Igenkänning, både vad gäller skolmatsal och småsyskon.

Det man inte gillar är plötsliga skrik, trängsel, kladdande och allt sånt. En skolmatsal ter sig säkert som en stor apbur för många aspergare och man tycker inte det är charmigt när småbarn kletar och beter sig vid bordet.

Det är inte frågan om att aspergaren måste anpassa sig då vi har vår medfödda perceptionskänslighet utan det är omgivningens misslyckande i att föra sig civiliserat.

När jag gick i högstadiet valde jag att ha min praktikplats på en begravningsbyrå.
Gissa om det var skönt att slippa apburen.
Obehagligt/olämpligt ställe att praktisera på, tyckte en del.

Inte alls - det var högstadiet som var obehagligt och jag kom från ett dåligt ställe till ett bra ställe.
Att bära lik och assistera vid begravningar var en barnlek jämfört med att behöva interagera med högstadiets schimpansflockar varenda dag.

Jag har svårt med aptiten hemma... Tre barn mellan 4-16 med ADHD och/eller AST i olika kombination. Matro finns inte så aptiten varierar.

Har för övrigt fortfarande svårt för folk med dåligt bordsskick, skrik, skrän & trängsel mm. Men ett av vuxenvärldens privilegier är ju att man kan välja var och hur man ska äta. Det kunde man inte som barn, då var det vackert aqtt hänga med till mänskliga menagerier som McDonalds och liknande.
Idag sätter jag inte min fot på såna ställen och vägrar sitta bredvid folk som inte behärskar ett normalt bordsskick.

Om möjligt kanske din son kan försöka få plats vid ett bord i ett hörn av matsalen? Det gör enorm skillnad på akustiken, och man slipper få ljud och andra intryck från alla håll. Många miljöer blir faktiskt betydligt mer uthärdliga med en så enkel åtgärd.

Jag såg till att alltid äta klart så fort som möjligt eftersom hela miljön i skolmatsalen stressade mig. Den stora lokalen, en massa människor som gick och hämtade mera mat, allt prat. Och när jag gick i mellanstadiumet hade jag så nära hem att jag vissa dagar, när jag inte gillade maten, eller om något annat i skolmatsalen var jobbigt, gick jag hem och åt.

Jag tror att det är enklare att göra något åt situationen i matsalen om du tar reda på exakt vad det är som är jobbigt för honom. Det kan ju vara massor av olika saker: Ljudnivån, att se andra äta, att andra ser honom äta, att det är trångt, att han får ljus i ögonen, att det är jobbigt att ha folk bakom sig, att rengöringsmedlet luktar osv. När man väl vet borde skolan göra något åt det. Det går ju t.ex. sätta upp saker på väggarna som dämpar ljud, persienner, byta rengöringsmedel, sätta gummimattor på borden så att det slamrar mindre eller vad det nu är. Man borde också kunna sätta upp skärmväggar som delar av matsalen i mindre sektioner.

Jag håller med om att det ofta hjälper lite att sitta i ett hörn, men om hans klasskamrater inte sätter sig där kanske han heller inte vill för att inte sticka ut...

Jag åt hos min mormor då och då för att få lugn och ro och ätbar mat. En kompis följde också med ibland.