rapchic skrev:jag tränar kyokushinkai karate och tränar hemma (ska skaffa en lungplus så jag kan springa ute på vintern när jag har råd)
har fram till nyss också tränat kung fu tao men det gick inte (tränaren sa att om jag skulle fortsätta träna skulle jag ställa mig längst bak så att dom andra inte ser att jag måste ta i (censur) mycket där jag inte ser vad vi ska göra)

har fram till nyss (fick diagnosen aspergers nyss) trott att jag bara varit lat och det är därför det är så svårt för mig att träna (dålig motorik, dålig balans, dålig kordination, jättedålig motorisk automatisering + att jag inte förstår tränaren) men nu vet jag att allt inte kommer så lätt för mig

Hur vågar du syssla med kyokushinkai, om du dessutom har problem med motoriken?

Är det inte väldigt hög skaderisk, vid fullkontakt?

Jag älskar träning, är jätte stor del av mitt liv. Jag är en typisk gymmänniska:).Jag tränar för att bli avslappnad. Själv känner jag ingen stress på ett gym.Känner motivation och glädje.
Jag rekommenderar yoga för att bli lugn och samtidigt arbeta med kroppen. Så alla ni med ångestsymptom borde träna yoga.

Sen så gillar jag box, fast på gymet då. Men just nu har jag ingen att träna det med så får bli bodycombat istället, slag och sparkar i luften. Skönt att boxas,sparkas och göra sig av med aggressioner,får bättre självkänsla genom att frigöra så mycket kraft.

Jag cyklar och promenerar.
Dom flesta veckorna (denna vecka är ett undantag, för att dom jag går ihop med är bortresta), brukar jag gå 10 KM stavgång en gång i veckan.
När jag har fått iordning på en del hälsoproblem jag har för tillfället, så ska jag börja simma en gång i veckan igen.

Det finns bara en sorts träning jag gillar och det är den man kan få på gym, med uppvärming och sedan styrka. Men det faller platt, för gym finns det inget ekonomiskt utrymme för.

I övrigt fullkomligt avskyr jag allt vad motion heter. Jag har själv inte direkt upplevt att jag mått bättre under mina aktiva perioder, så det gör liksom detsamma.
Har inga planer på att överleva till 90 heller (fy fan för att stå ut så länge!!) så träningen får vara.
Jag får nog med träning när jag håller efter sju rum och kök åt min mor och far (som har mycket värk).

Jag tränar ordentligt varje dag. Flera pass. Det brukar oftas bli mental akrobatik, hjärngympa, lyft med fria tankar och ibland smyger jag in ett par repetetiva tankemönster. Efteråt är det alltid skönt med att stretcha ut några ekvationer. Kropparbete avskyr jag.

ASterix skrev:Jag tränar ordentligt varje dag. Flera pass. Det brukar oftas bli mental akrobatik, hjärngympa, lyft med fria tankar och ibland smyger jag in ett par repetetiva tankemönster. Efteråt är det alltid skönt med att stretcha ut några ekvationer. Kropparbete avskyr jag.

Lysande! Instämmer, men kunde inte ha sagt det en tiondel så bra själv.

min bästa träningsform är skateboardåkning, både av egen erfarenhet och enligt min sjukgymnast
har sned rygg, skolios och behöver träna just ryggen, särskilt vid svanken
vid skateboardåkning tränas också balansen och de fin-muskulära grupperna på ett sätt som är svårt att göra på gym etc.

ford skrev:

rapchic skrev:jag tränar kyokushinkai karate och tränar hemma (ska skaffa en lungplus så jag kan springa ute på vintern när jag har råd)
har fram till nyss också tränat kung fu tao men det gick inte (tränaren sa att om jag skulle fortsätta träna skulle jag ställa mig längst bak så att dom andra inte ser att jag måste ta i (censur) mycket där jag inte ser vad vi ska göra)

har fram till nyss (fick diagnosen aspergers nyss) trott att jag bara varit lat och det är därför det är så svårt för mig att träna (dålig motorik, dålig balans, dålig kordination, jättedålig motorisk automatisering + att jag inte förstår tränaren) men nu vet jag att allt inte kommer så lätt för mig

Hur vågar du syssla med kyokushinkai, om du dessutom har problem med motoriken?

