jag har fått en ny kompis som jag verkligen gillar. vi "klickar", helt enkelt - skrattar mycket, pratar mycket. men nu till problemet: hon tror på sådant som spådomar och numerologi, och det gör INTE jag. jag har svårt att förhålla mig neutral när hon pratar om sådana saker (händer sällan, men ändå). jag hummar och lyssnar, men det känns som om jag ljuger och är oärlig mot min nya vän. jag har svårt att säga vad jag tycker utan att låta hätsk och jobbig, och i det här fallet har kompisen inte ens frågat mig om jag tror på "det där". vad göra? kan en vänskap klara av att man tycker så olika?

Självklart kan man vara det. Men vet din vän om vad du tycker om det? Det är viktigt att du ändå klargör det så du inte känner dig falsk. Man kan lyssna på vad den andra säger, utan att behöva hålla med om vad som sägs.

En av mina bästa vänner tror på mycket sånt där, spöken och allt möjligt. Och jag tror inte på nåt över huvudtaget. Men vi vet vad den andra tycker och respekterar varandra för det.

Mina föräldrar är ett bra exempel! Pappa tror inte på nåt och mamma tycker sig uppleva övernaturliga saker hela tiden. När hon berättar om det så fnyser pappa bara, men de är lika kära fortfarande efter 30 års äktenskap

Sorry, läste inte ordentligt. Såg nu att din vän inte vet vad du tycker. Säg det nästa gång hon börjar prata om sådant.

Verkar annars lite konstigt att hon skulle fortsätta snacka om det utan att på nåt sätt involvera dig typ fråga hur du ser på saken.

Om man enbart skulle ha vänner som tyckte lika skulle man ha väldigt svårt att skaffa vänner. Det hade dessutom varit extremt tråkigt, det är inte kul att diskutera något om man vet att den andra alltid håller med.

Man får acceptera varandras olikheter helt enkelt, så länge du inte kallar din vän för typ idiot som tror på det så tror jag inte det gör något om du uttrycker att du inte tror på det.

Klart man kan vara vänner med olika åsikter, så länge man kan ifrågasätta varandra. Hennes intressen låter intressanta, försök att lära dig något. Varför skulle du inte tro? Din vän kanske vet vad han/hon snackar om. Var öppen så blir det intressant! Du kan lära dig saker.

Ifrågasätt henne och be henne förklara så att du förstår. Det bästa som kan hända är att hon förklarar så pass pedagogiskt och lär dig något nytt du inte visste. Det näst bästa som kan hända att genom att du ifrågasätter så inser hon att hon inte kan besvara dina frågor med hennes bristande kunskap, som leder till att hon tar reda på mer och kommer med nya bra aspekter. Det värsta som kan hända skulle väl vara om hon var lika principfast som du låter och tar det personligt. Forskning och vetenskap är något roligt, mystisk och spännande som bör ifrågasättas och testas. Tysta inte ner vetgirigheten, uppmuntra den istället så kan ni båda bli lite visare. Win win!

Håller delvis med, delvis inte. Naturligtvis måste man inte tycka lika för att kunna vara vänner, bara man respekterar varandras rätt att ha olika åsikter.

Någto som är väldigt viktigt är däremot att man inte framställer sin egen uppfattning som "den enda sanningen", eller antyder att "ingen vettig människa kan tycka något annat", även om man känner på det viset, för sånt är oerhört provocerande för en som inte delar ens åsikt.

Däremot finns det annat jag inte fattar i tidigare inlägg.

Varför måste hon börja tro, bara för att hennes vän gör det?

Lika lite som hennes vän skall behöva sluta tro, för att hon gör det. Vänskap handlar inte om att tycka lika, utan om att trivas tillsammans. Om båda har ett intresse av att diskutera så är det inget fel, men att man diskuterar behöver inte innebära att man skall sträva efter samsyn, ibland kan det bara vara intressant att veta hur den andre ser på saken, men då måste båda kunna repektera den andres rätt att inte hålla med.

Finns inget intresse för diskussion, eller om den andre tar det personligt är det ibland bättre att bara lämna walkover och komma överrens om att man har olika syn på frågan, men att dety finns mycket annat man kan prata om istället, som intresserar båda.

En viktig princip som man ofta glömmer som aspergare är att det faktiskt är tämligen respektlöst att bara pladdra på om något som motparten är totalt ointresserad av, eller att in absurdum försöka övertyga någon om att man har rätt (visst: anser man att sakfrågan är så pass viktig att man är beredd att förlora vänskapen, därför att man vill övertyga motparten så kan man raca på, men i så fall bör man ha gjort en medveten kalkyl ang konsekvenserna, dv.s. att man kan bli ovänner, om man inte repsekterar varandras rätt att tycka olika).

