Inger skrev:
Tacka vet jag deklarationen nuförtiden! Att bara behöva fylla i sin namnteckning passar mig perfekt.

KrigarSjäl skrev:Hur kommer det sig egentligen att vi aspergare har denna vånda inför officiella skrifter? Jag menar, vi förstår ju vad som skrivs & vad vi ska göra. Är det det att vi känner ångest inför ngt tidsbestämt, har vi svårt för det praktiska eller vad?
Själv får jag huvudvärk av att tänka på & prata om praktiska göromål. Kanske är jag ngn slags intellektuell Hessetyp som är ämnad för viktigare saker än livets krämeri, räknande & logistik? Eller ngn professor Kalkyl, jag vet inte. Men jag vet att jag utan problem kan nörda ner mig i tämligen avancerade saker, samtidigt som jag nätt och jämnt klarar av livets allmänpraktika. För mig spelar begåvningsprofilen in. Det skiljer 60 poäng mellan mitt svagaste och mitt starkaste område. En klasskompis på folkhögskolan arbetade som ngn slags assistent eller roadie under en filminspelning. Fick ansvara för att ett antal barn hade rätt kläder med sig, vantar, mössor etc. Samt springa ärenden och vara tillgänglig när ngt skulle fixas. "Du där, kan du fixa två dalmatinerhundar tills i eftermiddag" ungefär. Det lät som en veritabel mardröm i mina öron, men hon tyckte mest det var kul. Inte särskilt jobbigt. Någon teoretisk begåvning är hon väl inte, esoterika kan hon inte ens uttala utan att staka sig, än mindre förstå innebörden av. En vanlig svensson med andra ord. Men hon kan glädja sig åt att hon funkar i vardagen.