asperger = snäll ?

Här postar du övriga inlägg relaterade till Asperger.

 Moderatorer: Alien, atoms

Inläggav Immelmann » 2008-03-24 13:49:29

Jag är snäll tror jag, ser mig själv som en pacifist, i alla fall tills något har hänt. Jag har aldrig slagit någon, och om jag blir arg trycker jag in det så mycket det går men det syns på utsidan för jag stänger av allt som går och bara försöker att vara för mig själv, går bort tills det går över. Har jag alltid gjort. Jag har blivit misshandlad ett par gånger, eller mer slagen tills jag fick några spruckna saker, men det var ett bra sätt för mig att känna mig bättre, det var en bra punkt i den pacifistiska tillvaron.

Likt skrivet innan så är jag snäll tills någon bryter det, vilket det inte behövs mycket för, då går jag iväg och visualiserar mig själv som en specifik animekaraktär (med katana) som hugger ner fiender medan andra står och tittar på och sen berömmer mig för det men att jag bara flyter in i väggarna bredvid eller hoppar iväg på hustaken. Det är lätt att vara snäll enligt mig, men svårare att förbli det.
Senast redigerad av Immelmann 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
Immelmann
 
Inlägg: 24
Anslöt: 2008-03-24

Inläggav Inger » 2008-03-24 13:51:23

Mardröm skrev:Våld löser problem. Mördar man alla man ogillar så slipper man irritera sig på dem. Man kan ta deras saker, som man kanske behöver.

Så här såg världen ut tills för 200 år sen. Om man hade möjlighet.


:lol:

"Man ska inte döma någon förrän man gått en mil i dennes skor. Då är man på betryggande avstånd och man har fortfarande hans dojjor." :wink: - Djungelorspråk av Redstar
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
Inger
Inaktiv
 
Inlägg: 17333
Anslöt: 2006-06-30

Inläggav KrigarSjäl » 2008-03-24 14:34:12

Mardröm skrev:Ingen av oss verkar kuna slåss fysiskt, iaf inte med "glädje" eller hur man ska säga.

Tala för dig själv...
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
KrigarSjäl
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 33157
Anslöt: 2006-08-10

Inläggav rdos » 2008-03-24 14:36:10

KrigarSjäl skrev:
Mardröm skrev:Ingen av oss verkar kuna slåss fysiskt, iaf inte med "glädje" eller hur man ska säga.

Tala för dig själv...


Undantag finns nog alltid, men här är du nog undantaget KS.
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
rdos
 
Inlägg: 14158
Anslöt: 2005-10-14
Ort: Eslöv

Inläggav KrigarSjäl » 2008-03-24 14:36:13

Snäll stavas d-u-m.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
KrigarSjäl
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 33157
Anslöt: 2006-08-10

Inläggav Kristofer » 2008-03-24 14:40:55

Att generellt beskriva aspies som snälla är att joelbitifiera.
Senast redigerad av Kristofer 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
Kristofer
 
Inlägg: 7528
Anslöt: 2005-11-05

Inläggav KrigarSjäl » 2008-03-24 14:42:02

Kristofer skrev:Att generellt beskriva aspies som snälla är att joelbitifiera.

Kunde inte ha sagt det bättre själv!
Joelbitifiera! Mina damer och herrar, vi har fått en ny term! :lol:
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 2 gånger.
KrigarSjäl
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 33157
Anslöt: 2006-08-10

Inläggav Savanten Svante » 2008-03-24 14:43:02

Kommer du ihåg den snäällla aspien? *sjunger*
Senast redigerad av Savanten Svante 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
Savanten Svante
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 10005
Anslöt: 2007-03-13
Ort: Utility muffin research kitchen

Inläggav Alien » 2008-03-24 14:51:39

Som aspergare kan jag känna mig helt försvarslös mot de smarta och falska NT-människorna. Därför kanske jag kan uppfattas som snäll (snäll här i betydelsen "mesig"). Jag vet att jag alltid är i underläge och törs därför inte säga vad jag tycker. Jag vet att jag inte klarar av att intrigera, ljuga och manipulera. Jag vet också att om jag anklagar andra för detta så spelar de oskyldiga och det blir jag som får skulden att vara oförskämd och paranoid. Jag har upptäckt att många av de rättigheter jag trott mig ha (t ex yttrandefrihet) inte finns i verkligheten.