Är det inte väldigt hög skaderisk, vid fullkontakt?

man börjar ju inte med fullkontakt jag har bara oranget bälte
när jag tränar fighting också så är det med min pojkvän (altså ingen misshandel här utan han tränar också kyukushin)
det är mest vid tävling som det är helt och fullt fullkontakt och kanske nån gång då nån tränar inför det...
jag har fått mkt bättre kroppskontrolll efter jag började (+ jag vet ju inte vad ni andra med AS har för kroppskontroll jag kan bara jämföra med NT:are som jag har runt mig..... jag kanske har ganska bra för att ha AS)
jag älskar karaten och tänker inte lämna den bara för att jag har AS
kyukushin har ju ett ordspråk osu no senshin (ungefär översatt viljan att alldrig ge upp) (förlåt för långt inlägg )

ford skrev:

rapchic skrev:jag tränar kyokushinkai karate och tränar hemma (ska skaffa en lungplus så jag kan springa ute på vintern när jag har råd)
har fram till nyss också tränat kung fu tao men det gick inte (tränaren sa att om jag skulle fortsätta träna skulle jag ställa mig längst bak så att dom andra inte ser att jag måste ta i (censur) mycket där jag inte ser vad vi ska göra)

har fram till nyss (fick diagnosen aspergers nyss) trott att jag bara varit lat och det är därför det är så svårt för mig att träna (dålig motorik, dålig balans, dålig kordination, jättedålig motorisk automatisering + att jag inte förstår tränaren) men nu vet jag att allt inte kommer så lätt för mig

Hur vågar du syssla med kyokushinkai, om du dessutom har problem med motoriken?

Är det inte väldigt hög skaderisk, vid fullkontakt?

och för att citera bagheera (stavning?) "om du knockar dina elever hur ska dom då komma ihåg vad du lärt dom?"
kampsport har samma skaderisk som bowling okej det är lite högre om man tävlar men det är ca 2 % av alla som tränar karate som tävlar

Kvasir skrev: Lysande! Instämmer, men kunde inte ha sagt det en tiondel så bra själv.

Var inte så blygsam Kvasir Du brukar kunna glädja forumet med dina
innovativa tankar som du så smakfullt bekläder med ord!

rapchic skrev:
och för att citera bagheera (stavning?) "om du knockar dina elever hur ska dom då komma ihåg vad du lärt dom?"
kampsport har samma skaderisk som bowling okej det är lite högre om man tävlar men det är ca 2 % av alla som tränar karate som tävlar

Jag ifrågasätter inte hur du vågar träna karate, för det har jag själv gjort. Men "vanlig" shotokan karate där man markerar slag och sparkar är väl inte riktigt samma grej, vad gäller skaderisk, som kyukushinkai?

Det där om att kampsport skulle ha samma skaderisk som bowling har jag aldrig hört, däremto att hockey och fotboll har högre skaderisk.
Men återigen så gäller detta om man tar och klumpar ihop alla kampsporter.
Drar man t.e.x. judo, brottning, shotokan karate, taekwondo o.s.v. är det säkert ingen extrem skaderisk, jämfört med många andra sporter.
Kommer vi däremot in på boxning, kyukushin kai o.s.v. torde skaderisken vara betydligt högre.

Men som du själv säger, så är det ju knappast farligt att träna kyukushinkai, om man bara har fullkontakt vid tävlingar, samt träning inför tävling.

Dock moraliserar jag inte över ditt val av sport, för var och en gör som den vill, så länge det inte skadar någon som inte "är med i leken själv". Jag bara undrade om det inte var väldigt farligt.

ford skrev:

rapchic skrev:
och för att citera bagheera (stavning?) "om du knockar dina elever hur ska dom då komma ihåg vad du lärt dom?"
kampsport har samma skaderisk som bowling okej det är lite högre om man tävlar men det är ca 2 % av alla som tränar karate som tävlar

Jag ifrågasätter inte hur du vågar träna karate, för det har jag själv gjort. Men "vanlig" shotokan karate där man markerar slag och sparkar är väl inte riktigt samma grej, vad gäller skaderisk, som kyukushinkai?

