Hej kära Forumläsare!

Lite granna om människor som uppträder som perfekta högre moraliska samhällsmedborgare

Jag vet inte om någon här på forumet, förutom mig ibland råkar ut för en speciell kategori av människor; som oväntat och helt plötsligt stannar upp och tar på sig rollen att vara självvalda ”ordnings-poliser”/”tillsyningsmän/kvinnor” och utan förbehåll utdelar ett fördömande ”tings-rätts-beslut” och kriminalisera DITT handlande i ett sammanhang, och helt frankt tala om för dig vad du SKALL INTE GÖRA, på ett visst sätt!
Deras argument är ofta – för tänk om ”ALLA SKULLE GÖRA SOM DU” hur skulle det då se ut?
Plötsligt har jag gjorts till någonslags obehaglig kriminellt-avgrunds-exempel, på mänskligt felbeteende, och dessutom har jag blivit skuldbelagt till den grad att jag rent teoretiskt blir bärare av allas potentiella felsteg/försyndelser genom argumentet ovan?

Så nu till min fråga!

• Hur kan jag skydda mig mot denna kategori (som är för mig helt okända människor som jag aldrig sett förut och kanske aldrig ser igen) som har en fenomenal sofistikerad förmåga att på psykiskt-mentalt överrumpla mig i ett sammanhang där jag intensivt tänker på något helt annat, med en slags kanske härskarteknisk-fulländad-skuldbeläggande ”slägg-slag”, som träffar mig med all kraft rakt in i min oskyddade själ? Som följd av det som hände igår att EN person kan ge mig ett sådant ”verbalt-svärds-hugg”, rakt in i min själ var överväldigande – jag går fortfarande och tänker igenom händelsen i DETALJ! Och kan inte se att det jag gjorde var i något avseende varken kriminellt, eller ett brott mot någon ordningsstadga inom Stockholms Stad eller ett lagbrott. Men dessa människor kanske möjligen – det vet jag inte – tillfredställer något behov att få ”platta” till andra människor.

Detta ovan har hänt mig i Stockholm och speciellt två gånger som jag inte kan riktigt komma över – varför – jo därför att jag inte har möjlighet att samtala med andra med en mera neutral och saklig översikts förståelse av situation ifråga!

Hörde igår att amygdalan reagerar på obehag. När detta inträffar är det naturligt att UNDVIKA tex. platsen där obehaget har uppkommit! (för mig Kungsträdgården/Rosendals Trädgård så sent som igår den 8:e juni 2012)

Måste jag från och med nu känna mig ofri att besöka mina älsklingsplatser i Stockholm eftersom de nu plötsligt känns som mycket obehagliga platser där jag helt enkelt känner mig ovälkommen och faktiskt rädd på riktigt?



Amygdala (latin corpus amygdaloideum; svenska mandelkärnan) är två mandelformade delar av hjärnan, utgör en del av limbiska systemet, och tros ha en funktion vid uppkomsten av såväl fruktan som njutning och därigenom spela en viktig roll för patologiska tillstånd som aggression, ångest, autism, depression, narkolepsi, paniksyndrom, posttraumatisk stress och olika fobier.
Information från yttervärlden - syn- och hörselintryck - kopplas i talamus om till olika områden av hjärnbarken beroende på vilken typ av stimulering det gäller. Sedan analyseras informationen vidare i en serie stationer i hjärnbarken. Gäller informationen yttre hot kopplas informationen vidare till amygdala där allvaret i hotet bedöms.
Information når amygdala även via en kortare och snabbare bana från talamus. Från amygdala aktiveras dels områden i hypotalamus, som kontrollerar autonoma förändringar som pulsökning och handsvett, dels ett område i mitthjärnan, som kontrollerar försvarsreaktioner som orörlighet, flykt och försvar.

Tack för ordet!

Vänliga hälsningar

Tenderly (som har en diagnostiserad Asperger)

Lär dig att ignorera dessa typer?, så länge du följer lagen har de inget att säga till om.

plåtmonster skrev:Lär dig att ignorera dessa typer?, så länge du följer lagen har de inget att säga till om.

Hej Plåtmonster!
Jag skulle nog behöva lite mera plåtmonster i mig gärna rostfriplåt!
Det som gör mig sårbar är att jag var helt helt oförberedd på ett negativt tilltal och detta av en förbipasserande och för mig en helt okänd person, som oväntat och helt plötsligt ger sig på mig, med en psykologisk-knock-out, utan att jag överhuvudtaget bett mig provokativt eller att den person skulle ha överhuvudtaget något att göra med det jag gjorde just då (fotograferade för mig sällsynta blommande blåa aklejor) på den för allmänheten avsedda och öppna och publika´plats, för alla besökande vid Rosendalsträdgård på Djurgården!

