@Frimodig, mycket bra beskrivning!

Novalie90 skrev:@Frimodig, mycket bra beskrivning!

Tack. Det är alltid roligt när nån annan förstår vad man försöker uttrycka.

Lennart Frimodig

Är en vän en vän om de i princip aldrig ringer/hör av sig? Jag har märkt att jag alltid är den som får ta kontakt med folk om jag vill träffa någon.

Neutrino skrev:Är en vän en vän om de i princip aldrig ringer/hör av sig? Jag har märkt att jag alltid är den som får ta kontakt med folk om jag vill träffa någon.

Jag är i din situation, när det gäller icke-familj människor. Det är jag som måste ta kontakt till att träffas varenda gång. Det känns helt ok för mig.

Om man vill ha mer kontakt så tar man mer kontakt. Om de bara visar artigt intresse, så satsar man på nån annan. Man liksom styr sin värld, utanför det här med släkt. Släkt är ett öde, och trevligt.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Jag är i din situation, när det gäller icke-familj människor. Det är jag som måste ta kontakt till att träffas varenda gång. Det känns helt ok för mig.

Jo, det känns ok för mig ibland också. Men jag måste erkänna att det faktum att andra aldrig hör av sig (förutom min familj) gör att jag oroar mig för att de kanske bara säger ja till att träffas när jag hör av mig för att vara artiga. Jag tycker om att vara ensam, men jag vill ha vänner, inte folk som låtsas att de är mina vänner. Förstår du?

Neutrino skrev:

Frimodig skrev:Jag är i din situation, när det gäller icke-familj människor. Det är jag som måste ta kontakt till att träffas varenda gång. Det känns helt ok för mig.

Jo, det känns ok för mig ibland också. Men jag måste erkänna att det faktum att andra aldrig hör av sig (förutom min familj) gör att jag oroar mig för att de kanske bara säger ja till att träffas när jag hör av mig för att vara artiga. Jag tycker om att vara ensam, men jag vill ha vänner, inte folk som låtsas att de är mina vänner. Förstår du?

Jag hoppas jag förstår. När jag var yngre, säg mellan 20 och 40, så brydde jag mig mer om vänner. Men jag tror det är rätt att försöka ha initiativet.

Det mest värdelösa är alltid och sitta och känna sig som offer. Tycker jag.

Om man vill ha bra kontakt så skall man göra en riktig ansträngning och intressera sig för den andres liv. Man skall fråga en massa och lyssna noga. Låta den andra berätta. Berättandet är som klister.

Lennart Frimodig

Neutrino skrev:Är en vän en vän om de i princip aldrig ringer/hör av sig? Jag har märkt att jag alltid är den som får ta kontakt med folk om jag vill träffa någon.

Det undrar jag också...har en som typ aldrig hör av sig. Hon sa att jag får gärna höra av mig pga hon tänker inte på det när hon har så mkt med jobb och familj men jag vet inte...hon verkar då ha andra vänner som hon håller kontakten med...

Neutrino skrev:Är en vän en vän om de i princip aldrig ringer/hör av sig? Jag har märkt att jag alltid är den som får ta kontakt med folk om jag vill träffa någon.

Beror på varför man inte hör av sig också. Till exempel om man låtsas kontaktvillig för att vara artig eller man är feg; vill ha kontakt men är överoptimistisk med vad man hinner eller orkar; vill ha den i stunden (och kanske skulle den ha kunnat utvecklas därifrån) men sedan sjunker det undan under måsten och vardagskontakter; har asperger, social fobi eller något sådant och inte klarar att ta kontakt eller umgås även om man kanske skulle vilja... (Det sista lär vara ett vanligt skäl till att enter har svårt med aspergarbekanta.)

Zima33 skrev:

Neutrino skrev:Är en vän en vän om de i princip aldrig ringer/hör av sig? Jag har märkt att jag alltid är den som får ta kontakt med folk om jag vill träffa någon.

Det undrar jag också...har en som typ aldrig hör av sig. Hon sa att jag får gärna höra av mig pga hon tänker inte på det när hon har så mkt med jobb och familj men jag vet inte...hon verkar då ha andra vänner som hon håller kontakten med...

