Artikel i DN idag:

Allt fler unga pensioneras bort från arbetsmarknaden. I åldrarna 20–24 år ökade antalet med aktivitetsersättning, det som tidigare kallades förtidspension, med drygt 80 procent åren 2003–2011. Det visar en rapport till den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen.

– Siffrorna visar på ett nederlag för regeringens arbetslinje, säger utredningens huvudsekreterare, Irene Wennemo, tidigare chefsekonom på LO.

– När det gäller antalet förtidspensionärer över 30 år har man lyckats vända utvecklingen. Men bland unga riskerar allt fler att bli fast i förtidspension och därmed stängas in i fattigdom och arbetslöshet.

http://www.dn.se/ekonomi/jobb/unga-pens ... ran-jobben

Värst är det i Sverige:

En undersökning från OECD om gruppen 20–34-åringar visar en stark ökning mellan 1995 och 2007. I Finland var ökningen 5 procent, i Danmark 10 procent och i Sverige hela 80 procent. I februari 2011 bestod i Sverige gruppen under 30 år av 28 683 personer.

Rapporten visar att låg utbildningsnivå, arbetslöshet och dåliga uppväxtvillkor alltför ofta leder till förtidspension. Men den formella orsaken är många gånger en medicinsk, psykiatrisk diagnos. Hela 73 procent av ungdomarna har sådana diagnoser, bland annat autism, adhd och Aspergers syndrom.

Där kom det jag väntade på, AS!

Jag tycker att det är ett tydligt bevis för skolans misslyckande, särskoleklasser är definitivt fel väg att gå, väldigt många av dessa ungdomar hade mycket väl kunnat få ett hyfsat arbete om de fått nödvändigt stöd i en vanlig klass.

Ytterligare en faktor som orsakar problemet är väl vad man kan kalla för KrigarSjäls käpphäst, det ständiga kravet på social kompetens som stänger ut väldigt många kompetenta som råkar ha AS!

Det här är ett allvarligt problem.
Det finns flera orsaker, naturligtvis.
En är att arbetsgivare ställer helt orimliga krav på anställda, även på de mest anspråkslösa positioner, lönemässigt. Jag tror att arbetsgivare måste fås att acceptera de människor som finns i Sverige.
Sen finns den här extrema överbetoningen på teoretisk kunskap i skolan. Det upprätthålls så länge det enda jobb en lärare har haft är att vara lärare.

Det finns en positiv grej. Unga människor har jämföresevis lätt att komma igen om de får chansen på rimliga villkor. 55-åringar är mycket svårare att ändra på.

Men det är en skam för oss alla, det som händer med unga som inte får godkända betyg på gymnasiet.

Lennart Frimodig

Den som inte går ut gymnasiet riskerar att hamna i permanent utanförskap.

Var femte ung slutför inte gymnasiet. Bristen på utbildning i kombination med ökade krav på datorkunskap, kommunikationsförmåga och social kompetens gör det svårt att få jobb. Forskarna anser att avsaknaden av gymnasiekompetens är den enskilt viktigaste faktorn bakom att en ung människa blir en förtida pensionär.

Irene Wennemo förklarar de senaste årens snabba ökning av unga med aktivitetsersättning med att dörrarna till arbetsmarknaden blivit svårare att forcera. Många unga misslyckas med att kvalificera sig tilll a-kassa och erbjuds inte heller tillräckligt ofta arbetsmarknadspolitiska insatser som praktik eller utbildning. För att försörja sig måste de söka socialbidrag. Något som i förlängningen kan leda fram till ett beslut om förtida pension.

– Vi har en tickande bomb. Många av dem som fått aktivitetsersättning kommer inte att få sjukersättning och står då utan försörjning när de fyllt 30, säger Irene Wennemo.

Det är tydligen hårdare krav för att bli förtidspensionerad (få permanent sjukersättning) efter 30 år.

Under "aktivitetstiden" borde ungdomarna få praktik, arbetsträning el få komplettera sin utbildning med Komvux. Räcker inte pengarna till det?

Det blir nog dyrare på lång sikt att inte göra något. Jag tror inte att alla dessa ungdomar sitter snällt hemma och pysslar, nöjda med att leva fattigt hela livet. Många blir missbrukare och/el kriminella.