Mitt problem är att jag blir helt "tagen på sängen" av att någon visar intresse för min person och att detta intresse är dessutom något NEGATIVT ur den personens perspektiv!
Det är först efteråt när jag fått tid ATT TÄNKA igenom händelsen i detalj skulle jag kunna ge ett nyanserat svar på beskyllningen!
Jag skulle jättegärna vilja ha förmågan att IGNORERA DESSA TYPER! Ja alla gånger.
Det som är signifikant är att allmänheten i stan bryr sig noll om mig i allmänhet UTOM när de av någon outgrundlig anledning finner att ge mig en NEGATIV kommentar och plötsligt BESTÄMMA över mig som är en fri medborgare att röra mig och göra allt som inte är lagstridigt. Till saken hör att jag är ytterst försiktig och hövlig och artig i mitt uppträdande har min familj sagt mig. Kanske är jag så tydlig att jag lätt blir föremål för vuxenmobbning (var även mobbad i skolan).
Hursomhelst känns det skönt att du svarade mig Plåtmonster! Det skall du få ett extra stort och varmt TACK för!
Jag känner mig styrkt att av det att jag även i fortsättning kan få fotografera även i Stockholm!

Må riktigt väl!

Vänliga hälsningar
Tenderly

tenderly skrev:fotograferade för mig sällsynta blommande blåa aklejor

Vad var det personen sa, eller anmärkte på?
Gör det lite lättare att formulera en strategi och förstå problemställningen.

plåtmonster skrev:

tenderly skrev:fotograferade för mig sällsynta blommande blåa aklejor

Vad var det personen sa, eller anmärkte på?
Gör det lite lättare att formulera en strategi och förstå problemställningen.

Jag tycker att du, tenderly, snarare ska ställa motfrågan "jaha och vem är DU att tala om för mej vad jag får och inte får göra när jag inte skadar någon?"

Och rent spontant låter det som om personen som anmärkte på dej snarare hade en del tomtar på loftet. Att fota blommor har aldrig varit olagligt.

@weasley, Håller med dig men det är inte så lätt om man blir överrumplad. I synnerhet om man är helt inne i sina egna tankar. Därför är det bättre att ta reda på mer om situationen så att man kan hantera den bättre i framtiden. Man kan ju råka ut för samma sak själv så det finns anledning att veta ur det perspektivet också.

plåtmonster skrev:

tenderly skrev:fotograferade för mig sällsynta blommande blåa aklejor

Vad var det personen sa, eller anmärkte på?
Gör det lite lättare att formulera en strategi och förstå problemställningen.

Hej igen och tack för din fråga bästa Plåtmonster!


Kortfattat - jag hade talat med personalen som arbetar med de biodynamiska odlingarna på Rosendals trädgård om fotograferandet och de gav mig sitt fullaste stöd och tyckte det var kul att jag fann så mycket fotografiskt intressant där.
Jag vet inte om du Plåtmonster har besökt trädgården, men där finns ett antal grusgångar och längs grusgångarna finns det på sidorna planterade blomsterrabatter, där det växer olika perenna blommor. De är inte så tätt planterade att det inte finns minst en eller flera fotsbredds mellanrum mellan blommorna och när jag helt plötsligt blev "påhoppad" av en självutnämnd "ordningsvakt" som förbjöd mig att vila min ena fot "utanför" grusgången ca. 15cm mellan blommorna, när jag behövde komma ner och närmare blomman ifråga för att fotografera den i den rätta vinkeln och ljuset!

Faktum är att jag tyvärr inte har förmågan att "skydda mig!" mot personer med tvivelaktiga motiv och en vass tunga, utan jag kände mig verkligen väldigt "skyldig" (utan eg. grund för det) som om jag hade gjort ett universellt grovt "brott" ("tänk om alla skulle göra så") och blev bara uppfylld av en för mig oproportionerligt skuldkänsla. Jag tappade helt helt lusten att fotografera efter denna persons (omotiverade) påhopp!