Fast det är kanske så pass enkelt att hennes andra vänner ringer till henne? Jag vet inte och jag försöker inte ringakta dej bara tänkte från en annan infallsvinkel.

slackern skrev:

Zima33 skrev:

Neutrino skrev:Är en vän en vän om de i princip aldrig ringer/hör av sig? Jag har märkt att jag alltid är den som får ta kontakt med folk om jag vill träffa någon.

Det undrar jag också...har en som typ aldrig hör av sig. Hon sa att jag får gärna höra av mig pga hon tänker inte på det när hon har så mkt med jobb och familj men jag vet inte...hon verkar då ha andra vänner som hon håller kontakten med...

Fast det är kanske så pass enkelt att hennes andra vänner ringer till henne? Jag vet inte och jag försöker inte ringakta dej bara tänkte från en annan infallsvinkel.

EDIT: Sorry, läste inte ordentligt. Tog bort mitt svar.

tja bryr de sig om dig, även när det krisar å e jobbigt?
då har du vänner.

Neutrino skrev:

slackern skrev:

Zima33 skrev:
Det undrar jag också...har en som typ aldrig hör av sig. Hon sa att jag får gärna höra av mig pga hon tänker inte på det när hon har så mkt med jobb och familj men jag vet inte...hon verkar då ha andra vänner som hon håller kontakten med...

Fast det är kanske så pass enkelt att hennes andra vänner ringer till henne? Jag vet inte och jag försöker inte ringakta dej bara tänkte från en annan infallsvinkel.

EDIT: Sorry, läste inte ordentligt. Tog bort mitt svar.

Förlåt ringaktar inte dej heller. Men jag förstår känslan och kan också känna så. Fast sen vet jag också att inte jag heller är världens bästa på att höra av mej. Känns numera som att man går om varandra hela tiden.

slackern skrev:

Zima33 skrev:

Neutrino skrev:Är en vän en vän om de i princip aldrig ringer/hör av sig? Jag har märkt att jag alltid är den som får ta kontakt med folk om jag vill träffa någon.

Det undrar jag också...har en som typ aldrig hör av sig. Hon sa att jag får gärna höra av mig pga hon tänker inte på det när hon har så mkt med jobb och familj men jag vet inte...hon verkar då ha andra vänner som hon håller kontakten med...

Fast det är kanske så pass enkelt att hennes andra vänner ringer till henne? Jag vet inte och jag försöker inte ringakta dej bara tänkte från en annan infallsvinkel.

Kanske det. Men jag har sagt att jag inte gillar att prata i telefon och att jag messar hellre. Känns som om jag alltid måste ta initiativet liksom. Hon hör aldrig av sig och skriver att vi kan gå på bio etc utan det är alltid jag som gör det.
Iofs har jag tappat lusten att hitta på saker öht så det spelar inte så stor roll nu.

Zima33 skrev:Kanske det. Men jag har sagt att jag inte gillar att prata i telefon och att jag messar hellre. Känns som om jag alltid måste ta initiativet liksom. Hon hör aldrig av sig och skriver att vi kan gå på bio etc utan det är alltid jag som gör det.
Iofs har jag tappat lusten att hitta på saker öht så det spelar inte så stor roll nu.

Sant det är skönt att ha kommit upp i den åldern att det inte behöver hända saker hela tiden. Utan det är ganska skönt att ta det lugnt eller att man njuter utav det

slackern skrev:

Zima33 skrev:Kanske det. Men jag har sagt att jag inte gillar att prata i telefon och att jag messar hellre. Känns som om jag alltid måste ta initiativet liksom. Hon hör aldrig av sig och skriver att vi kan gå på bio etc utan det är alltid jag som gör det.
Iofs har jag tappat lusten att hitta på saker öht så det spelar inte så stor roll nu.

Sant det är skönt att ha kommit upp i den åldern att det inte behöver hända saker hela tiden. Utan det är ganska skönt att ta det lugnt eller att man njuter utav det

Hehe jag har aldrig varit sån att det måste hända saker. Är snarare tvärtom, när jag var yngre så ville jag bara vara hemma och nu som "äldre" vill jag hitta på saker.