Visst kan det funka, men hon måste få veta att du inte tror på det och att du tycker det är jobbigt att prata om det. Hon kanske inte förstår att du blir obekväm?

Jag är katolik, min sambo är ateist och en av mina bästa vänner har en form av naturreligion. Jag har och har haft både ateister, muslimer, katoliker, svenskkyrkliga, satanister och nordisk sed-troende i mina umgängeskretsar genom åren, och har aldrig haft några problem med det - snarare tvärtom.

Olikheter berikar, men det hör till hyfs och god ton att inte påtvinga någon sin tro, eller försätta andra i obekväma situationer - särskilt inte i den här mycket personliga frågan.

Ta i lugn och ro upp med din vän att du självklart respekterar hennes tro och är glad för att hon har hittat något som hon trivs med, men att du själv inte känner dig hemma i den tron och tycker det är jobbigt att prata om det med henne.

Förklara att du inte vill såra eller se ner på henne, men att du helt enkelt inte är rätt person att diskutera sådant med.

prick skrev:kan man vara vänner trots att man tycker olika?

Ja, fast det förutsätter förmågan att skilja på sak och person. En acceptans av åsiktsskillnader krävs. Är sådan acceptens svår eller omöjlig pga för extrema skillnader i åsikter och grundläggande värderingar kan det dock bli en svår eller på sikt omöjlig vänskap.

Det är klart att man ska ha nåt gemensamt med sina vänner men denna detalj är mycket personlig och privat. Jag håller på med kristallhealing och tarotkortsläggning under vissa perioder. Det skulle aldrig falla mig mig in att tvinga nån av mina ev. vänner att hålla på med sånt. Jag gör det för mig själv och enbart för min egen skull.

I övrigt anser jag att Ford och Henkkalexi beskrev det bra.

stort tack till alla ni som svarat! jag gjorde i slutändan som så att jag förklarade att jag inte delade hennes tro, men att jag respekterade den. hon är en fin människa som jag hoppas förblir i min närhet

Det låter som att det gick bra.

En vänskap kan klara av att man tycker olika så länge man aldrig pratar om de ämnena. Bland mina gamla vänner fanns en religiös och en som tidigare var medlem i ung vänster. De ämnena undveks så mycket som möjligt eftersom ingen ville riskera vänskapen. I stället låtsades man att alla kom överens om allt.

Men det gäller bara ämnen där man har en bestämd åsikt. Om man inte har en bestämd åsikt kan man debattera på hela natten ibland.

Herregud vad jag skulle vara ensam om jag bara var vän med människor som tyckte samma som jag i allt.

Beror på vad vänner har för motsatta åsikter. Ska man fungera som vänner, tycker jag att man ska dela samma fritidsintressen och ha någolunda samma musiksmak. Annars tycker jag att det är dömt att misslyckas att vara vänner. Att man inte tycker om samma färger, maträtter, klädstil och film har dock ingen betydelse.

Intressant! För mig är det helt ovidkommande vad mina vänner lyssnar på för musik eller har för fritidsintressen.

Mina vänner delar sällan mina syner eller ens bryr sig om frågor som jag bryr mig om.

Vi blev sammanbundna genom intressen (pc-spel och musik), så vore det inte för dessa så tror jag att jag vore ganska ensam (förutom min sambo som jag faktiskt delar otroligt mycket med). Blir jag irriterad eller bitter på mina vänner ibland? Ja. Nästan varje dag. Men det är mina vänner och personer som stannat vid min sida i åratal - i bra och dåliga tider.

Jag vill helst att dom jag umgås med har någorlunda samma smak på filmer, musik och tv-serier. Föredrar även att man inte befinner sig allt för långt ifrån varann med politik, religion och världsuppfattning. Jag diskuteras gärna filmer och tv-serier och är rätt kräsen och då är det roligt att kunna ta till sig tips och åsikter från nån annan istället för att bara känna att jag inte alls förstår varför han uppskattar sina filmer. Jag vill även kunna prata om aktuella händelser och lite djupare ämnen och att man iaf förstår varann och varför man tycker på ett visst sätt även om man inte är helt överens.

Erathe skrev:En vänskap kan klara av att man tycker olika så länge man aldrig pratar om de ämnena. Bland mina gamla vänner fanns en religiös och en som tidigare var medlem i ung vänster. De ämnena undveks så mycket som möjligt eftersom ingen ville riskera vänskapen. I stället låtsades man att alla kom överens om allt.

