Vilket är det bästa arbetet för oss personer med aspergers syndrom? jag har tänkt ut att busschaufför är ett bra yrke. Då slipper man "arbetskamrater" och arbetet innebär fasta och trygga rutiner. Man kör ju en förutbestämd väg hela tiden. Jag skall söka in på komvux som har en yrkesförarutbildning mot buss. Utbildningen är 3 månader lång och sedan får man D-körkort (busskort) och möjlighet till arbete.

Sen måste du träffa jättemånga människor varje dag och vara låtsastrevlig mot dem.

Nej, det är C-körkort du ska sikta på, något jag själv funderat på ett par gånger men sedan kommit på att det är ganska många dagar man är hemifrån (ifrån datorerna).

I fyra år har jag kört buss nu. Inget tidigare jobb har jag gått iväg till så lugn och glad.

Inte behöver man vara trevlig, inte. Men massor av tillfällen ges om man skulle vilja vara det. Rollerna i umgänget är underbart tydliga och jargongen går att gömma sig perfekt i.

Nytt för mig var sammanhållningen bland knegare. Alla sorters kantstötta personligheter omfamnas vid fikabordet. Alla utom snorkigheten. Då vaknar gamla hatet från plugget mot innegänget med rika pappor. Och ALLA busschaffisar hälsar på ens uniform.

Förseningar, missade anslutningar och arga passagerare är egentligen inget att oroa sig för heller. Också i det fallet är man skyddad av rutiner och trafikledning. En del riktigt tjurskalliga vägrar till och med att köra omlagda körvägar om de inte får ha lots med sig. Ja, en del vägrar till och med att backa eller köra fortare än vad som känns bekvämt just den dagen.

Kassatjuvar får sparken samt de som systematiskt struntar i att köra linjen och lika systematiskt kvaddar vagnar, men annars ingen. Du kan skrika könsord åt passagerare, gå i diket någon gång i månaden, köra ihjäl bilister och välta en hel busslast pensionärer utan annat än reprimander. Vi talar om ett bristyrke.

C-förare däremot - Eddie The Man - har det inte så ombonat. De ska ofta jiddra med KUNDER och dubbelparkera och prioritera om. CE är något bättre. Mjölkbil har jag funderat på. Om du provar på vill jag gärna veta allt. Och reciprokt, min hobby har varit att ta körtkort. Jag flödar över av ren, skär kunskap och delgivsenhet.

Tro mig, kommunal busschaffis är det kanoniskt initiativbefriade yrket.

http://content.boredmuch.com/game/06304027.swf

Jag tror inte heller att busschaffis är helt fel om man bara ser till själva arbetet, men är det inte mycket oregelbundna arbetstider, med jobb på kvällar och helger?

Fastighetsskötare tror jag annars också är ett mycket bra jobb för aspergare: du jobbar ensam, sköter dig själv och jobbar du på lönebidrag slipper du stressen. För ensamt blir det inte heller, eftersom du alltid kan sätta dig och fika med dina kollegor, när du har rast, ifall du inte vill vara för dig själv, men även det går bra, om du föredrar ditt eget sällskap. Sedan träffar du en massa hyresgäster, men dessa kontakter är vanligtvis ganska ytliga och handlar mest om jobbet. Fast du får vara beredd på att få både beröm och klagomål. Dessutom är det ett jobb där du får röra dig, och slipper sitta still hela dagen.

-Jag är själv parkarbetare, anställd vid ett bostadsföretag, för att sköta parker och trädgårdar utanför deras hyreshus, men får ibland också rycka in och hjälpa bovärdarna (en sorts fastighetsskötare) med saker i husen. Jag trivs jättebra, och tror det är ett mycket bra jobb för en aspergare med någorlunda god fysik, och som inte har tummen mitt i handen!

-Vad säger ni andra?

(Mer eller mindre) teoretiska arbeten annars, förutsatt att man hyser en besatthet kring det.