Jag har tyvärr ingen buffert, (allt går rakt in med full styrka) inget välfungerande skydd för att någon ger sig på mig! (Jag brukar stå ut med massor av olika påverkan/beteenden som jag mår dåligt av men som jag bara står ut med när jag rör mig på stan som man kan läsa i tråden "Saker som gör en förbannad???" men brukar aldrig tala om för andra vad de skall göra eller inte göra efter mina subjektiva värderingar, även om jag tycker att folk beter sig burdust med en ”jag först”-mentalitet på gatorna, tunnelbanan, pendeltågen och bussarna och i affärerna när jag rör mig i Stockholm till skillnad från hur smidiga och vänligt artiga människor var i London som är en nio miljoners stad!

Så bakgrunden var att jag kände mig helt trygg med situationen efter att ha samtalat med personalen som jobbade där (tidpunkten var även efter det att kaféet var stängt och det fanns inga andra besökare där just då) när jag fotograferade blommorna eftersom personalen hade tidigare sett mig röra mig till och med inne bland blommorna i en av rabatterna, och till saken hör att om jag behöver gå närmare blommarona, jag rör mig med största möjliga försiktighet – bara med syfte att komma i rätt vinkel och få rätt ljus för att fånga bilden. Jag hade med personalens goda minne tillåtelse att fotografera och de hejade glatt på mig etc.
Därför känns det obegripligt för mig att det finns en man i ca trettioårs-ålder som helt plötsligt får för sig att agera polis utan mandat till det.
Undrar givetvis varför och med vilka faktiska motiv mannen agerade?
Och med vilken rätt kan han kränka min fria medborgerliga existensberättigande – för så djupt upplever jag denna för mig dessutom obegripliga och för mig fientliga handling som saknar paritet till vad jag just då gjorde – att stödja EN av mina fötter ca 15 cm från grusgångens gräns på en obevuxen jordyta mellan blommorna utan att skada något växande liv! Man kan inte se ens ett spår av mitt fotavtryck!
Men att en okänd person vänder sig om och börjar tillrättavisa mig och än värre BESTÄMMA över mig gjorde mig helt helt svarslös – eftersom jag inte själv kan tänka mig att någonsin göra så. Jag menar – och undrar hur allvarligt är mitt ”övertramp” i förhållande till allt annat som samtidigt sker även i Stockholm som verkligen är allvarliga.
Så detta är bakgrunden Plåtmonster – men för mig känns det obehagligt och fortfarande känns det nästan oöverkomligt att återvända till Rosendals Trädgård efter denna händelse där jag fotograferat sedan 1999 i tretton år utan att någon någonsin tyckt illa om mitt enkla fotograferande! Jag finner att fotografin är skonsam mot naturen och miljön eftersom du inte plockar med en enda levande blomma utom i minneskortet där den blommar digitalt!
Tack för ordet!

Må fortsatt riktigt väl Plåtmonster!

Mera vänliga hälsningar

Tenderly

weasley skrev:

plåtmonster skrev:

tenderly skrev:fotograferade för mig sällsynta blommande blåa aklejor

Vad var det personen sa, eller anmärkte på?
Gör det lite lättare att formulera en strategi och förstå problemställningen.

Jag tycker att du, tenderly, snarare ska ställa motfrågan "jaha och vem är DU att tala om för mej vad jag får och inte får göra när jag inte skadar någon?"

Och rent spontant låter det som om personen som anmärkte på dej snarare hade en del tomtar på loftet. Att fota blommor har aldrig varit olagligt.

Hej Weasley!

Du är sannerligen en "oinfattad Pärla" Tack för ditt stöd! Gäller även Plåtmonster!
Ni anar inte hur oändligt lättad jag känner mig tar till mig på blodigt allvar en tillsägelse - med eller utan anledning! Jag känner mig ofta "hudlös" mot dessa teflon-typer som tar sig rättigheter som jag aldrig ens drömt om att ta!

Det som var en kuriösa i sammanhanget var att när han sedan lämnade mig ifred sade han något överlägset "jag brukar själv fotografera"! Det ger mig ännu mera anledning att undra över bristen på verklig förståelse. Och jag till och med visade själva platsen för mannen där jag hade vilat min fot och man kunde INTE se någon "åverkan" där....
Men det handlade nog kanske inte om det faktiska "skadan" utan ... kanske en form av att vilja använda "härskarteknik" mot ett utvalt "offer"... hur som helst så önskar jag honom välgång och vill givetvis förlåta mannen ifråga. Men han anar inte hur ont det fortfarande gör i mig....
Tack än en gång bästa Weasley och för ditt underbara stöd och kommentar här!

Uppskattar jättemycket dina ord här!

Önskar dig Weasley en fortsatt underbar fredagskväll!