De gånger jag inte kunnat hålla mig utan sagt ifrån har jag blivit hårt straffad.

Så jag kan nog uppfattas som "snäll", eftersom jag har haft valet mellan att uppträda så el total isolering. Nuförtiden är det mest isolering som gäller, eftersom jag inte lyckades "spela snäll" tillräckligt bra.

När det gäller familjen så försöker jag också "spela snäll" eftersom jag inte vill bråka om småsaker. Men ibland flippar jag ut och får utbrott, just över en "småsak".
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 47490
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Inläggav Kristofer » 2008-03-24 15:07:43

KrigarSjäl skrev:
Kristofer skrev:Att generellt beskriva aspies som snälla är att joelbitifiera.

Kunde inte ha sagt det bättre själv!
Joelbitifiera! Mina damer och herrar, vi har fått en ny term! :lol:


Exempel: Joelbitifierande tanter

I vardagligt språk kan det avkortade verbet joelbita användas.

Ex: Sluta joelbita mig!
Senast redigerad av Kristofer 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
Kristofer
 
Inlägg: 7528
Anslöt: 2005-11-05

Inläggav Parvlon » 2008-03-24 15:14:36

1010010 skrev:Jag fick inget skadestånd alls. Ganska dumt att ingen tog tag i saken...
Detta hände i årkurs 9 och lärare med flera tyckte väl att det bara var på lek... eller så var vuxna människor rädda för gärningsmannen. Det hände väldigt ofta att han slogs med lärare.

Jag tror man kan begära skadestånd lång tid efteråt, men det gäller nog en kortare tid bara om inte händelsen är polis anmäld. Fast ta inte mitt ord på det, systemet är inte direkt den bästa..
1010010 skrev:Hmm, jag gjorde ganska precis tvärtom. :)
Personen kom med en kniv och frågade om jag ville dö, då svarade jag nej och gick därifrån eftersom jag inte tyckte om situationen. Då följde han efter mig och la handen på min axel så jag vände mig om och då frågade han igen om jag ville dö. Tror att det upprepade sig en tredje gång också. Men till slut så slutade han följa efter mig :D
ok de som viftat med kniv framför mig har velat ta mina pengar och jag brukar inte springa iväg när någon vill bråka. Det borde man gjort ibland, men i vissa lägen så känns det som att det inte är någon ide att springa antingen för att man kommer träffa dem igen eller för att de springer ikapp alternativt kastar kniven på en istället. Bryr mig inte så mycket om pengar iofs men tillräckligt för att inte slänga plånboken på dem och springa. Då blir man snart rånad varje vecka oxå. :roll:

Vettefan vad jag gjort om någon uttalat dödshot dock, men jag nog skulle sett det som värre än ett rånförsök o undvikit personen i all framtid. Idioter finns det gott om tyvärr :x icon
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
Parvlon
Inaktiv
 
Inlägg: 14823
Anslöt: 2006-07-28
Ort: ∴ℜ∴Ψ∴ℜ∴

Inläggav Mardröm » 2008-03-24 15:24:33

KrigarSjäl skrev:
Mardröm skrev:Ingen av oss verkar kuna slåss fysiskt, iaf inte med "glädje" eller hur man ska säga.

Tala för dig själv...


Jag har varit fightsugen som barn, men i ungdomen vände det. Idag ser jag mer det som medel, inget mål, ingen njutning. Jag skjuter dig helst bakifrån i en mörk gränd isf att bröla och känna signalsubstanser flöda, kallt beräknande och inte emotionellt, planerat, med tydliga mål om vinst dvs, styrning av resurser. Jag är ute efter att segra, inte vinna ngn stams gunst, och då är flyig fortress ganska effektivt, när mussarna sitter med kampvilja sitter det ett gäng nördar 10000m upp och utraderar dem : Target in sight. Eliminate. Target achived.

10000 meter längre ner står det ett gäng som vill slåss, men, de blir som utrotade av Herren själv, pga att vi idag enbart ser politik och pengar som orsak att slåss. "Äran" är ju kvar i polemiken, men det är en psykos idag. Passar i ultimate fighting möjligen.
Senast redigerad av Mardröm 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
Mardröm
 
Inlägg: 1352
Anslöt: 2006-07-23

Inläggav Mardröm » 2008-03-24 15:26:51

Har ni aldrig hört om den vinnane kombinationen as + psykopat?
De jobbar ihop, ingen är snäll, men de kompenserar varandra och VINNER.
Senast redigerad av Mardröm 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
Mardröm
 
Inlägg: 1352
Anslöt: 2006-07-23

Inläggav rdos » 2008-03-24 15:39:12

KrigarSjäl skrev:Snäll stavas d-u-m.