Frimodig skrev:En vän är en person som upprepade gånger hjälper och stödjer en, och som tjänar 0 kronor på det. Och som inte är nära släkt.

Lennart Frimodig

bra sagt.

Someone skrev:När personen hjälper dig med något du inte bett om, utan att tjäna på det.

Men då är jag ju vän med tanten jag hjälpte lösa tågbiljett ju.

Tycker inte man ska sätta etiketter på saker så utan bara slappna av och fundera inte över om det är en vän. Det enda man ska fundera på är om man trivs i personens sällskap eller inte.

Choklad skrev:

Someone skrev:När personen hjälper dig med något du inte bett om, utan att tjäna på det.

Men då är jag ju vän med tanten jag hjälpte lösa tågbiljett ju.

Tycker inte man ska sätta etiketter på saker så utan bara slappna av och fundera inte över om det är en vän. Det enda man ska fundera på är om man trivs i personens sällskap eller inte.

jag trivs med många som INTE är direkt några vänner utan bekanta. men håller med : man ska också trivas med varandra i en vänskap.

jag tror att man kan bli vänner så här genom att skriva till varandra , jag har kommit nära människor och fått riktig vänskap på andra forum (inte facebook)
utan forum som liknar detta. så nu pratar vi i telefon, och ska träffas i sommar

Det känns som om olika människor har olika definitioner på vad som är en vän.
Jag har kommit fram till att det som jag kallar för vän skulle nog en hel del andra kalla för nära vän. De människor som jag har tyckt har varit mina vänner är såna som man kan lita fullständigt på, som verkligen tycker om mig och som man kan prata om allt med.

Jag tycker att det är svårt att veta var den undre gränsen för att någon ska räknas som en vän är. Är det om man vet hyfsat mycket om varandra, har roligt ihop och båda gillar att umgås med varandra? Eller räcker det med att man är med i samma klubb och pratar med varandra 4-5 gånger i månaden?

Jag tror i alla fall att det handlar om att känna någonting för den andra personen. Man tycker om den andra personen och den andra personen gillar en tillbaka.

En vän är en som hjälper en när man är i nöd.

Min bästa vän är mitt eget DNA.

En vän är någon man kan berätta för att man ska gå och bajsa utan att det känns krystat.

Neutrino skrev:Är en vän en vän om de i princip aldrig ringer/hör av sig? Jag har märkt att jag alltid är den som får ta kontakt med folk om jag vill träffa någon.

De kan vara vänner. Jag har extremt svårt för att ringa folk, och jag har ända sedan jag var lite känt att jag stör eller gör intrång på andras privatliv då jag ringer. Men mest av allt är jag rädd för att bli avvisad. Ja, det är absurt att känna och tänka så om den andre hör av sig och tydligt visar att h*n vill umgås, men saker och ting är inte alltid rationella, speciellt inte människor.

Novalie90 skrev: Det som gör det svårt att avgöra vad som ska tolkas som vänskap beror på att man är så ofattbart bra på att spela teater i sitt sociala beteende. Personen kanske tror att hon tar dig för givet men i själva verket så är det din rollfigur hon ser. Det är häpnadsväckande och det visar att man inte ska underskatta en aspies förmåga att anpassa sig.

Ååååh! Vad bra att du lyckades sätta ord på detta.

--

För mig är "vän", "kompis" och "polare" olika ord som betyder samma sak. Det som brukar skilja dem åt är väl främst vilken generation (eller snarare åldersgrupp) ordet används av (eller typ av människa/attityd).
Som vanligt kan ord vara generationsöverskridande, men ändå...

Så här tycker jag att det oftast är:
vän = vuxna
kompis = barn och ungdomar
polare = främst "tuffa" killar

--

Jag tänker att det är något de flesta "bara känner", så även jag. Eller kanske rent av något var och en själv bestämmer.
Jag har alltså inte problem med att avgöra om någon är min vän eller inte. Däremot är det extremt svårt för mig att skaffa vänner (omöjligt känns det som).