plåtmonster skrev:Vad kostade denna dyslexiklinik?
Vad är en "Samverkansklass", verkar som rena dumheten..

Någonstans känns det som att trots vissa svårigheter så finns det mycket aspisar skulle kunna tjäna på att nätverka och därmed eliminera en hel del exponering mot NT förutsättningarna.

Apropå våld, när jag läser mobbningsdiskussioner så verkar slutsatsen vara att tyvärr så hjälper en smäll på käften men inte övervåld. Även att förminska plågoandar fungerar, men det är lite svårare. När man är vuxen så är det dock lite andra spelregler och möjligheter.

Den kostade 10 000 kr. Och det var inte hans liv värt. Kommunen kunde ju ha räknat på hur mycket en arbetslös eller sjukpensionerad person kostade.

Samverkansklass var väl en nyck. Annars kallades de mest Obs-klass. Läsklassen togs bort en gång i tiden för att den ansågs stigmatisera de barn som gick där. Men den var perfekt med dyslexikunnig lärare, lugn och ro. Sonens pappa lärde sig läsa i en sådan.

Vad jag vet finns det ännu i denna dag inga småklasser för de TYSTA, lugna, autistiska barnen? Det finns de som varken kan eller vill ta till våld.

Egen dräng är bäste dräng tror jag man får tillämpa..

plåtmonster skrev:Egen dräng är bäste dräng tror jag man får tillämpa..

Ähhmm...du menar att man bör slåss för sitt liv eller att man bör lära sig läsa SJÄLV?

I reinfeldtsamhället ska man tydligen skaffa medel för att bekosta det man behöver. Eller byta tjänster med någon, eller lära sig själv att lära andra osv. Något annat verkar inte fungera. Det är mest ett konstaterande.

KONSTEN ATT RÄDDA DJUR

I min omvärld finns det ju inte bara människor utan också djur. De trasslar lätt till det för mig pga min överdrivna vilja att ställa allt till rätta.

En fågelunge tog jag in som barn. Misslyckat projekt! Havregryn och vatten gjorde att den sprack. Jag lovade mig själv att inte försöka mig på detta med fågelungar igen.

Däremot har jag försökt hjälpa en rad vackra insekter till att överleva, kelat med en boaorm, pratat lugnande med en skrämd huggorm, vänt skalbaggarna rätt och givetvis tagit hand om vilsegångna katter.

En katt tvingades flytta från ett låghus-område till ett höghus, tillsamman med en nyinköpt hund! Katten blev alldeles förtvivlad och lyckades fly under en bilutflykt. Den hittade tillbaka till det hus han lämnat - mitt! Och han skrek tills jag öppnade dörren och tog emot honom. Jag pratade med min egen katt om saken och bad dem hålla sams. Det gjorde de. Kattmat och sand fanns det hemma så på det viset var det lugnt.

Vet ni att neurotiska katter suger på tummen? Inte? Jodå, den här gjorde det. Han blötte pälsen på ena framtassen tills det bildades en tofs, den sög han sedan på, oavbrutet. Det var faktiskt något jobbigt att hela tiden höra det där smackande ljudet och det hjälpte inte hur mycket jag än klappade, kramade och tröstade. Detta var en traumatiserad katt.

Upptäckte så småningom de där siffrorna i ena örat som man kan ID-märka katter med. Jag ringde ägarna, som kom för att sin katt. Kvinnan hade en iskall utstrålning runt omkring sig, visade ingen tacksamhet och jag ångrade så att jag hade ringt henne. Shit! Stackars katt...Hon ville inte betala något för de veckor jag matat hennes katt. "Det var ingen som tvingade dig till det, fräste hon argt!"

Råkade många år senare ut för en "död" igelkott på uteplatsen, som jag tog hand om i 36 timmar. Kommunen sa att det var olagligt att behålla ett vilt djur mer än 24 timmar. Men vilthab hade de inga. Samma taskiga attityd mot uteliggare som igelkottar. Bara fördömanden, ingen hjälp. Men jag hade ju internet och gav den näring tills den kvicknade till. Den hade inga fysiska skador utan hade helt enkelt blivit halvt ihjälskrämd av trafiken. Tredje natten var vi uppe tillsammans och ångade runt på hallgolvet. Den gick på helvarv! Wow! En liten puss på nosen kunde jag få, bara för att den var för nyfiken för att alltid krulla ihop sig.
På fjärde dagen placerade min son ut den i de stora skogarna, där inga vägar finns.
Äntligen en lyckad rehabilitering!

http://www.expressen.se/gt/de-raddade-masungarna/

Men så idag var det dags igen - en fågelunge! Åh nej! Jag kan ju inte sånt! Den var på väg rakt ut i trafiken med en hop skrikande måsar över sig. Jag tvärnitade, stoppade bilarna, tog ungen i min hand och rusade väg med den så långt gräsmattan sträckte sig före träd och fotbollsplan. Under tiden störtdök måsarna mot mitt huvud. Tyvärr hade jag ryckt av mig hjälmen, den kunde jag behövt.

