....ens egna aspiga problem hindrar en att resa på en träff.

KrigarSjäl skrev:

Fremmy skrev:...när man sitter och flinar medan läraren går igenom morden på judarna (med mera) i Nazityskland.

Jaha, där visade du vad du är för en.

I egenskap av debattör och meningsmotståndare tackar jag dig för den uppriktigheten.

Skämtet var att en symptom kan vara att man flinar vid olämpliga tillfällen. Har själv även flinat vid begravningar trots att jag inte tycker det är roligt. Försök inte koppla det till något annat.

Instämmer ang. att behöva hålla sig för skratt vid allvarlig stämning.

Skratt är ju spänningsutlösande (också). Vanligt misstag att tro att det måste bero på glädje. Och situationer där man måste vara allvarlig är ju pressande för många enter också. Är man, om inte nödvändigtvis aspie, så i alla fall överkänslig, lär man känna det trycket starkare. Och behovet av att lätta på det. Vilket då tas illa upp om man gör. Och så vidare...

Fremmy skrev:Skämtet var att en symptom kan vara att man flinar vid olämpliga tillfällen. Har själv även flinat vid begravningar trots att jag inte tycker det är roligt. Försök inte koppla det till något annat.

I så fall ber jag om ursäkt eftersom jag gjorde samma antagande som KrigarSjäl.

Med tanke på dina inlägg i SD-tråden, och att detta var de enda inlägg du skrivit, så var det tyvärr ganska oundvikligt att göra den associationen, så bra att du förtydligade.

Zombie skrev:Skratt är ju spänningsutlösande (också). Vanligt misstag att tro att det måste bero på glädje. Och situationer där man måste vara allvarlig är ju pressande för många enter också. Är man, om inte nödvändigtvis aspie, så i alla fall överkänslig, lär man känna det trycket starkare. Och behovet av att lätta på det. Vilket då tas illa upp om man gör. Och så vidare...

S k comic relief, som man skulle säga på engelska. Fast det är bara acceptabelt om det spänningsutlösande skämtet sägs högt och alla skrattar lika lättat, inte om man är helt ensam om att fnissa åt något mycket allvarligt vid helt fel tillfälle.

Iridia skrev:

Fremmy skrev:Skämtet var att en symptom kan vara att man flinar vid olämpliga tillfällen. Har själv även flinat vid begravningar trots att jag inte tycker det är roligt. Försök inte koppla det till något annat.

I så fall ber jag om ursäkt eftersom jag gjorde samma antagande som KrigarSjäl.

Med tanke på dina inlägg i SD-tråden, och att detta var de enda inlägg du skrivit, så var det tyvärr ganska oundvikligt att göra den associationen, så bra att du förtydligade.

Zombie skrev:Skratt är ju spänningsutlösande (också). Vanligt misstag att tro att det måste bero på glädje. Och situationer där man måste vara allvarlig är ju pressande för många enter också. Är man, om inte nödvändigtvis aspie, så i alla fall överkänslig, lär man känna det trycket starkare. Och behovet av att lätta på det. Vilket då tas illa upp om man gör. Och så vidare...

S k comic relief, som man skulle säga på engelska. Fast det är bara acceptabelt om det spänningsutlösande skämtet sägs högt och alla skrattar lika lättat, inte om man är helt ensam om att fnissa åt något mycket allvarligt vid helt fel tillfälle.

När jag reflekterar tillbaka så förstår jag nog hur det kunde ser ut, det var i.o.f en ganska logisk slutsats med den informationen som fanns.

KrigarSjäl skrev:...när du som 14-åring kände igen dig mer i Sherlock Holmes än i jämnåriga.

..när du påpekar syftningsfel tvångsmässigt. Nu hann jag hejda mig när jag såg att du faktiskt satte ett "i" framför "jämnåriga". Carry on.

Jag brukade flina när t.ex. kompisars föräldrar började bråka och skälla (på varandra eller kompisen). Det var väl en sorts försvarsmekanism, förstod aldrig riktigt vad det handlade om. Gjorde aldrig det när mina egna föräldrar bråkade. Minns att jag ganska ofta skrattade åt "absurda" situationer som liten, det kunde vara när jag blev slagen i skolan eller andra hotfulla situationer. Fattade aldrig varför de uppstod, eller hur JAG hamnat i dem.