Krig och slagsmål stavas i-d-i-o-t-i
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
rdos
 
Inlägg: 14158
Anslöt: 2005-10-14
Ort: Eslöv

AS-snäll?

Inläggav Tingeling » 2008-03-24 15:51:10

För mig har AS inneburit att jag är dum-naiv och dumsnäll ja......men jag KAN vara elak också. Fast det händer inte ofta direkt. Var 10:e år sådär....f

Mest dum-naiv sålunda. Det har gjort (och gör) tämligen ont att vara dum-naiv.
Senast redigerad av Tingeling 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
Tingeling
 
Inlägg: 359
Anslöt: 2005-11-25

Inläggav mixpippi » 2008-03-24 23:38:14

Jag har många gånger inte förstått att jag har varit för snäll, och oärliga NT:are som jag har haft förtroendet för har utnyttjat det.

Har lärt mig att inte lita på främlingar som utger sig för att vara snälla eller säger ungefär:
"-Du kan lita på mig jag är din vän"

Om det kommer nån försäljare eller nåt vittne som knackar på dörren. Så brukar jag ta ett djup andetag och vänligt men bestämt tala om att jag inte har tid och stänga dörren. Gör jag inte det så är det kört!

Man kan lungt säga att jag är naivt godtrogen och omtänksam, det är en del av min AS-personlighet.
Senast redigerad av mixpippi 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
mixpippi
 
Inlägg: 211
Anslöt: 2008-03-23
Ort: Västernorrland

Inläggav Zombie » 2008-03-25 0:13:07

earlydayminer skrev:Det där med att dela ut sina sista stålar har jag också problem med, men för det mesta håller jag tillbaks att jag ens har stålar. Men jag ger efter för att jag inte orkar tjat om pengar. Jag tar upp pengarna, slänger dem lite nonchalant på personen och tittar inte ens på den under tiden.

Angående ilska, oj. Fel samtalsämne och min värld fylls av mörker. Om någon gång på gång frågar mig samma sak, eller "hoppar på mig" verbalt så kan jag bli oerhört arg.

Jag har faktiskt talat om för min mamma, psykologen och den jag har möten med att jag vill lära mig att bli lugn, jag avskyr att bli arg för jag vet inte hur jag ska stänga av den. I mina tonår rykte samtliga 4 dörrar i vår lägenhet & mycket porslin blev krossat. Jag har krossat speglar och glassrutor med mina knytnävar utan någon som helst tanke på vad som faktiskt kan hände. Jag är aldrig rädd för att råka ut för någonting, jag är rädd för vad jag är kapabel till för att se till att personen/personerna inte längre är ett hot. När jag blir riktigt arg så finns det inget mer än total förödelse i mina tankar. Allt i min väg skall rensas. Det som gör mig elak är att jag ger mig på det som hålls mest kärt. Jag ser till att lämna ett avtryck för att markera att man inte ska vara och rota där man nyss var hos mig.

Det är också det som skrämmer mig lite, om jag får en blackout så är jag övertygad om att jag, om jag hamnar i ett riktigt slagsmål, kommer se till att han inte reser sig upp efter det att jag blivit attackerad. Jag gjorde misstaget att sluta springa ifrån ett gäng när han i fronten skrek att det var lugnt, dem skämta bara och jag fick ett knä i magen. Jag har sen dess aldrig gjort om det, jag springer eller så ser jag till att mitt mörker får föda.

Jag slår aldrig först, jag säger aldrig någonting först. Jag är totallt inställd på försvar, aldrig på att attackera.