I Stockholm finns en särskild arbetsförmedling för unga funktionshindrade i Globen. Ingen av dem vill (el törs) ställa upp för en intervju, så DN intervjuar en arbetsförmedlare:

– När jag började arbeta med funktionshindrade år 2000 var de flesta av våra ungdomar lindrigt utvecklingsstörda eller rörelsehindrade. I dag har majoriteten psykiska svårigheter.

– Det är en grupp som på något sätt blir osynlig för att deras handikapp inte syns. Det finns inuti och de har fullt sjå med att försöka smälta in om de kommit till en ny arbetsplats.

http://www.dn.se/ekonomi/jobb/det-ar-en ... ir-osynlig

Dessa ungdomar har inte kvalificerat sig till a-kassa utan lever på aktivitetsersättning el socialbidrag. Målet är att 35% ska få jobb inom ett år.

– Det gäller att hitta arbetsgivare som är beredda att anpassa arbetsplatsen en smula. Det är tråkigt som häromdagen när en av våra ungdomar ansågs kompetent men företaget i princip bara anställer på heltid. För den här personen gick det inte. Redan fyra till sex timmars arbetsdag innebär så många intryck och kräver så mycket koncentration att det motsvarar en heltid.

"Rätten till heltid" blir ibland tvånget till heltid. Allt el inget, tycks vara arbetsgivarnas paroll.

tycker att fk kan vara för dåliga på att informera om vad man faktiskt får göra när man har aktivitetsersättning. som att t ex läsa in gymnasiet på komvux, vilket jag för tillfället håller på med och i princip fick luska reda på själv att det är möjligt.
minns att jag i något av de extremt få samtalen med "min handläggare" (det är aldrig samma person som sist och ingen informerar om när man får en ny, skickar telnr. etc...) försökte fråga vad som gällde beträffande studier och fick bara ytterst undvikande svar. fick mer känslan av att jag skulle kontrolleras, än informeras.

dock!
att studera med aktivitetsersättning har varit min livlina - jag hade aldrig klarat den ytterligare pressen med csn. som det är nu har jag kunnat prova och känna efter vilken takt som passar mig, kunna gå ner i tid om jag behövt det och inte stått med återbetalningskrav om jag varit tvungen att hoppa av en kurs.

däremot vet jag ytterst lite eller inget om vad eventuella alternativ skulle kunna vara för min del. informationsfoldrar och hemsidan innehåller luddiga formuleringar om att man kan få "delta i aktiviteter".
jag efterlyser mer konkreta förslag - det HÄR och liknande skulle du kunna göra, vilket senare kanske kunde leda till det HÄR, osv.
det ska juh faktiskt -inte- vara att likställa med förtidspension, enligt alla man frågar - men skillnaden förklaras sällan.

men aktivitetsersättning är ju inte förtidspension den är ju tidsbegränsad
(och jag håller med lostinforest att det borde finnas bättre info om vad man får/kan göra, jag fick till exempel svar på att jag skulle få aktivitetsersättningen indragen ifall jag skulle försöka plugga så jag skulle få slutbetyg, men karate och kvällskurser/folkhögskolekurser i japanska går bra
jag fick inte heller gå en kurs i teceremoni trots att mitt mål är att starta egen tebutik (men japanskan/karaten gick bra, dom kan vara ganska förvirrande ibland)

rapchic skrev:jag fick till exempel svar på att jag skulle få aktivitetsersättningen indragen ifall jag skulle försöka plugga så jag skulle få slutbetyg

Din kontakt på Fk har fel. Så här står det på Fk´s hemsida:

"Om du måste förlänga din skolgång på grund av en funktionsnedsättning kan du få aktivitetsersättning under den tid som skolgången varar. Det gäller studier på grund- och gymnasieskolenivå.

Vi kan i vissa fall behöva ett intyg från skolan eller ett läkarutlåtande som visar att din förlängda skolgång beror på funktionsnedsättningen"

Det finns jättebra info på Fk´s egen sida. Jag brukar läsa igenom allt mycket noga och vara väl förberedd innan jag tar en diskussion med handläggare eftersom jag märkt att de inte alltid har koll på sitt eget regelverk.

calima skrev:

rapchic skrev:jag fick till exempel svar på att jag skulle få aktivitetsersättningen indragen ifall jag skulle försöka plugga så jag skulle få slutbetyg

Din kontakt på Fk har fel. Så här står det på Fk´s hemsida:

"Om du måste förlänga din skolgång på grund av en funktionsnedsättning kan du få aktivitetsersättning under den tid som skolgången varar. Det gäller studier på grund- och gymnasieskolenivå.

