Handidator och livet med den
2 inlägg
• Sida 1 av 1
Handidator och livet med den
av Tonzon » 2008-03-21 12:49:35
Jag har nu fått min handidator och haft den i tre veckor. Jag är både glad och ledsen. Glad för att den fungerar mycket bra för mig. Ledsen för att jag inte haft en sådan förrän nu.
Förändringen hemma är märkbar. Jag kan själv göra mycket mer än jag gjorde innan. Så när boendestödet kommer så är disken under kontroll och det ser inte alltför hemskt ut. Vilket får mig att känna mig mycket stolt över mig själv. Att jag fixat det själv.
Jag fick för en vecka sedan i uppdrag av vuxenhab att försöka tvätta varje vecka och att byta sänkläder varannan vecka. Och att dagen efter tvättningen lägga in tvätten. Så med min handi planerade jag saken och i helgen som var tvättade jag. Tack vare handin så glömde jag inte bort att jag tvättade och jag var nere när tvätten var färdig, vilket gjorde att jag kunde tvätta fler maskiner. Och dagen efter lade jag in tvätten där det skulle vara.
Jag äter numer lunch regelbundet, alltså varje dag. Innan glömde jag fyra gåner av fem att äta lunch. Jag har inte glömt att ta medicinerna heller. Det är inlagt och jag bockar för det när jag är färdig.
Jag glömmer inte bort möten jag har heller. Så jag har gått från allmänt förvirrad till allmänt organiserad.
Jag kände idag att jag för fösta gången denna vinter börjat bli förkylld. Så jag har börjat med esberitoxdroppar. Innan har jag glömt att ta det enligt ordinationen, så det har inte alltid hjälpt, men nu kan jag lägga in att jag ska ta mina droppar på rätt tid.
Jag är väldigt stolt över mig själv. Jag har aldrig fixat så att jag har det fint hemma, men nu är det inte så farligt stökigt. Jag kan faktiskt bjuda in någon på en fika utan att skämmas eller må dåligt för att jag inte bjuder in någon.
Jag trodde inte att livet kunde förändras så mycket med en maskin. Det har varit svårt att förklara för andra att jag vill, men inte kan. Nu kan jag visa att jag vill ha det i ordning.
Jag har haft stora problem med att borsta tänderna. Så i onsdag var jag hos tandhygenisten och vi bestämde en tid jag skulle borsta tänderna och igår borstade jag tänderna. Det låter kanske som en bagatell, men det betyder mycket för mig.
Förändringen hemma är märkbar. Jag kan själv göra mycket mer än jag gjorde innan. Så när boendestödet kommer så är disken under kontroll och det ser inte alltför hemskt ut. Vilket får mig att känna mig mycket stolt över mig själv. Att jag fixat det själv.
Jag fick för en vecka sedan i uppdrag av vuxenhab att försöka tvätta varje vecka och att byta sänkläder varannan vecka. Och att dagen efter tvättningen lägga in tvätten. Så med min handi planerade jag saken och i helgen som var tvättade jag. Tack vare handin så glömde jag inte bort att jag tvättade och jag var nere när tvätten var färdig, vilket gjorde att jag kunde tvätta fler maskiner. Och dagen efter lade jag in tvätten där det skulle vara.
Jag äter numer lunch regelbundet, alltså varje dag. Innan glömde jag fyra gåner av fem att äta lunch. Jag har inte glömt att ta medicinerna heller. Det är inlagt och jag bockar för det när jag är färdig.
Jag glömmer inte bort möten jag har heller. Så jag har gått från allmänt förvirrad till allmänt organiserad.
Jag kände idag att jag för fösta gången denna vinter börjat bli förkylld. Så jag har börjat med esberitoxdroppar. Innan har jag glömt att ta det enligt ordinationen, så det har inte alltid hjälpt, men nu kan jag lägga in att jag ska ta mina droppar på rätt tid.
Jag är väldigt stolt över mig själv. Jag har aldrig fixat så att jag har det fint hemma, men nu är det inte så farligt stökigt. Jag kan faktiskt bjuda in någon på en fika utan att skämmas eller må dåligt för att jag inte bjuder in någon.
Jag trodde inte att livet kunde förändras så mycket med en maskin. Det har varit svårt att förklara för andra att jag vill, men inte kan. Nu kan jag visa att jag vill ha det i ordning.
Jag har haft stora problem med att borsta tänderna. Så i onsdag var jag hos tandhygenisten och vi bestämde en tid jag skulle borsta tänderna och igår borstade jag tänderna. Det låter kanske som en bagatell, men det betyder mycket för mig.
Senast redigerad av Tonzon 2011-05-04 12:00:54, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Att leva som Aspergare