Vad är er relation med språket?

Hur menar du med den frågan?

Ja, inget som går att göra sig förstådd med i alla fall. Och skulle någon förstå vad man sa så hjälper det ändå bara för stunden, för av det som är viktigt går inget att säga.

Ett av mina specialintressen! Framför allt är jag grammatiknörd. Det här med kroppsspråk och yttrandens kontextuella innebörd tillhör dock inte mina starka sidor.

Språk är skitkul! Fast jag kan inte särskilt många, borde kunna fler.

nej inte språk...kan jag inte få använda telepati istället?

Ett tag var jag språkpolis, men inte numera, det är ganska krävande att hela tiden ha åsikter om sånt. Att uttrycka mig skriftligt är nåt jag alltid haft ganska lätt för. Det verbala är en annan femma.

Är en utpräglad språkmänniska, både i tal och i skrift. Vilket är på både gott och ont.

Jag har det lättare med datorspråk

Haha, måste bara kommentera denna 'freudianska felskrivning' (?) innan jag fortsätter med mitt...

"Relation med språket" säger väl allt! Tror bara en Aspie kan ha en relation med språket.

Andra har eventuellt en relation till språket.

Min relation är för övrigt bra. Har varit förlovad med både svenskan och engelskan sen jag var barn. Hade några tonårsromanser med franskan och tyskan och en kortare flört med spanskan, men det blir nog engelskan jag gifter mig med.

Fick aldrig ihop det med italienskan eller japanskan (*snyft*) men man kan ju inte få allt här i världen.

Jag fullkomligt älskar språk och allt roligt man kan göra med det! Skulle helst vilja plugga fler språk och utveckla de jag redan behärskar.

Jag är fortfarande smått språkpolis, även om jag nu för tiden oftast håller tyst.
Det finns få saker som stör mig, och ännu färre som irriterar mig, men stavfel (om man nu inte har dyslexi) och när människor inte kan använda de och dem på rätt ställe, eldar upp mig.

Jag är också enormt mycket emot denna trend man ser nu. Det flikas in engelska ord överallt.
Det ser man inte minst i hockeyn (som är den enda sport jag intresserar mig för). Förr hette det tränare och målvakt (t.ex). Nu säger man coach och keeper. Vansinnigt irriterande.

Jag anses nog rätt skicklig på att använda språket, åtminstone i text. Om jag inte hade mina oöverstigliga igångsättningsproblem skulle jag nog kunna göra något av det. Likadant när det gäller främmande språk. Jag är ingen stor språktalang men det går relativt lätt för mig att lära mig den skriftliga delen av ett språk. Den muntliga delen är närmast omöjlig, men återigen mestadels på grund av mentala motstånd och igångsättningsproblem.

Mystiqa skrev:nej inte språk...kan jag inte få använda telepati istället?

Instämmer. Språk är överskattat. Fram för telepatin istället.

rdos skrev:

Mystiqa skrev:nej inte språk...kan jag inte få använda telepati istället?

Instämmer. Språk är överskattat. Fram för telepatin istället.

Du kan köra med gester & läten istället. Funkar lika bra bland neanderthalare som bland discotöntar.

Jag är väldigt duktig i svenska språket, stark som jag själv kallar det bortsett från studieteknik. Fast det handlar inte enbart om svenska språket anser jag. Skriva & tala är jag en fena på o. retar mig på stavfel o. fel ordföljd. Kunde vara lite duktigare på svåra ord. Om läsa böcker räknas in, så ska erkännas att det är lite tunnt på den fronten för min del. Går i perioder o. har på det hela taget blivit lite bättre på att läsa böcker. Förr läste jag bara det böcker som var krav att läsa i skolan förutom läroböckerna.

Tyvärr är det sämre ställt med andra språk bortsett vad gäller stavelse av ord och läsa in & komma ihåg glosor. Minnet är det inget fel på.

Tycker det är språk är kul! Har nog med att göra att jag är duktig i det. Har en enorm verbal förmåga. Nästan mundiarrè ibland. Älskar att skriva!

Jag ser det som att språk är ett verktyg för att förmedla sig. Det ska därför förändras så det passar i den för tiden rådande kommuniktionen. Språk är enligt mig ingen umgängesform. Det tillhör 1700-talet då det var inne att prata franska i fina kretsar. Fram för språkliberalitet, låneord och anglifierade stavningar.

Nej, usch för språk och NT-typiska gester. Fram för telepati och Aspie kommunikation. Det är grejer det. Tänk bara vad mycket mer effektivt en direktkoppling mellan hjärnor skulle vara än en massa läten som vi kallar språk som man måste översätta till.

Hur fungerar Aspiekommunkation?

När jag var barn så saknade jag mer eller mindre talspråk. Jag kommunicerade med hjälp av teckningar och serier. Talade ibland, men inte mycket. Jag ritade mycket. Jag har lärt mig av andra människor hur man talar. Skillnaden mellan mig och en "normal" person är i princip det att jag är medveten om att jag har lärt mig. Att jag reflekterar över det eftersom jag så ofta, överkänsligt nog har känt mig kränkt av omvärldens något nedvärderande ( mycket nedsättande och rentav kränkande) omdömen om min person.

Varför blev jag medveten? För att jag inte dög och fick suga röv. Japp. De tryckte sina stinna arslen mot min mun och sade sug. Smaken var nötaktig. Sade de, jag tyckte det smakade bajs. Men vad fan, de äter euroshopper potatissallad, de saknar smaklökar .

Talspråk. Jaja, finfina grejer. Men shit the same, jag kan sällan använda det i REALTID ändå så. Fastän jag så vackert lärt mig. Är likt förbannat vad de kallar autismspektrumstörd.

Det går för fucking fort. Jag har en viss delay, mmkay? nej, justja, det hinns inte med idag, bråttom bråttom.

I övrigt så gillar jag Tyska och Finska. Språken klingar vackert och kraftfullt. Kaikki mahan 070 seelenschmerz och så vidare.

Hirnschlacht!

Stig Geil!

Kopfschmerz!

Koprofagi! Sehen? Hören? Schwarzkopf!
Hehe, börja med savanteri nu, gott folk, oder annars, dr Hauschka gör alla trådar till nonsenstrådar Jah 039

Moderator:
Idag är ni visst hopplösa... Ämnet för denna tråd är, som synes överst, "Vad är er relation till språket?"

Och vad diskuterar ni?

*river mig lite i huvudet*

Tja, inte är det ämnet i alla fall. Vänligen sortera nu in somt här och somt i Den Stora Nonsenstråden istället.

Åter till ämnet!