Hej! Jag har tidigare varit hos läkare och fått social fobi + ocd diagnostiserat men ironiskt nog klarar jag inte av läkaren mer på grund av min sociala fobi och hans tendens att bara vänta på mitt svar. Jag har haft svårt att precist rama in det till dom men jag vill få någon förklaring till andra saker. Jag är 20 år nu, har när jag tänker tillbaka haft saker som pekar på aspergers, men blivit hänvisad till att jag ska sluta vara apatisk när jag pratar, le mer, röra på mig mer när jag går, vara mer utåtriktad och skaffa vänner. Jag är nu tillsammans med en flickvän och är väldigt svartsjuk för jag har svårt att förstå varför hon vill vara med mig när hon har sina kompisar, att hon borde klara det med bara mig och inte behöva båda för det ersätter varandra.

Jag har alltid rättfärdigat min sociala fobi med att jag inte behöver andra, ser fram emot någon form av rättgörelse då alla ska vakna upp och förstå hur meningslöst det är med att prata med varandra och istället se världens funktion etc... Inväntar förklaringen på hur jorden kom till och liknande för att peka på att DET är viktigare än att hålla på och vara sociala. Jag försöker förklara det för min flickvän men det går inget vidare för hon bara vill försvara att man behöver vänner. Jag har först nu börjat överväga om det är jag som har fel och att alla är lika men vill ändå veta av att det är jag som har rätt och att all "meningslös skit" inte borde komma ivägen för mitt studerande. Jag klarar mig inte en minut när jag är utomhus utan min mp3+hörlurar och måste ha mitt fiktionella alterego med mig för att visa alla dom som inte ser det att han är bättre.

Kan jag ha aspergers? Jag vill inte ha det, jag försvarar mig mot min flickvän nu med att jag inte har det för jag är rädd att det inte ska vara jag som har rätt utan andra. Jag vill inte ha spenderat all tid isolerad i onödan etc. Jag vill inte känna att jag i framtiden ska behöva prata med människor.

Tacksam för svar // Immelmann

Immelmann skrev:Jag är 20 år nu, har när jag tänker tillbaka haft saker som pekar på aspergers, men blivit hänvisad till att jag ska sluta vara apatisk när jag pratar, le mer, röra på mig mer när jag går, vara mer utåtriktad och skaffa vänner. Jag är nu tillsammans med en flickvän och är väldigt svartsjuk för jag har svårt att förstå varför hon vill vara med mig när hon har sina kompisar, att hon borde klara det med bara mig och inte behöva båda för det ersätter varandra.

Välkommen hit, hoppas du kan lära dig mer om aspergers av att läsa och skriva här. Vet inte om du har aspergers men du verkar iaf ha aspergerdrag.

Du kan inte kräva att din flickvän ska klara sig med bara dig. De flesta behöver vänner också, det räcker inte bara med en partner. Min dotter är också 20 år, och om hon hade en pojkvän som ville hon skulle nöja sig med honom och inte umgås med sina vänner, då skulle jag råda henne att göra slut. Partner ersätter inte vänner och tvärtom (utom möjligen för aspergare).

Immelmann skrev:Jag har alltid rättfärdigat min sociala fobi med att jag inte behöver andra, ser fram emot någon form av rättgörelse då alla ska vakna upp och förstå hur meningslöst det är med att prata med varandra och istället se världens funktion etc... Inväntar förklaringen på hur jorden kom till och liknande för att peka på att DET är viktigare än att hålla på och vara sociala. Jag försöker förklara det för min flickvän men det går inget vidare för hon bara vill försvara att man behöver vänner. Jag har först nu börjat överväga om det är jag som har fel och att alla är lika men vill ändå veta av att det är jag som har rätt och att all "meningslös skit" inte borde komma ivägen för mitt studerande. Jag klarar mig inte en minut när jag är utomhus utan min mp3+hörlurar och måste ha mitt fiktionella alterego med mig för att visa alla dom som inte ser det att han är bättre.

Kan jag ha aspergers? Jag vill inte ha det, jag försvarar mig mot min flickvän nu med att jag inte har det för jag är rädd att det inte ska vara jag som har rätt utan andra. Jag vill inte ha spenderat all tid isolerad i onödan etc. Jag vill inte känna att jag i framtiden ska behöva prata med människor.