Det där om att kampsport skulle ha samm skaderisk som bowling har jag aldrig hört, däremto att hockey och fotboll har högre skaderisk.
Men återigen så gäller detta om man tar och klumpar ihop alla kampsporter.
Drar man t.e.x. judo, brottning, shotokan karate, taekwondo o.s.v. är det säkert ingen extrem skaderisk, jämfört med många andra sporter.
Kommer vi däremot in på boxning, kyukushin kai o.s.v. torde skaderisken vara betydligt högre.

Men som du själv säger, så är det ju knappast farligt att träna kyukushinkai, om man bara har fullkontakt vid tävlingar, samt träning inför tävling.

Dock moraliserar jag inte över ditt val av sport, för var och en gör som den vill, så länge det inte skadar någon som inte "är med i leken själv". Jag bara undrade om det inte var väldigt farligt.

och så ska man ju tänka på att innan
man får börja tävla så ska man kunna visa kontroll och kunskap
+ man har ju byggt kroppen så man kan ta emot smällarna
+ det är ju regler (inte för att jag tvivlar att du vet det men vissa vet inte det)
som tex sparkar mot huvudet är bara markeringar
och inga attacker mot leder för leder kan man inte bygga upp
på samma sätt som magmusklerna och benen

ungefär de skador som brukar ske vid matcher är vrickningar, stukningar och kanske en lårkaka

Det låter osannolikt, med tanke på vilken kraft som finns i en karatespark (eller slag), i synnerhet om den kommer från en vältränad svart- eller brunbältare.

Men så länge jag inte känner till särskilt mycket mer om kyukushinkai än att det är ungefär samma tekniker som i shotokan, fast att man slår "på riktigt", i stället för att markera träffar, så vågar jag inte säga emot.

ford skrev:Det låter osannolikt, med tanke på vilken kraft som finns i en karatespark (eller slag), i synnerhet om den kommer från en vältränad svart- eller brunbältare.

Men så länge jag inte känner till särskilt mycket mer om kyukushinkai än att det är ungefär samma tekniker som i shotokan, fast att man slår "på riktigt", i stället för att markera träffar, så vågar jag inte säga emot.

I dojofighting anpassar man kraften efter motståndaren
för du kan ju självklart inte slå nån som är mindre än dig med full kraft
och därav blir skadorna minimala eftersom den starkare oftast har haft mer träning och därför har mer kontroll
värt att tillägga är också att nybörjare skadar sig betydligt oftare än vad dom mer avancerade gör på grund av att dom inte kan anpassa kraft och har sämre kroppskontroll...
jag kör ju som sagt bara skintouth när jag kör för att öva upp min kroppskontroll som faktiskt har blivit bättre för vad man övar med kampsport är ju kontroll

sen om man pratar om tävlingsfighting, dom som tävlar är för det först duktig på vad dom gör och dom har kontroll sen har dom förberett sig oftast i flera år på att tävla och båda är ju med på vad som händer
och eftersom dom är så duktig på vad dom gör och eftersom det är förbjudet att anfalla leder, skrev huvud osv så anfaller dom inte dom delarna vad som är tillåtet är att anfalla muskel partier tex lår, mage, bröst dom är dom man anfaller, man får anfalla andra muskler men dom har mycket mindre träffyta så det är inte så vanligt.
vad man satsar på är att göra musklerna så ömma att man inte kan fortsätta eller att slå luften ur motståndaren eller att samla poäng tex en markerad spark mot huvudet. muskler läker och typiska skador man får efter tävling är lårkakor och/eller nån stukad tå etc

Ok, då har jag nog haft en delvis felaktig bild av kyukushinkai, då jag trott att det var "slagsmål på riktigt", fast med endast karatetekniker.

Jag har därför haft en bild av det som någon typ av gladiatorspel, där ambulansen väntar utanför och där t.o.m. dödsfall skulle vara vardagsmat.

ford skrev:Ok, då har jag nog haft en delvis felaktig bild av kyukushinkai, då jag trott att det var "slagsmål på riktigt", fast med endast karatetekniker.