Vänliga hälsningar

Tenderly

Idioter finns det gott om här i världen. Låt inte dem förstöra för dig. Du har personalens tillåtelse att fota där. Fortsätt med det!

Skuldinplanterare tror jag man blir känslig för om man lever ett felaktigt liv. Vad som är rätt liv måste man komma fram till själv.

Jag förstår att personen ifråga reagerade när han såg "någon" med foten i rabatten. Men nu var det ju så att du frågat personalen innan och dessutom hadde koll på var det var planterat. Så nästa gång, tänk att "nu gör jag något som inte andra förstår, de kan reagera men är irrelevanta". Så att när nästa ordningsnisse dyker upp så kan du dra upp att du har tillstånd och koll på vad du gör i motsats till din opponent. Fråga ifall denne verkligen vet om du har tillstånd?, vet var det är planterat? har rätt att ofreda andra? osv..

Det krävs en viss träning att tänka och reagera mindre. Men ändå trycka på och visa med tonfall att man inte tolererar dumheter. Man behöver dock tänka snabbt, också en träningssak.

Låt trädgården vara en stund eftersom du har en dålig association till den. Alternativt att du går dit med någon du gillar och på det sättet skapar en ny god association till platsen. Du formulerar dig med många positiva ord om andra, så behåll din positiva inställning. Det enda du behöver lära dig att hantera är "morons" (engelska), att sådana skall baxas och hållas utanför ditt inre själsliv. Ibland behöver man skälla som en hund på dessa för att få de att hålla avstånd.

De som avviker på något sätt, är för intresserade av något, annorlunda sexuella preferenser, klär sig efter eget huvud, rör sig på ovanligt sätt osv. Får i stort sett alltid onödiga kommentarer. Men för att dra parallell till ett annat område så är dessa bara brus och inget att lägga någon större energi på. Endast att detektera och filtrera ut.

Kanske du bifogar någon bild du tog där?, den måste ju varit bra med tanke på arbetsinsatsen

Hej igen Plåtmonster!
Varmt tack för dina insiktfulla ord och goda råd! Instämmer med dig!

plåtmonster skrev: Kanske du bifogar någon bild du tog där?, den måste ju varit bra med tanke på arbetsinsatsen

Hur kan man bifoga en bild här?

Mera vänligaste hälsningar till Plåtmonster//Tenderly

Kimmelie skrev:Idioter finns det gott om här i världen. Låt inte dem förstöra för dig. Du har personalens tillåtelse att fota där. Fortsätt med det!

Hej Kimmelie!

STORT och varmt TACK till dig Kimmelie, för ditt fina stöd och för din uppmuntrande kommentar!

Vill samtidigt passa på att få önska dig Kimmelie ett jättefint kommande veckoslut!

Må riktigt riktigt bra!

Vänliga hälsningar

//Tenderly

Tips: Snabbguide hur man laddar upp bilder

(du kan ignorera allt som ej är postat av mig i den tråden)

Hej och varmt TACK Nallen och Plåtmonster för den fina länken hur man kan ladda upp bilder hit till forumet - Super!

Här är bilden av aklejan!(De flesta av aklejorna hade redan hunnit blomma klart men det fanns enstaka blommor som fortfaranade var intakta som var längst ner mellan blomstjälkarna därav nödvändigheten att gå ner och leta mig fram med objektivet till den gömda blomman!
Bildens titel är "Gömd men ej glömd"!

Varsågod!

Vänliga hälsningar
Tenderly

Klart värd att fota trots fårskallarna

Fantastisk fin bild!

En eloge till de som gett råd i tråden! Jag känner igen mig mycket i detta med att vara helt både försvarslös och svarslös i sådana situationer.

Senast det hände mig var det en kvinna i min egen ålder som i det närmaste började springa över ett övergångsställe för att vråla till mig som kom på cykel "Du ska stanna när någon kommer gående på övergångsstället". Vilket givetvis gjorde att jag drabbades av svåra skuldkänslor, försökte hitta detaljerad information om vad som gällde, men det enda jag hittade var att det är en bedömningsfråga där man ska försäkra sig om att det inte är någon fara för någon inblandad. Jag hade gjort bedömningen att med den takt hon höll först så skulle jag hinna förbi långt innan hon ens hunnit till mitten, vilket gjorde att jag hade fyllt min del av att ta hänsyn till väjningsplikten, som jag uppfattar den. Jag var aldrig i närheten av att köra på henne, trots att hon ökade takten så mycket att hon nästan sprang när hon skrek åt mig (när hon precis kommit över mitten och jag redan hade passerat övergångsstället). Möjligt att jag har fel när det gäller regeln, det får jag ju medge. Men, men...

wuwei skrev:Fantastisk fin bild!