Det är inte frågan om att "ha rätt". Du känner på ett visst sätt och det har du rätt till, men du kan inte påtvinga andra (t ex din flickvän) ditt sätt att tänka och leva. Du behöver inte småprata med andra människor, men då får du fundera på om du nånsin ska ha ett arbete el inte. Likaså hur både du och flickvännen ska kunna trivas. Du måste låta henne träffa sina vänner. Men det blir ändå problem, om hon t ex vill bjuda hem folk om ni bor ihop, och du inte vill träffa några andra än hon.

Jag vill inte ha spenderat all tid isolerad i onödan etc.

Det känner jag igen mig i, och desto mindre jag snackar med folk desto bättre. Jag avskyr telefoner och har en mobil, men svarar nästan aldrig.
Mp3an har jag också med mig, värst är det i affärer.
Jag är också mycket rädd för att ha fel, för jag har väldigt sällan fel.
Och jag klarar inte av att höra något så nedlåtande som t ex "Nej men ser man på! Även DU har fel ibland."

Jag känner igen mig ganska mycket av det "fiktionella alterego" och "för att visa alla dom som inte ser det att han är bättre."
Allting blir som i en film med musik i lurarna, och jag har huvudrollen. JÄMT.

Enda skillnaden är väl att det verkar som om ditt OCD kickar in i ditt förhållande till din flickvän. Jag förstår inte hur det känns, men jag vet hur det är när någonting tär på krafterna.

Jag har "AS", jag menar inte att bryta mig in i ditt berg! Det kan mycket väl vara så att det är helt vanliga personlighetsdrag, även om det lutar åt det andra hållet.

Det kan finnas en mycket stor risk att sådan här förvirring sker när man vid en ålder då man börjar förstå får en diagnos. Jag har sen 1994 vetat om att jag är "annorlunda" och jag är 22 år.

earlydayminer skrev:Jag är också mycket rädd för att ha fel, för jag har väldigt sällan fel.
Och jag klarar inte av att höra något så nedlåtande som t ex "Nej men ser man på! Även DU har fel ibland."

Gillar du serien "besserwisser?
Min favvvostrip är när besserwisser frå kritik:

Vän till BW - Usch, du tror verkligen att du kan alt och alltid har rätt-
BW -Nejdå, inte alls.
vän -Jaså, kan du nämna ett exempel?
BW- Ja, förra veckan trodde jag att jag misstagit mig om en sak, nu var det ju inte så visade det sig, jag hade rätt.

earlydayminer skrev:Jag vill inte ha spenderat all tid isolerad i onödan etc.

Det känner jag igen mig i, och desto mindre jag snackar med folk desto bättre. Jag avskyr telefoner och har en mobil, men svarar nästan aldrig.
Mp3an har jag också med mig, värst är det i affärer.
Jag är också mycket rädd för att ha fel, för jag har väldigt sällan fel.
Och jag klarar inte av att höra något så nedlåtande som t ex "Nej men ser man på! Även DU har fel ibland."

Jag känner igen mig ganska mycket av det "fiktionella alterego" och "för att visa alla dom som inte ser det att han är bättre."
Allting blir som i en film med musik i lurarna, och jag har huvudrollen. JÄMT.

Är det vanligt för folk med AS att ha fiktionella personer eller är det något som skulle hända ändå? Jag har fram tills igår tänkt att andra människor är "dummare" än mig men jag tänker fortfarande så, vill inte ha fel...

En annan sak vad gäller flickvännen, hon har tidigare varit otrogen, dock mot en annan MED mig vilket jag tar som att hon skulle göra det igen. Nu blir istället vännerna och allt annat hon gör en anledning till att bygga på min tro om att hon är otrogen. Men det jobbiga är att emellanåt så vänder jag och tänker "men jag tänker inte låta förhållandet förstöra mitt vanliga liv" och börjar spela spel (WoW t.ex.) och intalar mig själv om att det i alla fall kommer finnas kvar då hon försvinner.

Det är många saker som börjar komma upp nu men jag är rädd att jag istället för att använda problem för att hitta teorin, hittar problem genom att använda teorin. Likt att många saker kanske bygger på social fobi och OCD som jag nu överför till AS.

En annan sak jag undrar är om det är vanligt för människor med AS att skippa förpratet och vilja hoppa direkt in på djupare saker när man pratar. Dvs. att ignorera "kallpratet" och se det som meningslöst, när man kan prata om viktigare saker, eller som kanske jag tycker är viktigare.

earlydayminer skrev:Jag är också mycket rädd för att ha fel, för jag har väldigt sällan fel. Och jag klarar inte av att höra något så nedlåtande som t ex "Nej men ser man på! Även DU har fel ibland."

