Deadly_Nightshade skrev:Tills dagen man slutar vara ensam? Om den ens kommer...

Words!

Jag håller inte med, det har med acceptans att göra, att faktiskt acceptera den man är och utgå från det för att göra det bästa av situationen.

För mig var det snarare en lättnad att få as-diagnos. Innan hade jag en personlighetsstörningsdiagnos och det är ju helt klart bättre att ha as än att ha ps.
Har alltid känt mig annorlunda, inte passat in nånstans, aldrig haft nån riktig kompis (eller jag trodde ju de var riktiga kompisar men "alla" har slutat höra av sig).
Jag har nog blivit mer tillbakadragen med åren, som barn lekte jag ju med andra barn men av olika orsaker har jag isolerat mig mer och mer.
Fick as-diagnosen för drygt ett år sen, var 33 år då.

Jag vet inte. Jag har aldrig hatat diagnosen.

Det är vad det är och man får göra vad man vill med det.

Man bestämmer själv om man vill vara en aspergare i en del av systemet eller inte.