Heliora skrev:Jag är glad att aspergerklasser inte fanns på min tid. Jag hade blivit stämplad och säkert haft svårt - om inte omöjligt - att skaffa jobb efteråt eftersom det väl i betyget står att det är aspergerklass.

Dessutom hade jag genom aspergerklass säkert blivit så överbeskyddad att jag skulle få svårare att klara sociala relationer efter gymnasiet.

Så gudskelov att det inte fanns på min tid! Jag har fått klara mig själv, förvisso med problem och mobbning men jag har lärt mig mycket av det och blivit bättre rustad att hantera livet.

Jag tror inte alls att det är på det viset. Det står för det första säkert inte i något betyg, om man gått i en Asperger-klass. Och om man söker jobb, så är det nog i alla fall bäst, att alla där får veta att man har AS. Och om det nu hade funnits en Asperger-klass på min tid (jag tror inte ens att min lilla stad har någon ännu), så skulle det faktiskt snarare har hjälpt mig med sociala relationer än tvärtom, för då kanske jag skulle ha kunnat ha kompisar på ett sätt, som jag nu inte har haft på tretton år.

Det svåra med aspergerklasser är att eleverna blir såpass skyddade att de lätt glömmer bort det sociala spelet. För en bra asklass krävs engagerade och utbildade lärare, många utflykter och utmaningar så eleverna hänger med mentalt.
Jag räknar alltid med att de elever jag känner är 5 år yngre mentalt. En 20 åring är 15 år i huvudet, alltså. Men det är inte bara skolans jobb att få eleverna att lyckas i livet, det är även föräldrarnas. Jag är glad att min mamma har varit väldigt obrydd om min diagnos, hon har aldrig behandlat mig som ett särbarn, utan som en helt vanlig tonåring. Detta har lett till många arbeten och ett bra självförtroende.

Jag har sett alldeles för många fall där eleverna går i särklasser och sedan börjar på något aspievänligt jobb de fått av kommunen. Sorgligt! Hur kul kan det vara att veta att man inte duger som man är, utan måste få ett onödigt jobb bara för att ha något att sysselsätta sig med?

Fick för bara några dagar sedan min diagnos, och jag och min pappa har under de senaste dagarna kollat runt på nätet efter så kallade "aspergerklasser". Jag vet att det skiljer sig en hel del från skola till skola och person till person, men är det någon som har testat att gå i någonting sådant? Är det något att rekommendera? Mitt problem är att jag har svårt för att förstå saker som inte är rakt på sak och får lätt ångest om det är för många människor omkring mig.


Moderator atoms - slog ihop två trådar om samma ämne.

Det gäller alltså aspergerklass i gymnasiet?

Här är några andra trådar om Aspergerklass:

vad-ar-en-aspergerklass-t6813.html

nagon-som-har-erfarenhet-av-att-ga-i-en-aspergerklass-t8826.html

hjalp-edit-utredning-och-aspergerklass-el-inte-t16922.html

har-du-gatt-gar-du-i-en-aspergerklass-t19910.html

Gick i vanlig klass, AS-klass fanns inte på min tid heller. Inte AS heller, för den delen.

Jag gick i "vanlig" klass på egen begäran. Jag kan väl inte påstå att jag blev mobbad, däremot blev jag utstött. Men det är väl mitt eget fel också, jag kunde ju inte umgås i större grupper.

SwordlessLink skrev:kunde ju inte umgås i större grupper

Vad betyder det i praktiken?

En mer formell fråga.. står det i betygspappren hurvida man gått en aspergerklass?

Grundskolan gick jag som vanligt, med bra betyg o många vänner. Sen i gymnasiet gick i en "vanlig" klass (Naturvetenskap med inriktning på elektronik och data). Där hade nog minst hälften av alla asperger, alla var iaf. datornördar.