Jag hade samma problem förut; eftersom jag bara uttalade mig om saker som jag var helt säker på, fick jag ryktet om mig att jag aldrig hade fel, och när jag väl hade fel om nåt, så blev det en stor grej av det...

Lösningen är egentligen väldigt enkel: "snacka mer skit", så blir det inte så märkvärdigt...
(Men vägen dit, om man stannar kvar i samma umgängeskrets, är förstås inte så lätt...)

Jag ser även en parallell till nedanstående:

Immelmann skrev:En annan sak jag undrar är om det är vanligt för människor med AS att skippa förpratet och vilja hoppa direkt in på djupare saker när man pratar. Dvs. att ignorera "kallpratet" och se det som meningslöst, när man kan prata om viktigare saker, eller som kanske jag tycker är viktigare.

Definitivt aspigt!

Immelmann skrev:Jag har alltid rättfärdigat min sociala fobi med att jag inte behöver andra, ser fram emot någon form av rättgörelse då alla ska vakna upp och förstå hur meningslöst det är med att prata med varandra och istället se världens funktion etc... Inväntar förklaringen på hur jorden kom till och liknande för att peka på att DET är viktigare än att hålla på och vara sociala. Jag försöker förklara det för min flickvän men det går inget vidare för hon bara vill försvara att man behöver vänner. Jag har först nu börjat överväga om det är jag som har fel och att alla är lika men vill ändå veta av att det är jag som har rätt och att all "meningslös skit" inte borde komma ivägen för mitt studerande.

Jag är själv en andlig sökare, och tror på ett sätt att du har rätt - men endast för de individer som har kommit lååångt i sin andliga utveckling...
De flesta andra behöver vänner att umgås med...

Immelmann skrev:Jag vill inte ha spenderat all tid isolerad i onödan etc. Jag vill inte känna att jag i framtiden ska behöva prata med människor.

Vem(/vad) avgör vad som är "i onödan" för dig?


Med reservation för att jag kan ha fel...

Immelmann skrev:Jag har fram tills igår tänkt att andra människor är "dummare" än mig men jag tänker fortfarande så, vill inte ha fel...

En annan sak vad gäller flickvännen, hon har tidigare varit otrogen, dock mot en annan MED mig vilket jag tar som att hon skulle göra det igen. Nu blir istället vännerna och allt annat hon gör en anledning till att bygga på min tro om att hon är otrogen. Men det jobbiga är att emellanåt så vänder jag och tänker "men jag tänker inte låta förhållandet förstöra mitt vanliga liv" och börjar spela spel (WoW t.ex.) och intalar mig själv om att det i alla fall kommer finnas kvar då hon försvinner.

En annan sak jag undrar är om det är vanligt för människor med AS att skippa förpratet och vilja hoppa direkt in på djupare saker när man pratar. Dvs. att ignorera "kallpratet" och se det som meningslöst, när man kan prata om viktigare saker, eller som kanske jag tycker är viktigare.

Varför måste andra vara dummare än du för att de inte tänker likadant? Acceptera att ni tänker olika utan att varken värdera de andra el dig själv.

Flickvännen kanske var otrogen mot din företrädare för att deras förhållande redan var dåligt. Då kommer hon inte automatiskt att vara otrogen mot dig (iaf inte innan ert förhållande också blir dåligt).

Att umgås med sina vänner är nåt helt annat, som inte har ett dugg med otrohet att göra. Såvida inte "umgänget" bara består av att gå ut på krogen, supa sig full och flirta med andra, då finns det en risk.

Spela WoW kan du ju göra medan din tjej umgås med sina tjejkompisar. Men att tro att det kan ersätta en flickvän tycker jag är orealistiskt.

Ja, det är typiskt aspigt att inte uppskatta kallprat utan att tycka att det är slöseri med tid. (Det är också typiskt svenskt, iaf när det gäller affärer.) Det finns minst en tråd om just kallprat här, har du läst den?

Inte för att du frågade mig, men ändå;

Alien skrev:Varför måste andra vara dummare än du för att de inte tänker likadant?

För att det kan finnas högst ett korrekt svar på en fråga/påstående.
Jag upplever ju att jag har rätt, då måste ju de som inte har samma svar ha fel och vips så kan man lätt dra slutsatsen att de är dummare.

Alien skrev:Att umgås med sina vänner är nåt helt annat, som inte har ett dugg med otrohet att göra.