Arbetade ett tag som granplanterare. Förutom att chefen var ett kräk var det riktigt bra. Har man hund så kan man ta med sig den. Man arbetar självständigt i grupper om två.... Mycket bra. En mindre bra sak är att man lär sig att se skillnad mellan planterad skog och urskog i mer än den rubbade biotopen på marken, man kan se själva linjerna som granarna planterats ut i. Inte bra.

Snickare är en höjdare också. Byggarbetsplatserna är inte sällan rena dårhusen och man uppfattas närmast som ganska normal i relation. Inte ovanligt att man får höra vansinneskrik och se folk som står och pratar upprört med sig själv och liknande. Jargongen liknar väldigt mycket den i "Roomservice".

Kök är också bra. Sinnesjuka människor och tyranniska kockar som säger åt en vad man ska göra. Desto trotsigare man är, desto mer montont arbete får man... och gnäller man inte då... så får man respekt per automatik. Som om arbetet konstruerats för autister. Kock är en aning stressigt, kallskänk är lugnare.

min erfarenhet i yrkeslivet har bestått tillstordel i snickarbranchen. finsnickeri på fabrik.

Trä är ett levande material och som jag upplever som stimulerande att arbeta med.
Att något kan uppstå ur några brädbitar när de bearbetas på olika sätt.
Men det är lätt att man blir placerad på monotona arbetsysslor. Ifall större industri.
Men jag har även varit anställd hos en företagare där vi endast var 2 anställda och där man i princip skulle lära sig alla handhavande med alla maskiner osv. På lunchen gjorde jag egna hemarbeten.

ford:

Du fann haken! Kontorstider får ingen men heltidare får åtminstone ett fast, rullande schema.

Fast obekväm arbetstid är, jämförelsevis, inte så farligt så länge den är sammanhållen. Vi har något extra svinigt som kallas delat pass. 06-10 & 15-19 kan det vara en dag. Charmerande. Speciellt om man har en timme till jobbet. Det bästa med bussar är sist och slutligen att man kan sova raklång i baksätet på rasterna. (Och sittande fram under passen.)


nassepuh: Dårhus är ett mycket välfunnet ord.


Tharx:

Har du lyckats? Jag lever på hoppet. Vill också tacka för linnécitatet,
Nomina si nescis, perit et cognitio rerum. Dagens utmaning.

Ord för ord: Namnen om du-inte-känner, den-förgås och kunskapen sakernas.

Såhär nånting: Känner du inte namnen, förgås ock kunskapen om tingen.

Linné menar att först har kunskapen om namnen förgåtts. Du har vid något tillfälle kunnat dem.

Vad sägs? Får jag tolka perit som första gången syftande på kunskapen om namnen? Svara mig den som känner sig så lagd.


dumle:

Det är att följa sitt hjärta. Jag är rädd för att jobba med något jag brinner för. Om garaget sparkar mig kan jag fnissa hela vägen hem, feg och slirig i varje tum av min själ.

De där hemarbetena på lunchen är jag nyfiken på. Gjorde du bruksföremål? Skräddarsydda hyllor? Trägubben i avataren din är förbålt välgjord.

Fick du förresten aldrig problem med allergier? På garaget har vi en som aldrig kan jobba som snickare mer. När han kör tom förbi små bysnickerier säger han att han stannar och tittar in genom fönstren.

johan skrev:Vilket är det bästa arbetet för oss personer med aspergers syndrom? jag har tänkt ut att busschaufför är ett bra yrke. Då slipper man "arbetskamrater" och arbetet innebär fasta och trygga rutiner.

Men är inte långtradare ett ännu bättre val?

- Naomi

linek skrev:Tharx:

Har du lyckats? Jag lever på hoppet. Vill också tacka för linnécitatet,
Nomina si nescis, perit et cognitio rerum. Dagens utmaning.

Ord för ord: Namnen om du-inte-känner, den-förgås och kunskapen sakernas.

Såhär nånting: Känner du inte namnen, förgås ock kunskapen om tingen.

