Hej,

Har några frågor bara. Försökte hitta svaren i redan existerande trådar men hittade inget (sorry om jag missade det). Hursomhelst, kan jag gå till en psykolog medan jag står i kö för NPF-utredning? Misstänker nämligen att jag har Generaliserat ångestsyndrom (och kanske andra saker) som ställer till ganska stora problem. Jag skulle verkligen skulle behöva hjälp med det så snart som möjligt och eftersom kö till utredningar kan ta flera år så tänkte jag bara höra mig för. Vad jag egentligen undrar är om en annan diagnos och behandling innan NPF-utredningen kan komplicera saker? Förstår ni vad jag menar?

Tack,

Neutrino

Om du har ångest och känner att du behöver hjälp med det så ska du såklart söka hjälp. Det ska inte komplicera saker, snarare ett bevis sas på att du verkligen har det jobbigt.
Ingen idé att lida i onödan.

Jag tycker verkligen du skall be om hjälp snarast. Jag gick på psyk samtidigt som utredning. Dom tar hänsyn förståss. Men det är inget problem.

Yv Ericsson skrev:Dom tar hänsyn förståss. Men det är inget problem.

Vad menar du?

Neutrino skrev:

Yv Ericsson skrev:Dom tar hänsyn förståss. Men det är inget problem.

Vad menar du?

Jag menar, när jag sedan gjorde utredningen visste dom ju att jag åt psykofarmaka + betablockerare.
Och var mer stillsam en normalt..

Yv Ericsson skrev:

Neutrino skrev:Vad menar du?

Jag menar, när jag sedan gjorde utredningen visste dom ju att jag åt psykofarmaka + betablockerare.
Och var mer stillsam en normalt..

Aha, okay. Jag förstår

Neutrino skrev:

Yv Ericsson skrev:

Neutrino skrev:Vad menar du?

Jag menar, när jag sedan gjorde utredningen visste dom ju att jag åt psykofarmaka + betablockerare.
Och var mer stillsam en normalt..

Aha, okay. Jag förstår

efter utredningen blev min diagnos:

aspergers, adhd + deppresions epos.

Ångest och depression tas med i utredningen liksom.

Yv Ericsson skrev:

Neutrino skrev:

Yv Ericsson skrev:Dom tar hänsyn förståss. Men det är inget problem.

Vad menar du?

Jag menar, när jag sedan gjorde utredningen visste dom ju att jag åt psykofarmaka + betablockerare.
Och var mer stillsam en normalt..

Här med.
Först tyckte psykologen att jag verkade väldigt "normal" sas, men efter att ha talat om att jag går på snri sen 11 år, berättat min livshistoria före och efter det + att hon läst alla journaler så såg hon skillnaden...
Hon menar att medicinen döljer min egentliga funktionsnivå och precis så är det.

Vana och specialiserade NPF-team är vana vid att personer ofta har fler diagnoser. I min utredning upptäcktes en uppmärksamhetsstörning ( nästan ADD) som jag inte hade någon aning om innan. Den sociala fobin, misstankar om autism, depression och oro tog allt mitt fokus.

I den allmänna psykiatrin skymde min allmänna psykiska ohälsa sikten för autism. Psykiatrin letade aldrig efter mina problem inom autismspektrum. Det var jag själv som läste på och letade där, men blev gång på gång avfärdad som socialfobiker och blyg.

NPF- teamet förstod att autism var min huvuddiagnos och såg den psykiska ohälsan som följdproblem.

kattkvinna skrev:I den allmänna psykiatrin skymde min allmänna psykiska ohälsa sikten för autism. Psykiatrin letade aldrig efter mina problem inom autismspektrum. Det var jag själv som läste på och letade där, men blev gång på gång avfärdad som socialfobiker och blyg.

NPF- teamet förstod att autism var min huvuddiagnos och såg den psykiska ohälsan som följdproblem.

Ja, det är det jag är lite orolig för. Folk har under hela min livstid sagt att jag är blyg och väldigt introvert osv. Det är jag själv som misstänkt någon form av autism. Jag är orolig att jag ska komma till en psykolog och de inte heller kommer tror mig. Men som sagt, de som utreder NPF är säkert bra på att se vad som är det verkliga problemet (sen kan jag ju så klart ha fel i mina misstankar).