Det är klart det har! Inte sexuell otrohet, men väl emotionell- och/eller intellektuell-dito (beroende som sagt på vad de gör när de "umgås"). De andra ("vännerna") har ju uppenbarligen nåt som inte jag har, alltså säger hon att jag inte duger.

nallen skrev:Inte för att du frågade mig, men ändå;

Alien skrev:Varför måste andra vara dummare än du för att de inte tänker likadant?

För att det kan finnas högst ett korrekt svar på en fråga/påstående.
Jag upplever ju att jag har rätt, då måste ju de som inte har samma svar ha fel och vips så kan man lätt dra slutsatsen att de är dummare.

Alien skrev:Att umgås med sina vänner är nåt helt annat, som inte har ett dugg med otrohet att göra.

Det är klart det har! Inte sexuell otrohet, men väl emotionell- och/eller intellektuell-dito (beroende som sagt på vad de gör när de "umgås"). De andra ("vännerna") har ju uppenbarligen nåt som inte jag har, alltså säger hon att jag inte duger.

"Second opinion"?

Ska det behövas?

Tror man att alla frågor här i världen har ett enda och självklart svar så ska man nog se över sin världsbild.

Titti skrev:"Second opinion"?

nallen skrev:Ska det behövas?

Ibland. Om man är osäker på om den andre har rätt, man kan ju se saker från olika håll med olika utgångsläge och inställningar av synen. Man kan mycket väl landa i att "First opinion" var den bästa men man måste pröva olika alternativ. Det gör du alldeles säkert själv också - olika i olika sammanhang.

Det behöver inte alls innebära att du inte duger. Om du litar på att du är tillräckligt bra som du är och att dina åsikter är relevanta så kan du tryggt låta henne umgås med sina vänner. Vad de gör när de umgås och du inte är med kan du aldrig någonsin övervaka. Det är bara förtroende som hjälper mot din misstänksamhet. Och det kommer inifrån dig själv.

Annars kommer du alltid att misstro henne. Tänk om ni alltid är tillsammans - du vet ändå inte vad hon känner och tänker inuti sig. Du kommer alltid att vara utlämnad åt dina egna tvivel och det är det enda du kan göra något åt. Annars kommer det att fräta sönder dig inombords. Tyvärr. För det är ingen varken nödvändig eller önskvärd utveckling.

Kvasir skrev:Tror man att alla frågor här i världen har ett enda och självklart svar så ska man nog se över sin världsbild.

Om frågan har mer än ett korrekt svar är den luddigt (felaktigt!) ställd och bör omformuleras så man vet vad det frågas om.
Däremot är det självklart att många frågor inte har självklara svar. Det finns ju dessutom gott om frågor som inte kan besvaras, för vissa klasser av sådana frågor kan man ju (som du vet) bevisa att de inte kan besvaras.

@Titti: Q.E.D

Jag skulle svarat ungefär som "nallen" gjorde, var kanske ett bättre svar än vad jag hade kunnat ge men det är så jag tänker med. Vad gäller henne så har det ofta varit så. Den jag var tillsammans med innan var otrogen mot mig vilket sitter kvar, min flickvän nu är väldigt... lättflirtad. Hon blir lätt beroende, dvs. om hon dricker ett glass dricker hon med 99% sannolikhet upp hela flaskan. När hon är full blir hon väldigt redlös och lättövertalad. Att hon gillar att prata med killar mer än tjejer är något hon öppet medger vilket inte är något problem i sig, men sätt ihop det med hur hon är när hon är ute och dricker med sina kompisar och det blir en "stor sannolikhet" att något händer. Hon har även hållt på mycket med webcamsaker, för att hon ville ha bekräftelse på hur hon såg ut etc... Detta var i samband med när vi var tillsammans.

Anledningen till att jag vill ha henne kan bero en del på aspergers eller social fobi, vet inte. Men det handlar om att jag behöver någon att prata med och som jag kan diskutera med vilket jag inte kan hitta i andra människor och det är därför jag tycker om min flickvän för att hon lyssnar. När jag pratar med andra människor brukar jag oftast försöka komma till en sån samtalspunkt som jag har med henne och om det inte händer blir jag besviken och tänker "ja men jag har ju henne i alla fall". Det är det som gör att jag överser allt.

En annan sak jag undrar är huruvida social fobi interagerar med aspergers? Min tidigare kurator sa att man måste "utsättas" för sociala möten för att bota social fobi men jag klarar ändå inte av människor när jag väl är med dom på grund av jag övertolkar deras ansiktsuttryck och verkligen vet vad dom tänker om mig. Hur "fixar" man allt?

nallen skrev:

Kvasir skrev:Tror man att alla frågor här i världen har ett enda och självklart svar så ska man nog se över sin världsbild.