Linné menar att först har kunskapen om namnen förgåtts. Du har vid något tillfälle kunnat dem.

Vad sägs? Får jag tolka perit som första gången syftande på kunskapen om namnen? Svara mig den som känner sig så lagd.

Nej, jag har inte lyckats - fast å andra sidan kan jag inte direkt hävda att jag har försökt heller. För tillfället befinner jag mig nämligen i ett stadie mellan gymnasiet och universitet, så högre studier har inte påbörjats ännu (inom skolans ramar, dvs.).
Men du studerar medicin? På Uppsala U.? Har du isåfall tänkt att efter AT välja någon slags teoretisk väg? Till vilken grad är det egentligen möjligt för personer med läkarexamen?

"Känner du inte namnen, förgås ock kunskapen om tingen" är en utmärkt översättning. Linné syftade dock mer på ifall namnen bortglömts, vilket emellertid inte framkommer så väl ur grammatiken.
Uttrycket fann jag när jag självmant studerade taxonomi under en ganska lång period och jag tycker nog att det stämmer rätt väl överens med hur inlärningen går till i det ämnet, åtminstone för egen del. Det gäller först och främst att minnas namnet för en grupp djur, för att därefter kunna associera all inläst information kring gruppen till just detta namn.
Nåväl, jag gläds åt att du uppskattade citatet i vilket fall. Varsågod!

Notis: jag måste säga att de alster du upplagt är i regel mycket väl utförda. Lärde du dig skissning av din far?

linek

Gubben i avatar har jag ej tillverkat själv. Köpt på loppis.
Allergiproblem har jag fått så snickeri är helt otänkbart..damm är inte bra för mig. Och det känns inte bra i själen, det som man brunnit för kan man inte utföra.
Det som jag var mest nöjd med var ett väggskåp och en vagga till ett barn.

Linek skrev:Vill också tacka för linnécitatet,
Nomina si nescis, perit et cognitio rerum. Dagens utmaning.

Ord för ord: Namnen om du-inte-känner, den-förgås och kunskapen sakernas.

Såhär nånting: Känner du inte namnen, förgås ock kunskapen om tingen.

Linné menar att först har kunskapen om namnen förgåtts. Du har vid något tillfälle kunnat dem.

Vad sägs? Får jag tolka perit som första gången syftande på kunskapen om namnen? Svara mig den som känner sig så lagd.

Om du inte känner till namnen försvinner också din kunskap om tingen.

Kopiera, klistra, googla.

Tharx skrev:(Mer eller mindre) teoretiska arbeten annars, förutsatt att man hyser en besatthet kring det.

Jag håller inte med dig, även jag har as. och jag skulle definivt INTE passa till ett sånt jobb, jag tappar koncentrationen när jag tvingas tänka på samma sak under en längre tid, blir sömnig när jag läser, och känner mig rastlös, när jag måste sitta still. Trots att jag är hyffsat smart hade jag medelmåttiga betyg när jag gick i skolan, helt enkelt därför att jag blev slutkörd i huvudet och fick ta en massa pauser, så att mitt pluggande blev m.a.o. inte "effektivt", trots att jag var ambitiös, lät bli att skolka och såg till att göra mina läxor.

Dessutom tycker jag det är mycket roligare att jobba praktiskt, för då känner man att man gör något med kroppen, man ser ett konkret resultat av sitt arbete och kan dessutom själv få bestämma vad man skall grubbla och fundera på, utom när man har ett problem att lösa på jobbet, och måste fokusera på det, men det är en helt annan sorts tänkande som passar mig mycket bätttre.

Tror faktiskt det är en fördom att alla aspergianer skulle passa bäst som akademiker, därmed inte sagt att det inte skulle passa dig.

Verkar finns olika typer av Aspergare:

- De som är huvudsakligen mentalt lagda och passar just som akademiker.

- De som är mer praktiskt lagda och passar bäst för olika hantverksyrken.

- De som föredrar monotont arbete och verkligen är i sitt esse där.