Vi kan i vissa fall behöva ett intyg från skolan eller ett läkarutlåtande som visar att din förlängda skolgång beror på funktionsnedsättningen"

Det finns jättebra info på Fk´s egen sida. Jag brukar läsa igenom allt mycket noga och vara väl förberedd innan jag tar en diskussion med handläggare eftersom jag märkt att de inte alltid har koll på sitt eget regelverk.

dom sa att om jag inte hade slutat skolan (fick diagnos hösten efter jag slutade) skulle jag fått fortsätta, men jag ska nog försöka igen om jag får förlängt

rapchic skrev:

calima skrev:

rapchic skrev:jag fick till exempel svar på att jag skulle få aktivitetsersättningen indragen ifall jag skulle försöka plugga så jag skulle få slutbetyg

Din kontakt på Fk har fel. Så här står det på Fk´s hemsida:

"Om du måste förlänga din skolgång på grund av en funktionsnedsättning kan du få aktivitetsersättning under den tid som skolgången varar. Det gäller studier på grund- och gymnasieskolenivå.

Vi kan i vissa fall behöva ett intyg från skolan eller ett läkarutlåtande som visar att din förlängda skolgång beror på funktionsnedsättningen"

Det finns jättebra info på Fk´s egen sida. Jag brukar läsa igenom allt mycket noga och vara väl förberedd innan jag tar en diskussion med handläggare eftersom jag märkt att de inte alltid har koll på sitt eget regelverk.

dom sa att om jag inte hade slutat skolan (fick diagnos hösten efter jag slutade) skulle jag fått fortsätta, men jag ska nog försöka igen om jag får förlängt

Som jag sa tidigare till dej skulle jag ta tag i det direkt det är ju en väldigt bra fördel att slippa ta studielån för att plugga. Så om du ansöker om förläng skolgång så utnyttjar ju din aktivitetsersättning till något vettigt det sista halvåret du har kvar utav den.

Och sen skulle inte jag oroa mej för om du får förläng aktivitetsersättning eller inte till sommaren ändå inget du kan påverka eller göra något åt. Verkar ju vara dumt att oroa sej för något som ligger i framtiden som du ej kan påverka. Eller så tänkte jag när jag ansökte om sjukersättning enligt de nya reglarna.

Miche skrev:Jag tycker att det är ett tydligt bevis för skolans misslyckande, särskoleklasser är definitivt fel väg att gå, väldigt många av dessa ungdomar hade mycket väl kunnat få ett hyfsat arbete om de fått nödvändigt stöd i en vanlig klass.

Ytterligare en faktor som orsakar problemet är väl vad man kan kalla för KrigarSjäls käpphäst, det ständiga kravet på social kompetens som stänger ut väldigt många kompetenta som råkar ha AS!

Helt klart. Om jag kunde gå i vanlig skola så kan väl fan andra aspergare också göra det? Förutsatt att skolan inte är åt helvete dvs.

Och det där med kraven på social kompetens har jag personligen känt av. Fast jag har två utbildningar och goda meriter så är jag fortfarande - efter 6+ månader - arbetslös. Ingen vill ha mig och jag har väl mer eller mindre gett upp. Det beror mycket på att allt för många jobb idag förmedlas via sociala kontakter.

Jag får väl försöka lura till mig sån där aktivitetsersättning då - fast jag kan och vill jobba. Är ju så det här jävla samhället ser ut tyvärr. Kompetens "kastas bort" av helt i onödan.

Det är verkligen synd att det är på det viset. Personligen tror jag att de flesta med funktionshinder vill arbeta och få en hyfsad lön, men problemet är dagens företagsklimat; man skär ner på personal för att spara pengar och de som får bli kvar skall jobba mer och mer för att kompensera. Har man då ett funktionshinder har man väldigt liten chans att hänga med i det ständigt ökande tempot. Som arbetssökande blir man genast ratad på arbetsmarknaden. Nej, det ser sannerligen inte ljust ut för oss.