Jag hatar att vara arg, det är den värsta känslan som finns för jag är glad och har ett mycket stort hjärta. Men när "mörkret" som jag väljer att kalla det, för det är vad det är, så släpps alla mina personliga känslor för de runt omkring mig. Jag skiter fullständigt i all den uppståndelse som blir, vilka som kommer för att försöka smöra mig med något, "supposed to be" , lugnande känslotal. 'Familj', 'Vänner' betyder inget mer än att det är en benämning på någon/några man har i sitt liv oftare än andra människor.
---
Mobbning. Det tror jag aldrig att jag blivit utsatt för, men jag har gått på 9 olika skolor. Högstadiet gick jag dock på samma skola alla tre år. Hamnade på en specialskola för barn med svårigheter, men jag ansågs vara för överlägsen i samtliga ämnen i jämförelse med de andra efter en termin och fick gå tillbaks till en normal klass igen. Jag har dock alltid blivit syndabock för allting som hänt i skolan av lärarna och föräldrarna till barnen. Människor har alltid varit på mig om det, det och det. Jag har alltid ansetts varit överbegåvad, men jag har ingen utbildning för att jag aldrig fått ro. 9 skolor. Att vara någon som aldrig känner sig som en del av en grupp och ha fått gå på ett så extremt bisarrt antal skolor under omloppet av 10-11 år är ren mindterror. Det har tagit år av ensamhet, funderingar och utanförskap för att ha klarat sig undan (rent psykiskt) en kollaps.

---

Jag är 22 år nu och blir 23 i Maj, livet är inte enkelt och aldrig har jag hört någon påstå det. Det enda jag tycker är skittråkigt och orättvist är att jag alltid har fått anpassa mig efter alla andra medans andra, endast vid fåtal tillfällen under alla år anpassat sig efter mig.

Jag är ganska säker på varför jag har ett stort hjärta. Jag är uppvuxen i "vår världs" fattigdom i en förort med många olika kulturer. Jag har sett att människor kan göra sitt yttersta för att försvara någon annan och lyckats. Jag hade en oerhört rolig, skön och drömlik tonårsperiod även om mycket var jobbigt när ingen såg.

Det finns endast en sak jag är besviken på, Sverige. Samhället i synnerhet. När mina egna "landsmän" hoppar på mig för att skada mig var det albaner, kurder, afrikaner, chilenare, persier, bosnier och mina bröder som hjälpte mig. De bjöd in mig på mat, de var snälla och visa respekt mot min familj, de hjälpte oss med både det ena och det andra. Tvp saker minns jag väldigt väl: när jag hade ett långt samtal som 8-åring med en somalier som förlorat sina föräldrar i svält då öppnades min värld, och när en kille från chile lärde mig att spela fotboll.

Att ett land som vårat kan innehålla så många otacksamma, fega jävla as är för mig fullständigt obegripligt. Vi är ett av världens absolut mest framgångsrika länder och trots detta så MISSLYCKAS vi med att uppehålla rättvisa och ordning. Alla spelar så oerhört förstående till världens alla problem och låtsas om som om allting är okej. Vi spottar och fräser åt människor som ser annorlunda ut. För att ha någon chans att nå ut och få ett någolunda normalt liv måste vi tvinga oss själv att anpassa sig efter de ramar som finns. Att hålla lagen till sitt maximal, självklart. Att anpassa sig efter de regler som finns (om de inte innehåller någon form av diskriminering), yes sir. Att lyssna på och respektera andra människor, JA.

Många av oss vandrar runt med en bild av livet. Men jag har varit med om jävligt mycket störande saker. Det värsta var väl när polisen slet tag i min mamma och körde henne till psyket efter en svår psykos, då hon höll mig och min dagisfröken kvar på dagis och vägrade att lämna för någon "var ute efter oss", mitt framför min 16-åriga broder. Jag blev skickad till min moster, hon hade ansvaret. EN dag efter det att mamma skrevs in på psyket så skickas jag till min far som aldrig har varit där för mig 25 mil utanför stan. Jag fick sitta i en källare hela dagarna när han jobbade och min farfar gav mig en smäll på käften för att jag inte la ner telefonen propert. Det har varit jävligt tufft och grymt svårt att lära sig och acceptera sig själv, men utan varken medicin eller professionell hjälp har jag slagits mot krafter starkare än någonting annat jag slagits mot, mina tankar. Jag önskade att jag kunde förklara hur, för jag tror det kan hjälpa. När jag behärskar svenska språket bättre så ska jag göra en starkt försök till att förklara vägen ut från ondska.

Oj Herregud var det bar i väg, ursäkta. Jag vaknade upp och såg all denna text typ. Heh.

Tack för det! Det gav mig mycket.
earlydayminer skrev:För att summera. Nu går jag undan så fort jag känner onda vibbar. Jag är mer förstående, lyssnar på vad som sägs, TÄNKER innan jag handlar, bryr mig mer om andras värdesaker och känslor, respekterar dem.