Jag själv drabbades av svåra depressioner vilket var starten på min "psyk-karriär". Aspergers fick jag inte förrän jag var 25-26 år. Diagnosen alltså, men jag var lite udda redan i grundskolan.

Hej som rubriken lyder gick ni i en vanlig klass eller aspergerklass under skoltiden?

Vanlig klass!

Vanliga klasser. Dock inte så märkligt kanske eftersom jag först fick diagnos förra året vid 29-års ålder. Vet inte ens om det fanns as-klasser då. Gick åt skogen när jag kom upp i gymnasiet dock (bodde då i England) försökte mig på konststycket tre gånger utan resultat.

Nihilith skrev:Vanliga klasser. Dock inte så märkligt kanske eftersom jag först fick diagnos förra året vid 29-års ålder. Vet inte ens om det fanns as-klasser då. Gick åt skogen när jag kom upp i gymnasiet dock (bodde då i England) försökte mig på konststycket tre gånger utan resultat.

Samma här.
AS började upptäckas så smått på flickor/kvinnor runt den tid jag hamnade på BUP första gången och det var -97. Då var jag redan 16/17 år.
Fick diagnos för ett par veckor sedan och är 32 nu...
För mig gick det också åt helvete i samband med att jag skulle fixa gymnasiet. Även här försökte jag mig på tre program som inte funkade och då krashade allt. Man är lite bitter faktiskt...

KalleKus skrev:

Nihilith skrev:Vanliga klasser. Dock inte så märkligt kanske eftersom jag först fick diagnos förra året vid 29-års ålder. Vet inte ens om det fanns as-klasser då. Gick åt skogen när jag kom upp i gymnasiet dock (bodde då i England) försökte mig på konststycket tre gånger utan resultat.

Samma här.
AS började upptäckas så smått på flickor/kvinnor runt den tid jag hamnade på BUP första gången och det var -97. Då var jag redan 16/17 år.
Fick diagnos för ett par veckor sedan och är 32 nu...
För mig gick det också åt helvete i samband med att jag skulle fixa gymnasiet. Även här försökte jag mig på tre program som inte funkade och då krashade allt. Man är lite bitter faktiskt...

Kan så relatera. Speciellt när så många i detta land antar att har du inte gymnasieutbildning så är du per definition korkad. En uppfattning jag tycker är korkad, men samhället är märkligt. Har gett upp på att någonsin skaffa mig en utbildning, orkar inte lägga ner 4-6 år på att skaffa mig en gymnasieutbildning på Komvux, känns som jag är förbi det nu.

Gick aspergerklass i mellanstadiet. Var väl bra just då, men hade stora problem senare att "återanpassa" mig i det vanliga NT-samhället, och jag kände mig väldigt stämplad som autistisk och handikappad och allt detdära, har tagit lång tid att reparera mig från att inte se mig själv som funktionshindrad.

kvicksilver skrev:Gick aspergerklass i mellanstadiet. Var väl bra just då, men hade stora problem senare att "återanpassa" mig i det vanliga NT-samhället, och jag kände mig väldigt stämplad som autistisk och handikappad och allt detdära, har tagit lång tid att reparera mig från att inte se mig själv som funktionshindrad.

Men du, och jag, är ju funktionshindrade.

SwordlessLink skrev:

kvicksilver skrev:Gick aspergerklass i mellanstadiet. Var väl bra just då, men hade stora problem senare att "återanpassa" mig i det vanliga NT-samhället, och jag kände mig väldigt stämplad som autistisk och handikappad och allt detdära, har tagit lång tid att reparera mig från att inte se mig själv som funktionshindrad.

Men du, och jag, är ju funktionshindrade.

Folk vill gärna stämpla mig det som det, ja. Men vad jag har för diagnoser angår absolut ingen annan, och ingen har rätt att placera mig som funktionshindrad mot min vilja.

kvicksilver skrev:

SwordlessLink skrev:

kvicksilver skrev:Gick aspergerklass i mellanstadiet. Var väl bra just då, men hade stora problem senare att "återanpassa" mig i det vanliga NT-samhället, och jag kände mig väldigt stämplad som autistisk och handikappad och allt detdära, har tagit lång tid att reparera mig från att inte se mig själv som funktionshindrad.