Om frågan har mer än ett korrekt svar är den luddigt (felaktigt!) ställd och bör omformuleras så man vet vad det frågas om.
Däremot är det självklart att många frågor inte har självklara svar. Det finns ju dessutom gott om frågor som inte kan besvaras, för vissa klasser av sådana frågor kan man ju (som du vet) bevisa att de inte kan besvaras.

Jo men många frågor kan inte omformuleras så att de får klara svarsalternativ, eller så blir svaren meningslösa när man har omformulerat frågan så. Ofta lurar man bara sig själv när man nöjer sig med sådana förenklade svar, och tror att frågan är så enkel som de förenklade svaren antyder.

nallen skrev:

Alien skrev:Att umgås med sina vänner är nåt helt annat, som inte har ett dugg med otrohet att göra.

Det är klart det har! Inte sexuell otrohet, men väl emotionell- och/eller intellektuell-dito (beroende som sagt på vad de gör när de "umgås"). De andra ("vännerna") har ju uppenbarligen nåt som inte jag har, alltså säger hon att jag inte duger.

Jag tycker inte man kan säga så. Den där föreställningen är inte bra. Människor är så mångfacetterade, det är därför vi är intresserade av den andre, för att vi får ut något av honom eller henne som vi inte får ut av oss själva. Men ska människan fortsätta och växa och utvecklas måste han eller hon också umgås med andra, få nya impulser och idéer etc. Ingen människa kan räcka till fullt och helt för den andre. Ett sådant förhållande blir instängt och stagnerar och slutar oftast förr eller senare med att den ene bryter sig loss eller att båda går under. Tror jag. Och att älska någon är också att uppskatta hur den människan fortsätter att utvecklas på sina egna villkor längs en väg som kan vara annorlunda än den jag själv kunde ha valt.

nallen skrev:Inte för att du frågade mig, men ändå;

Alien skrev:Varför måste andra vara dummare än du för att de inte tänker likadant?

För att det kan finnas högst ett korrekt svar på en fråga/påstående.
Jag upplever ju att jag har rätt, då måste ju de som inte har samma svar ha fel och vips så kan man lätt dra slutsatsen att de är dummare.

Alien skrev:Att umgås med sina vänner är nåt helt annat, som inte har ett dugg med otrohet att göra.

Det är klart det har! Inte sexuell otrohet, men väl emotionell- och/eller intellektuell-dito (beroende som sagt på vad de gör när de "umgås"). De andra ("vännerna") har ju uppenbarligen nåt som inte jag har, alltså säger hon att jag inte duger.

När det gäller hur man känner och hur man vill leva, så kan det naturligtvis inte finnas något "rätt svar". Eftersom människor är olika och har rätt att vara olika. Trodde inte jag skulle behöva berätta det för en aspergare. Att du "upplever" att du har rätt är ingen logisk slutsats utan bara en känsla.

Just det, ingen person kan uppfylla en annan persons alla behov. Det måste vara "aspig kärlek" att tro det. Låter som ett recept på att kväva sin partner i en symbiotisk kärlek. Det är bara mycket små barn som är nöjda med det och de växer ur det.

Det finns tjejer som stänger in sig en kokong när de hittat en kille att bli kär i. Sen tar förhållandet slut och då upptäcker tjejen att hon saknar sina kompisar. Tack och lov visar inte min dotter såna tendenser. Även när hon är kär vill hon träffa sina kompisar ibland (utan killen). Sunt tycker jag. Hon kan alltid hitta en ny kille, men inte nya barndomsvänner.

Immelmann skrev:Den jag var tillsammans med innan var otrogen mot mig vilket sitter kvar, min flickvän nu är väldigt... lättflirtad. Hon blir lätt beroende, dvs. om hon dricker ett glass dricker hon med 99% sannolikhet upp hela flaskan. När hon är full blir hon väldigt redlös och lättövertalad. Att hon gillar att prata med killar mer än tjejer är något hon öppet medger vilket inte är något problem i sig men sätt ihop det med hur hon är när hon är ute och dricker med sina kompisar och det blir en "stor sannolikhet" att något händer. Hon har även hållt på mycket med webcamsaker, för att hon ville ha bekräftelse på hur hon såg ut etc... Detta var i samband med när vi var tillsammans.

