min egen självdiagnos stämmer så har jag nog accepterat att jag har AS och känner inte längre det där omedelbara behovet av en utredning längre.
Jag har kunnat ta till mig det och börjat kunna jämföra kriterier med symptom ändå.

Nihilith skrev:
Jag känner mig snurrig. Försökte läsa igenom och förstå med inte blev det bättre inte. Jag är lite förvirrad till varför du tog upp det med din husläkare till att börja med.

Därför att jag nyligen bytt till honom och vi gjorde en genomgång av vad som varit. Där fanns bl.a. remisser till ADHD- och AS-utredningar. Det var så det kom upp.

Tackar för förtydligandet. Förvirringen minskade.

Enligt min åsikt ska du bara fortsätta ligga på dem tills du får en utredning. Jag blir mest arg när landsting börjar ignorera att göra utredningar när det inte rör sig om somatiska sjukdomar. Onekligen får inte NPF/Psykiatri kosta pengar.

Personligen låg jag på dem i Umeå och Göteborg i sju år innan de ens började utreda NPF.

Ber om ursäkt om jag låter lite aggressiv, blir bara extremt upprörd när vården beter sig på ett sådant sätt.

Tråkiga husläkare är det gott om. Själv bytte jag vårdcental efter massa trams, dessutom tyckte dom inte det var värt pengarna att utreda en gammal gubbdjävel.
Som tur är har dom öppnat en vårdcental 300 meter från där jag bor, så jag listade mig där, hoppas att dom är bättre, kommer trolige slipa den röriga distriktsköterskan i alla fall. Läkarn hade troligen sin egen uppfattning om mig.

Om du har möjlighet så byt vårdcental, eller åtminstone läkare.

Som jag skriver i min signatur, kunskap använd på fel sätt kan ofta förvärra problemen. Är kunskapen dessutom förlegad blir det ännu värre.

lasseivägen skrev:Tråkiga husläkare är det gott om. Själv bytte jag vårdcental efter massa trams, dessutom tyckte dom inte det var värt pengarna att utreda en gammal gubbdjävel.
Som tur är har dom öppnat en vårdcental 300 meter från där jag bor, så jag listade mig där, hoppas att dom är bättre, kommer trolige slipa den röriga distriktsköterskan i alla fall. Läkarn hade troligen sin egen uppfattning om mig.

Om du har möjlighet så byt vårdcental, eller åtminstone läkare.

Som jag skriver i min signatur, kunskap använd på fel sätt kan ofta förvärra problemen. Är kunskapen dessutom förlegad blir det ännu värre.

Lite jobbigt att byta vårdcentral här ute i obygden. Men jag har varit jättenöjd med vårdcentralen här hittills, tills min förra husläkare slutade. Trodde den här killen var bra, men det var ju fel... så jag har ställt mig i kö till en annan nu.

Psykvården är som den är....
Helst skulle jag vilja komma till Neuropsyk på Akademiska sjukhuset, men det går inte eftersom jag redan går på öppenmottagningen på närmare håll.

Flia skrev:
Psykvården är som den är....
Helst skulle jag vilja komma till Neuropsyk på Akademiska sjukhuset, men det går inte eftersom jag redan går på öppenmottagningen på närmare håll.

Har inte ni fritt vårdval där du bor? Det har vi i STHLM.

slackern skrev:

Flia skrev:
Psykvården är som den är....
Helst skulle jag vilja komma till Neuropsyk på Akademiska sjukhuset, men det går inte eftersom jag redan går på öppenmottagningen på närmare håll.

Har inte ni fritt vårdval där du bor? Det har vi i STHLM.

Jag är inte säker.
När det gäller psyk så hjälper det i alla fall inte att ringa till Ackis och be att få komma dit (eller jo kanske, med ett par års väntetid då).
Att bli flyttad är inte lika lätt, man ska igenom en flaskhals kallad NPF-forum, och där bestämmer de var de tycker man ska vara.

Flia skrev:

slackern skrev:

Flia skrev:
Psykvården är som den är....
Helst skulle jag vilja komma till Neuropsyk på Akademiska sjukhuset, men det går inte eftersom jag redan går på öppenmottagningen på närmare håll.

Har inte ni fritt vårdval där du bor? Det har vi i STHLM.

Jag är inte säker.
När det gäller psyk så hjälper det i alla fall inte att ringa till Ackis och be att få komma dit (eller jo kanske, med ett par års väntetid då).
Att bli flyttad är inte lika lätt, man ska igenom en flaskhals kallad NPF-forum, och där bestämmer de var de tycker man ska vara.

Ofan det låter jobbigt. Här ska man tydligen få välja själv vilken mottagning som man vill gå på. Men ärligt jag vet inte hur det fungerar i praktiken har ingen personlig erfarenhet utav det.

Är svårt det där. Det finns ju en del män som kan vara ödmjuka mot både män och kvinnor och det finns också dom som är ödmjuka mot kvinnor istället för män. Är väldigt olika. Det som är problemet här tror jag att den här läkaren som vägrar lyssna på dig om det här med receptet värkar vara så noggrann med det just han läst när det igentlig finns så mycket annan info där ute att ta till sig också. Har tyvärr inget vidare till råd här utan tycker att denna läkare borde ta och lyssna på dig också. Gillar verkligen inte när folk ska vara så inskränkta i sitt eget och sin egen information så här.