En liten parentes: Företagen drar ner på personal med motiveringen att de ska spara och öka sina vinster - allt för att företaget skall kunna överleva - men samtidigt går en allt större del av vinsterna åt till bonusar och aktieutdelningar. Ett fåtal i toppen roffar åt sig enorma bonusar, aktieägarna badar i pengar och en minskande skara anställda ska slita ihjäl sig för att tillfredsställa denna kolossala girighet. Är detta rätt?

Xtro127 skrev:Det är verkligen synd att det är på det viset. Personligen tror jag att de flesta med funktionshinder vill arbeta och få en hyfsad lön, men problemet är dagens företagsklimat; man skär ner på personal för att spara pengar och de som får bli kvar skall jobba mer och mer för att kompensera. Har man då ett funktionshinder har man väldigt liten chans att hänga med i det ständigt ökande tempot. Som arbetssökande blir man genast ratad på arbetsmarknaden. Nej, det ser sannerligen inte ljust ut för oss.

En liten parentes: Företagen drar ner på personal med motiveringen att de ska spara och öka sina vinster - allt för att företaget skall kunna överleva - men samtidigt går en allt större del av vinsterna åt till bonusar och aktieutdelningar. Ett fåtal i toppen roffar åt sig enorma bonusar, aktieägarna badar i pengar och en minskande skara anställda ska slita ihjäl sig för att tillfredsställa denna kolossala girighet. Är detta rätt?

Din skildring av dagens arbetsmarknassituation är 100 % rätt!!!

Jag ser just detta hända just nu framför mina ögon, det du beskriver. Man skär ned trots ingen direkt arbetsbrist. Man gör sig av med de sjuka vid uppsägningarna. De som är kvar ska arbeta övertid. Så - HUR går detta ihop med arbetslinjen och att de sjuka ska arbeta? De har ju inte en chans. Möjligen då att starta eget och koppla upp sig på Bolagsbolaget om man inte fixar pappersarbetet själv.

Som egenföretagare kan man ju arbeta det man orkar och slippa terrorn från de allt mer inhumana cheferna samt visa upp just sina starka autist-sidor.

Alliansens politik har inneburit att många företag ser chansen att pressa de anställda extremt mycket och samtidigt höja vinsterna, det är så förbannat sjukt så att man lägger ner avdelningar som går med vinst, om inte vinsten är tillräckligt hög.

I längden kommer detta att innebära att massor med företag förstör för sig själva, de gör sig av med de personer som faktiskt är de som är grunden för att företaget ska kunna stå sig i framtiden, istället skickar de pengar till ägarna och ledningen som inte är ett skit produktiv.

Miche skrev:Alliansens politik har inneburit att många företag ser chansen att pressa de anställda extremt mycket och samtidigt höja vinsterna, det är så förbannat sjukt så att man lägger ner avdelningar som går med vinst, om inte vinsten är tillräckligt hög.

I längden kommer detta att innebära att massor med företag förstör för sig själva, de gör sig av med de personer som faktiskt är de som är grunden för att företaget ska kunna stå sig i framtiden, istället skickar de pengar till ägarna och ledningen som inte är ett skit produktiv.

Aha! Är det DET som händer just nu? Jag fattade bara inte.
Det företag jag tänker på vill ha det så att man kan skicka hem folk så fort uppdragen minskar en aning, för att kunna återställa dem några månader senare. Arbetarna behandlas som saker, inte människor.

Miche skrev:Alliansens politik har inneburit att många företag ser chansen att pressa de anställda extremt mycket och samtidigt höja vinsterna, det är så förbannat sjukt så att man lägger ner avdelningar som går med vinst, om inte vinsten är tillräckligt hög.

I längden kommer detta att innebära att massor med företag förstör för sig själva, de gör sig av med de personer som faktiskt är de som är grunden för att företaget ska kunna stå sig i framtiden, istället skickar de pengar till ägarna och ledningen som inte är ett skit produktiv.

Fast det där har ju skett långt innan borgarna fick makten 2006. Massa företag och offentligsektor som har haft omorganiseringar och effektivitetsprogram. Har även skett inom stat och kommuner mycket skedde under Göran Perssons tid vid makten.