Anledningen till att jag vill ha henne kan bero en del på aspergers eller social fobi, vet inte. Men det handlar om att jag behöver någon att prata med och som jag kan diskutera med vilket jag inte kan hitta i andra människor och det är därför jag tycker om min flickvän för att hon lyssnar. När jag pratar med andra människor brukar jag oftast försöka komma till en sån samtalspunkt som jag har med henne och om det inte händer blir jag besviken och tänker "ja men jag har ju henne i alla fall". Det är det som gör att jag överser allt.

En annan sak jag undrar är huruvida social fobi interagerar med aspergers? Min tidigare kurator sa att man måste "utsättas" för sociala möten för att bota social fobi men jag klarar ändå inte av människor när jag väl är med dom på grund av jag övertolkar deras ansiktsuttryck och verkligen vet vad dom tänker om mig. Hur "fixar" man allt?

Ja, om din flickvän både dricker sig full och gärna flirtar, då förstår jag om du känner dig orolig/svartsjuk. Och just att hon behövde (behöver?) så mycket bekräftelse.

Låter som hon är en bra tjejkompis (du kan prata med henne) men inte den perfekta flickvännen.

Om du har AS, så tycker jag inte du måste "fixa allt". Har man svårt med det sociala, så kanske man inte ska utsätta sig för alltför många möten med okända och alltför stressande situationer. "Social fobi" kanske kan tränas bort men inte AS. Ibland måste man acceptera sina begränsningar.

Hej, Immelmann! Jag brukar korta ner citat men här gången ser jag mig tvungen att göra ett undantag. Allt du tar upp är sådant jag själv tänkt och närmat mig lösningar på sedan jag var så gammal som du så jag vill gärna leka storebroderlig. Därför ska jag stycka upp citerandet. Kicka mig i skrevet om jag går över gränsen.

Immelmann skrev:Hej! Jag har tidigare varit hos läkare och fått social fobi + ocd diagnostiserat men ironiskt nog klarar jag inte av läkaren mer på grund av min sociala fobi och hans tendens att bara vänta på mitt svar.

Säger du det, du. Det är deras värsta yrkessjukdom, vill jag påstå. Den ger antagligen god effekt på de flesta patienter men inte på dig och inte på mig.

Immelmann skrev:Jag har haft svårt att precist rama in det till dom men jag vill få någon förklaring till andra saker. Jag är 20 år nu, har när jag tänker tillbaka haft saker som pekar på aspergers, men blivit hänvisad till att jag ska sluta vara apatisk när jag pratar, le mer, röra på mig mer när jag går, vara mer utåtriktad ...

Hmm. Undantag i undantaget. Kropps- och ansiktsmotorik är inte särskilt avvikande hos mig, folk blir bara litet osäkra på mina ansiktsuttryck emellanåt och irriterade när jag lär mig fysiska saker "på fel sätt". Där kan du snarare rådfråga andra här.

Immelmann skrev:... och skaffa vänner. Jag är nu tillsammans med en flickvän och är väldigt svartsjuk för jag har svårt att förstå varför hon vill vara med mig när hon har sina kompisar, att hon borde klara det med bara mig och inte behöva båda för det ersätter varandra.

Du verkar vara en lika strikt (aspigt) realistisk person som jag. Gratulerar till flickvännen, kommenterar dina bekymmer där nedan.

Immelmann skrev:Jag har alltid rättfärdigat min sociala fobi med att jag inte behöver andra, ser fram emot någon form av rättgörelse då alla ska vakna upp och förstå hur meningslöst det är med att prata med varandra och istället se världens funktion etc... Inväntar förklaringen på hur jorden kom till och liknande för att peka på att DET är viktigare än att hålla på och vara sociala. Jag försöker förklara det för min flickvän men det går inget vidare för hon bara vill försvara att man behöver vänner.

Jag har först nu börjat överväga om det är jag som har fel och att alla är lika men vill ändå veta av att det är jag som har rätt och att all "meningslös skit" inte borde komma ivägen för mitt studerande.

Vad gäller flickvännens oförståelse, gör som Ensamflickan förslår: Prata mer skit. Det stjäl en del tid men den kan du tjäna igen genom att snylta på andras, framför allt äldres tankar. Jag har helt saknat folk som förstått vad jag varit ute efter och tvingats komma på det nästan helt själv. Ett tips här: Trots att Kvasir är en imonerande person, äldre än jag och någon vars tankar jag respekterar så tror jag att du skulle ha mer ut av mina funderingar än av hans. Ensamflickan hör till dem som har mer andliga och mindre naturvetenskapliga tankegångar, kanske har du mer ut av hennes och andras än av, typ, mina. Mina går inte att hitta på forumet, inte de som känns mest meningsfulla för mig, så pm:a gärna. Å andra sidan är det som sagt svårt att hitta folk som verkligen söker efter meningsfulla tankar så vi kanske inte duger någon av oss - men pröva!

