Bjäbbmonstret skrev:

tahlia skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Att gå ner i vikt är en sak. Det behöver inte handla om utseende. Det handlar precis som du säger om att må bra. Men att justera sitt ansikte eller ändra på sina bröst är vanligtvis något som handlar om att uppfylla visa normer om hur man bör se ut.

Det är DÄR du missförstår mig, inser jag nu. För mig skulle en plastikoperation ge samma effekt som om jag förlorade vikt. Det gäller mao MITT välmående och hur JAG ser på mig själv. Inte andras ideal och uppfattning om hur jag bör se ut.

Jag talade om den eventuella fysiska vinsten av att gå ner i vikt inte den psykologiska.

Och det är den psykologiska biten jag har pratat om hela tiden. Inte konstigt att man inte tycks förstå vad jag menar.

tahlia skrev:Och det är den psykologiska biten jag har pratat om hela tiden. Inte konstigt att man inte tycks förstå vad jag menar.

Det vet jag väl att du har gjort. Jag talade om vad jag hade förståelse för att man gjorde.

Bjäbbmonstret skrev:

tahlia skrev:Och det är den psykologiska biten jag har pratat om hela tiden. Inte konstigt att man inte tycks förstå vad jag menar.

Det vet jag väl att du har gjort. Jag talade om vad jag hade förståelse för att man gjorde.

Så det är alltså ok att förbättra sitt utseende för att må psykiskt bättre så länge du inte opererar dig?

(Ber om ursäkt om du tycker frågan verkar dum, men jag försöker bara få lite rätsida på hur du resonerar)

tahlia skrev:Så det är alltså ok att förbättra sitt utseende för att må psykiskt bättre så länge du inte opererar dig?

(Ber om ursäkt om du tycker frågan verkar dum, men jag försöker bara få lite rätsida på hur du resonerar)

Jag har faktiskt inte funderat så mycket på den saken.

nallen skrev:

maxholm skrev:Jag har inte sådana krav. Däremot vill jag att tjejen ska vara den som tar initiativet till träff.

Ja du... "bara" det. Det är nog tyvärr inte mer än enstaka tjejer på 1000 som är såpass jämställda att de ens skulle fundera på att göra nåt sånt.

Så tänker inte jag. Vill jag träffa någon så tar jag initiativ till det. Jag funderar sällan på hur andra gör - det de gör är oftast inte tillämpligt på mig ändå så det har jag gett upp försöken att anpassa mig till.

Kanske typiskt aspigt det med.

tahlia skrev:Jag mår bättre av att förändra mitt utseende till något som jag trivs med och som jag tycker om. Att kunna se sig i spegeln tillräckligt länge för att lägga märke till hur man ser ut utan att det genast sänker en.
I hela mitt liv har jag tillbringat så lite tid framför spegeln som jag kan, och fokuserar på t.ex håret eller tänderna om det är det jag skall göra, för jag mår dåligt av att se mig själv.

Men varifrån kommer föreställningen om hur en människa ska se ut? Har du funderat på varför du står och ser dig i spegeln och tycker att du är så ful? Jag lovar att om du hade varit ensam i hela världen skulle du inte bry dig om hur lång din näsa var förrän du fick problem med att se runt den.

*!*Det kommer av vad andra gör, säger och tycker*!*

Jag har en ganska knölig bak som jag inte alls tycker om att titta på. När jag har en dålig dag vill jag helst inte gå ut med den. Värst var det i tonåren. Men idag tycker jag mest det är kul att inte se helt mainstream ut. (Önskar ibland jag hade energi att göra rastaflätor o tuppkam ) När jag har en bra dag gillar jag ändå att dra på mig tajta, färgglada brallor och gå ut på stan, bara för att retas. Jag VET att vissa folk stirrar, men vafan, om det är lite trångt att möta mig i en dörröppning så är den ju för smal!

Alla sorters kroppsmodifikationer handlar om att visa upp en bild för andra. Hur kommer det sig att alla skönhestoperationer (så kallat) gör att folk ser mer ut som ´alla andra än´vad de gjorde innan? Om nu alla har olika smak - varför är det ingen som opererar på sig en svans eller något?

Det är väl fritt fram för folk att göra som de vill, men personligen har jag svårt att tycka om folk som sysslar med det, mest pga svårigheten att känna igen folk efteråt. Det gäller folk som sminkar sig och klär sig i kostym också. I modetidningar är det totalt hopplöst att se skillnad på folk för alla ser likadana ut *Arrghh*. Hamnar jag i en folksamling eller på ett möte, så brukar jag ty mig till någon som ser lite udda ut. Det är helt enkelt större chans att jag känner igen personen om vi möts någon annan stans senare. Gärna med kroppar eller ansikten med stora kontraster, som stort hår kraftig benstomme, avvikande kläder eller många rynkor. Släta fejs och raka kroppar som blandas med varandra liknar vandrande glasspinnar i min hjärna. Speciellt om de alla är blonda... Nä, ju mer udda desto bättre.