Men du, och jag, är ju funktionshindrade.

Folk vill gärna stämpla mig det som det, ja. Men vad jag har för diagnoser angår absolut ingen annan, och ingen har rätt att placera mig som funktionshindrad mot min vilja.

kvicksilver skrev:

SwordlessLink skrev:

kvicksilver skrev:Gick aspergerklass i mellanstadiet. Var väl bra just då, men hade stora problem senare att "återanpassa" mig i det vanliga NT-samhället, och jag kände mig väldigt stämplad som autistisk och handikappad och allt detdära, har tagit lång tid att reparera mig från att inte se mig själv som funktionshindrad.

Men du, och jag, är ju funktionshindrade.

Folk vill gärna stämpla mig det som det, ja. Men vad jag har för diagnoser angår absolut ingen annan, och ingen har rätt att placera mig som funktionshindrad mot min vilja.

Definitionen av AS är ju att man har en funktionsnedsättning. Därav har man ju alltid någon form av funktionshinder om man har diagnosen.

Ja, men ingen har någon som helst rätt att definiera mig som det. Därför jag undviker hab och liknande institutioner som pesten. Önskar faktiskt att jag inte fick någon diagnos överhuvudtaget, och fått tillbaka en barndom.

jag gick i vanlig klass fast lite udda program med bara killar i. skulle göra vadsomhelst för att få gå om skolan och i en asperger-klass. mest för att skapa vänner och kontakter.

Har alltid gått i "normala" skolor.

Fick diagnos som vuxen och har alltid gått i vanlig skola. Jag är nöjd med det, har haft upplevelser jag inte skulle ha annars och en del bra vänner.

Tycker det borde läggas mer krut på att få aspergare accepterade i normala omständigheter och hjälp till att passa in och förstå omgivningen. Om man bara klarar av att gå i en aspergerklass hur ska det då gå senare när man ska utbilda sig mer eller skaffa ett arbete. Det är bättre att se till att personerna klarar sig sen än att göra massa anpassningar oavsett neurotyp.

Diagnosen fanns givetvis inte på min tid. (Dackefejden..)

Men eftersom det ansågs att jag var en odräglig avvikare fick jag gå i magister Modiger`s OBS-klass. Tillsammans med 8 gangsterkillar. Och en tjej som aldrig var där. Jag skolkade därför att det var hopplöst att vara i den klassen.

Magister Modinger jagade mig med bil på rasterna. Så jag avvek tillslut helt och hållet från skolan. Och gömde mig i stallet bland hästarna. Jag glömdes mer eller mindre bort.

Från mellanstadiet tills jag flyttade hemifrån vid 16-årsålder fick jag äta lugnande medicin. På den tiden var man maktlös med avvikande beteende.

Vanlig klass, dock med assistent tom. åk 8. 9an och gymnasiet utan assistent, dock med annan extrahjälp såsom: extra läxhjälp, extra hjälp i Engelska och reducerat gymnasieprogram.

Men gick i vanlig klass hela vägen.

marxisten skrev:Vanlig klass, dock med assistent tom. åk 8. 9an och gymnasiet utan assistent, dock med annan extrahjälp såsom: extra läxhjälp, extra hjälp i Engelska och reducerat gymnasieprogram.

Men gick i vanlig klass hela vägen.

Vad assisterade denne "assistent" med?

Jag gick i en vanlig klass, inga problem med studierna, hade mycket kompisar och var populär i högstadiet, detta förmodligen pga av att jag var så dryg och elak mot både lärare och elever. Blev tom polisanmäld för mobbning, jag tyckte ju dock bara att jag var rolig-alla andra skrattade ju och hejade på?? Mycket förvirrande...