Immelmann skrev:Jag klarar mig inte en minut när jag är utomhus utan min mp3+hörlurar och måste ha mitt fiktionella alterego med mig för att visa alla dom som inte ser det att han är bättre.

Kan jag ha aspergers? Jag vill inte ha det, jag försvarar mig mot min flickvän nu med att jag inte har det för jag är rädd att det inte ska vara jag som har rätt utan andra. Jag vill inte ha spenderat all tid isolerad i onödan etc. Jag vill inte känna att jag i framtiden ska behöva prata med människor.

Jag var igenom en kortare period av att nästan börja tro att jag hade fel slags tankegångar. Visst är det klokt att fortsätta tvivla på sig själv, det är ju rentav så att utan tvivel är man inte riktigt klok, som Tage Danielsson uttryckte det men ta det lugnt. Fortsätt att vara kritisk/skeptisk till hela världen och fortsätt att tvivla på att du har rätt att göra det, så är du på rätt spår. Det där med huruvida man är bättre än alla man ser omkring sig eller inte, det brukar man få något slags rätsida på med tiden. Undvik gärna konflikter i vardagen under tiden. Håll låg profil och prata skit där (så mycket du orkar uten att tröttna på dina närmaste). Forumet är ett utmärkt forum för det andra tills du blir vis nog att sluta fundera (blir man det? Kvasir, vad säger du?). Annars finns exempelvis vi att hitta även på andra håll än härinne. Internetforum är kanske ingen dålig väg att hitta personliga kontakter, i synnerhet inte om man vill ha uppgjort från början att man släpper varandra när man inte har mer att säga varann.


/ J

Immelmann skrev:Den jag var tillsammans med innan var otrogen mot mig vilket sitter kvar, min flickvän nu är väldigt... lättflirtad. Hon blir lätt beroende, dvs. om hon dricker ett glass dricker hon med 99% sannolikhet upp hela flaskan.
[...]
Hon har även hållt på mycket med webcamsaker, för att hon ville ha bekräftelse på hur hon såg ut etc... Detta var i samband med när vi var tillsammans.

Betraktelser och funderingar:

1) Din fv blir inte "beroende" - däremot blir hon "törstig" när hon får alkohol i sej verkar det som.

2) Om din fv lätt blir fyllefnittrig och ett synbart enkelt ragg på krogen så tycker jag du ska prata med henne om detta och förklara hur det är, att du har varit med om otrohet förut och att du är väldigt orolig över det nu, trots att du vet att din nuvarande fv är en annan person.

3) Vem pratar du om som gör webcamgrejer? Det låter som att det var ditt ex, men det står i sammanhanget med din nuvarande.

4) Är din fv en som vill ha massor av bekräftelse på att hon går hem hos killarna måste jag tyvärr meddela dej att det låter som om du måste ha mycket överseende med detta för att förhållandet ska fungera. Detta betyder dock ICKE att hon kommer att vara otrogen.

5) Man ska alltid kunna få träffa vänner. Det ena utesluter inte alls det andra, att tro att man ska vara ALLT för varann är naivt och väldigt korkat. Alla är olika, eller hur? Och att prata om saker med sin polare är inte alls samma sak som att prata om saker med sin respektive.
Vissa saker kanske man inte alls kan prata om med sin respektive. Killar är tex väldigt usla på att intressera sej för kläder och smink, medan många tjejer tycker det är jättespännande och gärna diskuterar det i timmar.

Immelmann skrev:Anledningen till att jag vill ha henne kan bero en del på aspergers eller social fobi, vet inte. Men det handlar om att jag behöver någon att prata med och som jag kan diskutera med vilket jag inte kan hitta i andra människor och det är därför jag tycker om min flickvän för att hon lyssnar. När jag pratar med andra människor brukar jag oftast försöka komma till en sån samtalspunkt som jag har med henne och om det inte händer blir jag besviken och tänker "ja men jag har ju henne i alla fall". Det är det som gör att jag överser allt.

6) Låter som att du är mer beroende av henne än vad som är nyttigt. Att låta någon bli Den Ende/Enda är farligt och leder till mer jobbigheter än positiva saker.

Immelmann skrev:En annan sak jag undrar är huruvida social fobi interagerar med aspergers? Min tidigare kurator sa att man måste "utsättas" för sociala möten för att bota social fobi men jag klarar ändå inte av människor när jag väl är med dom på grund av jag övertolkar deras ansiktsuttryck och verkligen vet vad dom tänker om mig. Hur "fixar" man allt?