En eloge till de som gett råd i tråden! Jag känner igen mig mycket i detta med att vara helt både försvarslös och svarslös i sådana situationer.

Senast det hände mig var det en kvinna i min egen ålder som i det närmaste började springa över ett övergångsställe för att vråla till mig som kom på cykel "Du ska stanna när någon kommer gående på övergångsstället". Vilket givetvis gjorde att jag drabbades av svåra skuldkänslor, försökte hitta detaljerad information om vad som gällde, men det enda jag hittade var att det är en bedömningsfråga där man ska försäkra sig om att det inte är någon fara för någon inblandad. Jag hade gjort bedömningen att med den takt hon höll först så skulle jag hinna förbi långt innan hon ens hunnit till mitten, vilket gjorde att jag hade fyllt min del av att ta hänsyn till väjningsplikten, som jag uppfattar den. Jag var aldrig i närheten av att köra på henne, trots att hon ökade takten så mycket att hon nästan sprang när hon skrek åt mig (när hon precis kommit över mitten och jag redan hade passerat övergångsstället). Möjligt att jag har fel när det gäller regeln, det får jag ju medge. Men, men...

Hej Wuwei!

Stort TACK till dig Wuwei för dina uppskattande ord om bilden från trädgården!

Det de beskriver, när du passerade övergångsstället med din cykel verkar helt rimligt med hänsyn till helheten och att du färdats med en två-hjuling som inte är bred som en buss och dessutom hade du redan passerat övergångsstället med god marginal och med hänsyn taget både till att låta trafiken flyta smidigt som att ta hänsyn till det faktiska förhållandena med fotgängaren ifråga! Välskött och jag kan så väl känna igen mig i din känsla efteråt!

Spontant tycker jag att du inte längre eller alls behöver känna dessa skuldkänslor du drabbades av! Jag har dessutom svårt att tro att du själv skulle ha handlat som fotgängaren ifråga och jag kan inte tänka mig att det på något sätt främjar sämjan och smidigheten i en trafiksituation att agera som fotgängaren gjorde!
Jag tänker bara på mitt eget exempel där jag ibland ler och vinkar till bilarna att fortsätta sin färd när jag kommer till ett övergångsställe och kan vänta en kort stund - eftersom bilen redan har en viss hastighet och det går rätt fort och sedan känns det fint att kunna glädja någon annan på färden! Tänker även på miljöeffekten - att det är bättre att ta tillvara rörelseenergin än att stanna upp bilar som går på tomgång och sedan måste accelerera!
Men hur som helst - så tycker iallfall jag att du gjorde en bra och rätt bedömning när du cyklade vidare vid övergångsstället och INGEN kom till fysiskskada!
Det var tråkigt att du blev så illa behandlad av denna envetna fotgängare - men det finns människor som till vilket pris som helst verkar det som - alltid skall ha "SIN" rätt oavsett följderna och vad det tillfogar andra medmänniskor och med-trafikanter!

Hoppas du får njuta av många fina cykel-mil Wuwei! Nu på sommaren är det extra skönt att åka cykel!

Önskar dig en riktigt fint veckoslut och allt gott i livet!

Vänliga hälsningar

Tenderly

tenderly skrev: där jag fotograferat sedan 1999 i tretton år utan att någon någonsin tyckt illa om mitt enkla fotograferande!

Kan du inte försöka tänka på alla saker som är bra med platsen i stället för en enda sak som är negativ?

Jättefin bild på aklejan!

* Det är ett intressant ställe
* Personalen är trevlig
* Blommorna är fina
* Det finns både växter och människor att upptäcka
osv..

tenderly skrev:"Gömd men ej glömd"!

Fantastisk bild!

tenderly, din bild var jättevacker.

Och som du beskriver situationen hade det varit väldigt motiverat att ställa surtjommen till svars. "Vad ger dej rätten att bestämma över mej? Jag har tillstånd från personalen!"

Det man saknar, TROR jag, är en känsla för var ens "jag" slutar. Då blir man osäker på sitt eget värde, sina egna tankar och sina egna motiv. Med ett starkare JAG (istället för ett jag?) har man lättare att sålla bort surtjommar och andra glädjesabotörer.

Skulle nog säga att en stor del handlar om att hantera väldigt oväntade situationer. Det är inte så lätt eftersom det grundar sig i djupa kopplingar i huuvdet.