- De som är kreativa och behöver omväxling och utmaningar. Etc.

Har nån redan postat den utmärkta länken till Temple Grandins jobbtips-sida? Annars finns den HÄR.

Oj!

Jag kan nog vara lite av alltihopa i så fall.

Förvisso skulle jag inte passa till, eller trivas med ett akademiskt yrke, men jag är allämänbildad, tycker om att lära mig nya saker (även faktakunskaper) och gillar debatter.

Omväxling och utmaningar är inte heller fel, i lagom mängd alltså, och det är kul att vara kreativ.

Däremot så trivs jag nog bäst i hantverksyrken och liknande, så länge det i första hand kräver teoretisk kunskap och ren råstyrka/kondition (har lite problem med finmotoriken vad gäller att slå spikar rakt och liknande, samt saknar förmågan att t.ex. snabt kunna avgöra hur man skall skära till ett gäng plattor, för att de skall ligga bra vid t.ex. en brunn eller en annan sned, eller rundad kant).

Fast dagar då man känner sig trött och omotiverad är det förstås inte fel med monotont arbete, som kräver noll engagemang, så länge man bara utför det

-Hemskt vad du kan förresten, Inger!

Ford skrev:har lite problem med finmotoriken vad gäller att slå spikar rakt

Man behöver bara slå i spikar med hammare om man jobbar med grövre virke eller sysslar med finsnickeri. Inredningsnickare, takläggare och mer produktionsinriktade snickeriyrken utiliserar oftast en spikpicka. Lister, gips och sånt är helt automatiserat.

Vad gäller plattor och dylikt så knölar du bara in ett papper, drar ett streck, klipper... voila du har en mall.


Lönen är också bra om man ger sig av till Norge (för att inte tala om människorna och arbetsklimatet). Jag tjänade 24000 skattefritt utan övertid i Norge på att utföra några enkla moment:

1) Stoppa springorna fulla med skumgummikorvar.

2) Spruta i akrylpasta.

3) Spruta på lite vatten så att pastan fäster.

4) Smeta ut akrylpastan till en jämn, fin fog (och oj så fina mina fogar var, alla tyckte att de var jätte, jättefina fogar ).

Jag och min kompis gjorde 7 rum på en dag mot normala 3 innan vi(jag) insåg att vi kunde halvera vår effektiva tid med hälften, springa omkring och leka halva dagarna...och ändå ligga över vår förväntade kvot.

Glada tider det...

Sex månader skattefritt, jobb finns i överflöd, ingen utbildning krävs. Med övertid landar man omkring 30000 i månaden, oftast ingår bostad.

Det låter bra, för jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bli omskolad till byggarbetare, om jag skulle bli arbetslös och det fanns ont om jobb som parkarbetare eller fastighetsskötare.
Verkar härligt att stå och jobba utomhus, ta ut sig fysiskt (precis som jag gör nu), och dessutom få se något växa fram, som man sätter ihop tillsammans med dom andra grabbarna. Att det sedan dessutom är ett 7-4 jobb med mycket bra lön är ju knappast något minus.

Men 24 000 i mån...
Visst är det en bra lön, om man jämför med vad en arbetare normalt brukar tjäna. Men byggare har ju höga löner, så jag undrar om man inte kan få detsamma här i Sverige, åtminstone om man jobbar i ett bra ackord?

Om Grandins sida:

Det står att en kategori aspergare är visuell, en annan är icke visuell, men matematisk m.m.

Igår på AS-träffen var det en som kallade en grupp för visuell och matematisk.

Motsägelsefullt jämfört med Grandin.

Jag tror att det är mycket komplicerat att dela upp typerna, det verkar handla om så mycket mer.

T.ex. bokstäver, om de och ord ses som bilder, personligheter, former o.s.v. så kanske de hanteras helt olika, och gott sinne för språk skulle därmed kunna ha flera olika orsaker/grunder.