Sånt här blir jobbigt i längden om man måste tassa på tå kring känsliga ämnen och det lätt blir sura miner om nån råkar säga nåt som inte uppskattas. I synnerhet när det dricks alkohol och det är flera närvarande, kompisars kompisar och sådär. Då kan det vara svårt att undvika att nån kommer in på känsliga ämnen. Det sliter då på att umgås med nån som man gillar i det stora hela och kommer bra överens med men där man ständigt är några yttrande meningar ifrån att det ska bli dålig stämning.

Abbreviation skrev:Intressant! För mig är det helt ovidkommande vad mina vänner lyssnar på för musik eller har för fritidsintressen.

Håller med, åsikter spelar inte för mig så stor roll heller. Jag känner att det viktigaste är att man "klickar" på vänskapsnivå och att man inte har något emot att lyssna på varandra. Riktig vänskap klarar även livliga diskussioner på de punkter man inte kommer överens.

för mig är de grundläggande värderingarna viktigast. jag skulle aldrig kunna umgås med någon som inte accepterade alla människors lika värde, eller som lät sig påverkas av populistiska idéer. jag vill ha kritiska/reflekterande vänner. sedan har jag svårt att acceptera att man kan tro på sådant som trotsar logiken, men är samtidigt lite avundsjuk på de som kan göra det. om jag trodde på gud skulle livet nog bli lättare, men jag kan inte, och jag har verkligen försökt...

Det kan jag, men det är för jag tillrättavisar utan att tveka. Så länge inga hänsynslösa och dumma handlingar sker så är jag nöjd.

Jag tänker att det ibland är lika jobbigt för mina vänner att vara vän med mig som det ibland är för mig att vara vän med dem.

Det vore motsägelsefullt och otroligt narcissistiskt av mig att erkänna allas lika värde, men ändå värdera och gradera människor som är "värda" att vara mina vänner. Men jag förstår att man hellre är vänner med vissa, än med andra. Så är det ju för alla.

Jag har inte försökt och vill inte tro på någon "gud", men jag anser att möjligheten till viljan att själv få välja är viktig. Om inte så kan det dessvärre gå käpprätt åt fanders.

Skulle jag ha allt gemensamt med mina vänner och tycka lika om saker skulle jag lika gärna kunna låta bli att ha vänner då dom redan är exakt som mig och inte skulle tillföra något nytt i mitt liv.

Mina vänner berikar mitt liv och jag är grymt tacksam över att dom inte är lika som mig. Det enda vi har gemensamt är acceptans för varandras olikheter och en stor nypa respekt. Ingen av mina vänner lyssnar på exakt samma sorts musik som mig, eller delar alla mina fritidsintressen. Jag har en vän som delar mitt intresse för övernaturliga ting. Denne är 20 år äldre än mig och sitter på en helt annan livserfarenhet än mig, vilket jag uppskattar något enormt.Jag har ingen vän vad jag kan komma på som delar mitt hantverksintresse, dock så kan dom tycka det är kul att ge sin uppfattning om hur dom ser på det jag gjort.

Angående mat så är jag glad över att mina vänner inte äter exakt lika som mig, för det innebär att jag får ta del av saker jag normalt inte skulle ha testat på egen hand. Samma sak gäller musik, jag får ta del av musik jag normalt inte skulle ägnat en tanke åt och kan till min förvåning ibland finna musik att gilla som inte alls varit i den normala genre jag skulle ha lyssnat på.
Jag har inte en enda vän som tycker lika som mig politiskt och vi respekterar varandras åsikter även där.

JC_Denton skrev:Beror på vad vänner har för motsatta åsikter. Ska man fungera som vänner, tycker jag att man ska dela samma fritidsintressen och ha någolunda samma musiksmak. Annars tycker jag att det är dömt att misslyckas att vara vänner. Att man inte tycker om samma färger, maträtter, klädstil och film har dock ingen betydelse.

Varför är det viktigt att man delar musiksmak, men inte till exempel filmsmak?

För att musik kan utgöra bakgrundsmusik i t.ex gemensam stereo.

earlydayminer skrev:Det vore motsägelsefullt och otroligt narcissistiskt av mig att erkänna allas lika värde, men ändå värdera och gradera människor som är "värda" att vara mina vänner. Men jag förstår att man hellre är vänner med vissa, än med andra. Så är det ju för alla.

det är inte det minsta motsägelsefullt/narcissistiskt att värna om allas lika värde och samtidigt inte vilja vara vän med alla. jag menar inte att jag är "bättre" än dem jag inte vill vara vän med, jag menar att om våra värderingar är för olika blir det svårt att vara vänner.