Det kanske snarare klassas som en lustig iakttagelse men det var lite för skumt för att inte skriva ned det någonstans.

Jag kollade precis på Tillbaka till framtiden 2 och funderade på att de som är erkänt bäst i världen på något (även de som inte är erkända gissar jag) väldigt ofta har sysslat med just det de är bäst på sen de var väldigt unga.
När filmen var slut gick jag och rökte en cigarett men lämnade filmen på. När jag kom tillbaka var det i slutet på eftertexterna och Elijah Wood rullade upp som en av "Video game boys". Jag kollade med wiki och han var tydligen 8 år.
Jag är egentligen inget stort fan av honom och kände inte till honom innan Sagan om ringen-filmerna men han är tillräckligt välkänd för att få mig att hajja till och förundras över ironin i det hela.

Universum jävlas med de som tittar på det helt enkelt.

Moderator: Kompletterade rubriken.

Tror jag missar nåt här. Vad är poängen?

Poängen var att jag satt och funderade på att folk som är riktigt duktiga har tränat sen de var barn och att jag på sätt och vis fick det bekräftat medan jag satt och funderade på det.
Det kändes kanske konstigare än det lät.

Jag menar förstås inte att det är konstigt att man blir duktig om man tränat hela livet. Egentligen inte så mycket konstigare än att sitta och titta på himlen på natten och fundera på att man bara ser stjärnfall när det är mörkt och sen se ett..

Spleling skrev: Egentligen inte så mycket konstigare än att sitta och titta på himlen på natten och fundera på att man bara ser stjärnfall när det är mörkt och sen se ett..

Poängen kanske är http://sv.wikipedia.org/wiki/Synkronicitet

Personer som hållt på med saker sedan liten ålder har lättare för att "vara ett med ämnet". Tänka i det, relatera, osv.. klart det kan underlätta. Och är också en förklaring till varför viss utbildning blir så medioker.. "IT-utbildning" vid IT-boomen vart väl ett sådant tillfälle.

Segdeg. Det stämmer nog väldigt bra. Jag borde nog läsa Jung. Det har jag iofs tänkt göra sen mycket länge så risken finns att jag är bättre på att tänka att jag ska göra det än att göra det.
Bra ord dock.

Det är lite så jag har suttit och funderat. Tanken är ungefär att man hela tiden blir bättre på det man gör. Med bättre menar jag i det här fallet att man har lättare för att göra det. Som jag har förstått det är det en rent fysisk sak att man bygger sina nervbanor så att det går lättare att tänka/göra saker som man gjort mycket. Så om man räknat sen man var liten så är man bättre på det och om man har nonchalerat saker sen man var liten så är man bättre på det.
Det måste ändå finnas exempel på folk som blivit väldigt duktiga på något sent i livet även om de inte gjort något liknande tidigare.

Spleling skrev:Poängen var att jag satt och funderade på att folk som är riktigt duktiga har tränat sen de var barn och att jag på sätt och vis fick det bekräftat medan jag satt och funderade på det.
Det kändes kanske konstigare än det lät.

Jag menar förstås inte att det är konstigt att man blir duktig om man tränat hela livet.

Just skådespelare är väl ett ganska dåligt exempel då det handlar om att skildra mänskligt beteende, något man tränar på hela tiden även om man inte är skådespelare?

Vildsvin. Skådespel är väl något man måste träna på för att bli duktig precis som allt annat. Det verkar till och med vara helt enormt svårt med tanke på hur många proffsen presterar.

Skådespeleri är att få medvetandegöra och få kontroll på det omedvetna kroppsspråket samt ha lite framförhållnng för att kunna styra det så att det flyter på.

Att träna/öva i minst ca 10 000 timmar ska tydligen vara någon sorts gräns om man vill bli framgångsrik inom ett område:

SvD - Övning i 10 000 timmar slår medfödd begåvning

FÄRDIGHET Medfödd begåvning spelar liten roll. I stället handlar framgång om intensiv övning – som 10 000 timmar. Det menar Anders Ericsson, en av världens främsta forskare på expertprestationer. Till exempel ingår fotboll, schack, kirurgi och musik i hans studier.
– Med rätt motivation kan många bli väldigt duktiga inom ett område.

– Betydelsen av medfödd begåvning är oerhört överskattad. De mest framgångsrika inom olika områden har genomgått mycket mer träning, för att bli så skickliga, än de flesta föreställer sig, säger Anders Ericsson, professor i psykologi vid Florida State University.

Men vad är det då som gör att vissa orkar träna 10 000 timmar med start redan i förskoleåldern? Kanske det är själva särbegåvningen?

– Där står forskningsfronten just nu. Det finns vissa barn som har väldigt lite energi, men med rätt motivation verkar de allra flesta kunna bli väldigt duktiga inom ett område – om de nu vill, säger Anders Ericsson, som själv har avrått båda sina barn från att satsa på karriärer inom musik eller idrott, eftersom han tycker att det är för tidskrävande.

Att träna si och så många timmar är oväsentligt. Att göra det man vill är det riktiga

Att göra saker som får effekt..

Pieohpah skrev:Att träna si och så många timmar är oväsentligt. Att göra det man vill är det riktiga

Vill man lägga den tiden för att bli skitduktig så har det sannolikt effekt!

Ibland kan det ta många år att upptäcka att man är duktig på något.
Själv kan jag rent intuitivt hitta samband mellan saker, som andra inte ens ser.

Många uppfattar mig som paranoid, eller bara en vanlig byfåne.
Men med tiden har jag samlat så många indicier att jag tror mg ha träffat hyffsat rätt.
Gäller både för tekniska problem/lösningar och mänskliga relationer.

Lasseivägen har till viss del rätt: Det kan ta tid att hitta och utveckla det man är bra på. T.ex. mina idoler Eric Johnson (gitarrist) och Ronnie O'Sullivan (snooker-spelare) kom båda fram riktigt unga. Och visst: lär man sig det tidigt när hjärnan är särskilt mottaglig för intryck OCH har gjort samma sak länge så blir man väldigt bra på just den saken.

Ofta har man nog instinktivt en viss dragning åt vissa saker som man har lätt för och ser ett samband i. Men det gäller ju att man hittar detta man är bra på. Risken blir annars att man använder sin begåvning till något dumt. Och det är ju inte så kul, varken för en själv eller andra.