Jag håller på att bryta ihop. Jag förstår knappt hur jag ens orkar leva, jag går runt med ett fejk leende varenda dag och låtsas att allting är bra men sanningen är att allting är piss. Så fort jag kommer hem in på mitt rum bryter jag ihop. Jag har haft ständigt självmordstankar sedan säkert jag var 8 år gammal, nu är jag 18 år. I skolan går jag en linje som jag inte klarar av längre och jag är alldeles för dum för att kunna plugga de ämnen som behövs för att kunna söka vidare de linjer jag vill gå senare. Det jag vill bli allra mest går inte för jag inte är tillräcklig smart. Vänner har jag knappt heller, har stött bort de flesta. Och de vänner jag har kvar vågar jag inte berätta för att jag har asperger.

Jag har ingen att prata med för ingen förstår mig. Behöver helt enkelt hjälp men vet inte hur jag ska göra.

Vad går du för program, och vad är det du vill bli?

Hurvida man är smart påverkas också av stress, mat, och annat.

Miljöbyte eller "paus" kan lätta på trycket.

jag går måleri på bygglinjen. det jag vill helst bli är pilot.

Vad är det som gör det så tungt att gå linjen?, och att du tror att du inte klarar andra studier?
Det kan påverka också om föräldrarna har studerat på universitet/högskola.

Bara att stå ut. Du tar ju snart studenten antar jag? För mig så började ett helt nytt liv efter studenten, så mycket som förändras då.

Har inga direkta tips förutom att njuta av sommaren som kommer. Håll ut det blir bättre!

Det som är tungt är att vi har praktik nu, och jag märker att jag verkligen inte kommer att kunna stå ut att vara en service målare, att man måste vara så himla social av sig och träffa så många nya människor varje dag, även att nästan varje dag är man hemma hos någon och det är något jag tycker är jätte jobbigt. visst, de två första grejerna kanske är detsamma som pilot men då tror jag att jag att det skulle vara en helt annan grej för det är något jag verkligen brinner för.

jag tror eller jag vet är att jag inte är tillräcklig smart för att bli pilot, man måste ha också den perfekta synen...

jag tar studenten om ett år...

Det finns adhd och aspergers klasser på folkhögskolan, dock kostar det en del att bo och gå där, men det borde du kunna täcka upp med CSN samt att dina föräldrar pytsar in någon slant för din framtid.
Skulle själv velat gå en sådan istället, du kan gå var som helst i Sverige i stort sett.
Skaffa lite nya bekanta få miljö ombyte se en ny stad.

Samma typ av utbildning bara att den är mer anpassad efter dina behov och du går med folk som har samma syndrom.
ADHDs vet jag dock inte varför de hamnar i samma klass, men personligen så har jag inge problem med de. Är ofta rätt roliga och är på, på det mesta.

Jag tycker att umgänge med andra Aspergare är mycket enklare, man behöver inte spela en roll eller förställa sig, de förstår (oftast) varför man är som man är (jag märker det extremt tydligt på de Aspergerträffar jag deltar i, de ger energi, mycket annat socialt umgänge tar energi), så ovanstående förslag tycker jag känns väldigt klokt.

Börja med konditionsträning, av det får man tillfällig glädje i form av endorfiner.

Förstår precis hur du känner dig. Vara hemma hos folk och tvingas vara käck och trevlig. Påfrestande som satan. Men som sagt så är ju sommaren nära så det är "bara" att stå ut tills dess. Sen så är du ju inte tvingad att arbeta som målare efter gymnasiet heller. Du kan ju söka precis vilket jobb som alla andra nyblivna studenter gör, ända skillnaden är ju att du har en målarutbildning och den behöver du ju inte använda dig av.

Sen om du nu verkligen brinner för att bli pilot så kommer du klara av det. Det lovar jag dig. Spelar nog ingen roll hur intelligent man är utan det mesta ligger nog i engagemanget. Nu känner jag inte dig men jag kan tänka mig att du har mycket lättare att lära dig saker om flygplan än om olika färgtyper. Det är ju en av de positiva egenskaper AS ger, är man riktigt intresserad av någonting så är det ju inga som helst problem att få in det i skallen.

