"Hårdare arbetsmarknad ställer högre krav på anställda. Då räcker inte bara kompetens och erfarenhet. En ny trend är att anställda utbildar sig för att fin­slipa sitt yttre."
http://nyheter.stockholm.city.se/art/36 ... sonlighet/


Detta var ju en jävligt upplyftande nyhet. (obs ironi) Lika bra för undertecknad att ställa in sig på att han aldrig får de intressanta och attraktiva jobben i sin bransch.

Känns som om jag just nu kämpar mot ett elakt monster som vill fånga mig. Lönebidrags- och vikakartongochkokakaffemonstret.

Tror det beror väldigt mycket på vad det är för sorts jobb; i ditt fall (någon sorts laboratoriejobb, om jag har rätt för mig?) tror jag inte utseendet har någon större betydelse.

I min bransch (park och trädgård) finns det såväl
hippies av "peps persson-typ", bikers/"hårdingar", "bönder", typiska friluftsmänniskor, invandrare, vanliga svenssons, och en del djupt troende kristna, med sitt speciella, extremt uppstramade yttre.
De enda subkulturer som jag aldrig sett representerade är snobbar, likbleka gothare/liknande subkulturer och finniga nördar med tjocka glasögon

Mitt intryck är inte att någon av de människotyper jag träffat på i min bransch skulle ha svårare att få trädgårdsjobb, än någon annan, utan det är snarare kompetens, uppförande och meriter som räknas.

-Troligen gäller detsamma inom de flesta yrken, där man inte på något sätt har hand om kundkontakter och skall vara företagets ansikte utåt.

Tyvärr är det ju nästan uteslutande svenssons på alla arbetsplatser. Som tur är är de färre på folkhögskolor & universitet. Har jag fått för mig.

På universitet beror det nog på utbildning. Ekonomer och juridiker t.ex. är nog mer "übersvenssons", för att ta ett exempel.

Som jag sade innan, så tror jag det beror på hur mycket man skall representera företaget inför kunder, vilken vikt som läggs vid ens utseende.

Kristofer skrev:På universitet beror det nog på utbildning. Ekonomer och juridiker t.ex. är nog mer "übersvenssons", för att ta ett exempel.

Absolut. Tur för mig då som ska läsa humaniora.

Inte för att kritisera ditt val, Krigis, men har dom inte en jävligt tuff arbetsmarknad?

ford skrev:Inte för att kritisera ditt val, Krigis, men har dom inte en jävligt tuff arbetsmarknad?

Har redan minimala utsikter att skaffa mig jobb, och alla sk lätta jobb, alltså praktiska, manuella yrken är ingenting för mig. Jag är en opraktisk teoretiker som inte fungerar i stressiga & röriga miljöer.

Var inte du svetsare?

KrigarSjäl skrev:

ford skrev:Inte för att kritisera ditt val, Krigis, men har dom inte en jävligt tuff arbetsmarknad?

Har redan minimala utsikter att skaffa mig jobb, och alla sk lätta jobb, alltså praktiska, manuella yrken är ingenting för mig. Jag är en opraktisk teoretiker som inte fungerar i stressiga & röriga miljöer.

Inte satsa på något annat teoretiskt då? Finns ju många teoretiska yrken

ford skrev:Var inte du svetsare?

Har gått en svetsutbildning på Lernia, men det blev inget av med det. Jag är inte flexibel, pallar inte stora arbetsplatser med mycket folk & spring, förstod mig inte på ritningsläsning, trigonometri samt en del arbetsmoment. Jag kan svetsa hjälpligt, men det räcker ju inte riktigt. Ofta vill de att du ska vara svetsare & plåtslagare med erforderliga licenser, du ska kunna jobba enskilt likväl som i grupp, ha körkort och åka runt etc.

Kristofer skrev:Inte satsa på något annat teoretiskt då? Finns ju många teoretiska yrken

Teoretiska ensamvargsjobb är det enda som skulle passa mig. Klarar inte av att kompromissa, jobba i grupp & hålla på och jamsa med folk dagarna i ända. Alltså är lärare, socionom, journalist, handledare etc uteslutna yrken.

[/quote]
Teoretiska ensamvargsjobb är det enda som skulle passa mig. Klarar inte av att kompromissa, jobba i grupp & hålla på och jamsa med folk dagarna i ända. Alltså är lärare, socionom, journalist, handledare etc uteslutna yrken.[/quote]

Det är mycket lättare att komma på yrken som inte passar en än vice versa. Jag har själv läst historia och var nog en av ytterst få som inte hade siktet inställt på att bli lärare.

KrigarSjäl skrev:

Kristofer skrev:Inte satsa på något annat teoretiskt då? Finns ju många teoretiska yrken

Teoretiska ensamvargsjobb är det enda som skulle passa mig. Klarar inte av att kompromissa, jobba i grupp & hålla på och jamsa med folk dagarna i ända. Alltså är lärare, socionom, journalist, handledare etc uteslutna yrken.

Lärare behöver väl inte vara fel för en kille som är duktig på att uttrycka sig? På rätt nivå naturligtvis.. På högskolan behöver man inte jamsa. Du föreläser om nånting du kan och talar om för studenterna vad som gäller..

Samma skulle kunna gälla för vissa typer av handledarjobb. Du talar om vad som gäller..

Journalistik? Det är väl perfekt för en intellektuell hårding? Robban jamsar väl inte?

KrigarSjäl skrev:

ford skrev:Inte för att kritisera ditt val, Krigis, men har dom inte en jävligt tuff arbetsmarknad?

Har redan minimala utsikter att skaffa mig jobb, och alla sk lätta jobb, alltså praktiska, manuella yrken är ingenting för mig. Jag är en opraktisk teoretiker som inte fungerar i stressiga & röriga miljöer.

Jo det är en tuff arbetsmarknad för många humanister och det är stor risk att man får flytta för att få en av de få jobb som finns...Men det kan vara berikande och i bästa fall upplever man väl att man gör något meningsfullt under studietiden.

Thunderchild skrev:Lärare behöver väl inte vara fel för en kille som är duktig på att uttrycka sig? På rätt nivå naturligtvis.. På högskolan behöver man inte jamsa. Du föreläser om nånting du kan och talar om för studenterna vad som gäller..

Samma skulle kunna gälla för vissa typer av handledarjobb. Du talar om vad som gäller..

Journalistik? Det är väl perfekt för en intellektuell hårding? Robban jamsar väl inte?

En vis man känner sina begränsningar. Men visst, föreläsningar skulle jag inte ha något emot. Förutsatt att jag slipper ha med skoltrötta lågliv att göra.

Kristofer!

Ditt första inlägg stämmer inte. Och ditt andra inlägg stämmer inte

Ditt första stämmer inte därför att det går att få jobb inom teoretiska yrken om man kan a) nischa in sig och/eller b) visa spets- eller specialkompetens. (Nästan, men inte riktigt samma sak.)
Där b) bara gäller yrkes/fackkompetens.

Inlägg två stämmer inte därför att det dräller av aspieliknande/psykopatliknande typer inom de områdena. Det finns ett område inom medicin där psykopaterna är överrepresenterade. Nämligen kirurgerna. Och det kan man ju förstå, det är ju inte en helt självklar verksamhet att skära i levande människor med vassa saker. Eller borra i skallar, och sånt. 15% av kirurgerna är har en psykopatpersonlighet.

Det är ju visserligen inte lätt, men det finns jobb som du är som klippt och skuren för. Det gäller bara att hitta dom. Som sagt, svårt, men inte oöverstigligt.