Likadant med matematik, musik, hantverk.
Ibland kräver hantverk mer av att tänka ut strategier än om att göra enbart på känn (ex, "mycket tanke men relativt enkel kroppslig rörelse").

Själv passar jag inte in helt i någon sådan där grupp, men är inte särskilt jämn eller ligger på medelvärdet.
Jag kan vara praktiskt suverän med vissa saker, och en katastrof med andra.
Bra på matematik, men har vissa svackor där jag verkar blåst.
Att visualisera och att tänka matematiskt tycker jag hör ihop för mig.
Jag tror att det som gör mig bra på matte är just att jag visualiserar och ser samband/proportioner (jag menar inte att jag är mattegeni, men det är det ämne jag haft lättast för).

När jag har pratat med andra om sådant här, så verkar det vanligt att andra aspergare/autister också är blandningar.
Vissa personer är motsatta varandra i vissa förmågor/fallenheter/sätt att tänka, men väldigt lika varandra i andra, varpå det inte stämmer med generella indelningar.

ford skrev:Det låter bra, för jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bli omskolad till byggarbetare, om jag skulle bli arbetslös och det fanns ont om jobb som parkarbetare eller fastighetsskötare.
Verkar härligt att stå och jobba utomhus, ta ut sig fysiskt (precis som jag gör nu), och dessutom få se något växa fram, som man sätter ihop tillsammans med dom andra grabbarna. Att det sedan dessutom är ett 7-4 jobb med mycket bra lön är ju knappast något minus.

Men 24 000 i mån...
Visst är det en bra lön, om man jämför med vad en arbetare normalt brukar tjäna. Men byggare har ju höga löner, så jag undrar om man inte kan få detsamma här i Sverige, åtminstone om man jobbar i ett bra ackord?

Ackord... ingen aning, har inte arbetat i Sverige som snickare. Kan tänkas om man får ett bra avtal som verkligen motsvarar kvoten. Vet inte om dom kör via timlista eller vad, tror det är svårt att få till ett bra avtal.

Annars kan man ju alltid registrera ett företag på F-skattesedel och kontraktsarbeta.


Och det är 24000 skattefritt (under en sexmånadersperiod) utan övertid (vilket då gör att det landar runt 30) med boende(oftast). Minimilön har jag för mig låg på 120/tim eller om det var 130/tim (jag fick 130)... och det var då norska kronor (1.20 vid tillfället, 1.10 just nu).

Är man bara flexibel och kan tänka sig att lägga in sina sex månader kan man alltså klara sig mycket bra på att arbeta i sexmånadersperioder... eller för den delen lyfta en sisådär 180000, eller 150000 (om man då räknar på 5000 i månaden på mat och resor, mat som man då köper med sig från Sverige). Har man ingen lägenhet (eller andra omkostnader i övrigt) och vill ut och resa eller så finns det inte många sätt som är bättre. Arbetar man sig sedan in på ett av de större företagen man möter på arbetsplatsen (som Backe t.ex.) då kommer man upp emot 170/tim istället (cirka 190 svenska).

Summan räcker ju även för att starta mindre företag och liknande också. Mycket bra om man står på ruta ett så att säga.

Tharx skrev:Nej, jag har inte lyckats - fast å andra sidan kan jag inte direkt hävda att jag har försökt heller. För tillfället befinner jag mig nämligen i ett stadie mellan gymnasiet och universitet, så högre studier har inte påbörjats ännu (inom skolans ramar, dvs.).
Men du studerar medicin? På Uppsala U.? Har du isåfall tänkt att efter AT välja någon slags teoretisk väg? Till vilken grad är det egentligen möjligt för personer med läkarexamen?

Ja, säg det. Forskare finns det många, i och för sig. En del har inte jobbat en dag som läkare. Teoretiskt jobb kan man nog greja. Jag är mer orolig för att det inte skall vara kreativt, utan mest kartläggande.

