Som 10 åring hamnade jag hos vad man då kallade PBU.
Ett vildjur. Som gick sin egen väg.
Läkaren gav mig lugnade. Och konstaterade något problem.

Vid 15år, hamnade jag på Psyk. karolinska. Flyttade hemifrån.

(Vill berätta här att jag jobbat och haft bostäder och män på löpande band..)

1987 lyckades jag nästan med konsten att ta mitt liv.

Långt senare hamnade jag på Enskede psyk. Flyttade igen.
För att till sist hamna på Alvik, Stockholms Psykiatriska.

Det skulle alltså ta 45 år..

Alviks psyk. har hjälpt mig enormt. Dessutom tagit mig på allvar.
I hela mitt vuxna liv har jag blivit behandlad som ett barn.
Äntligen blev jag behandlad som den jag är. En vuxen kvinna, med funktionsnedsättning.

Jag har nu genomgått alla de tester som finns. Och man har även pratat med människor från min barndom.

Min diagnos blev, Aspergers, ADHD och deppresions. epok.
Nu gäller det bara att komma till rätta med den bit jag har kvar av livet.
Men jag är på mycket god väg.

Jag vill här visa min tacksamhet för det stöd och den fantastiska hjälp jag fått,
av teamet på Alvik.


Yv.

Härligt att det fortfarande går att få den hjälp man faktiskt behöver. Grattis Yv till ditt nya liv.

Mycket glädjande att höra. Gör de alltså NPF-utredningar där, eller blev du remitterad någon annanstans för själva testerna?

Taack! Michi och Iridia!

Iridia skrev:
Mycket glädjande att höra. Gör de alltså NPF-utredningar där, eller blev du remitterad någon annanstans för själva testerna?

Ja. Jag har gjort en fullständig utredning.
Skattningsskalor: The Ritvo Authism Asberger`s Scale (RAADS) Samt Autism Quotient (AQ test)

En massa olika tester.

RCTF
CPT-II
MMPI-2
RAADS
AQ

Om du vill veta mer så fråga gärna.
Så har de undersökt min historia.

På kliniken på Alvik. Ja. Med flertalet specialister. Och överläkaren.

Tack för svaret. Kul att få höra lite positiv feedback, som omväxling till allas jobbiga erfarenheter inom psykvården.

(Var det inte någon ganska nyligen som frågade efter bra utredningsteam i Stockholmsområdet?)

Jag har haft bra erfarenhet av psykvården.

Härligt. Bra med lite goda nyheter.

Savanten Svante skrev:Härligt. Bra med lite goda nyheter.

ja


Jag har dessutom fått en nogrann undersökning av mitt hjärta, och min hörsel.
Hjärtat för att kunna medicinera utan att få problem med det.
Hörseln p.g.a. min dåliga hörsel och tinnitus..som verkar bottna i mina uppmärksamhetsproblem snarare.

Jag känner mig som värsta prinsessan.
Dessutom har de behandlat mig mycket värdigt och mänskligt!

Ja, de i Alvik är mycket bra. Det var först där de lyckades klura ut att min perceptionskänslighet rymms under asperger.

GRATTIS!
Även jag är tacksam att Behandlingsenhet Väst pl 2 har hjälpt mig att få klarhet. Jag påbörjade min 3:e omgång av NP-testningar med en grundläggande kartläggning av mina problem som jag har/haft under årens lopp i februari. Nu 3 månader senare (i fredags förra veckan) kom så äntligen det efterlängtade beskedet! Även jag har fått en dubbeldiagnos: AS/ADHD med Ångest och Recidiverande (återkommande) Depressioner.
Du kanske hade samma kompetenta utredare som mig (psykolog M-L V. och Dr. M H)?

v1975 skrev:GRATTIS!
Även jag är tacksam att Behandlingsenhet Väst pl 2 har hjälpt mig att få klarhet. Jag påbörjade min 3:e omgång av NP-testningar med en grundläggande kartläggning av mina problem som jag har/haft under årens lopp i februari. Nu 3 månader senare (i fredags förra veckan) kom så äntligen det efterlängtade beskedet! Även jag har fått en dubbeldiagnos: AS/ADHD med Ångest och Recidiverande (återkommande) Depressioner.
Du kanske hade samma kompetenta utredare som mig (psykolog M-L V. och Dr. M H)?

Grattis till dig då! Att oxå fått den hjälpen!

Fast jag vet inte om jag är glad över diagnoserna..
Jag har börjat på habiliteringen. Det är mycket bra.