Tja, vi talar väl om kapitalismen som drivmotor för det som nu händer? Hela det politiska systemet ser väldigt kapitalistiskt ut för mig, hela EU, hela världen.

Jag brukar beskriva kapitalismen som ett vilddjur. Det är ett system som är kapabelt till enorma innovationer och uppfinningar.

Men det är också ett system som hela tiden producerar kriser, korruption, miljöförstöring, missbruk av människor. För att kapitalismen skall fungera någorlunda bra för de flesta så måste det finnas starka lagar, kontrollinstanser och bestraffning av alla som bryter mot elementär moral.

Alliansen har en naiv syn på kapitalismen, de förstår inte att det också är en krisproducerande mekanism. De tror att mångfald och konkurrens garanterar kvalitet, det gör det inte. Valfrihet garanterar inte kvalitet. De politiskt ansvariga måste skapa empiriska måttstockar på bra prestation.

Sen är det så att för att en handläggare inom soc, fk eller af skall kunna ge god vägledning till en individ, så måste de ägna mycken tid åt att förstå individen och hur individens begränsningar och möjligheter ser ut. Speciellt måste man förstå dolda arbetshinder. Det är mycket ovanligt att handläggare har den här tiden. Sen behöver de känna till genvägar in i arbetslivet. Det är en ännu större brist.

Sen tror jag det är viktigt att alla som behöver hjälp lär sig hantera handläggare. Man behöver fundera över vad som är handläggarnas privata behov. Man måste ge dem möjlighet att känna sig duktiga. Detta behöver inte vara manipulation. De flesta människor vill göra ett bra jobb och bli omtyckta.

Lennart Frimodig

Mera om unga, diagnoser och förtidspension:

Psykiatern David Eberhard påpekar att många med svår adhd har stor nytta av diagnosen och medicinen, men att adhd-symtomen varierar längs en gråskala och att vi borde diskutera gränsdragningen eftersom diagnoser också kan medföra problem.

Men psykiatrin är bara en pusselbit för att förstå varför allt fler diagnosticeras med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Skolan spelar en stor roll:

Den moderna pedagogik som bygger på att eleverna ska ta stort eget ansvar för sitt kunskapssökande, med mycket grupp- och pararbete, utesluter sannolikt fler elever med bristande koncentrationsförmåga (adhd) och/eller sämre social och kommunikativ kompetens (Aspergers syndrom) än den traditionella katederundervisningen gjorde. Där finns en ledtråd till ökningen av diagnoser.

Parallellt med detta krävs det på många håll att en elev med svårigheter "har en diagnos" för att skolan ska få extraresurser och assistent. Det är inte bara en ledtråd utan ett rakt incitament för skola och föräldrar att ropa på diagnoser.

http://www.corren.se/asikter/ledare/?articleId=5839618

Svårigheterna blir inte lättare i arbetslivet än i skolan:

Arbetslivet har nämligen utvecklats i samma riktning som skolan: De nya jobben i den växande tjänstesektorn ställer högre krav på eget ansvarstagande, ständigt lärande och social kompetens än vad det minskande antalet jobb i industrin gör. Även om skolan hittar arbetsformer som fungerar bättre för elever med koncentrationssvårigheter och/eller bristande social förmåga, så ställer de flesta jobben på dagens arbetsmarknad krav på dessa kompetenser.

Det betyder inte att vi ska ge upp och acceptera att 14 000 unga 20-24-åringar är förtidspensionärer. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson påpekar att en mindre grupp unga alltid kommer att behöva förtidspension, men att de borde vara färre än i dag. Hans ambition är att myndigheterna ska bli bättre på att hjälpa unga med psykiska diagnoser att hitta rätt jobb, med arbetsuppgifter och en social miljö som de kan hantera.

Men det räcker inte med att myndigheterna blir bättre, arbetsgivarna måste bli bättre. Det är ingen idé att tro att de vill vara snälla och låta bli att diskriminera. De måste lära sig att även människor med npf kan vara lönsam arbetskraft.

Frimodig skrev:Jag brukar beskriva kapitalismen som ett vilddjur. Det är ett system som är kapabelt till enorma innovationer och uppfinningar.

