tahlia skrev:Ett mycket bra råd, absolut. Men sedan finns det vi som har så låg inkomst att vi kan göra budget till dödagar och pengarna kommer ändå inte att räcka till allt vi behöver. Vi får vara glada att ha mat på bordet åtminstone några dagar i veckan.

Retar mig lite på det där (inte menat mot dig personligen ASterix) för folk har gett mig det rådet tidigare, som om en budget gjorde att man vips hade högre inkomst. När man inte lägger pengar på annat än de nödvändiga men ändå inte har råd att leva så hjälper ingen budget i världen.

Jag förstår dig mycket väl tahlia! Det är givetvis ingen trollformel! Får man inte ens ihop till det basala, så hjälper ingen budget i världen. Det var inte min mening att göra någon upprörd.

Hej!

Jag förstår dig så väl, tahila. När man gör en budget ser man klart och tydligt vart pengarna går, men har man inte till det nödvändigaste ens är det ingen idé att göra en budget. Tycker inte man ska behöva fundera på om man har råd med mat eller inte ... då har samhället gått snett tycker jag.

Om du har sjukbidrag/motsvarande, har du då inte rätt att ansöka om socialbidrag för att komma upp i någon slags minimi-standard?

Hälsningar

Lilla Gumman

just nu har jag en affär som kanske anställer mig om dom har råd
(altså beroende på hum många % som betalas av staten eller vilka det nu är som betalar en del) och ägaren vill sätta mig då ansvarig för teavdelningen (te är mitt specialintresse) men som sagt dom har inte så mkt pengar så det beror på lönebidragt altså (vet inte hur mkt jag ska få eftersom jag bara nyss fick en handläggare)
jag hoppas verkligen att dom har råd att anställa mig för jag har praktiserat där och det är även om det är ett cafe och ganska många springer in och kollar på vad dom har att sälja (det är både affär och cafe) så är det ganska lungt där

tahlia skrev:
Ett mycket bra råd, absolut. Men sedan finns det vi som har så låg inkomst att vi kan göra budget till dödagar och pengarna kommer ändå inte att räcka till allt vi behöver. Vi får vara glada att ha mat på bordet åtminstone några dagar i veckan.

Retar mig lite på det där (inte menat mot dig personligen ASterix) för folk har gett mig det rådet tidigare, som om en budget gjorde att man vips hade högre inkomst. När man inte lägger pengar på annat än de nödvändiga men ändå inte har råd att leva så hjälper ingen budget i världen.

Det är viktigare att göra budget när man är urfattig. Se var pengarna går.
Men man kanske inte behöver excelark, räcker med penna o papper.

Aktivitetsersättning, men målet är att få ett riktigt jobb.
Blir antagligen bara 50% men ändå, i alla fall till att börja med.

Jag får ut nästan exakt 10 tusen kr från FK och då är min hyra 4500.
Jag har 5500 kr till alla räkningar (förutom hyra) och mat och kläder och nöje.

Jag är glad för att jag bor i Sverige som har socialt skyddsnät.

Jag klarar mig bra med de pengarna. Men jag har ju inga barn att försörja som tur är.

Maten kostar cirka 60-80 kronor per dag beroende om jag lagar själv eller äter från pastaköket.

Ha det bra
Robert

Lilla Gumman skrev:
Om du har sjukbidrag/motsvarande, har du då inte rätt att ansöka om socialbidrag för att komma upp i någon slags minimi-standard?

Hälsningar

Lilla Gumman

Jo, självklart har jag det. Problemet är bara att enligt soc standard får en trea "bara" ha en hyra på 4700:-. Den billigaste där jag bor ligger på 5200:- och min på 5500:-. Så jag går alltså 800 back varje månad.
Då tycker säkert någon att jag bör skaffa en tvåa. Men att bunta ihop mina barn i samma rum när min äldsta dotter (med AS) behöver vara ensam och ifred mycket, det är otänkbart.
Varför tar jag då inte den billigare 3:an? För att där är ena sovrummet i storleken av en skrubb och det andra enormt. Vari ligger rättvisan när man har två barn med bara 2 års mellanrum där?

Jag vet att jag själv skaffat mina barn, och jag ångrar dem inte en sekund! Jag hade ju inte precis planerat att bli utbränd och totalt sönderkörd i framtiden, när jag fick dem.

Men, det är väl bara att bita i det sura äpplet. Det som retar mig utav bara fan är att det är jag som får köpa kläder och liknande, trots att jag har gemensam vårdnad med pappan.

Mardröm skrev:
Det är viktagare at göra buget när man är urfattig. Se var pengarna går.
Men man kaske inte behöver exelark, räcker med penna o papper.

Se det är det där som retar mig. Jag VET redan vars pengarna går. Till mat och kläder åt barnen.
Även om jag gör en budget så kommer mjölken att kosta lika mycket, så jag ser liksom inte poängen.

ASterix skrev:

tahlia skrev:Ett mycket bra råd, absolut. Men sedan finns det vi som har så låg inkomst att vi kan göra budget till dödagar och pengarna kommer ändå inte att räcka till allt vi behöver. Vi får vara glada att ha mat på bordet åtminstone några dagar i veckan.