Bjäbbmonstret skrev:Det tror du bara för att du är så fyrkantig. Allt handlar inte om fasta ramar. Människor kan inte delas in i typer på det sätt som du beskriver och allting är mer mångfacetterat än man tror. Det är det som är livet.

Njäee, det är snarare så att i brist på mera information som t.ex. hennes kommunikation, så bör man nog dra slutsatsen att det finns intresse. Det lär väl dessutom vara den mest givande slutsatsen om man letar efter en partner. Är den sedan fel är det ju inte mer än att man får omvärdera den. Antar man däremot att hon bara är intresserad av en kompis så kanske man missar chansen till en partner?

Tess skrev:

Kristofer skrev:Jag har inga sådana krav. Men det får i inte vara en hagga eller någon med grav övervikt om man säger så.

Vad är det för fel på tjejer som är överviktiga?

Antingen så tänder man på tjockisar eller så gör man det inte. Om man inte blir tänd på sin partner är det ingen vits med det hela.

ford skrev:Det är onaturligt.
Jag är egentligen inte ens speciellt glad över piercing, smink, hårfärgning och tatueringar, ens en gång.

Varför skall man inte se ut så som naturen skapat en?

För att det ser trist ut.

tror re e viktigt att om en snubbe
med dessa funktions störningar ska ha en partner så
väl manlig som kvinnlig
så funkar nog en estetiskt och psykologisk lagd person best
mest för att många som har nån form
av detta funktions hindret jag vet har svårt i att förstå socialt
och orkar kanske inte med alla kännslosamma utbrott som en nt person kan få i en del diskutioner
en psykologiskt tänkande person
blir oftast inte arg direkt utan kan vänta med att hugga tills man kommit med en godkänd förklaring
under tiden
kan man föreslå att dricka varsin kopp te
sen kan föredra en seriös diskution vid köksbordet över en kopp lugnande te
vicket som skulle kunna funka väldigt bra faktiskt
och då slipper man alla höga röster
och kan resonera mer sakligt och konkret i upprörande saker ist

well ett tips från mig iaf

Lord_Dagorahz skrev:tror re e viktigt att om en snubbe
med dessa funktions störningar ska ha en partner så
väl manlig som kvinnlig
så funkar nog en estetiskt och psykologisk lagd person best
mest för att många som har nån form
av detta funktions hindret jag vet har svårt i att förstå socialt
och orkar kanske inte med alla kännslosamma utbrott som en nt person kan få i en del diskutioner
en psykologiskt tänkande person
blir oftast inte arg direkt utan kan vänta med att hugga tills man kommit med en godkänd förklaring
under tiden
kan man föreslå att dricka varsin kopp te
sen kan föredra en seriös diskution vid köksbordet över en kopp lugnande te
vicket som skulle kunna funka väldigt bra faktiskt
och då slipper man alla höga röster
och kan resonera mer sakligt och konkret i upprörande saker ist

well ett tips från mig iaf

Hellre en neurotypisk "höna" enligt krigis definition, en utvecklingstörd, eller vad som helst än en person som bemöter mig så där som något konstigt djur och betraktar sig själv som "frisk" och alla delar av min personlighet som avviker från hennes som "funktionsstörningar".

Jag tror ingen, varken AS eller NT, blir särskilt attraherad av att bli bemött så. Då tror jag mer på en relation med en mer eller mindre likasinnad där förståelsen för varandras avvikelser får bli ömsesidig och man kan känna gemenskap i att vara annorlunda.

Milyc skrev:

Lord_Dagorahz skrev:tror re e viktigt att om en snubbe
med dessa funktions störningar ska ha en partner så
väl manlig som kvinnlig
så funkar nog en estetiskt och psykologisk lagd person best
mest för att många som har nån form
av detta funktions hindret jag vet har svårt i att förstå socialt
och orkar kanske inte med alla kännslosamma utbrott som en nt person kan få i en del diskutioner
en psykologiskt tänkande person
blir oftast inte arg direkt utan kan vänta med att hugga tills man kommit med en godkänd förklaring
under tiden
kan man föreslå att dricka varsin kopp te
sen kan föredra en seriös diskution vid köksbordet över en kopp lugnande te
vicket som skulle kunna funka väldigt bra faktiskt
och då slipper man alla höga röster
och kan resonera mer sakligt och konkret i upprörande saker ist

well ett tips från mig iaf

Hellre en neurotypisk "höna" enligt krigis definition, en utvecklingstörd, eller vad som helst än en person som bemöter mig så där som något konstigt djur och betraktar sig själv som "frisk" och alla delar av min personlighet som avviker från hennes som "funktionsstörningar".

Jag tror ingen, varken AS eller NT, blir särskilt attraherad av att bli bemött så. Då tror jag mer på en relation med en mer eller mindre likasinnad där förståelsen för varandras avvikelser får bli ömsesidig och man kan känna gemenskap i att vara annorlunda.

Håller helt klart med!