Jag, mina kära kamrater, är ett levande bevis för vad hopp kan göra med en människa.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 12:01:33, redigerad totalt 1 gång.
Zombie
 
Inlägg: 18092
Anslöt: 2007-12-26

Inläggav weasley » 2008-03-25 2:40:40

earlydayminer skrev:Oj, oj oj vad det bar i väg i min post ovan.
Vilken dramatisk text det blev, jag läser den om och om igen och det blir allt värre för varje gång! :)

Nåja, en känsla ledde till en annan och det bar i väg på tok för långt.
Jag får be så mycket om ursäkt för att jag än en gång lyckades gå ur det aktuella ämnet.
Jag ska försöka att tänka en extra gång innan jag postar.


Jag tyckte det du skrev var väldigt bra. Du är sällsynt modig som vågar!
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 12:01:35, redigerad totalt 1 gång.
weasley
 
Inlägg: 9949
Anslöt: 2007-04-18
Ort: eth0

Inläggav weasley » 2008-03-25 2:47:09

Inger skrev:Jag är likadan. Oerhört mycket större risk att jag tappar humöret av sensorisk överbelastning än av emotionella/sociala skäl.

Tjockskallighet, strejkande skrivare och automatiska telefonrobotar kan tillfälligt få mig ur balans. Men människor i största allmänhet...? Nä.


Det här känns oerhört välbekant. Faktum är att min pv har anklagat mej för att vara svårgrälad - "du är så logisk hela tiden, det är svårt att vara arg då". Skoskav eller huvudvärk får mej däremot på riktigt dåligt humör. Men det går ju liksom inte att vara arg på på samma sätt.


Inger skrev:Möjligen om de är stygga mot någon annan; då kan jag bli lite upprörd.


Även detta har jag på listan! När det gäller hur ANDRA behandlas kan jag få lust att hämta Stora Brännbollsträt och ge plågoandarna något att fundera på!
Tyvärr är jag alldeles för usel gällande det fysiska, nu efter tre års sjukskrivning, för att kunna omsätta mina hotelser i verket, annat var det när jag tränade 4-5 ggr i veckan!

Inger skrev:Eller när nån skriver lögner om t ex glödlampor.


*fnissa*
Jag vet att det är allvar för dej, men jag tyckte det var sött skrivet. :-D

Och pengar.... jag har inga just nu; men när jag hade så försvann de snabbt ner i andras fickor... och då menar jag inte bara H&M:s eller IKEAs fickor....
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 12:01:35, redigerad totalt 1 gång.
weasley
 
Inlägg: 9949
Anslöt: 2007-04-18
Ort: eth0

Inläggav Inger » 2008-03-25 7:35:36

Hehe. "Svårgrälad", lol!

Här är min topplista över saker som kan (eller har kunnat) få mig lite upprörd:

1. När s.k. djurskyddspoliser och forskare terroriserar de djur de ska försöka hjälpa och plågar dem i onödan genom sin egen okunnighet och bristande respekt & inlevelseförmåga.

2. När man använder nyfödda barn i filmer - vem tänker på de trauman som barnet kanske får av att användas av helt fiktiva föräldrar som bara spelar?

3. När gravida glatt fortsätter jobba som tandläkare eller plåtslagare, åker motorcykel el dyl. Tror de att barnet ligger i nåt sorts ljudisolerat kassaskåp eller??

4. När de gör narr av uppenbara Aspergare och autister på TV, t ex i Idol.

5. När de gör fula, opraktiska eller ohälsosamma inredningar på TV. Särskilt när de förstör halvantika möbler eller målar över gamla takstockar från 1600-talet. Har hänt att jag börjat vifta med händerna och skrika åt dem att låta bli men tyvärr brukar de sällan lyssna... Ibland använder de hälsovådliga MDF-skivor till barnrummet eller återvinnunna kreosot-impregnerade telefonstolpar i sovrummet! Väldigt hälsosamt... :roll:

Eller när de - i de flesta engelska inredningsprogram - börjar med att slänga ut heltäckningsmattan och ev slipa & lacka golvet och sen måste a) väntat tills golvet torkat och/eller b) täcka över det med 'dust sheets' (som knappast torde vara särskilt skyddande) för att inte få fläckar när de sen målar väggarna, istället för att måla väggarna först och sen slänga ut heltäckningsmattan (som man då kunnat spilla på på eftersom som den ändå skulle kastas). Varenda jävla gång gör de momenten i fel ordning! Sån brist på praktisk logik kan göra mig galen.