M-L hade jag. Men oxo P.O.
Hur går du vidare nu?

Yv Ericsson skrev:M-L hade jag. Men oxo P.O.
Hur går du vidare nu?

Allt är ju så färskt för mig. Jag har ju haft det på känn att jag skulle få dessa diagnoser bekräftade. Har ju alltid varit annorlunda.
Det jag har fått hjälp med från mottagningen är att skicka utlåtandet till min biståndsbedömare på kommunen. Hon skulle i sin tur remittera mig till handikapp och ta reda på vem som blir min LSS-handläggare (jag har redan en ansökan som skickats in dit och som har legat vilande i ca 2 år fram tills nu).
Sen har jag skickat in en egenremiss till Hab. Får se vad de kan hjälpa mig med.
Jag har funderat på vad jag skulle behöva ha hjälp med. Dels skulle jag behöva Ledsagning (pga att jag blir ganska aggressiv och ångestdriven när jag är ute bland folk). Är ju inte den som kommunicerar så bra eller ber om hjälp om jag behöver det. Många gånger har min snart 11 årige son fått agera Ledsagare och det är inte så bra för hans del. Han har ju sina svårigheter (många liknar mina).
Sen funderar jag på om jag ska utöka min sysselsättning med några extra pass.
Eventuellt ska jag kolla med hab om jag kan få tips på hjälpmedel, som jag kan använda för att få bättre struktur och koll på min vardag.

Sen har jag funderat på det där med korttidsvistelse och om det skulle kunna vara en bra avlastningsform/chans till anpassat miljöombyte periodvist under året.

Grattis

v1975 skrev:

Yv Ericsson skrev:M-L hade jag. Men oxo P.O.
Hur går du vidare nu?

Allt är ju så färskt för mig. Jag har ju haft det på känn att jag skulle få dessa diagnoser bekräftade. Har ju alltid varit annorlunda.
Det jag har fått hjälp med från mottagningen är att skicka utlåtandet till min biståndsbedömare på kommunen. Hon skulle i sin tur remittera mig till handikapp och ta reda på vem som blir min LSS-handläggare (jag har redan en ansökan som skickats in dit och som har legat vilande i ca 2 år fram tills nu).
Sen har jag skickat in en egenremiss till Hab. Får se vad de kan hjälpa mig med.
Jag har funderat på vad jag skulle behöva ha hjälp med. Dels skulle jag behöva Ledsagning (pga att jag blir ganska aggressiv och ångestdriven när jag är ute bland folk). Är ju inte den som kommunicerar så bra eller ber om hjälp om jag behöver det. Många gånger har min snart 11 årige son fått agera Ledsagare och det är inte så bra för hans del. Han har ju sina svårigheter (många liknar mina).
Sen funderar jag på om jag ska utöka min sysselsättning med några extra pass.
Eventuellt ska jag kolla med hab om jag kan få tips på hjälpmedel, som jag kan använda för att få bättre struktur och koll på min vardag.

Sen har jag funderat på det där med korttidsvistelse och om det skulle kunna vara en bra avlastningsform/chans till anpassat miljöombyte periodvist under året.

Oj! Men du verkar ha en stark insikt!
Du är bra!

Jag har gått några ggr på hab. Det har varit stor nytta!
Jag väntar på medicinering som ska göra mitt liv mindre splittat.
P.g.a. hjärtfel så får jag bara lugnande t.v.
Men de hjälper att gå på Alvik! När jag kommer ihåg..vill säga.

Kan verkligen hålla med om kompetensen som finns på Alviks mottagning! Hela mitt "liv" hamnade jag äntligen på rätt köl tack vare den (över)läkare och även terapeut som jag fick på Alviks.

Trots att jag svarade motsägelsefullt "friskt" på de grundläggande scannings-testerna framförde terapeuten sina misstankar om mig till läkaren. Läkaren i sin tur misstänkte de neuropsykiatriska funktionshindren som låg i botten av min hjärna och skramlade trots at jag har byggt upp en fasad av att verka någotsånär "normal" under 52år....
Överläkaren visste mer om mig och mina tillkortakommanden än jag själv kunde sätta ord på - helt underbar känsla. Han kom oxå att agera som att han vore min advokat gentemot F-kassan.
Jag har tackat honom ett flertal gånger och berättat att slumpen att jag fick just honom som läkare är det mest lyckosamma som (hittills) har hänt i mitt liv.