Det låter väldigt knepigt det där att välja partner efter utseende. Mänskor brukar ju gå upp och ned i vikt och många färgar och tonar och blekar håret och ändrar utseende titt som tätt. Ska man då göra slut med sin partner om hon eller han går upp eller ned i vikt eller byter hårfärg? Är det inte personen man gillar???

Jag skulle inte vilja gå in i en relation med någon som väljer mig för den vikt jag för närvarande har eftersom jag både kan gå upp och ned i vikt.

Utseende är bara yta.
Bättre o se till insidan.
Samhället av idag är så patetiskt utseendefixerat, så hälften vore nog..

Är själv en 40-årig "aspergian" ,som sammanlever med en kvinna som inte har AS..o det är inte alltid så lätt..
Man får kompromissa en hel del.

För att överleva mig måste man nog vara rätt tolerant och en smula enstöring. Det är inte alla dagar jag orkar vara social, fasst å andra sidan saknar jag verkligen någon att krama andra dagar... jag borde ha ett troget-en-gång-annanvar-vecka-förhållande...

Melchizedek skrev:Det låter väldigt knepigt det där att välja partner efter utseende. Mänskor brukar ju gå upp och ned i vikt och många färgar och tonar och blekar håret och ändrar utseende titt som tätt. Ska man då göra slut med sin partner om hon eller han går upp eller ned i vikt eller byter hårfärg? Är det inte personen man gillar???

Du kanske tycker jag verkar väldigt knepig men jag kan gilla både män och kvinnor som personer lika mycket men jag skulle faktiskt bara kunna tänka mig att ha en kvinna som partner.

Så du menar, Milyc, att du skulle göra slut om hon bytte kön alltför ofta?

Jag skulle göra slut om hon upphörde att vara och se ut som en hon ja.

Milyc skrev:Jag skulle göra slut om hon upphörde att vara och se ut som en hon ja.

Här har du ett par som inte gjorde slut.

Olivia och Noa

Milyc skrev:Jag skulle göra slut om hon upphörde att vara och se ut som en hon ja.

Det skulle alla straighta män göra, inget konstigt med det.

Titti skrev:

Milyc skrev:Jag skulle göra slut om hon upphörde att vara och se ut som en hon ja.

Här har du ett par som inte gjorde slut.

Olivia och Noa

Anledningen till att Noa accepterade sin partners könsbyte är att han är bisexuell, så det här exemplet kan du inte dra några kärleken-övervinner-allt-valser av.

Kärleksförhållanden begränsas och är avhängiga av våra sexuella preferenser.

KrigarSjäl skrev:

Titti skrev:

Milyc skrev:Jag skulle göra slut om hon upphörde att vara och se ut som en hon ja.

Här har du ett par som inte gjorde slut.

Olivia och Noa

Anledningen till att Noa accepterade sin partners könsbyte är att han är bisexuell, så det här exemplet kan du inte dra några kärleken-övervinner-allt-valser av.

Kärleksförhållanden begränsas och är avhängiga av våra sexuella preferenser.

Jag tänkte inte dra alltför långtgående slutsatser alls av det och jag tror inte att kärleken övervinner allt. Men jag tyckte icke desto mindre att det var intressant och med viss relevans för tråden.

Själv måste jag tillstå att jag inte kan tänka mig en partner av samma kön som jag men jag har inga principiella invändningar - var och en gör som den vill på den punkten.

KrigarSjäl skrev:Kärleksförhållanden begränsas och är avhängiga av våra sexuella preferenser.

Just det och därför förutsätter en allvarligt menad inställning att det "bara är insidan som räknas" bisexualitet.

Min AS:are till sambo verkar i alla fall gilla mig. Men vi är så lika men ändå olika. Jag verkar förstå honom mer än vad dem flesta andra. Fick bla en kommentar från hans farmor.

Vi åkte från kiruna och hem, på flygplatsen kommer sambon på att han inte hittar dörrnycklarna och får självklart panik och blir jättestressad, arg, skriker på alla osv. Så som han reagerar när det blir sådant kaos. Han kan även slå till en om det blir aldeles för mycket, men han menar inget illa han vet bara inte vart han ska ta vägen.

Jag tog det iskallt, jag hjälper knappast honom om jag börjar skrika tillbaka och vara otrevlig. Även om han är det mot mig.

Hans farmor som såg allt frågade sedan hans mor om jag alltid var så lugn och sammlad.

Har en bror som reagerar på samma sätt så jag är uppväxt med det och har lärt mig var gränserna går, även om det har gjort ont många gånger. Men jag vet att dem inte menar något illa. Vi snackar även massor om allt hela tiden. Om det som är jobbigt om det som är lätt. Så jag förstår endel hur han tänker och fungerar.

Det tror jag är mycket viktigare än hur någon ser ut. När han träffade mig var jag självmordsbenägen och djupt deprimerad, inte direkt dem bästa förutsättningarna, men han såg vem som var där inne och nu har vi varit ihop i över 2,5 år.

Så även om det är mycket snack om att ens älskade ska vara blond, stora bröst, små bröst osv. så när man väl möter sin älskade så spelar sånt mindre roll