6. Korkade feltolkningar (dock mer irriterande än upprörande). T ex när någon reporter blev upprörd över att personminor som var ämnade för små djungelbyar gjorts i grön plast "så att barn skulle tro att det var leksaker och plocka upp dem". Nej, de var inte gjorda för barn, vem som helst kunde se att de var designade för att likna gröna blad. (Vilket inte gör det mindre hemskt ändå!)

7. PR-kampanjer där man medvetet tänjer på sanningen, förvrider perspektivet och ibland helt fräckt påstår rena osanningar. Sånt kan få mig att nästan implodera av förtrytelse!
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 12:01:35, redigerad totalt 1 gång.
Inger
Inaktiv
 
Inlägg: 17333
Anslöt: 2006-06-30

Inläggav barracuber » 2008-03-25 8:09:08

rdos skrev:
KrigarSjäl skrev:Snäll stavas d-u-m.


Krig och slagsmål stavas i-d-i-o-t-i


Ocivilicerade människor kastar stenar.

Civilicerade människor kastar förolämpningar.

* cyniskt citat *

/Barracuber
Senast redigerad av barracuber 2011-05-04 12:01:35, redigerad totalt 1 gång.
barracuber
 
Inlägg: 10992
Anslöt: 2007-02-11
Ort: Västsverige

Inläggav Mats » 2008-03-25 9:07:05

weasley skrev:Faktum är att min pv har anklagat mej för att vara svårgrälad - "du är så logisk hela tiden, det är svårt att vara arg då".
Dessutom är du så jäkla intelligent att det helt enkelt inte går att vinna en diskussion mot dig... *tittar beundrande*

Själv tycker jag att jag ofta hamnar i bråk här på forumet, så sådär jättesnäll är jag nog inte. :?
Senast redigerad av Mats 2011-05-04 12:01:35, redigerad totalt 1 gång.
Mats
 
Inlägg: 5607
Anslöt: 2007-04-09
Ort: Stockholm

Inläggav Inger » 2008-03-25 9:46:23

Allt är relativt, Mats. Tror inte du lyckas övertyga nån annan än dig själv om din eventuella osnällhet. :wink:

Jag ser det som en skala (skalor är den enda matematik jag förstår eftersom den går att visualisera). Säg att den går från -100 ('Hitler/Stalin') till +100 ('Moder Teresa') med 0 som neutral mittemellan.

Om man normalt är centrad kring t ex +25 på snällhetsskalan så kan man känna sig förskräckligt elak om man vid något enstaka tillfälle skulle kläcka ur sig nåt som hamnar på typ -5.

Likaledes kan någon som normalt ligger på -25 uppfattas (eller uppfatta sig själv) som rena helgonet jämfört med sitt vanliga jag om han eller hon plötsligt skulle göra eller säga något +5-snällt till nån annan. Där har man helt enkelt lyckats skapa sänkta förväntningar på sig själv genom sitt genomsnittliga uppförande.
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 12:01:35, redigerad totalt 1 gång.
Inger
Inaktiv
 
Inlägg: 17333
Anslöt: 2006-06-30

Inläggav Kvasir » 2008-03-25 15:59:11

Inger skrev:Eller när de - i de flesta engelska inredningsprogram - börjar med att slänga ut heltäckningsmattan och ev slipa & lacka golvet och sen måste a) väntat tills golvet torkat och/eller b) täcka över det med 'dust sheets' (som knappast torde vara särskilt skyddande) för att inte få fläckar när de sen målar väggarna, istället för att måla väggarna först och sen slänga ut heltäckningsmattan (som man då kunnat spilla på på eftersom som den ändå skulle kastas). Varenda jävla gång gör de momenten i fel ordning! Sån brist på praktisk logik kan göra mig galen.



Egentligen är det ett under att de inte även lyckas måla in sig i ett hörn samtidigt. Det vore liksom konsekvent nivå på logiken. :)
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 12:01:35, redigerad totalt 1 gång.
Kvasir
 
Inlägg: 14628
Anslöt: 2007-11-04
Ort: Vilse någonstans mellan coNP och P/poly

Återgå till Övriga Aspergerfrågor



Logga in