Ända som sätter käppar i hjulet är ju om du inte har tillräckligt bra syn. Fast om så är fallet så kan du ju alltid utbilda dig till någonting annat inom branschen. Är ju inte bara piloter på en flygplats.

tack för alla svar och tips. det där med folkhögskolan ska jag helt klart kolla upp.
Jag har aldrig umgås med någon som har asperger men jag kan tänka mig att det är såååå mycket enklare. jag har även nu bestämt att jag ska börja gå och prata med någon som kan hjälpa mig på traven, kanske kan bli lycklig en dag

Får även kolla upp med pilotyrket, man kanske kan göra någon syn test och kanske få svar om man klarar av pilotyrket med den synen, vem vet, de kanske accepterar med att få ha glasögon.
jo, exakt. jag älskar ju också flygplatser, så om pilotyrket och även något inom flyg inte funkar kan jag kolla runt vad det finns för arbeten på flygplatsen, hehe.
Men jag får tacka för alla svar och tips ännu en gång, känns att det har hjälpt mig

Om du har självmordstankar kanske du borde kontakta Psyk.

De flesta kan operera ögonen för att få perfekt syn, kostar en slant men kan givetvis vara värt att spara till för att kunna utöva drömyrket.

matterik skrev:Om du har självmordstankar kanske du borde kontakta Psyk.

för bara någon dag sen beslutade jag och mina föräldrar att ta tag i mina problem och åkte in till sjukhuset. jag fick prata med en person och beslutade att jag ska få medicin mot depression och ska nu fortsätta gå där och prata m.m Efter det känns det mycket bättre!

och nu har jag tagit reda på om man får flyga fast med dålig syn, och det får man! självklart måste jag ha glasögon men åh, det ser ljust ut nu!

tvilling93 skrev:

matterik skrev:Om du har självmordstankar kanske du borde kontakta Psyk.

för bara någon dag sen beslutade jag och mina föräldrar att ta tag i mina problem och åkte in till sjukhuset. jag fick prata med en person och beslutade att jag ska få medicin mot depression och ska nu fortsätta gå där och prata m.m Efter det känns det mycket bättre!

och nu har jag tagit reda på om man får flyga fast med dålig syn, och det får man! självklart måste jag ha glasögon men åh, det ser ljust ut nu!

Underbart att det går åt rätt håll. Stå på dig och ta det lugnt med medicinen. Antar att det är benzo du fått och det är inte lätt att ta sig ur om man fastnar.

digital vänskaplig kram!

Måste bara säga att det som du känner och upplever just nu är ganska typiskt för ungdomar i din ålder. Inte mycket att göra än att bara "växa ur" det. Det som idag verkar urviktigt och stressigt kommer om något år te sig som mycket trivialt och barnsligt. Livet börjar vid 22-25, innan dess är det mest lekstuga - så passa på att "leka" medans du kan. Livet är inte en dans på rosor i gröna skogar, tvärtom så är livet för de allra flesta ett grått monotont, samma lika varje dag - förutom de där sakerna som gör livet värt att leva. Vad de sakerna är, är olika från person till person - gäller bara att hitta sitt!

[*] Om du bor i Stockholm - kolla med Asperger Centrum vid SöS.
[*] Eller om någon psykmottagning har intresse att träffa dig.
[*] Jag har också haft stor hjälp av (gratis) boendestöd från kommunen, osäker men kräver kanske formell diagnos. För mig har boendestödjare "ändrat mitt liv" ;-]
-- Kolla med kommunnens biståndshandläggare.
[*] Du kan också göra det här testet http://www.rdos.net/Aspie-quiz/index.php med 150 frågor med profil och ta med dig utskriften om du du söker hjälp. Det är ingen diagnos men intressant.

[*] Min test-resultat