Pga måsattackerna lämnade jag ungen där och försvann, eftersom jag inte visste vad som var rätt och fel i det här sammanhanget. "Måsungar promenerar omkring fritt i sex veckor sedan de lämnat boet, innan de kan flyga." Det läste jag på nätet nyss. Och? Hur har då föräldrarna tänkt att vaka över sina telningar när de bygger bo i tättbebyggt område? De kan väl inte ta den i nacken och flyga iväg? Hur ska de då kunna ingripa? Och varför fick jag inte lära mig sådana här viktiga saker i biologin? "Så här tar du hand om vilsegångna djurungar."

Det kändes inte lämpligt att lägga ungen i en kartong hemma, som jag gjort med igelkotten. Vilthab-ambulanser finns i England. Man bara ringer om man hittat en nödställt djur, så kommer de och hämtar. Tänk om det var så här!

Minns att jag för ett par år sedan träffade på ett rådjurskid som vadade i vattnet på väg ut i havet! Utan baddräkt! Det klart att jag ringde polisen! Förargelseväckande beteende...

Jag fastnade i 112:s växel till Polis i nästan en kvart . Jag var glad att jag inte ringde för att någon höll på att bli mördad. Då hade det ju varit för sent.
Rådjuret hann försvinna och ge sig iväg mot skogen. Någon sa att det hade varit där vid vattnet i två dygn.

Hur blir man en vanlig, likgiltig medelsvensson??? Och vad menas då med AS och empatistörning? Att man har för mycket empati? Det framgår inte klart av DMS-kriterierna!

Till alla måsar: Jag vet att det är fiskbrist och att ni nu lever på stulna korvar eller mask - men snälla - lägg inte ägg på korvkiosken!

Jag lyssnade på Youtube-musik idag och råkade då på en talangtävling i Japan, där en hemlös grabb, som blev övergiven när han var liten och levt som hemlös i många år sjöng. Rösten hade han skolat själv och den var fantastisk. I det här klippet sjunger han om sin längtan efter EN RÄTTVIS VÄRLD.

Den som lidit mycket, men överlevt trots allt, kan alltså drabbas av denna sorts passion, som framgår av textningen till sången. Så, det är mycket som kan bidra till denna vilja att transformera sig själv och världen: Att bli utstött är en sådan faktor.

livet e till för å levas.

gör det till en livsstil^^

Issa Jesus skrev:livet e till för å levas.

gör det till en livsstil^^

Är det en korrigering? "Gör det till en livsstil att leva!" Vad menar du med att "leva"? Jag har beskrivit vad jag menar: att leva i flödet av kärlek mellan människor, djur och människor, växter och människor. Dessvärre är jag ofta för sjuk att ta mig ut. Men när jag gör det upplever jag Livet mycket starkt.

Att ge och ta äkta kärlek är i princip samma sak. Man laddas upp med energi av det.

Debbido skrev:

Issa Jesus skrev:livet e till för å levas.

gör det till en livsstil^^

Är det en korrigering? "Gör det till en livsstil att leva!" Vad menar du med att "leva"? Jag har beskrivit vad jag menar: att leva i flödet av kärlek mellan människor, djur och människor, växter och människor. Dessvärre är jag ofta för sjuk att ta mig ut. Men när jag gör det upplever jag Livet mycket starkt.

Att ge och ta äkta kärlek är i princip samma sak. Man laddas upp med energi av det.

nä^^ ingen korrigering debbi
ja mena, det kristna livet är en livsstil. att leva i kärleken <3

Issa Jesus skrev:

Debbido skrev:

Issa Jesus skrev:livet e till för å levas.

gör det till en livsstil^^

Är det en korrigering? "Gör det till en livsstil att leva!"

nä^^ ingen korrigering debbi
ja mena, det kristna livet är en livsstil. att leva i kärleken <3

Jaha! Skönt, då hade vi ingen konflikt på gång.

Du har rätt, förutom att det finns människor som inte kallar sig kristna som i alla fall lever i kärleken. Vi hör alla ihop!