Retar mig lite på det där (inte menat mot dig personligen ASterix) för folk har gett mig det rådet tidigare, som om en budget gjorde att man vips hade högre inkomst. När man inte lägger pengar på annat än de nödvändiga men ändå inte har råd att leva så hjälper ingen budget i världen.

Jag förstår dig mycket väl tahlia! Det är givetvis ingen trollformel! Får man inte ens ihop till det basala, så hjälper ingen budget i världen. Det var inte min mening att göra någon upprörd.

Som jag sa, inte menat mot dig personligen
Det ÄR faktiskt ett bra råd, beroende på hur ekonomin ser ut, det förnekar jag inte. Jag har bara fått ordet "budget" kastat i ansiktet lite för många gånger på sista tiden, så jag reagerar när jag ser det.
Återigen, inget alls mot dig personligen!

alternativet som jag har fanns inte att rösta på (jobbar men har delvis aktivitetsersättning och bostadsbidrag)

Jobbar 100%, med programmering. Jag hade en stark jobbsökarperiod för 10 år sedan, 3 intervjuer på en vecka. För en gångs skull säker på att "något av jobben blir det". Och så blev det!

Nu försöker jag byta arbetsgivare (tråkig omorganisation med verklighetsfrånvända chefer), men det går trögt. Det verkar svårt att lita på mig/mina referenser. Fick på IDG höra att jag var "för omogen" att arbeta på OMX. I.o.f.s något jag själv fruktade...

Starta eget kanske? Tyvärr har jag en stark tendens att köra fast i enstaka tekniker och bli suverän på bara dem, men betydligt svårare att lära nytt. Särskilt om jag inte är intresserad.

tahlia: Det där borde gå att komma runt på något sätt! Alltså du borde kunna få soc att ändra sig genom att hävda att din dotter med AS behöver eget rum pga sitt funktionshinder.

Hennes läkare kan hjälpa er genom att skriva ett intyg, ett brev till soc, beskriva i detalj varför din dotter behöver det där egna rummet. Ta inte soc-kuk, jag tror du kan ha rätt till mer pengar! Läkares ord smäller högt inne på soc-kontoret. vill de att ni ska byta ort, hävda att ni behöver närheten till morföräldrar (för visst var det så att ni bor nära?)

hej alla ny på forumet
diagnosticerad as sedan 2007.
just nu tillfällig sjukersättning tom maj ut. sedan socialbidrag 1 månad därefter aktivitetsstöd 300 dar...sedan...?

har nämligen gått in i arbetslivsintroduktion

tahlia skrev:

ASterix skrev:Kanske lite lätt offtopic, men när ämnet ändå var försörjning så vill jag ända slå ett slag för att göra en månadsbudget. Nu är jag säkert miljöskadad som ekonom, men jag tipsar alla som frågar mig om råd att alltid göra en enkel budgetsammanställning varje månad, tex i Excel eller något annat kalkylprogram. Det finns gratisvarianter att ladda ner från nätet. Budgeten behöver inte vara avancerad. Spalta bara upp inkomsterna på ena sidan, och utgifterna på den andra. Ta för vana att uppdatera den ca en gång per vecka, det tar inte många minuter. På det sättet kan man alltid se till att pengarna räcker hela månaden. Många tycker säkert att det är onödigt då man har så lite att röra sig med varje månad, men det är då det är extra viktigt att planera sin ekonomi.

Ett mycket bra råd, absolut. Men sedan finns det vi som har så låg inkomst att vi kan göra budget till dödagar och pengarna kommer ändå inte att räcka till allt vi behöver. Vi får vara glada att ha mat på bordet åtminstone några dagar i veckan.

Retar mig lite på det där (inte menat mot dig personligen ASterix) för folk har gett mig det rådet tidigare, som om en budget gjorde att man vips hade högre inkomst. När man inte lägger pengar på annat än de nödvändiga men ändå inte har råd att leva så hjälper ingen budget i världen.

Mm. Agreed.

Jag har sån tur att jag fick förtidspension innan de nya reglerna infördes, kallas numera sjukersättning utan tidsbegränsning.

Jag gör ingen budget, men jag sätter 3000 kr på ett särskilt matkonto, och använder inte de pengarna till nånting annat än just mat.

Skulle det bli en slant över efter det så går det åt till läkarbesök och sånt.

hej

lever på en budget som innebär 50 kr/dag i mat (håller naturligtvis inte, ibland måste man köpa nåt lyxigt)
ingen människa kan leva på det i 25 år och behålla förståndet.
nya kläder kan man glömma, resor,.. tja.. skulle gärna vilja åka till Papua och studera orkideer och porslinsblommor..men det går ju inte.

man kan inte diskutera personlig ekonomi med de som har jobb.
dels skiter dom i hur man har det, dels har dom det för bra.

Ja, tänk om de skulle bli tvungna att leva på 8700 i månaden (min inkomst). Det finns ju politiker som provat leva på socialbidragsnormen ett tag, och säger att det fungerar ju....