7) Hur sjutton kan du -veta- vad de tänker om dej? Du kan bara gissa. Du kan inte läsa tankar.

8) Jag tycker det låter som om du har snurrat in dej i dina egna tankar minst ett varv för mycket. Av det du skriver här låter du i mina öron ganska paranoid. Du skulle helst vilja att din fv bara umgicks med DEJ, du tycker dej kunna läsa folks tankar, etc...

9) Social fobi behöver inte vara något förknippat med AS. Många med AS föredrar att vara ensamma, men det kan bero på saker som har med sensorisk överstimulering att göra, inte på fobier.

10) Din kurator har rätt. "Face your fears!" - jag har självkurerat mej på massor av områden, utan att veta att det var KBT jag höll på med. Kunde inte gå i kjol förut tex. Menmen, med mycken envishet och viljestyrka klarar man det!

KLoka ord från weasley. En av grejerna har jag något att tillägga något om.

weasley skrev:8) Jag tycker det låter som om du har snurrat in dej i dina egna tankar minst ett varv för mycket. Av det du skriver här låter du i mina öron ganska paranoid. Du skulle helst vilja att din fv bara umgicks med DEJ, du tycker dej kunna läsa folks tankar, etc...

Du har nog snurrat in dig och det är ju inte så bra men int är det så farligt heller. Jag snurrade in mig minst trippelt under tonåren och det ger eländiga spår i mitt liv nu också men ut har jag kommit. Försöker exempelvis inte längre läsa in (vanhedrande eller andra) tankar hos alla människor omkring mig.

Jag blev litet orolig där att weasley skulle skrämma dig. Hoppas jag inte gör det själv istället. Och säg till om jag gör mig löjlig i mitt storebrorsagerande.

/ J

Känns delvis som om jag gör människor arga ju mer jag skriver Men kan lika gärna vara feltolkning av mig. Jag brukar alltid luta in mot flickvänshållet när jag pratar med människor jag aldrig träffat, likt en psykolog försöker jag häva ur mig allt som jag mår dåligt över vilket verkar vara just det nu. Och till weasley om fråga 3, ja det var hon, min nuvarande som gjorde det. Jag har inte svårt att lita på människor, men jag bygger upp ett berg av anledningar till att misstro människan om den har gjort något för att riva sönder förtroendet. Det är dock bara inom den kontexten, för ifall det handlar om vad som helst annars så är det att jag kan acceptera det men så fort "webcam" "fest" "magnus" "micha" "supa" etc. kommer upp så blir det bara för jobbigt och jag stänger av allt.

Jag förstår att jag kan komma fram som någon paranoid människa men eftersom att det här är första gången jag skriver av mig om allt det här så är det mycket på en gång och jag kan inte filtrera bort något då jag står bakom min egen avatar och inte behöver ta reaktionerna face-to-face så att säga. Jag vet inte vad andra tänker, jag har egentligen ingen aning, men jag tolkar människor efter erfarenhet, det finns inget annat sätt för mig att lära mig. Jag var väldigt naiv förut, trodde att killar var vänliga och tjejer med. Jag är rädd för att begå samma misstag och garderar mig därför, likt Dr Phil säger "Your trust in people is regulated on how well you can handle the consequenses" och jag hanterar dom inte alls väl nu.

Mycket av det ligger också hos "jämlikhet" att göra. Vad som krävdes av mig förut för att hon skulle må bra jämtemot hur hon reagerar mot hur jag tar hennes felsteg nu.

För mig känns det mest som om jag vill att världen ska vara på ett sätt, likt Last Exile (Immelmann) eller vilken Disney film som helst. I sommar blir 4:e gången på Disneyland . Det känns omöjligt att förklara, vore lättare om det var som i Paprika med "sömntydaren". Jag vill ha vänner men ändå inte. Det är svårt att veta vad man vill. Ibland blir jag bara arg på mig att jag inte är 100% funktionell. Min diabetes (typ1) gör att jag förlorar kontrollen över vad jag kan äta och när jag kan gå utanför huset. Social fobi gör att jag förlorar kontrollen över att bara säga ett ord till någon, att delta på seminarium i skolan. OCD gör att jag inte kan lägga mig när jag vill utan att kontrollera klockan oändligt med gånger. Vilken kontroll har man?

Jag vet att alla har problem med att man inte har full kontroll, men ville bara skriva av mig