Jag har därför haft en bild av det som någon typ av gladiatorspel, där ambulansen väntar utanför och där t.o.m. dödsfall skulle vara vardagsmat.

ja fel bild.. tyärr är det många som tror det
nått dödsfall inom kyukushin har inte skett i svergie
inom kampsport (om man klumpar ihop det) tror jag inte det skett heller
åtminstånde inte på 30 år (boxning är jag inte hundra på)
de farligaste skadorna i vår dojo (aj aj tår ungefär)
har faktiskt skett när vi har haft fotboll som uppvärmning
men det har vi slutat med eftersom det var mer skador än det var värt

Jo jag har tränat och motionerat i princip varje dag i mitt liv. Behöver det. Men jag har en del fysiska krämpor så jag orkar inte med något elitidrottande precis. Har balansproblem, astma m.m. När dessa problem inte är så stora orkar jag mer.

Jag går i skogen, gympar lite, tränar yoga, styrketränar, cyklar på träningscykel dagligen. Går på kurs i yoga men håller på med det hemma också. Simmar i sjöar sommartid.

ASterix skrev:Jag tränar ordentligt varje dag. Flera pass. Det brukar oftas bli mental akrobatik, hjärngympa, lyft med fria tankar och ibland smyger jag in ett par repetetiva tankemönster. Efteråt är det alltid skönt med att stretcha ut några ekvationer. Kropparbete avskyr jag.

Underbart formulerat!!

Tror baske mej detta ska få plats på min kylskåpsdörr, bredvid Kvasirs eleganta kvantmusikaliska utläggning!

Alternativt kan man börja sätta samman Aspergerforums Citatbok. Min har samma sammansättning som din så här långt, i så fall, weasley!

Har påböjat intensiv träning (intensivt för mig som inte tränat på ett tag), som en del i kampen mot deprissioner. Jag har kört nästan varje dag i två veckor. Jag brukar inte behöva vila så mycket. Tränar kondition och styrka alternerande. Det känns ambitiöst nog.
Jag hade inte tränat på över ett halvår pågrund av svängningarna...

Endel koncentrationsövningar blir det också. Såsmåningom ska jag nog också börja öva mina instrument, inkl. pianot, när jag ändå håller på. Det var många år sedan jag gjorde det regelbundet.

Funderar även på att erövra världen när jag ändå är igång.

Jag tränade massor innan jag fick mitt fysiska funktionshinder, nu får jag inte träna alls, men träningen var superbra för mig. Jag höll min hyperaktivitet nere och träffade trevligt folk. Något som är minst lika viktigt som den fysiska träningen.

Min bror som har stora koordinationsproblem tränade bort det genom att börja dansa. JAg var ledare för en grupp och det var ett helvete i början. 3 Killar som inte kunde ha munnen stängd och vifta på en hand eller ens gå i takt. Vet inte hur många gånger jag stod och räknade takten, pekade på benen när dem skulle röra dem osv. Men efter något år så blev dem superduktiga och kunde tom. gå i takt och röra armarna samtidigt.

Inte många "normalisar" som kan om man är kille. Så träning kan vara supernyttigt, det behöver inte vara att springa efter en fånig boll.

DodeN skrev:Jag tränade massor innan jag fick mitt fysiska funktionshinder, nu får jag inte träna alls, men träningen var superbra för mig. Jag höll min hyperaktivitet nere och träffade trevligt folk. Något som är minst lika viktigt som den fysiska träningen.

Min bror som har stora koordinationsproblem tränade bort det genom att börja dansa. JAg var ledare för en grupp och det var ett helvete i början. 3 Killar som inte kunde ha munnen stängd och vifta på en hand eller ens gå i takt. Vet inte hur många gånger jag stod och räknade takten, pekade på benen när dem skulle röra dem osv. Men efter något år så blev dem superduktiga och kunde tom. gå i takt och röra armarna samtidigt.

Inte många "normalisar" som kan om man är kille. Så träning kan vara supernyttigt, det behöver inte vara att springa efter en fånig boll.

min sambo vill att nån ska lära han att dansa kordination har han (tränar karete) men iiingen taktkänsla. jag känner takt så automatiskt så jag kan inte förklara hur man hör/känner takten, hur förklarar man det?

rapchic: Om det är din manlige sexbekante så är väl det ett bra sätt att börja träna på, likaså köra bil, "så det flyter".

En skvätt alkohol är inte heller fel för att lära mig känna, för mig går det där fram o tillbaka, ett tag var det som jag gick på moln nu trampar jag mest på spikar. Men det har ju med fysik att göra också, var rörelse måste planeras.