De tänker inte på att kläder så småningom blir utnötta, tänder behöver lagas, husgeråd går sönder.....

Jag fick tillägg från soc ett tag när jag hade jättehög hyra och sjukpenning. Då var det nån jävel som sa att "man får ju prioritera....".
Visst - jag kan kasta ut TV:n, den gamla datorn.... internet....

Men jag sökte fondpengar för flytt - det var min prioritering för att slippa förnedringen.

Lever på studiebidrag + bostadstillägg = sammanlagt 448,04€/mån. Förutom på sommaren. Hatar att handla så det blir inte så ofta. Däremot är kostnaderna höga, då mediciner står för över 200€ i månaden plus hyra 230€/mån. Lämnar nästan inget över. Har ofta inte ens råd med mediciner. På sommaren har jag varit tidningsutdelare (nattjobb). Det är uselt betalt och lite timmar, men det täcker åtminståne hyran på sommaren.

Tor skrev:Lever på studiebidrag + bostadstillägg = sammanlagt 448,04€/mån. Förutom på sommaren. Hatar att handla så det blir inte så ofta. Däremot är kostnaderna höga, då mediciner står för över 200€ i månaden plus hyra 230€/mån. Lämnar nästan inget över. Har ofta inte ens råd med mediciner. På sommaren har jag varit tidningsutdelare (nattjobb). Det är uselt betalt och lite timmar, men det täcker åtminståne hyran på sommaren.

Är inte mediciner subventionerade i finland?

carl skrev:

Tor skrev:Lever på studiebidrag + bostadstillägg = sammanlagt 448,04€/mån. Förutom på sommaren. Hatar att handla så det blir inte så ofta. Däremot är kostnaderna höga, då mediciner står för över 200€ i månaden plus hyra 230€/mån. Lämnar nästan inget över. Har ofta inte ens råd med mediciner. På sommaren har jag varit tidningsutdelare (nattjobb). Det är uselt betalt och lite timmar, men det täcker åtminståne hyran på sommaren.

Är inte mediciner subventionerade i finland?

- Nej, det finns sk grundprocent 42% som ersätts för de flesta mediciner och har man en viss sjukdom kan ersättningen höjas. Utan en diagnos som schizofreni eller bipolär sjukdom, gäller endast 42% för de flesta mediciner. Fast nyare mediciner som jag tar täcks inte. Kanske i framtiden. Skall söka utkomststöd från socialverket, men måste leta reda på kvittona.

Tor skrev:

carl skrev:

Tor skrev:Lever på studiebidrag + bostadstillägg = sammanlagt 448,04€/mån. Förutom på sommaren. Hatar att handla så det blir inte så ofta. Däremot är kostnaderna höga, då mediciner står för över 200€ i månaden plus hyra 230€/mån. Lämnar nästan inget över. Har ofta inte ens råd med mediciner. På sommaren har jag varit tidningsutdelare (nattjobb). Det är uselt betalt och lite timmar, men det täcker åtminståne hyran på sommaren.

Är inte mediciner subventionerade i finland?

- Nej, det finns sk grundprocent 42% som ersätts för de flesta mediciner och har man en viss sjukdom kan ersättningen höjas. Utan en diagnos som schizofreni eller bipolär sjukdom, gäller endast 42% för de flesta mediciner. Fast nyare mediciner som jag tar täcks inte. Kanske i framtiden. Skall söka utkomststöd från socialverket, men måste leta reda på kvittona.

OT/
Är Utskrivningen av mediciner mer begränsad då också?
Här finns ju ett kostnadstak (förutom subventioneringen), och det är ju inte precis så att man vill äta så mycket mediciner som möjligt och om läkaren tycker att man ska göra det så känns det ju konstigt att bli straffad för det.

Bra fråga! Vet inte, men man äter ju den medicin man vill? Och lider ifall man inte vill/eller har råd? Tror nog inte utskrivningen av mediciner är mer begränsad här.

Tor skrev:Bra fråga! Vet inte, men man äter ju den medicin man vill? Och lider ifall man inte vill/eller har råd? Tror nog inte utskrivningen av mediciner är mer begränsad här.

Ok.. Jag försöker bara logiskt förstå hur systemet är tänkt. Kostnadsskydden är ju just för att medicinsk behandling ska ske så smärtfritt som möjligt. Tänkte på gamla hjärtsjuka kan ju ofta ha bortåt 10 mediciner (och mer), men då kanske det är ordnat så att de som har diagnoser får speciellt bidrag.
Men jag ska inte skriva något mer OT, ville bara ha perspektivet.

Jag har studerat ett år nu men hittar inte något ämne som passar mig. Har bara läst lite småkurser, mest för att jag är så orolig för att jag inte ska klara av arbetslivet...
Men har ganska höga studielån nu så måste nog börja jobba istället. Vet ändå inte vad jag vill ägna mig åt så det känns lite meningslöst att plugga vidare.

Jag vill gärna jobba och tror att jag skulle klara av heltid utan problem, om jag bara hittar rätt typ av jobb. Min största svårighet är det sociala.