Men det är också ett system som hela tiden producerar kriser, korruption, miljöförstöring, missbruk av människor. För att kapitalismen skall fungera någorlunda bra för de flesta så måste det finnas starka lagar, kontrollinstanser och bestraffning av alla som bryter mot elementär moral.

Precis som med socialistiska ideologier med andra ord.
Det är aldrig ideologierna i sig det är fel på - det är människorna. Eller för att vara mer specifik: de STYRANDE människornas. Och det är där korruptionen och allt jävla elände kommer ifrån, hur vacker ideologin än är i teorin.

Off-topic:
Sen tycker jag även att det är löjligt att mycket av hatet mot "kapitalismen" egentligen är ett hat mot korporatism. Nu säger jag inte att det är du som står för denna semantiska missuppfattning men det är bra många på vänsterkanten som blandar ihop dessa två begrepp. Ett hat mot USA's konservativa korporatism missuppfattas som ett hat mot kapitalism (frihet). USA grundades visserligen på liberala, kapitalistiska ideal men faktum är att George Washington m.fl. vänder sig i sina gravar över landets nuvarande tillstånd.

Till Alien.

Mycket bra inlägg. Bra citat från tidning.

Jag tror man skall propagera för en ny idé. Varje företag i Sverige skall bestämma sig för att också göra gott. Utöver att tjäna pengar, alltså.
De skall öppna upp för människor som inte är 100 %. Alla skall få chansen att bidra. Alla människor som bor i det här landet skall få en plats. Det kan också ses som en total sparsamhetskampanj.

Människor som får vara med så mycket de orkar, är mycket billigare för samhället, alltså för skattebetalarna.

Sen finns det en grej som behöver sägas. Det måste finnas mellanhänder som kan sälja in människor med begränsningar till arbetsgivare. Jag har jobbat med tre såna. De är totalt ovärderliga.

Men ungdomar är lättrörliga, de är beredda att ändra sig in a split-second. Det är ett positivt budskap.

Lennart Frimodig

Beträffande aspergers och arbetsmarknaden finns det mycket "spjärna emot" här på forumet anser jag. Själv har jag varit sjukskriven i 5 år och under en tid varit så under isen att jag var tvungen "bli hemma-son" igen, dvs sängen i gamla pojkrummet. Nu har jag en utredningsgång som kommer ge mig någon form av anpassat arbete. Det är jag tacksam för, då INGEN i längden mår bra av att gå hemma på "allmosor" från staten. Till min bild hör också en skittung social bakrund med hela skalan av alkohol, misär, jobbigt ensamt ångest. På ett anpassat arbete känner jag att det kommer finnas svängrum och förståelse för min problematik.

Sammanfattningsvis: jobb är alltid psykiskt bättre än bidrag, om det så handlar om att plocka löv med griptång i en park.

alexnordh skrev:Sammanfattningsvis: jobb är alltid psykiskt bättre än bidrag, om det så handlar om att plocka löv med griptång i en park.

Eftersom du enbart har dina egna erfarenheter att utgå ifrån tycker jag det är en god idé att undvika såpass distinkta generaliseringar. Du och många andra mår psykiskt bättre av jobb, men att säga ingen och alltid är att gå för långt. Jag försökte länge utan annat resultat än otrygghet, press, ångest innan jag fullständig bröt ihop. Nu när jag blivit förtidspensionerad känner jag mycket lugnare och mår bättre i min trygga ensamhet.

Att komma vidare, må bra (och få mer eller mindre frivilliga kontakter på köpet - kontakter som kan leda till sysselsättning/arbete i slutändan) kan ske på många sätt:

Hör med din handläggare om t ex en Yoga-kurs, kvällskurs i språk på medborgarskolan, gå i kyrkan, engagera dig i ngn förening som intresserar (men ta upp d med din handläggare, speciellt om du går med i ngn styrelse=idellt arbete), gör "gratis-saker" som att promenera, bada i närmsta sjö, försök njuta av småsaker/självklarheter - fågelkvitter, rent färskt vatten ur kranen, mat i magen varje dag, "ren" luft, upptäck din kommun, gå ut i den ljusa sommarnatten osv. Lev, känn, upptäck dig själv, din mat- och sömnrytm -allt för att göra klokare val i framtiden.