Fast jag började läsa medicin för att jag ville slippa teoretiska jobb; nämligen alla dem jag inte brinner för. Ett exjobbsår efter KTH satt jag i mitt lilla rum på FOA och led helveteskval av en flygattacksimulering. Jag räknar inte med att någonsin hitta något jag brinner tillräckligt för och då är ett teoretiskt jobb som du själv sa inte det bästa.

Bussjobbet är mycket mer okej än teoretiserande på beställning, men hjärndödande och farligt för ryggen. Därför provar jag nu första terminen på nya läkarlinjen i Uppsala. Det nya är problembaserad inlärning och klinisk praktik redan från början. Vi tafsar på varandra med stetoskop och utan, träffar patienter och intervjuar varandra framför kamera: stäng inte frågorna med påhakade begränsningar, var inte rädda för tystnaden, nosa fram vad patienten egentligen oroar sig över.

Tharx skrev:"Känner du inte namnen, förgås ock kunskapen om tingen" är en utmärkt översättning. Linné syftade dock mer på ifall namnen bortglömts, vilket emellertid inte framkommer så väl ur grammatiken.
Uttrycket fann jag när jag självmant studerade taxonomi under en ganska lång period och jag tycker nog att det stämmer rätt väl överens med hur inlärningen går till i det ämnet, åtminstone för egen del. Det gäller först och främst att minnas namnet för en grupp djur, för att därefter kunna associera all inläst information kring gruppen till just detta namn.
Nåväl, jag gläds åt att du uppskattade citatet i vilket fall. Varsågod!

Äntligen har jag någon att fråga om floran. Jag har ganska nyligen fått för mig att det inte bara är mamma som ska få kunna alla växter och fåglar. Är du haj på systematisk biologi? Lika aha-fyllt och vardagsangeläget som lingvistik, det lilla jag nu har läst.

Ja, om man vill kan citatet tolkas mycket konkret eftersom Linnés namn brukar utgöras av en liten beskrivning. Glöm namnet och du tappar infot.

Tharx skrev:Notis: jag måste säga att de alster du upplagt är i regel mycket väl utförda. Lärde du dig skissning av din far?

Tack. Läste du om farsan under lejonet? Nej, han gjorde konst vardaglig för mig. Han pratade om tavlor och teckningar som något man tar sig samman och kluddar ihop. Ofta lite chockerande när han sågade ansedda konstnärer rakt av. En vana jag tagit upp.

Och ofta uppmaningar att rita men aldrig något tvång och aldrig någon undervisning utom svar på frågor, så teckna har jag, ta mig fan, lärt mig själv. Eller snarare, det är nog medfött, för direkt tränat har jag inte gjort de få år som gått sedan jag började vilja rita. I ungdomen var jag fullkomligt ointresserad. Jag drog aldrig ett streck av eget intresse.

Ritar du av naturalier, på linnémanér? Eller något annat?

linek skrev:Och ofta uppmaningar att rita men aldrig något tvång och aldrig någon undervisning utom svar på frågor, så teckna har jag, ta mig fan, lärt mig själv. Eller snarare, det är nog medfött, för direkt tränat har jag inte gjort de få år som gått sedan jag började vilja rita. I ungdomen var jag fullkomligt ointresserad. Jag drog aldrig ett streck av eget intresse.

Säg mig, det där håller inte ihop, vad?

Under lejonet har jag skrivit att han hade mig att rita sådana som liten. Så då har han väl lärt mig rita, antar jag.

linek skrev:Fast jag började läsa medicin för att jag ville slippa teoretiska jobb; nämligen alla dem jag inte brinner för. Ett exjobbsår efter KTH satt jag i mitt lilla rum på FOA och led helveteskval av en flygattacksimulering. Jag räknar inte med att någonsin hitta något jag brinner tillräckligt för och då är ett teoretiskt jobb som du själv sa inte det bästa.