Det har hänt mig också.

...när du har mardrömmar, och följande dag mår illa hela dagen och får migrän för att du ringt 2 samtal innan läggdags och på morgonen träffat människor du inte känner på deras planhalva (sl bussdepå)

...när du försöker jämföra olika diagnoser istället för att uppsöka någon som vet (vilket kräver sociala kunskaper). Har jag aspergers eller är jag bara en negativ perfektionist med paranoida drag och social fobi samt GAD (generaliserat ångestsyndrom vilket gör att man ständigt grubblar och därav är virrig). Sedan kanske jag bara varit lite tröglärd som barn och gillar att göra monotona saker bara för att det är lättare?

Håller koll på hur många forumister du har träffat.

<------ ...är ditt normala ansiktsuttryck.

....man köper en ny MP3 som funkar som den gamla för att inte gå vilse i nåt nytt system

kullan skrev:....man köper en ny MP3 som funkar som den gamla för att inte gå vilse i nåt nytt system

Inom just teknologi älskar jag att uppgradera till ny bättre hård- och mjukvara, även om den är annorlunda jämfört med tidigare modeller.

...man inte fattar varför sina klasskamrater alltid använde miniräknare under matten.

När du väljer att lära dig räknestickan innan du börjar med miniräknare.

När du väljer en udda miniräknare för att det råkar vara den som man testat och som man verkligen vill ha, sen att den säljs endast på ett enda ställe på andra sidan stan och åker kollektivt i 1½ timme (enkel resa) för att kunna köpa just den.

Fremmy skrev:...man inte fattar varför sina klasskamrater alltid använde miniräknare under matten.

+1

Mitt största problem inom matten på grundskolan var att jag hade så svårt att skriva ner uträkningarna (hade värdelös motorik när det kom till att skriva). Räknade alltid först ut hela uppgiften i huvudet, sedan skrev jag ner det.

...du inför varje flytt tecknar upp en skalenlig planritning över nya hemmet och planerar möbleringen i minsta detalj, sätter fotnoter där du sedan noggrannt ritar upp hur inredningen kommer att se ut, och skriver ut vilken färg varje vägg har m.m. Självklart så har du i förväg gjort en lista på alla möbler du äger.

Swesse skrev:

Fremmy skrev:...man inte fattar varför sina klasskamrater alltid använde miniräknare under matten.

+1

Mitt största problem inom matten på grundskolan var att jag hade så svårt att skriva ner uträkningarna (hade värdelös motorik när det kom till att skriva). Räknade alltid först ut hela uppgiften i huvudet, sedan skrev jag ner det.

Gjorde precis samma sak. Blev även förvånad när ingen annan såg ut att kunna den uppgiften. Undrade vad sjutton de tänkte med.

Fick även ett argt brev med en IG varning (har jag för mig) i 8:an tror jag från min svenskalärare angående min usla handstil.

Mmm. Finmotorik har mycket med kunskaper i svenska att göra.

Har varit där själv...

...när du kastar plånboken i soporna för femtiofjurtonde gången.

... när du inte går till läkaren på rätt dag. och påstår att någon varit och möblerat om i din kalender.

...när dina barn tycker att dom är dina föräldrar och tycker du borde rycka upp dig.

...när du glömmer gasen på i en vecka. för det var en vecka sedan sist du åt annat en mackor och godis.

...när du vänder klockan uppochned och tror den är halv tre ist för tre.

...när din mentalskötare ger upp efter att ha skickat brev till dig i minst två år. (för du har fortfarande inte öppnat dom.)

...när folk säger att dom har precis samma problem som dig och du inte alls är en aspies, trots att dom gjort en väldigt lång neurologisk utredning på dig. efter det att du mot din vilja inte gjorde fel på ditt senaste jobb och det höll på att sluta i kattastrof.

...när du efter att ha varit totalt i trans de senaste åren får veta att det inte rör sig om trans, utan en långvarig och svår deppresion..

Jävlar vilken igenkänning det blev där Yv!

Miche skrev:Jävlar vilken igenkänning det blev där Yv!

Blev det?! jag höll på att inte kunna sluta rada upp...detta var bara ett litet smakprov

...man blir glad över att bussen inte ens är halvfull så man kan sprida ut sig utan risk för att få en granne på sätet bredvid.