Nej, det kan vara svårt att finna ett ämne som på något sätt överensstämmer med ens personlighet. Jag skulle nog föredra ett yrke där praktiskt och teoretiskt arbete var invävda i varann, fast med betoning på det teoretiska kanske. Övervägande praktiskt arbete skulle nog leda till tristess, oavsett ämne.
FOA? Flygattacksimulering? Jag bör säkert känna till vad FOA är, eller åtminstone kunna lista ut det, men nu står det still.

linek skrev:Vi tafsar på varandra med stetoskop och utan, träffar patienter och intervjuar varandra framför kamera: stäng inte frågorna med påhakade begränsningar, var inte rädda för tystnaden, nosa fram vad patienten egentligen oroar sig över.

Just det nödvändiga i att interagera aktivt med andra människor är skäl nog för mig att aldrig studera medicin. Jag minns det fortfarande väl när det var HLR vid något tillfälle i sjunde-åttonde klass... Ett litet inferno i sig, för min del.

linek skrev:Äntligen har jag någon att fråga om floran. Jag har ganska nyligen fått för mig att det inte bara är mamma som ska få kunna alla växter och fåglar. Är du haj på systematisk biologi? Lika aha-fyllt och vardagsangeläget som lingvistik, det lilla jag nu har läst.

Nja, jag är ingen blomsterkung - flora hör till det jag ägnade minst tid åt, även om jag nog har kännedom i det grundläggande. Det jag fokuserade på var till stor del Arthropoda (leddjur; dvs. insekter, spindeldjur, etc.), mollusker, arkéer, osv. Sådana simpla djur - invertebrater och dylikt. Nej, vad säger jag... Simpla - inte nödvändigtvis. Taxonomin framkom egentligen som en slags biprodukt ur mitt intresse för paleobiologi.
Sedan har jag läst en del fylogeni (och kladistik), jo. På egen hand dvs., inte "Systematisk biologi" som kurs. Men du har helt rätt; detta är mycket intressant.

linek skrev:Tack. Läste du om farsan under lejonet? Nej, han gjorde konst vardaglig för mig. Han pratade om tavlor och teckningar som något man tar sig samman och kluddar ihop. Ofta lite chockerande när han sågade ansedda konstnärer rakt av. En vana jag tagit upp.

Och ofta uppmaningar att rita men aldrig något tvång och aldrig någon undervisning utom svar på frågor, så teckna har jag, ta mig fan, lärt mig själv. Eller snarare, det är nog medfött, för direkt tränat har jag inte gjort de få år som gått sedan jag började vilja rita. I ungdomen var jag fullkomligt ointresserad. Jag drog aldrig ett streck av eget intresse.

linek skrev:Under lejonet har jag skrivit att han hade mig att rita sådana som liten. Så då har han väl lärt mig rita, antar jag.

Ja, under lejonet, just det. Din far kanske lärde dig vissa grunder - fast talang för visuell konst såsom målning och skissning/illustration föds man i regel med. Detsamma gäller för musikalitet, till stor del.
Men vid vilken ålder beslöt du dig för att ta upp teckning?

linek skrev:Ritar du av naturalier, på linnémanér? Eller något annat?

Om det vore så väl... Men nej, jag tillhör nog mer den s.k. falangen inom konsten som arbetar med oljefärg, etc. Jag är närmast överförtjust i att återge färger och att betrakta dem som frekvenser, osv. Fast enormt produktiv är jag inte.
Eventuellt kanske jag kan tänkas påbörja illustration av naturalier, men då krävs det nog en del övning innan. Som är fallet nu kan jag inte heller återge människors ansikten på ett lämpligt sett, vilket jag finner aningen frustrerande. Vad gäller det senare - går du själv efter en inlärd symmetri eller ett inlärt mönster, eller har du helt enkelt bara en naturlig fallenhet för det?

Ursäkta dum fråga men vad är det för lejon ni pratar om? Har jag missat något?

Inger skrev:Ursäkta dum fråga men vad är det för lejon ni pratar om? Har jag missat något?

Följ länken i lineks profil och bläddra därefter i det nya fönstret till fjärde sidan. Där finns den bild vi talade om.